Jag är lite fundersam just nu. Känner att jag prioriterar väldigt egoistiskt just nu och det ger ingen god eftersmak. Ligger nu i soffan med ångest över framförallt dagens agerande. Jag har varit i stallet nästan hela dagen och när jag kommer hem går jag och lägger mig det första jag gör. En dag i stallet med diskbråck är knäckande och smärtan gör mig trött. Men min man såg mer knäckt ut än mig och ändå orkar jag inte hjälpa honom med allt som ska göras. Han får rodda allt hemma nu när jag har ont. Ta allt med barnen, städning, laga mat, städa ut julen mm. Och sen går jag och lagar chokladsås! Va faan, kan jag de borde jag klara av å plocka disken eller ta några julgranskulor. Kan jag mocka kan jag väl städa? Hur tänker jag? Jag kör honom i botten. Imorgon blir det att ringa doktorn så de kan säga sak som vanligt men sen ge mig bättre tabletter för att musklerna ska sluta spänna sig.. efter det ska jag vara mer aktiv hemma. Mitt löfte till världens underbaraste man.