Sv: Problem att få ner hästen...
Pansi skrev:
Jag förstår hur du menar och håller med dig, men som råd till en oerfaren (?) på internet ser jag framför mig en framåtlutad obalanserad sågande ryttare.
1. om du flyttar tyngdpunkten bakåt kan inte hästen följa din tyngdpunkt, vilket ofta resulterar i att den går med sänkt rygg och på bogarna
Förstår inte riktigt resonemanget här, genom att sätta mig på hästens rygg förflyttar jag dess tyngdpunkt framåt. Sen vill jag att hästen ska flytta sin tyngdpunkt bakåt, ska jag då uppnå det genom att förskjuta hästens tyngdpunkt ännu mer framåt ?
Enligt centrerad ridning-principerna (vilka inte jag följer, men många saker är väldigt vettiga) så måste VI som ryttare först följa hästens tyngdpunkt för att vi sedan ska kunna påverka den lite successivt mot en annan tyngdpunkt. Det betyder alltså att på en grön/omusklad häst som går i framvikt måste vi luta oss lite framåt för att hitta jämnvikt med hästen. När vi sitter i hästens balans kan vi sedan räta upp oss lite i taget. För när balansskillnaden blir för stor mellan häst och ryttare kan hästen inte följa den utan gör tvärtom.
Det här fenomenet ser man ofta t ex på dressyrtävlingar där ryttare har bogtunga hästar och de sitter bakåtlutade för att driva hästen framåt och som ett tappert försök att få upp hästens framdel och under med bakdelen. Det lyckas ytterst sällan eftersom hästens naturliga reaktion till en ryttare som sitter bakåtlutad är att svanka med ryggen och gå "på bogarna" för att ryttaren rubbat balansen för mycket (ryggen har däremot med ryttarens rygg att göra, svankar vi med ryggen brukar hästen runda sin, rundar vi vår rygg brukar hästen sänka sin, det används t o m av vissa barockryttare så att ryttaren på en grön häst svankar med ryggen för att ge plats åt hästens rygg).
Du ska inte förskjuta hästens tungdpunkt framåt, du ska HITTA den tyngdpunkt som hästen redan har. Och utifrån det smyga bak tyngdpunkten. Man brukar inte behöva luta sej särskilt mycket framåt.
Pansi skrev:
2. om du har en mjuk, stadig kontakt när hästen går à la stjärnkikare komemr tygeln verka bakåt/uppåt tills hästen slappnar av, då verkar den istället inåt. Är det vad vi vill? Vi vill ju få hästen nedåt och framåt med nosen.
Har inte ridit en stjärnkikare på länge, och minns inte så väl hur det känns. Men har sett otaliga ryttare på hästar med huvudet i vädret sitta lite framåt med vickande hand. Hästen inbjuder till det när den går så. Genom att vinkla sitt bäcken och rida korrekt, göra skolor och övningar kommer hästen att ta fram-ner näsan till en kontakt.
Problemet är väl att ryttare som är tillräckligt duktiga att rida bort det problemet aldrig får det, och de som rider sig till en stjärnkikare inte är tillräckligt duktiga att korrigera det.
"Din" metod fungerar men tar lite onödigt lång tid. För allt hänger ihop, avslappning, samling osv. Om hästen inte är avslappnad i hals och nacke (och ryggen) kommer den inte kunna gå bra skolor t ex utan får den till övningarna komemr det ske i spänning. Tills den med tiden lär sej att slappna av.
Om man tar det i andra ändan och manipulerar bort spänningar som finns i hästens hals och nacke (som hänger ihop med ryggen) tills hästen är som ett moln i handen och söker sej framåt/nedåt, då kommer man dels få lättare att rida skolorna iom att hästens överlinje är mer avslappnad, och när man får till sådana övningar kommer resultatet bli bättre.
Håller med om att det är tokigt att försöka lära ut sådana saker som att "jobba igenom hals och nacke" till en oinsatt för det kan lätt missbrukas. Däremot lirkningarna och eftergiften är ganska svår att ta fel på om man verkligen LIRKAR och inte sågar. Och tänker på att det är eftergiften som ger sökningen och avslappningen.
Pansi skrev:
Menar absolut inte att provocera, tycker det var en intressant diskussion !
Haha, svårt att diskutera bara när jag är inne på biomekanik o dyl. och är man inte påläst är det en hel vetenskap..
