Måste bara få skriva av mig lite och be om era råd/synpunkter på det hela..
Har till att börja med alltid haft en grym hundlängtan så länge jag kan minnas och de senaste två-tre åren har det varit extremt - hundar har varit i princip det enda jag tänkt på och pratat om!
Men tillfället har aldrig varit riktigt rätt, fram tills för ett litet tag sedan. Det senaste har jag och min sambo kikat runt bland olika uppfödare och vi har hittat en kull som skulle passa oss kanon som nyligen är född och vi kan alltså få hem en valp om lite mindre än åtta veckor!
Problemet är bara att jag haft beslutsångest kring min utbildning. Jag går just nu en treårig utbildning på universitet men har haft tankar på att söka in till veterinär, dock är jag väääldigt osäker på vad jag vill. Jag vill ha möjligheten att kunna välja (mellan det jag går nu eller veterinärutbildningen) när jag väl sett om jag kommer in eller inte, men frågan är om hundköpet kommer låta mig välja eller inte. Jag kanske "tvingas" bli kvar på den utbildning jag har (även fast inte det är så dåligt som jag får det att låta) eftersom veterinärutbildningen kommer kräva att jag flyttar och eventuellt får fler föreläsningstimmar. Jag vet ju ingen om just den utbildningen förrän jag väl börjat.
Och om jag då tänker att jag ska vänta med hund, för att satsa på veterinärutbildingen (vill jag satsa!?), då vet jag inte när jag kommer ha bra möjligheter för att skaffa just valp igen. Hund finns alltid tid för, men det är just den tiden innan valpen är ensamhetstränad som är den kämpigaste att få in i vardagen. Då tänker ni; men vänta åtminstone till hösten då du bestämt om du byter utbildning eller inte - men då känner jag också såhär att jag tror att hundsuget är en anledning till varför jag vill söka veterinär. Om jag skaffar hund nu kanske jag inser att jag inte alls vill lägga 5,5 år av mitt liv av att läsa till veterinär - jag trivs ju kanon med den utbildning jag går nu! Så jag tänker att själva hundskaffandet i sig kanske ger mig insikt i vad jag egentligen vill!?
Jag tänker som så att om jag väl sitter i den sitsen - att jag har unghund och påbörjar veterinärutbildningen - så får man det att funka. "Jag kommer få utbildningen och hund att funka, eftersom det MÅSTE funka!" Vad skulle egentligen vara det som gör att det inte funkar?
Eller så inser jag att det (även fast det kanske funkar med ansträngning) inte är rätt mot hunden (som alltid kommer vara den som tas i första hand) och inser att jag måste tacka nej till utbildningen (om jag kommer in). Och jag vet inte om det är så dåligt egentligen... Herregud, hur ska man veta vad man vill när man inte vet vad man vill?
Det enklaste vore om jag sökte till veterinär och inte kom in...! Då skulle jag slippa bekymmra mig!
Just nu ligger hund högst på min prio-lista och det känns rätt i magen. Men tänk om jag blir besviken på mig själv när jag står där i höst och har kommit in på veterinärutbildingen men inte kan tacka ja p.g.a. min hund!? Eller så blir jag inte alls besviken, för jag har redan bestämt mig för att det är den utbildningen jag går nu som jag vill fortsätta på... Eller...
Haha, ni får ursäkta detta otroligt vimsiga och beslutångestfyllda inlägg men nu har jag i alla fall fått skriva av mig!
Och detta handlar kanske mycket mer om utbildning än vad det handlar om hund men vad tycker ni, är jag dum om jag skaffar hund nu? Och vad tusan vill jag egentligen!?
Har till att börja med alltid haft en grym hundlängtan så länge jag kan minnas och de senaste två-tre åren har det varit extremt - hundar har varit i princip det enda jag tänkt på och pratat om!
Men tillfället har aldrig varit riktigt rätt, fram tills för ett litet tag sedan. Det senaste har jag och min sambo kikat runt bland olika uppfödare och vi har hittat en kull som skulle passa oss kanon som nyligen är född och vi kan alltså få hem en valp om lite mindre än åtta veckor! Problemet är bara att jag haft beslutsångest kring min utbildning. Jag går just nu en treårig utbildning på universitet men har haft tankar på att söka in till veterinär, dock är jag väääldigt osäker på vad jag vill. Jag vill ha möjligheten att kunna välja (mellan det jag går nu eller veterinärutbildningen) när jag väl sett om jag kommer in eller inte, men frågan är om hundköpet kommer låta mig välja eller inte. Jag kanske "tvingas" bli kvar på den utbildning jag har (även fast inte det är så dåligt som jag får det att låta) eftersom veterinärutbildningen kommer kräva att jag flyttar och eventuellt får fler föreläsningstimmar. Jag vet ju ingen om just den utbildningen förrän jag väl börjat.
Och om jag då tänker att jag ska vänta med hund, för att satsa på veterinärutbildingen (vill jag satsa!?), då vet jag inte när jag kommer ha bra möjligheter för att skaffa just valp igen. Hund finns alltid tid för, men det är just den tiden innan valpen är ensamhetstränad som är den kämpigaste att få in i vardagen. Då tänker ni; men vänta åtminstone till hösten då du bestämt om du byter utbildning eller inte - men då känner jag också såhär att jag tror att hundsuget är en anledning till varför jag vill söka veterinär. Om jag skaffar hund nu kanske jag inser att jag inte alls vill lägga 5,5 år av mitt liv av att läsa till veterinär - jag trivs ju kanon med den utbildning jag går nu! Så jag tänker att själva hundskaffandet i sig kanske ger mig insikt i vad jag egentligen vill!?
Jag tänker som så att om jag väl sitter i den sitsen - att jag har unghund och påbörjar veterinärutbildningen - så får man det att funka. "Jag kommer få utbildningen och hund att funka, eftersom det MÅSTE funka!" Vad skulle egentligen vara det som gör att det inte funkar?
Eller så inser jag att det (även fast det kanske funkar med ansträngning) inte är rätt mot hunden (som alltid kommer vara den som tas i första hand) och inser att jag måste tacka nej till utbildningen (om jag kommer in). Och jag vet inte om det är så dåligt egentligen... Herregud, hur ska man veta vad man vill när man inte vet vad man vill?
Det enklaste vore om jag sökte till veterinär och inte kom in...! Då skulle jag slippa bekymmra mig!
Just nu ligger hund högst på min prio-lista och det känns rätt i magen. Men tänk om jag blir besviken på mig själv när jag står där i höst och har kommit in på veterinärutbildingen men inte kan tacka ja p.g.a. min hund!? Eller så blir jag inte alls besviken, för jag har redan bestämt mig för att det är den utbildningen jag går nu som jag vill fortsätta på... Eller...
Haha, ni får ursäkta detta otroligt vimsiga och beslutångestfyllda inlägg men nu har jag i alla fall fått skriva av mig!
Och detta handlar kanske mycket mer om utbildning än vad det handlar om hund men vad tycker ni, är jag dum om jag skaffar hund nu? Och vad tusan vill jag egentligen!?
