Ja, som rubriken lyder. Jag har senaste halvåret haft problem med att jag får svimningskänslor och/eller snurrande yrsel. Nu har det iofs "bara" hänt 5 ggr sen i augusti och alla gånger har inte lett till att jag svimmat, men då är det oftast för att jag hunnit sätta mig ner.
1) Ute på galej. Drack 2 öl, kände att det började kännas ostadigt och skulle be om vatten. Poff, så ligger jag på marken bland krossade glas. Tar mig upp och kravlar mig till en blomkruka, som jag sätter mig på kanten av. Poff, så vaknar jag upp av att jag har ansiktet i...blommor.
2) Ute och dricker öl med kamrater. Svimningskänsla igen, men hinner ta mig till toaletten och sitta med huvudet mellan knäna ett tag tills det går över. Hjärtat rusade såklart eftersom jag var rädd för att svimma.
3) Ätit middag med flat mates, kommer hem och måste gå och lägga mig i sängen för hela världen börjar snurra. Höll på tills jag lyckas somna, ca 2 h?
4) Är i affären på kvällen och helt plötsligt börjar allt snurra. Ville inte sätta mig ner för då hade jag en känsla av att jag inte skulle komma upp igen. Kan inte gå rakt utan vinglar. Höll på längre den gången och jag blir så sjösjuk att jag får sitta och krama toaletten ett tag. Hemma dagen efter och fick avboka alla åtaganden.
(här emellan tog jag paus från skola t o m nästa höst ifall detta kunde vara skäl till mina symtom)
5) Någon dag sedan. Sjusov till kl 11 och gick upp. Skulle slänga sopor och ta en cigg med flat mate utanför huset. Känner att det börjar snurra men tänkte att jag skulle hinna lägga mig ner. Icket. Tappar medvetandet 1-2sek och åker ofrivilligt ner på golvet, vaknar upp i det läget och det kändes ungefär som när man är riktigt riktigt full och inte kan sitta upp utan vaggar från sida till sida. Lyckas kravla mig till sängen och ligger ner i en timme innan jag kan resa på mig.
Varit under extrem press och stress under 1 år utan möjlighet till paus, så jag var i tankarna att det kunde vara panikångest och/eller stress, men ingen av de jag pratat med som har panikångest har upplevt det på liknande sätt.
Läkaren tog prover på ferritin, sköldkörtel, D-vitamin och för diabetes men hittar inget förutom en liten brist på D-vitamin. EKG-normalt. När jag frågade om vidare utredning sa hon att inga fler prover kommer att tas och gav mig en referens till en psykolog. Bor i Storbritannien för närvarande, har ingen erfarenhet av hur saker går till här mer än att det är gratis.
Så erfarenheter av både panikångest och svimning i allmänhet är välkommet!
Är det någon som varit i samma sits och fått göra större utredning? Hittat skälet?
Någon som upplevt samma i samband med stress?
Borde jag åka hem till Sverige och tvinga igenom en utredning där eller kommer de läkarna inte heller att göra någon vidare utredning?
Har kontinuerlig sökt hjälp för trötthet de senaste 3-4 åren, men det hittas ju aldrig något på de s*tans proverna, är jag knäpp?
1) Ute på galej. Drack 2 öl, kände att det började kännas ostadigt och skulle be om vatten. Poff, så ligger jag på marken bland krossade glas. Tar mig upp och kravlar mig till en blomkruka, som jag sätter mig på kanten av. Poff, så vaknar jag upp av att jag har ansiktet i...blommor.
2) Ute och dricker öl med kamrater. Svimningskänsla igen, men hinner ta mig till toaletten och sitta med huvudet mellan knäna ett tag tills det går över. Hjärtat rusade såklart eftersom jag var rädd för att svimma.
3) Ätit middag med flat mates, kommer hem och måste gå och lägga mig i sängen för hela världen börjar snurra. Höll på tills jag lyckas somna, ca 2 h?
4) Är i affären på kvällen och helt plötsligt börjar allt snurra. Ville inte sätta mig ner för då hade jag en känsla av att jag inte skulle komma upp igen. Kan inte gå rakt utan vinglar. Höll på längre den gången och jag blir så sjösjuk att jag får sitta och krama toaletten ett tag. Hemma dagen efter och fick avboka alla åtaganden.
(här emellan tog jag paus från skola t o m nästa höst ifall detta kunde vara skäl till mina symtom)
5) Någon dag sedan. Sjusov till kl 11 och gick upp. Skulle slänga sopor och ta en cigg med flat mate utanför huset. Känner att det börjar snurra men tänkte att jag skulle hinna lägga mig ner. Icket. Tappar medvetandet 1-2sek och åker ofrivilligt ner på golvet, vaknar upp i det läget och det kändes ungefär som när man är riktigt riktigt full och inte kan sitta upp utan vaggar från sida till sida. Lyckas kravla mig till sängen och ligger ner i en timme innan jag kan resa på mig.
Varit under extrem press och stress under 1 år utan möjlighet till paus, så jag var i tankarna att det kunde vara panikångest och/eller stress, men ingen av de jag pratat med som har panikångest har upplevt det på liknande sätt.
Läkaren tog prover på ferritin, sköldkörtel, D-vitamin och för diabetes men hittar inget förutom en liten brist på D-vitamin. EKG-normalt. När jag frågade om vidare utredning sa hon att inga fler prover kommer att tas och gav mig en referens till en psykolog. Bor i Storbritannien för närvarande, har ingen erfarenhet av hur saker går till här mer än att det är gratis.
Så erfarenheter av både panikångest och svimning i allmänhet är välkommet!
Är det någon som varit i samma sits och fått göra större utredning? Hittat skälet?
Någon som upplevt samma i samband med stress?
Borde jag åka hem till Sverige och tvinga igenom en utredning där eller kommer de läkarna inte heller att göra någon vidare utredning?
Har kontinuerlig sökt hjälp för trötthet de senaste 3-4 åren, men det hittas ju aldrig något på de s*tans proverna, är jag knäpp?