Emor
Trådstartare
Frågar för att höra om det är någon som kan hitta ett mönster eller orsak som jag har missat.
Här hemma bor det en bearded collie hane, 3,5 år gammal. Han har bott hos oss i 1,5 år och kommer ifrån uppfödaren. Det är världens goaste hund, alltid glad och älskar allt och alla, totalt okomplicerad. Senaste 2 veckorna så har han, börjat morra åt dottern (3,5 år) här hemma. Först fattade jag knappt vad han gjorde, det är inte hunden som jag trott skulle morra direkt så jag har inte sett det komma, men nu har det skett vid ett antal gånger och jag kan inte längre ignorera det utan måste hitta en orsak.
Hunden har tidigare blivit utredd för en hälta v fram, där ingen orsak hittats men han är nu hältfri sen 8 månader och fullt igång med träning och promenader och visar inga tecken på hälta. Barnet är, förvisso partisk, ett ovanligt klokt ett som aldrig varit på hunden och dragit, tagit hans grejer eller liknande. Det är snarare tvärt om, barnet och hunden har alltid kommit väldigt väl överens och hunden sover gärna hos henne på eget initiativ, dom leker och busar, tränar tillsammans osv.
Situationerna där han morrat har dessutom inte varit några som jag kan hitta något samband i. Det har varit konstiga situationer, som när barnet var i ett rum, vi vuxna i det bredvid med översikt över barnet och hunden låg mittemellan och gick plötsligt mot dottern som lekte lugnt och ställde sig två meter ifrån henne och morrade. I em låg jag i vår stora säng och läste saga för tjejerna (det finns alltså ännu ett barn, som dock inte tar sig fram för egen maskin och som funnits här i 5 månader så det känns osannolikt att det har med henne att göra, men vad vet jag) nåväl, jag läste saga och hunden låg i fotändan och vi vid huvudändan. Finns gott om plats att hoppa ner och gå iväg, alla låg lugnt och stilla när hunden plötsligt sätter sig och tittar på äldre dottern och morrar. Jag ber honom att hoppa ner ifrån sängen, vilket han gör utan knussel och sen är det inte med det. Senare när vi läst färdigt och kliver ner är allt som vanligt.
Det har varit konstiga situationer alla gångerna, men dessa är de två jag minns bäst just nu, och alla har skett under en 2-3 veckors period.
Givetvis så ska hunden till vet för att utesluta att det är någon fysisk smärta hos honom, men det känns ändå som konstiga situationer eftersom att han alltid haft valet att gå därifrån och barnet har inte gjort någonting varken i situationen. Jag är givetvis glad över att han varnar, en hund som inte varnar vill jag inte ha men det känns trots det inte roligt, för någon. I övrigt får han motion som sig bör, mental träning några gånger i veckan, ingen ensamhetstid öht. Någon som varit med om något liknande? Jag känner mig väldigt förvirrad ärligt talat.
Här hemma bor det en bearded collie hane, 3,5 år gammal. Han har bott hos oss i 1,5 år och kommer ifrån uppfödaren. Det är världens goaste hund, alltid glad och älskar allt och alla, totalt okomplicerad. Senaste 2 veckorna så har han, börjat morra åt dottern (3,5 år) här hemma. Först fattade jag knappt vad han gjorde, det är inte hunden som jag trott skulle morra direkt så jag har inte sett det komma, men nu har det skett vid ett antal gånger och jag kan inte längre ignorera det utan måste hitta en orsak.
Hunden har tidigare blivit utredd för en hälta v fram, där ingen orsak hittats men han är nu hältfri sen 8 månader och fullt igång med träning och promenader och visar inga tecken på hälta. Barnet är, förvisso partisk, ett ovanligt klokt ett som aldrig varit på hunden och dragit, tagit hans grejer eller liknande. Det är snarare tvärt om, barnet och hunden har alltid kommit väldigt väl överens och hunden sover gärna hos henne på eget initiativ, dom leker och busar, tränar tillsammans osv.
Situationerna där han morrat har dessutom inte varit några som jag kan hitta något samband i. Det har varit konstiga situationer, som när barnet var i ett rum, vi vuxna i det bredvid med översikt över barnet och hunden låg mittemellan och gick plötsligt mot dottern som lekte lugnt och ställde sig två meter ifrån henne och morrade. I em låg jag i vår stora säng och läste saga för tjejerna (det finns alltså ännu ett barn, som dock inte tar sig fram för egen maskin och som funnits här i 5 månader så det känns osannolikt att det har med henne att göra, men vad vet jag) nåväl, jag läste saga och hunden låg i fotändan och vi vid huvudändan. Finns gott om plats att hoppa ner och gå iväg, alla låg lugnt och stilla när hunden plötsligt sätter sig och tittar på äldre dottern och morrar. Jag ber honom att hoppa ner ifrån sängen, vilket han gör utan knussel och sen är det inte med det. Senare när vi läst färdigt och kliver ner är allt som vanligt.
Det har varit konstiga situationer alla gångerna, men dessa är de två jag minns bäst just nu, och alla har skett under en 2-3 veckors period.
Givetvis så ska hunden till vet för att utesluta att det är någon fysisk smärta hos honom, men det känns ändå som konstiga situationer eftersom att han alltid haft valet att gå därifrån och barnet har inte gjort någonting varken i situationen. Jag är givetvis glad över att han varnar, en hund som inte varnar vill jag inte ha men det känns trots det inte roligt, för någon. I övrigt får han motion som sig bör, mental träning några gånger i veckan, ingen ensamhetstid öht. Någon som varit med om något liknande? Jag känner mig väldigt förvirrad ärligt talat.