Prata med barn om pedofiler. Hur?

[Lupino]

Med tanke på vad man läser här och i tidningar så börjar det snart kännas aktuellt att prata med mina barn (flickor på 2,5 och 5) om "pedofili".

Hur ska man ta upp det? Ja, självklart ska jag inte börja berätta om vad det är eller så. Men jag vill få fram att de inte ska acceptera att någon vill göra något med deras kroppar, om de inte vill och att de ALLTID ALLTID kan komma till mig.

Jag tror inte min man om det minsta ont, men på något sätt vill jag att det ska vara inkluderat honom också, för alla som umgås själva med mina barn är ju faktiskt potentiella gärningsmän, det enda jag kan veta är att JAG aldrig kommer göra dem illa (medvetet).

Så vad säger man?

Jag har förstått att det är vanligt (?) att barnen hotas till tystnad. Kan man göra något för det?

Kan jag bygga förtroende på andra sätt i förebyggande syfte? Jag tycker det är svårt att hantera när min stora flicka kommer och säger att någon varit dum, eftersom det ofta är småsaker och jag inte sett situationen. Men jag brukar säga att "så får man inte göra, det var dumt" angående beskrivningen av vad det andra barnet gjort och sen hänvisa till att hon måste säga till en fröken om det händer. Dessutom brukar jag säga att hon ska strunta i barnet om det försöker retas. Men det är så svårt att veta hur man ska agera.

 

[cirkus]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Fast jag är inte säker på att jag skulle dra på med den diskussionen NU.

Vad händer om ngt av dina barn blir sjukt och måste gå igenom en massa jobbiga undersökningar som gör ont och som då med ditt resonemang är att någon gör ngt med deras kropp som de inte vill ?

vad händer om pappan har samma diskussion och inkluderar dig som potentiell gärningsman, skulle du uppskatta det ?

Nej, jag tror du måste tänka en vända till.

 

[klockmalva]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

vad händer om pappan har samma diskussion och inkluderar dig som potentiell gärningsman, skulle du uppskatta det ?

.

tii t.s: skräm inte barnen. se till dem istället.

 

[klockmalva]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Jag har förstått att det är vanligt (?) att barnen hotas till tystnad. Kan man göra något för det?

vanligare är nog manipulation av modellen " det här är våran lilla hemlighet"...

 

[Petruska]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Jag tror inte min man om det minsta ont, men på något sätt vill jag att det ska vara inkluderat honom också, för alla som umgås själva med mina barn är ju faktiskt potentiella gärningsmän, det enda jag kan veta är att JAG aldrig kommer göra dem illa (medvetet).

Du kan ju inte gärna lära barnen att deras pappa inte får göra saker med deras kroppar som de inte själva vill. Reser du sedan bort en vecka, riskerar du ju att komma hem till barn som varken gått med på att bli tvättade, gå och lägga sig eller få tänderna borstade på hela tiden, allt under ditt stöd. Förutom då att det verkar vara katastrofalt både för relationen mellan dig och din man och för relationen mellan honom och barnen, att han på något vis ses som en potentiell förövare.

Jag hade tagit mycket illa upp i motsvarande situation.

 

[Calazirya]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Hur skulle du själv känna om din man utmålade dig som potentiell pedofil?

Jag hade tagit mycket illa vid mig.

 

[tessiem]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

http://www.bokus.com/bok/9789140647115/vilda-sager-nej/

En jättebra bok om rätten till ens egen kropp och vikten av att bli respekterad i det.

Mer än så har jag inte behövt lära mina barn, jag har aldrig tänkt tanken att börja prata om potentiella gärningsmän.

Vi pratade däremot massor om att ens egen kropp är privat och att alla måste respektera det.
Då var den boken en jättebra hjälp.

 

[Lupino]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Svarar lite allmänt.

Jag kanske var lite otydlig!

Skrämma är det inte tal om, det jag är ute efter är att lära barnen att de ska/kan komma till mig och skvallra om de blivit utsatta för något de inte upplevt var ok.

Jag tänker inget illa om min man, jag vill bara försöka försäkra mig om att barnen ska skvallra till mig oavsett vem som skulle göra något. För även om det är högst osannolikt så förekommer det ju tyvärr att pappor utsätter sina barn och pedofiler är väl som annat vanligt folk i övrigt?

Huruvida han skulle ha samma diskussion med våra barn är en ickefråga tycker jag då jag inte skulle prata med barnen på det uttalade viset och då skulle det absolut inte göra mig något om han gjorde likadant, tvärtom skulle jag se det som att han värnar om barnen. Han kan ju inte veta huruvida jag misshandlar dem psykiskt eller något annat när han inte är där.

Om jag inte litade på min man skulle jag alltid se till att vara med, men så är abolut inte fallet. Jag vill bara finnas för mina barn om det värsta skulle hända.

Tack tessiem för boktipset, ska titta på den.

 

[cirkus]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men jag tycker att du är fel ute på något vis. Barnen är 2.5 och 5, om de har förtroende för dig så kommer de till dig. Dessutom så tror jag att det finns risk att du skjuter bredvid målet, du vill att de kommer så fort de känner att någon gjort fel emot dem, risken är att du har barn runt dig precis hela tiden som anser sig utsatta för orättvisor och fel behandling...och sen tröttnar du och negligerar dem ett par gånger och vips så litar de inte på dig.

Alla vill väl finnas för sina barn, men inte pratar man om pedofiler med en 2.5 åring

 

[Petruska]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Skrämma är det inte tal om, det jag är ute efter är att lära barnen att de ska/kan komma till mig och skvallra om de blivit utsatta för något de inte upplevt var ok.

Den säkerhet du vill bygga in i barnen existerar inte, skulle jag säga. Det finns inget du kan göra för att de alltid, vad det än gäller, hur svårt det än är, vilka hållhakar andra än har på dem, kommer att vända sig till dig. Man får leva med det, helt enkelt.

Barn upplever enligt mina försiktiga bedömningar 30 saker om dagen som de inte tycker är ok (tappar glassen, tex). Man kan inte riktigt ha det som riktlinje för att deras klagomål ska vara berättigade.

Sen kan man så klart påpeka det olämpliga i att följa med främmande människor och sådant, men i allmänna ordalag.

 

[lobell]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Jag har barn på snart 5 och 6 och har inte ens tänkt tanken att börja varna för pedofiler.
Tycker att det är mitt ansvar att se till att risken inte finns eller iaf är minimerad.
När mina nu vuxna två barn var små, så började jag prata om faran med att följa med människor, när de var i den åldern att de var ute själva eller gick till skolan själva, för då fanns ju risken att de skulle stöta på nån.
Men jag nämnde inte sex utan att det finns människor som inte är snälla mot andra.
Att varna för pappan tycker jag låter lite konstigt, även om jag förstår vad du menar . Men då hade jag hellre hållt ett extra öga på dem, om jag nu misstänkte det minsta, vilket jag inte gör.

 

[TinyWiny]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Jag har själv varit utsatt och med den erfarnheten så sa jag till mina barn att de och enbart de har rätt till sina kroppar. När man säger det så får man också vara medveten om att man inte tvingar barnet att ta sprutor t.ex utan att man förklarar tillräckligt för att barnet ska förstå att det är för deras eget bästa. Inget fasthållande eller så varken ifrån föräldrahåll eller från annat håll eftersom man då gör klart för barnet att det är ok att bete sig så och att ens ord om att deras kroppar är enbart deras bara var tomma ord. För barnet är det ingen skillnad att bli fasthållen och stucken eller bli fasthållen och antastad. Det är övergrepp båda två fast många vuxna anser att det ena är en struntsak och det andra är allvarligt men de tänker inte på att barnet inte upplever det så.

Jag sa också till mina barn att det är helt okej att ha hemligheter som man fnissar åt när man tänker på dem men hemligheter som man blir ledsen av att tänka på ska man alltid berätta oavsett vad den man har hemligheten ihop med har sagt för att man ska vara tyst.

Jag har också alltid stått på mina barns sida. Om de har berättat för mej om något så har jag inte viftat bort dem utan verkligen lyssnat på dem och försökt förklara varför den eller den gjorde så eller gjort något så att det inte ska hända igen. De ska alltid veta att oavsett så kan jag lita på mamma.

Att ens barn litar på en och alltid ska berätta allt är inget man bara kan säga till dem utan det är något man måste leva efter hela tiden. Man kan inte avfärda vissa saker som gnäll utan man måste verkligen ta dem på allvar varje gång de kommer med något bekymmer.

Sedan bör man givetvis berätta för sitt barn när de börjar vara på ställen ensamma utan föräldrarna att de aldrig ska följa med någon och att de inte ska göra något som inte känns bra utan istället ringa hem/gå hem då.

För oss har detta fungerat. Framförallt har de berättat det som de tycker jag behöver veta och de hemligheterna som inte känts bra.

Mina barn är vuxna nu och de har många gånger sagt att de aldrig tvekade att berätta jobbiga saker för mej för de visste att jag hjälpte dem. Att jag gjorde något åt deras bekymmer oavsett hur små eller stora de var.

Jag tycker inte att man ska börja prata om pedofili utan snarare leva så att ens barn vågar lita på att man alltid finns för dem.

Tyvärr så kan ju andra människor förstöra förtroendet. Det är ju fler än ett barn som har förlorat tron på sina föräldrar vid en skiljsmässa eftersom föräldern eller båda föräldrana har smutskastat varandra. Då får man bara hoppas att barnen ändå någonstans innerst inne vet vem de kan lita på eller att de söker stöd och hjälp hos andra vuxna om det värsta skulle ske.

 

[Lupino]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Tack för ett sakligt och bra inlägg.

Det där med hemligheterna var ett mycket bra sätt tycker jag!! Det ska jag anamma.

Som jag tidigare nämnt är jag alltså inte ute efter att prata med barnen OM pedofili, bara hitta vägar för att minimera risken att det händer.

Jag tycker det är lite lustigt att så många går igång på att familjemedlemmar/släkt kan vara gärningsmän. Jag vet inga siffror men jag har fått uppfattningen att det är vanligare än att barnen luras iväg av någon helt okänd. Jag har inte för avsikt att hindra mina barn att träffa manliga släktingar på egen hand. Jag vill att de ska våga säga till någon om något inte känns rätt.

 

[imzork]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Att 90% (taget ur luften, men siffran ligger sannolikt där någonstans) av sexbrotten mot barn begås av någon i barnets närhet är ju inte samma sak som att 90% av alla vuxna i ett barns närhet kommer att begå sexbrott.

 

[cirkus]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Glöm för all del inte bort att även kvinnor kan vara pedofiler.

 

[Calazirya]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Samma tanke, Ts verkar ha snöat in på enbart män som potentiella pedofiler.

Ungefär som när man varnar barn för "fula gubbar" :/

 

[Ramona]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Barnen är 2.5 och 5, om de har förtroende för dig så kommer de till dig.

Fast det stämmer ju inte.

Om förövaren tutar i barnen att ifall barnen berättar för mamma så kommer hon på ett eller annat vis att dö så spelar det liksom ingen roll hur mycket förtroende barnen har för sin mamma - de berättar ingenting i alla fall.

Barn tänker inte rationellt och logiskt. Det är inte så enkelt att man säger att de ska berätta och så gör de det. De tror på massor med saker som är helt irrationella och ologiska bara för att någon sagt det till dem.

 

[metspo]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Jag tycker inte du ska dra upp en massa angående deras kroppar då de kommer fundera på det väldigt länge och kan misstolkas med alla killar även bröder/pappan o då mår barnet inte bra i längden.
Sluddrigt detta blev..

Minns när jag var ca 6 år och lite till och mamma ville förklara för mig angående pedofiler.

Hon började mee att sätta oss båda ner och berätta att två små flickor i min ålder blivit kidnappade av en man som var lite snuskig (vi kunde svärord osv)
Och frågade vad vi skulle gjort om en gubbe med en bil stannade och frågade om vi ville ha skjuts hem eller godis.

Min syster svarar: jag skulle springa därifrån, springer han efter så försöker ja knacka på något hus så någon kan hjälpa mig.

Jag svarar: ja skulle gå in i bilen och först kolla så han verkligen hade godis annars ljuger han ju. Har han godis är han ju snäll.


Nu i efterhand förstår jag vad mamma ville ha sagt..
Hon hade ett lååångt samtal med mig om att de inte var en bra ide..

 

[Brisa]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Jag sa också till mina barn att det är helt okej att ha hemligheter som man fnissar åt när man tänker på dem men hemligheter som man blir ledsen av att tänka på ska man alltid berätta oavsett vad den man har hemligheten ihop med har sagt för att man ska vara tyst.

Åh vilken bra formulering!! Den snor jag, den var ju klockren!

Min dotter har förmodligen haft den här diskussionen i skolan (2:an) för en dag deklarerade hon glatt att det är hennes kropp och det är hon som bestämmer. Och därför är det hon som bestämmer när kroppen ska sova...

Jag kontrade med att hon bestämmer över sin kropp, men jag som är mamma har vetorätt. Just när det är sängdags kommer jag att använda den. Och då blir det omröstning, och jag har dubbelt så många röster som hon eftersom jag är äldre... hon köpte det.

 

[Jettan]

Sv: Prata med barn om pedofiler. Hur?

Min dotter blev utsatt för övergrepp på sin förskola när hon var 5 år gammal, så man kan inte alltid skydda sina barn och det är ALDRIG för tidigt att prata med dem om sådant här.

Sedan måste man ju såklart rikta sig mot barnets ålder när man talar om detta svåra ämne. Jag fick en bok från bup till min dotter som heter Min kropp är min Den förklarar på ett väldigt enkelt sätt att INGEN får röra ett barns kropp på ett sätt som man inte tycker om och den förklarar också vad man kan göra om nu något ändå skulle hända. Jag tycker den är väldigt bra, den är lättläst, naturlig och rak på sak - krånglar inte till det i onödan och den är också VÄLDIGT uppskattad av min dotter som vill höra den om och om igen.