_Ninni_Hedblom_
Trådstartare
Tja, kan börja med att säga att jag har haft dessa kaniner i 8 månader nu och de är lite mer än 1 år. Korsning mellan dvärgvädur och hermelin, systrar.
Problemet med den första honan är att hon är enormt skygg. Hon vill inte att man klappar på henne, eller på något annat sätt tar i henne. Hon har varit så ända sedan hon kom hit. En vecka verkade det bli bättre, men nu går det bara utför tycker jag. När man väl tar i henne (ex för att klippa klorna) får hon något slags ångestanfall, piper jättemycket, flämtar och låter som hon har svårt att andas. Släpper man ner henne i buren igen blir hon lugn, och springer och tar skydd i huset.
Problemet med den andra honan är att hon har börjat bli väldigt revirbenägen. I början när hon kom var det inte så farligt alls, man fick flytta på något i hennes bur om det stod i vägen, ta tag i skålen om hon dragit iväg med den. Men inte nu längre. Nu morrar hon och attackerar händerna när man tar i något (biter ej, än iaf). Och minsta lilla lukt från de andra kaninerna så blir hon enormt grinig! Förut fick jag klappa på henne hur mycket jag ville, lyfta henne var inte så svårt då heller. Nu morrar hon när man klappar och sprattlar jättemycket vid lyft (har lyft henne på exakt samma sätt hela tiden). Vet ej om detta beteende beror på brunst eller ej, det lär visa sig. Får hoppas det går över. Men är tråkigt när hon är såhär.
Lite konstigt att det är just dessa två honor, kan det bero på att de är syskon eller något sådant? För jag har nyligen fått hem två nya kaniner (ca 1,5 månad sedan), varav 1 var väldigt dåligt hanterad från början. Men på dessa två märks det en stor skillnad, t.o.m. på den rädda honan (och hon har alltid varit rätt, men börjar bli bättre). Som sagt, kan problemen med dessa två honor även ha något att göra med att de är syskon? Bara en fundering.
Någon som kan hjälpa mig med vad jag ska göra med dessa två honor? Ska jag bli tvungen å avliva de?
Problemet med den första honan är att hon är enormt skygg. Hon vill inte att man klappar på henne, eller på något annat sätt tar i henne. Hon har varit så ända sedan hon kom hit. En vecka verkade det bli bättre, men nu går det bara utför tycker jag. När man väl tar i henne (ex för att klippa klorna) får hon något slags ångestanfall, piper jättemycket, flämtar och låter som hon har svårt att andas. Släpper man ner henne i buren igen blir hon lugn, och springer och tar skydd i huset.
Problemet med den andra honan är att hon har börjat bli väldigt revirbenägen. I början när hon kom var det inte så farligt alls, man fick flytta på något i hennes bur om det stod i vägen, ta tag i skålen om hon dragit iväg med den. Men inte nu längre. Nu morrar hon och attackerar händerna när man tar i något (biter ej, än iaf). Och minsta lilla lukt från de andra kaninerna så blir hon enormt grinig! Förut fick jag klappa på henne hur mycket jag ville, lyfta henne var inte så svårt då heller. Nu morrar hon när man klappar och sprattlar jättemycket vid lyft (har lyft henne på exakt samma sätt hela tiden). Vet ej om detta beteende beror på brunst eller ej, det lär visa sig. Får hoppas det går över. Men är tråkigt när hon är såhär.
Lite konstigt att det är just dessa två honor, kan det bero på att de är syskon eller något sådant? För jag har nyligen fått hem två nya kaniner (ca 1,5 månad sedan), varav 1 var väldigt dåligt hanterad från början. Men på dessa två märks det en stor skillnad, t.o.m. på den rädda honan (och hon har alltid varit rätt, men börjar bli bättre). Som sagt, kan problemen med dessa två honor även ha något att göra med att de är syskon? Bara en fundering.
Någon som kan hjälpa mig med vad jag ska göra med dessa två honor? Ska jag bli tvungen å avliva de?
