Sv: Ponnyakuten 4
Sen när har man inte haft en dålig dag. Som jag har sagt var detta första gången sen PA. Han har vilat och är lite bekväm. Jag vann över honom och tog hjälp av vuxna. Och jag ska säga dig att jag har otroligt roligt med den hästen.
Som jag ser de är han min värld. Han betyder allt för mig. Han gör mig alltid glad. Han är en så energisk och glad häst. Han vill stå och mysa med en, alltid vilja sitt bästa. So what om de blir lite mycket i huvudet för han ibland? De får mig inte att vilja ta mer avstånd från honom. Jag har ägt den hästen i 3 år, han har aldrig skadat mig. Inte ens försökt. I maj ska han ut på sin första Pay and Ride. I april ska han starta sin första P&J. Han har inte gjort mer än framsteg.
Och detta säger jag inte argt. Jag säger detta med värme i hjärtat för jag vill bara lyfta fram den hästen. Vad gör de om jag inte är lika livserfaren som er? Jag vet fortfarande hur man älskar en häst. Hur man tar hjälp av andra. Hur man handskas med honom. Jag är den personen som riktigt förstår den hästen. Ni ser han tyvärr bara i tv-rutan. Och det synd för folk får en sån hemsk bild av honom. Tobbe sitter och beskriver honom, och jag anklagar inte er för att lyssna på Tobbe. Han är ju ändå den duktiga i de här sammanhanget. Men egentligen hade han ingen aning om min häst. Han tillbringade sammanlagt en kvart med min häst. Dante är världens snällast, töntigaste och underbaraste hästen man kan köpa. Hela han består av glädje. Och ingen mer än jag kan vara lyckligare över att få äga honom. För han betyder allt för mig. Och de gör så ont att se folk säga åt mig att de är synd om hästen för att jag äger honom. Eller att de är synd om mig för att jag inte kommer utvecklas. Jag bryr mig inte om tävlingsbanorna eller hur länge jag kommer klara mig utan ett brutet ben. Man kan inte bara sälja sin bästa vän...
Sen när har man inte haft en dålig dag. Som jag har sagt var detta första gången sen PA. Han har vilat och är lite bekväm. Jag vann över honom och tog hjälp av vuxna. Och jag ska säga dig att jag har otroligt roligt med den hästen.
Som jag ser de är han min värld. Han betyder allt för mig. Han gör mig alltid glad. Han är en så energisk och glad häst. Han vill stå och mysa med en, alltid vilja sitt bästa. So what om de blir lite mycket i huvudet för han ibland? De får mig inte att vilja ta mer avstånd från honom. Jag har ägt den hästen i 3 år, han har aldrig skadat mig. Inte ens försökt. I maj ska han ut på sin första Pay and Ride. I april ska han starta sin första P&J. Han har inte gjort mer än framsteg.
Och detta säger jag inte argt. Jag säger detta med värme i hjärtat för jag vill bara lyfta fram den hästen. Vad gör de om jag inte är lika livserfaren som er? Jag vet fortfarande hur man älskar en häst. Hur man tar hjälp av andra. Hur man handskas med honom. Jag är den personen som riktigt förstår den hästen. Ni ser han tyvärr bara i tv-rutan. Och det synd för folk får en sån hemsk bild av honom. Tobbe sitter och beskriver honom, och jag anklagar inte er för att lyssna på Tobbe. Han är ju ändå den duktiga i de här sammanhanget. Men egentligen hade han ingen aning om min häst. Han tillbringade sammanlagt en kvart med min häst. Dante är världens snällast, töntigaste och underbaraste hästen man kan köpa. Hela han består av glädje. Och ingen mer än jag kan vara lyckligare över att få äga honom. För han betyder allt för mig. Och de gör så ont att se folk säga åt mig att de är synd om hästen för att jag äger honom. Eller att de är synd om mig för att jag inte kommer utvecklas. Jag bryr mig inte om tävlingsbanorna eller hur länge jag kommer klara mig utan ett brutet ben. Man kan inte bara sälja sin bästa vän...