Plötsligt slåss katterna som växt upp ihop

[Cocos]

Ja, och det stämmer jättebra på mina - men de har inte velat ha det sällskapet från andra katter.

Cornish verkar vara väldigt antingen - eller. Många fungerar jättebra med andra katter och har stor glädje av kattsällskap. Men de som inte trivs med artfränder visar det å andra sidan med besked.

Ju mer jag tänker på det och nu när jag läser vad du skriver så inser jag att ingen av katterna föredrar den andra kattens sällskap framför mitt sällskap. Dom är sociala och gosiga med mig och dottern i första hand och honan väljer även hunden före den andra katten...

 

[Cocos]

Det har varit lugnt några dagar nu så jag ger det ett par veckor och ska försöka att aktivera hanen mer samt studera båda katterna noggrannare och se om jag kan göra nån åtgärd för att dom ska må bättre.
Än så länge är det inte fulla slagsmål med blod men blir det fler aslgsmål eller allvaret i dom ökar hopps jag min mamma kan ta hankatten.
Min dotter kommer bli förtvivlad men jag erkänner att jag är mer fäst vid honan och aldrig kommer göra mig av med henne och eftersom jag sköter katterna så får jag helt enkelt va elak och bestämma vilken som stannar.

 

[mandalaki]

Om du omplacerar den ena kommer förmodligen båda katterna att blomma upp och må bättre. Och kan din mamma ta den låter det ju väldigt enkelt.

 

[Gimlan]

Om du omplacerar den ena kommer förmodligen båda katterna att blomma upp och må bättre. Och kan din mamma ta den låter det ju väldigt enkelt.

Fast det är ju värt att testa olika lösningar innan man ger upp.

 

[mandalaki]

Fast det är ju värt att testa olika lösningar innan man ger upp.

Ja, det säger jag väl inget om? Anknyter bara till det hon skrev.

 

[Gimlan]

Ja, det säger jag väl inget om? Anknyter bara till det hon skrev.

Mellan raderna låter det som att du rekommenderar omplacering.

 

[Alexandra_W]

Den jag omplacerade var siames. Ras erkänt social och som i princip brukar kräva sällskap. Så tyvärr ingen garanti.

Sen är det jäkla svårt med katter. Min hane och "dottern" som jag skrivit om (inte dotter till hanen) var vänner. Sov ihop, åt ihop, tvättade varandra mm. Ansåg de vara bästa vänner. Hanen var den som bestämde.

När han dog. Så oj vad honan utvecklades i personligheten. Hon ville helt klart ha ny kompis och saknade sällskap. Men hennes personlighet blommade upp. Dvs trots att inga sådana tecken kunde uppfattas så var hon "hämmad" av den betydligt dominantare hanen.

Det var därför hon inte fick en siameskompis utan jag läste på ovh bytte ras och letade efter en individ som skulle passa så bra som möjligt. Så istället för en energisk, gåpåig typisk siameskompis så har hon nu en ragdollkompis.

Så jag skulle försöka se om de kan bli sams men inte in absurdum. Utan då det finns vettigt omplaceringsalt istället prova sära dem om du inte ett effekt på tre - fyra veckor (alt direkt om något försämras) och se hur de reagerar.

 

[Dentaku]

Den jag omplacerade var siames. Ras erkänt social och som i princip brukar kräva sällskap. Så tyvärr ingen garanti.

Sen är det jäkla svårt med katter. Min hane och "dottern" som jag skrivit om (inte dotter till hanen) var vänner. Sov ihop, åt ihop, tvättade varandra mm. Ansåg de vara bästa vänner. Hanen var den som bestämde.

När han dog. Så oj vad honan utvecklades i personligheten. Hon ville helt klart ha ny kompis och saknade sällskap. Men hennes personlighet blommade upp. Dvs trots att inga sådana tecken kunde uppfattas så var hon "hämmad" av den betydligt dominantare hanen.

Det var därför hon inte fick en siameskompis utan jag läste på ovh bytte ras och letade efter en individ som skulle passa så bra som möjligt. Så istället för en energisk, gåpåig typisk siameskompis så har hon nu en ragdollkompis.

Så jag skulle försöka se om de kan bli sams men inte in absurdum. Utan då det finns vettigt omplaceringsalt istället prova sära dem om du inte ett effekt på tre - fyra veckor (alt direkt om något försämras) och se hur de reagerar.

Det är verkligen jättesvårt. När min förra katt flyttade(tillbaka) till mig från mamma så skulle man ju kunna tro att hennes undergivna fegis till bondkatt skulle blomma upp. Trots allt så verkade ju inte ha jättemycket utbyte av min katt - de kunde leka en liten stund då och då, men låg aldrig och sov nära varandra. Tvärtom, om min katt tyckte att den plats som mammas katt låg och sov på såg trevlig ut så gick hon helt enkelt dit och krävde att få den - flyttade man sig inte snabbt nog blev man biten.
Men mammas katt blev inte alls säkrare, snarare tvärtom. Kanske var det lite "better the devil you know". Visst bodde hon tillsammans med en dryg översittare men reglerna var tydliga och det lilla område mammas katt rörde sig inom var ordentligt skyddat av min katts stora revir så alla andra katter, som trots allt var ännu läskigare, höll sig på avstånd.

 

[Alexandra_W]

Det är verkligen jättesvårt. När min förra katt flyttade(tillbaka) till mig från mamma så skulle man ju kunna tro att hennes undergivna fegis till bondkatt skulle blomma upp. Trots allt så verkade ju inte ha jättemycket utbyte av min katt - de kunde leka en liten stund då och då, men låg aldrig och sov nära varandra. Tvärtom, om min katt tyckte att den plats som mammas katt låg och sov på såg trevlig ut så gick hon helt enkelt dit och krävde att få den - flyttade man sig inte snabbt nog blev man biten.
Men mammas katt blev inte alls säkrare, snarare tvärtom. Kanske var det lite "better the devil you know". Visst bodde hon tillsammans med en dryg översittare men reglerna var tydliga och det lilla område mammas katt rörde sig inom var ordentligt skyddat av min katts stora revir så alla andra katter, som trots allt var ännu läskigare, höll sig på avstånd.

Ja de kan vara svåra åt alla håll. Haft katter som verkar skita helt i varandra. Aldrig legat ihop, aldrig lekt etc. Verkat ha exakt noll och intet utbyte av varandra. Så dör den ena och den andra blir deppig och går och vrålar efter sin kompis, och blir inte nöjd förrän ny kompis. Som "ignoreras"

 

[Cocos]

Den jag omplacerade var siames. Ras erkänt social och som i princip brukar kräva sällskap. Så tyvärr ingen garanti.

Sen är det jäkla svårt med katter. Min hane och "dottern" som jag skrivit om (inte dotter till hanen) var vänner. Sov ihop, åt ihop, tvättade varandra mm. Ansåg de vara bästa vänner. Hanen var den som bestämde.

När han dog. Så oj vad honan utvecklades i personligheten. Hon ville helt klart ha ny kompis och saknade sällskap. Men hennes personlighet blommade upp. Dvs trots att inga sådana tecken kunde uppfattas så var hon "hämmad" av den betydligt dominantare hanen.

Det var därför hon inte fick en siameskompis utan jag läste på ovh bytte ras och letade efter en individ som skulle passa så bra som möjligt. Så istället för en energisk, gåpåig typisk siameskompis så har hon nu en ragdollkompis.

Så jag skulle försöka se om de kan bli sams men inte in absurdum. Utan då det finns vettigt omplaceringsalt istället prova sära dem om du inte ett effekt på tre - fyra veckor (alt direkt om något försämras) och se hur de reagerar.

Om det inte blir bättre snart så ska jag absolut prova att flytta hanen och se vad som händer. Blir katterna ledsna får jag helt enkelt ta tillbaka hanen. Men det förutsätter ju att dom behandlar varandra shysst! Att leva bredvid varandra och ignorera är ju okej men slagsmål är ju inte okej liksom..

 

[Cocos]

Det är verkligen jättesvårt. När min förra katt flyttade(tillbaka) till mig från mamma så skulle man ju kunna tro att hennes undergivna fegis till bondkatt skulle blomma upp. Trots allt så verkade ju inte ha jättemycket utbyte av min katt - de kunde leka en liten stund då och då, men låg aldrig och sov nära varandra. Tvärtom, om min katt tyckte att den plats som mammas katt låg och sov på såg trevlig ut så gick hon helt enkelt dit och krävde att få den - flyttade man sig inte snabbt nog blev man biten.
Men mammas katt blev inte alls säkrare, snarare tvärtom. Kanske var det lite "better the devil you know". Visst bodde hon tillsammans med en dryg översittare men reglerna var tydliga och det lilla område mammas katt rörde sig inom var ordentligt skyddat av min katts stora revir så alla andra katter, som trots allt var ännu läskigare, höll sig på avstånd.

Antar att dom är utekatter? Iof så är ju vår lägenhet också ett revir.
Intressant att den fega vinskatten ändå föredrog sällskapet som skydd sas

 

[Sonic76]

Jag har honan som @Alexandra_W placerade om och hon trivs med att vara boss här hemma.
Väldigt social mot människor vilket underlättar.
Hon har fostrat mig väl med haha
Så ibland får man tänka om när det gäller katter

 

[Sonic76]

Man kan ju få det här i ansiktet om man inte är observant haha

 

[Cocos]

Antar att dom är utekatter? Iof så är ju vår lägenhet också ett revir.
Intressant att den fega vinskatten ändå föredrog sällskapet som skydd sas

Ska stå "bondkatten"

 

[Dentaku]

Antar att dom är utekatter? Iof så är ju vår lägenhet också ett revir.
Intressant att den fega vinskatten ändå föredrog sällskapet som skydd sas

Min katt var bara utekatt på sommaren. På vintern bodde hon hos mig först, men sedan ett par år hos mamma när jag bodde väldigt smått och ändå var uppe hos mamma mycket(katten i fråga HATADE att åka bil). Mammas katt var utekatt men höll sig alltid väldigt nära huset och på vintern gick hon helst inte ut alls.

 

[mackan]

@Cocos hur har det gått ?

 

[Cocos]

Det har gått bra faktiskt!
Jag stängde dörren till badrummet. I badrumemt finns ett element katterna gärna ligger på men finns bara plats för en katt och jag listade ut att bråken ofta uppstod kring det där elementet..
Sen har hankatten börjat få mera mat så han inte snor av honan hela tiden. Han blir lite rund men bättre det än slagsmål.
Katterna leker inte ihop, men delar gärna sovplats.
Jag kommer eventuellt omplacera hanen iaf pga det inte är helt bra stämning mellan katterna men det är inte på nått sätt skut just nu

 

[Kawonda]

Vad bra att det funkar bättre! Jag vill bara hoppa in och påpeka att katter ofta försvarar sina resurser. De gör det bara inte så tydligt så vi missar det ofta. Tamkatten härstammar ju från en solitär (ensamlevande) förfader. Även om de genom domesticeringen har lärt sig att samsas så har de inte utvecklat samma tydliga kroppsspråk som exempelvis hundar eller andra flockdjur har gjort. För flockdjur är det viktigt att kunna kommunicera, det är ett sätt att undvika slagsmål. Flocken skulle försvagas om de slogs och blev skadade hela tiden. Men för katter kan det räcka med att en katt sitter mitt i rummet och stirrar för att den andra ska bli stressad och undvika toalådan eller matskålen. Den som blir stressad visar inte det heller särskilt tydligt, den blir mer passiv, leker mindre, tvättar sig mindre, vilar inte lika avslappnat osv. Så ha foder- och vattenskålar och toalådor på fler ställen, ordna bra gömställen och fortsätt att aktivera dom så ökar chanserna att det fortsätter att gå bra. Lycka till!

 

[MJLee]

Sen till tråden. Det man kan göra är att 'nyintroducera' katterna för varandra. Det har fungerat vet jag för en del. Dvs, skiljer dem helt åt, sedan långsamt genom en nätdörr låter dem se varandra, mat/godis närmare och närmare men på båda sidor om nätet så det blir en positiv erfarenhet. Jackson Galaxy har en del bra tips. Ibland blir det så att någon av katterna ser/hör något som gör den arg eller rädd, tex utanför ett fönster och får utlopp för sin aggressivitet mot den som finns närmast, dvs den andra katten i hushållet.

Men vissa katter är ensamkatter. Min katt är av en mycket social ras som nästan kräver andra katter för att trivas, hon är uppfödd med andra katter. Men hon började slåss och slutade inte. Burmauppfödare/ägare säger också att om burmor väl börjar slåss är det i princip omöjligt att få dem att bli sams igen eftersom de är envisa och dominanta som satan. Värst är det om du har två honor eftersom hanarna i allmänhet är lite mer chilla.

 

[tott]

Den jag omplacerade var siames. Ras erkänt social och som i princip brukar kräva sällskap. Så tyvärr ingen garanti.

Jag har en siames som kom till mig just för att den (plötsligt) inte kom överens med husets andra katter, varav den ena en oriental som en siames "borde" vara kompis med.
En bekant som kände min katt innan och som var till mig och hälsade på, sade att han är som en helt annan katt nu och att han nog var deprimerad/mådde dåligt förut. Ensam med mig är min katt väldigt krävande, men jag tror att han har det ungefär som han vill ha det - någon relativt lydig att bestämma över