__sofia__
Trådstartare
Varning för långt inlägg.
Som barn hade jag aldrig några stora problem med synen – den var väl inte perfekt men den var samtidigt inte så dålig att jag behövde glasögon. Även när jag skulle ta körkortet visade det sig att jag visserligen inte såg helt bra, men det var inte på nivån att jag behövde glasögon.
Och jag märkte aldrig av några problem med synen. Jag har aldrig haft problem med huvudvärk, jag kunde utan problem sitta på bio och läsa undertexterna, jag kunde läsa nyheterna på teveskärmarna på tåget och jag kunde sitta i princip var som helst i föreläsningssalarna och fortfarande se vad läraren skrev på tavlan. Enda gångerna jag kommer ihåg att jag tänkte på att det var svårt att se var när jag satt längst bak i några av de större föreläsningssalarna, och även då kunde jag utan problem urskilja majoriteten av vad föreläsaren skrev på tavlan.
Men även om jag inte ansåg att jag hade några problem så visste jag ju om, efter bland annat syntestet inför körkortet, att synen inte var helt fläckfri och ungefär fyra år efter körkortskontrollen gick jag till en optiker. Varför inte liksom?
I alla fall så visade det sig med en lite grundligare undersökning än den som gjordes vid körkortet att jag dels har lite astigmatism (allt är lite suddigt) och dels är lite närsynt. Under undersökningen fick jag även testa på att se hur skarpt det var möjligt för mig att se, vilket jag aldrig testat innan. Och även om jag inte hade några egentliga problem med synen så visste jag ju då att jag kunde se bättre, så jag gick hem och tänkte på det. Någon månad senare gick jag tillbaka till optikern och köpte ett par glasögon, framförallt för att använda vid viss bilkörning och föreläsningar i stora salar.
Några månader går och jag använder glasögonen på föreläsningarna i skolan och delvis i bilkörningen. Sen märker jag plötsligt en dag, 4-6 månader efter att jag skaffat glasögonen, att jag inte längre kan läsa texten på teveapparaterna i tåget. Jag kan inte gå på bio utan glasögon, eller ens sitta långt från TV:n hemma, eftersom jag då inte ser undertexten tillräckligt bra för att kunna läsa den. För att se vad föreläsarna skriver utan att använda glasögonen måste jag sitta i absolut främsta raden.
Och även med glasögonen ser jag inte perfekt, utan det liknar mer hur jag såg utan glasögon innan jag skaffade dem. Första gången jag provade glasögonen hemma så märkte jag att jag från sängen utan problem kunde läsa titlarna på böckerna som står i bokhyllan. När jag testar samma sak just nu så kan jag läsa enbart de absolut största titlarna, vilket också var vad jag kunde utan glasögon innan jag skaffade dem.
Det har nu gått två år sedan jag skaffade glasögon och jag har inte märkt av någon ändring av synen efter de första 4-6 månaderna. Ingen skillnad före glasögonen och ingen skillnad efter, men under de första månaderna med glasögon måste det ha hänt mycket utan att jag märkte något av det under tiden det skedde.
Frågan är vad jag ska göra nu? Jag är rädd för att om jag går tillbaka till optikern så kommer han bara att säga att jag ska ha starkare glas, och att ögonen skulle bli sämre igen och att det bara skulle fortsätta så...
Som barn hade jag aldrig några stora problem med synen – den var väl inte perfekt men den var samtidigt inte så dålig att jag behövde glasögon. Även när jag skulle ta körkortet visade det sig att jag visserligen inte såg helt bra, men det var inte på nivån att jag behövde glasögon.
Och jag märkte aldrig av några problem med synen. Jag har aldrig haft problem med huvudvärk, jag kunde utan problem sitta på bio och läsa undertexterna, jag kunde läsa nyheterna på teveskärmarna på tåget och jag kunde sitta i princip var som helst i föreläsningssalarna och fortfarande se vad läraren skrev på tavlan. Enda gångerna jag kommer ihåg att jag tänkte på att det var svårt att se var när jag satt längst bak i några av de större föreläsningssalarna, och även då kunde jag utan problem urskilja majoriteten av vad föreläsaren skrev på tavlan.
Men även om jag inte ansåg att jag hade några problem så visste jag ju om, efter bland annat syntestet inför körkortet, att synen inte var helt fläckfri och ungefär fyra år efter körkortskontrollen gick jag till en optiker. Varför inte liksom?
I alla fall så visade det sig med en lite grundligare undersökning än den som gjordes vid körkortet att jag dels har lite astigmatism (allt är lite suddigt) och dels är lite närsynt. Under undersökningen fick jag även testa på att se hur skarpt det var möjligt för mig att se, vilket jag aldrig testat innan. Och även om jag inte hade några egentliga problem med synen så visste jag ju då att jag kunde se bättre, så jag gick hem och tänkte på det. Någon månad senare gick jag tillbaka till optikern och köpte ett par glasögon, framförallt för att använda vid viss bilkörning och föreläsningar i stora salar.
Några månader går och jag använder glasögonen på föreläsningarna i skolan och delvis i bilkörningen. Sen märker jag plötsligt en dag, 4-6 månader efter att jag skaffat glasögonen, att jag inte längre kan läsa texten på teveapparaterna i tåget. Jag kan inte gå på bio utan glasögon, eller ens sitta långt från TV:n hemma, eftersom jag då inte ser undertexten tillräckligt bra för att kunna läsa den. För att se vad föreläsarna skriver utan att använda glasögonen måste jag sitta i absolut främsta raden.
Och även med glasögonen ser jag inte perfekt, utan det liknar mer hur jag såg utan glasögon innan jag skaffade dem. Första gången jag provade glasögonen hemma så märkte jag att jag från sängen utan problem kunde läsa titlarna på böckerna som står i bokhyllan. När jag testar samma sak just nu så kan jag läsa enbart de absolut största titlarna, vilket också var vad jag kunde utan glasögon innan jag skaffade dem.
Det har nu gått två år sedan jag skaffade glasögon och jag har inte märkt av någon ändring av synen efter de första 4-6 månaderna. Ingen skillnad före glasögonen och ingen skillnad efter, men under de första månaderna med glasögon måste det ha hänt mycket utan att jag märkte något av det under tiden det skedde.
Frågan är vad jag ska göra nu? Jag är rädd för att om jag går tillbaka till optikern så kommer han bara att säga att jag ska ha starkare glas, och att ögonen skulle bli sämre igen och att det bara skulle fortsätta så...
