F
Francess
Lägger min tråd här med då jag inte fått hjälp under Hästhantering (ursäkta ni få som svarat, men ni har ju inte kunnat ge mig någon lösning
).
Köpte ny häst den 19/8, ett avelssto. Vid ilastning hos säljaren fick jag veta att hon kunde slänga sig bakåt vid urlastningen och att hon skulle ha lärt sig den ovanan hos förra ägaren igen. Trots detta fäste de kedjan bakom rumpan på henne...och sa att förhoppningsvis skulle hon inte spränga kedjan. Jag förstod inte då omfattningen av problemet.
Resan hem gick bra, trots två timmar i hård blåst stod hon som ett ljus, var inte det minsta varm eller orolig när vi kom hem.
Däremot hann jag precis ta ner lemmen när hon backade ut med en fart (tog ner och gick runt till andra sidan för att knäppa upp kedjan så det tog väl ca 5 sek innan hon trängde bakåt)! Första gången hann min man (som skulle ta ut henne) ta tag i henne och säga ifrån, men innan jag hann ta loss kedjan fick hon sats och helt enkelt sprängde kedjan när hon slängde sig bakåt! Det hela gick väldigt snabbt, från första försöket till att hon lyckades. Maken blev av med halva fingerblomman på ena fingret trots handskar...
Men så snart hon fick bakhovarna på marken så stannade hon och stod alltså med framhovarna fortfarande på lemmen. Stod stilla så jag kunde lätt ta grimskaftet och "fånga" henne. Hon var helt lugn och det var inga svårigheter att gå med henne den lilla biten från släpet till hagen (ca 20 m). Trots hård blåst och okänd miljö med lastbil och vedtrave och främmande hästar som gnäggade vilt!
Varför hon kastar sig ut så här har jag ingen aning om, men hon verkade inte rädd i alla fall. Var helt lugn och stod som sagt stilla när jag tog henne på lemmen. Och var lugn och fin när vi ledde henne till hagen. Och då hade ändå maken svurit och förbannat rätt högljutt inne i släpet...
Enligt säljaren har hon som sagt lärt sig detta hos förra ägaren igen. Hon har tydligen lärt sig att hon kommer loss genom att slita sig pga att de (dvs förra ägarna igen) inte bytt grimskaft innan de tog ner lemmen och hon slet sig och därmed slet av grimman. Det är i alla fall den förklaring jag fick! Dvs att efter ha upplevt trycket (och smärtan) av grimman mot nacken innan den gick av så tar hon det säkra före det osäkra och lastar av sig själv innan hon riskerar vara med om det själv (min tolkning)? Men vad som föranledde den första självurlastningen har jag ingen aning om, tyvärr. Vet inte heller om hon gör samma när hon står uppbunden, säljaren berättade att h*n brukade hålla stoet i grimskaft vid skötsel och hovvård (hovslagaren).
Vad kan jag göra för att "bota" hennes ovana? Hur ska jag gå tillväga? Går det att bryta hennes felbeteende och lära in ny, mindre farlig vana? Den här gången slets kedjan av utan problem, gammal kedja, och hon fick inga men av det. Inte det minste märke på henne, tack och lov. Ett halvblod på 172 cm och ca 700 kg har ju lite krafter att sätta bakom...
Tips och råd tages tacksam emot snarast! Jag har tänkt börja rida henne så smått i höst och även då åka iväg för att träna regelbundet.
PS Har sen dess fått veta av säljaren att h*n alltid kört med bom bakom och tagit av bommen snabbt vid urlastning + använt lång lina så att stoet kunnat rusa ut på lite säkrare vis. Plus att h*n menade på att man "inte kan lära gamla ston sitta". Det är naturligtvis en lösning, men om det går vill jag hellre hitta ett säkrare alternativ. Och framförallt få stoet att förstå att det inte är farligt att lasta ur.
Köpte ny häst den 19/8, ett avelssto. Vid ilastning hos säljaren fick jag veta att hon kunde slänga sig bakåt vid urlastningen och att hon skulle ha lärt sig den ovanan hos förra ägaren igen. Trots detta fäste de kedjan bakom rumpan på henne...och sa att förhoppningsvis skulle hon inte spränga kedjan. Jag förstod inte då omfattningen av problemet.
Resan hem gick bra, trots två timmar i hård blåst stod hon som ett ljus, var inte det minsta varm eller orolig när vi kom hem.
Däremot hann jag precis ta ner lemmen när hon backade ut med en fart (tog ner och gick runt till andra sidan för att knäppa upp kedjan så det tog väl ca 5 sek innan hon trängde bakåt)! Första gången hann min man (som skulle ta ut henne) ta tag i henne och säga ifrån, men innan jag hann ta loss kedjan fick hon sats och helt enkelt sprängde kedjan när hon slängde sig bakåt! Det hela gick väldigt snabbt, från första försöket till att hon lyckades. Maken blev av med halva fingerblomman på ena fingret trots handskar...
Men så snart hon fick bakhovarna på marken så stannade hon och stod alltså med framhovarna fortfarande på lemmen. Stod stilla så jag kunde lätt ta grimskaftet och "fånga" henne. Hon var helt lugn och det var inga svårigheter att gå med henne den lilla biten från släpet till hagen (ca 20 m). Trots hård blåst och okänd miljö med lastbil och vedtrave och främmande hästar som gnäggade vilt!
Varför hon kastar sig ut så här har jag ingen aning om, men hon verkade inte rädd i alla fall. Var helt lugn och stod som sagt stilla när jag tog henne på lemmen. Och var lugn och fin när vi ledde henne till hagen. Och då hade ändå maken svurit och förbannat rätt högljutt inne i släpet...
Enligt säljaren har hon som sagt lärt sig detta hos förra ägaren igen. Hon har tydligen lärt sig att hon kommer loss genom att slita sig pga att de (dvs förra ägarna igen) inte bytt grimskaft innan de tog ner lemmen och hon slet sig och därmed slet av grimman. Det är i alla fall den förklaring jag fick! Dvs att efter ha upplevt trycket (och smärtan) av grimman mot nacken innan den gick av så tar hon det säkra före det osäkra och lastar av sig själv innan hon riskerar vara med om det själv (min tolkning)? Men vad som föranledde den första självurlastningen har jag ingen aning om, tyvärr. Vet inte heller om hon gör samma när hon står uppbunden, säljaren berättade att h*n brukade hålla stoet i grimskaft vid skötsel och hovvård (hovslagaren).
Vad kan jag göra för att "bota" hennes ovana? Hur ska jag gå tillväga? Går det att bryta hennes felbeteende och lära in ny, mindre farlig vana? Den här gången slets kedjan av utan problem, gammal kedja, och hon fick inga men av det. Inte det minste märke på henne, tack och lov. Ett halvblod på 172 cm och ca 700 kg har ju lite krafter att sätta bakom...
Tips och råd tages tacksam emot snarast! Jag har tänkt börja rida henne så smått i höst och även då åka iväg för att träna regelbundet.
PS Har sen dess fått veta av säljaren att h*n alltid kört med bom bakom och tagit av bommen snabbt vid urlastning + använt lång lina så att stoet kunnat rusa ut på lite säkrare vis. Plus att h*n menade på att man "inte kan lära gamla ston sitta". Det är naturligtvis en lösning, men om det går vill jag hellre hitta ett säkrare alternativ. Och framförallt få stoet att förstå att det inte är farligt att lasta ur.