Planerat snitt

[Takpanna]

Ni som har erfarenhet av det - kan ni berätta lite.

Jag har sedan tidigare ett barn som jag födde vaginalt och det gör jag aldrig mer om. Jag hade en mardrömsförlossning. Så en förutsättning för att jag ska ha fler barn är planerat snitt. Men nu skulle jag vilja veta lite om det.

Hur var det? Hur blev det efteråt? Får man ett fult ärr på magen?
Jag vill veta *allt*!

 

[Bebben]

Sv: Planerat snitt

Jag hade en väldigt positiv upplevelse vid mitt planerade snitt, trots smärtan efteråt. Den kommer ju liksom på köpet, vilket förlossningssätt man än väljer. Smärtan är bara lite olika, och känns vid olika tillfällen.

Jag var vaken med spinalbedövning, och såg en del av ingreppet i lampan ovanför mig. Pappan var helt i extas och glodde under hela tiden Han fick en "viktig" uppgift i att hålla en slang med syrgas mot min näsa/mun, men den fick jag både i ögat, på kinden och lite varstans, för han var så upptagen med det faschinerande som hände på andra sidan skynket.

Barnmorskorna var jätteduktiga verkligen, och världens trevligaste tror jag. Jag var ingen direkt mönsterpatient kanske, som bråkade för att få åka hem dagen efter redan. Och 4 timmar efter avslutad operation fick pappan rulla ut mig från sjukhuset i en rullstol, för jag skulle UT

Den värsta smärtan var samma dag som operationen. Jag fick fylla på med mycket ketogan ganska ofta, för att över huvudtaget kunna röra mig den kvällen. Natten där var också tuff, men det blev snabbt bättre kände jag. Dagen efter så var vi ute på barnvagnspromenader, och nere på stan och käkade mat. Så länge jag gick i lagom takt, så hade jag inte ont alls. På tredje dagen fick jag äntligen åka hem! Då gjorde det bara ont när jag spände magmusklerna, som när man sätter sig upp/ner och liknande. Den smärtan satt i ca 2 veckor, men avtog markant för varje dag. På slutet spände det bara lite i såret.

Jag blev sydd på insidan med tråd, men ärret syns ju självklart ändå. Läkaren som lade snittet tänkte tyvärr inte så mycket på det estetiska, och jag fick ett lika långt snitt som ett akutsnitt kan ge. Ett planerat snitt ska i normala fall ge ett ärr som är ca 8-10 cm långt, enligt min BM, men mitt ärr är 16 cm långt tyvärr. Och snett är det också, så vänstra kanten syns ovanför troslinjen.
Men det stör inte mig direkt, det finns ju där av en anledning liksom Nu är min son 1 år gammal, och ärret syns ganska så lite. Inte lika lite som jag sett att många andra har det, för mitt kan fortfarande vara rött ibland. Men för det mesta är det ganska så osynligt, man reagerar mest på att det är snett och lite skumt så.

Men, jag är jättenöjd med allting faktiskt. Blir det någonsin ett barn till så kommer det att bli ytterligare ett planerat snitt.

 

[Trygg]

Sv: Planerat snitt

Snittad tre gånger mellan -03 - -06.

Har inte haft några komplikationer mer än att jag har degat till mig efter den sista och det är inte direkt estetiskt tilltalande övanför snittärret. (är snittad i samma ärr varje gång)

 

[Takpanna]

Sv: Planerat snitt

Ok, jätteskönt att höra att ni inte har haft några komplikationer och att allt har gått bra.

Så här ligger det till - jag är gravid. Men jag har fruktansvärd ångest för förlossningen. Dessutom har vi inte bestämt om vi ska behålla det här barnet eller inte (det var inte alls planerat och kommer rejält olämpligt av olika anledningar). Men OM vi bestämmer oss för att behålla det (är i vecka 6 nu ungefär), så vill jag absolut göra planerat snitt om det inte är alltför otäckt. Hade enorm förlossningsskräck inför min första förlossning och den blev verkligen mardrömslik, så jag vill inte göra om det.

Just nu vill jag bara gråta. Vet inte alls hur jag ska göra.

 

[pigleton]

Sv: Planerat snitt

Ok jag har fött med planerat snitt och vaginalt (mha igångsättning). personligen kan jag inte påstå att jag gillar förlossningar över huvud taget. Dock föredrar jag nog ändå vaginalt framför det planerade snittet, då baserat på mina egna erfarenheter som inte varit odelat positiva i något av fallen.

Det jag dock rekommenderar dig är att först och främst koppla bort förlossningen när det gäller ditt beslut om att behålla barn eller ej. När du sedan väl har bestämt dig för om du vill eller inte kan du be om att få stöd och hjälp från exempelvis en Klara- eller Aurorammottagning (det heter lite olika runt om i landet men är i grunden samma sak). Om du tar tag i det hela i ett tidigt skede och får hjälp att reda ut och strukturera dina rädslor så är det enklare att ta ett beslut.

Alla förlossningar slutar ju normalt sett med det bästa av allt, ett barn i sina armar, men det är väldigt olika hur man uppfattar vägen dit.

 

[chrysler]

Sv: Planerat snitt

Ni som har erfarenhet av det - kan ni berätta lite.

Jag har sedan tidigare ett barn som jag födde vaginalt och det gör jag aldrig mer om. Jag hade en mardrömsförlossning. Så en förutsättning för att jag ska ha fler barn är planerat snitt. Men nu skulle jag vilja veta lite om det.

Hur var det? Hur blev det efteråt? Får man ett fult ärr på magen?
Jag vill veta *allt*!

Jag vägrade oxå föda vaginalt, hade inga problem att få ett planerat snitt & det var så positiv upplevelse att jag skulle kunna göra om det

Kom till sjukhuset på morgonen, satt i kateter, droppnålar i händerna, fick byta kläder, rullades till operationssalen där jag fick byta säng/brits & koppla i doppen, lägga mej på sidan för att få spinalbedövning.
Narkosläkaren var jättebra & alla visste att ajg hade stor nål & sprutskräck så de var mkt pedagogiska.
Kände inte sprutan, bara när den drogs ut, en sek.

Så fort benen domnade bort började de snitta & narkosläkaren stod vid mitt huvud & pratade hela tiden, kändes inget förutom att det drog i min mage, men på ett smärtfritt sätt då
Sedan fick jag upp min son på bröstet innan sambon gick ut med honom & fick sätta på kläder , väga osv.
De sydde igen mej samtidigt.Allt tog 20 min.

De sydde inifrån så jag inte hade några stygn att ta bort, de skulle åka av sig själva & ärret är bara ett rakt fint sträck.
I spinalbedövningen fanns även morfin som hjälpte de första ca 12 timmarna & man fick smärtstillande i form av panodil & ngt annat varannan till var 5e timme regelbundet i förebyggande syfte.
Jag hade aldrig ont i snittet, kändes bara som träningsvärk när jag samma kväll skulle upp & promenera lite.
Stannade på bb från osn -sön(de ville kasta ut mej tidigare men jag vägrade åka hem, trivdes så bra där med all service )

Det är inte alls som alla säger att man inte kan bära barnet, jag bar honom själv när jag skulle hem från bb, däremot ska man ju undvika att lyfta saker.
Läkaren sa att jag skulle kunna rida efter 4 veckor, eftersom man inte ska känna ngt på 3-4 veckor.Red efter 4,5 veckor & gick kanon, tävlade en helg efter 6 veckor(där jag vann hela skiten

Före snittet upplyste läkare om att snitt är en okomplicerad rutinoperation, infektionsrisken vid planerat sectio är i stort sett samma som vid vaginal förlossning.
Det var lite av min historia.

 

[ameo]

Sv: Planerat snitt

Ok, jätteskönt att höra att ni inte har haft några komplikationer och att allt har gått bra.

Så här ligger det till - jag är gravid. Men jag har fruktansvärd ångest för förlossningen. Dessutom har vi inte bestämt om vi ska behålla det här barnet eller inte (det var inte alls planerat och kommer rejält olämpligt av olika anledningar). Men OM vi bestämmer oss för att behålla det (är i vecka 6 nu ungefär), så vill jag absolut göra planerat snitt om det inte är alltför otäckt. Hade enorm förlossningsskräck inför min första förlossning och den blev verkligen mardrömslik, så jag vill inte göra om det.

Just nu vill jag bara gråta. Vet inte alls hur jag ska göra.

Med det du nämner i bagaget tror jag inte att det är några problem för dig att få göra ett planerat snitt.

Det finns alltid folk med olika erfarenheter efter kejsarsnitt och sen finns det också folk som har en massa åsikter om det.
Jag tycker att du ska försöka bilda dig en egen uppfattning och handla utifrån det. En väldigt bra hjälp kan vara att läsa kejsarsnittsboken (den heter så) som du säkert kan hitta på bibblan... Den ger svar på de flesta frågor och funderingar.

Jag har själv gjort tre planerade snitt med ganska täta mellanrum och för mig, som var föreberedd på snittet och hur det skulle gå till, så tyckte jag absolut att det var uthärdligt. För mig var det det mest uthärdliga av två onda ting, men jag skulle gärna göra det igen om jag skulle råka bli gravid fler gånger - tror inte vi kommer planera fler...

Lycka till, vad du än bestämmer dig för!!

tillägg:
De lägger snittet precis i bikinilinjen, vid vecket som blir under magen om man har lite överskottshull... I de flesta fall så syns ärret knappt alls, när de fått läka ihop färdigt.
*kollar på min egen mage*
Jag är uppskuren tre gånger i samma snitt och ja, om man tittar efter så syns det. Men eftersom det sitter där det sitter så är det inte direkt något man lägger märke till...

 

[Takpanna]

Sv: Planerat snitt

Tack för alla svar!
Har lite frågor:

* Om ni fick välja (ni som har erfarenhet av båda förlossningarna) - vad skulle ni då ta? Vaginalt eller snitt?

* Är det sant att gaser i magen den första tiden efter snitt gör fruktansvärt ont och att man ska undvika att äta gasbildande mat?

* Är det också sant att det gör outhärdligt ont att göra nummer två den första tiden efteråt?

*Är det sant att man inte kan bära sitt barn första tiden efteråt?

* Är det att föredra att vara vaken eller sövd under ett planerat snitt?

* Skulle ni kunna tänka er att göra om det (ni som inte har svarat på det redan)?

 

[KisseNova]

Sv: Planerat snitt

Jag har gjort planerat snitt med min son. Det räknas tydligen som halvt akut snitt eftersom jag fick beskedet dagen innan snittet, genom hela gravidteten hade jag fått höra att jag skulle få föda vaginalt men med mer övervakning.

Själv bedövningen i ryggen var hemsk! Det kändes som kallt isande vatten med myror långt ner i tårnarna och redan där började jag gråta. Vi fick en riktigt häxläkaren som vägrade låta sonens pappa varken fota eller ens titta. Han fick sitta vid min huvud och försöka förstå mina tolkningar. Jag tvingades ha en syrslang som jag mådde oerhört illa av och att försöka få läkarna att få förstå var lönlöst. Sonens pappa förstod mig dock trots tårar och ansiktet långt nere i en spypåse, slangen plockades bort. Under hela snittet kändes det som om jag skulle trilla av bordet så jag låg där och spände mig så gott jag kunde för att inte åka av. Det fanns ingen hänsyn till mig överhuvudtaget. Efter att Dominic plockades ur så fick jag se honom snabbt eftersom dom skulle gå till undersökningsrummet dit även pappan följde med. Så där låg jag i ett operationsrum och hade enbart klockan som sällskap. Skakade under hela tiden som dom sydde ihop mig, vilket tydligen är vanligt under ett snitt. Klarade inte av hålla Dominic, utan det kändes som ett epilepisanfall. Fick tillbringa hela den dagen i sängen eftersom dom ville att bedövningen skulle gå ur. Redan på morgonen därpå gnällde jag om att jag ville gå upp. Så 08.00 stod jag i duschen och bara njöt. Det stramade i såret och gjorde lite ont när jag skulle gå på toaletten men inget som jag led av. Under min BB-vistelsen så gick jag hela tiden fram och tillbaka med Dominic i den lilla baljan. Klarade inte av att sitta still med min hemlängtan, för jag fick inte åka hem pga lite anledningar. När Dominic var 3 dgr så fick vi lov av en helmysig barnmorska att få åka hem bara vi lovade att åka på Dominics undersökning på ultraljudsavdelningen. Åkte hem på lördagkvällen och sen på söndagförmiddagen var vi ute och promenarde. På tisdagen var vi åter på sjukhuset för att göra ultraljud på Dominics huvud (inget som har med kejsarsnittet i sig att göra utan med alla undersökningar under gravidteten att göra). Klart att man kan bära sitt barn när man är snittad, det rekommenderades av min läkaren att inte bära mer än bebisen vikt ett tag framöver för att såret ska få läka ifred. Jag försökte amma Dominic vilket gjorde att han ibland låg över snittet. Slutade amma när han var 1,5 vecka för att han vägrade anstränga sig utan bara skrek.

Klart att jag kände av mitt snitt men det gjorde inte så ont, var mest obehagligt när det stramade. Fick hela tiden höra att jag var en stålmamma som var uppe och gick så mycket trots mitt kejsarsnitt. Läkarna sade till mig att kejsarsnitt är en väldigt riskabel magoperation, vilket gör mig fundersam över ett inlägg här ovan. Att läkarna informerar så olika. Kommer aldrig mer vara vaken om jag snittas igen just pga min skräckupplevelse.

Mitt ärr syns knappt längre, vilket syns på en bild ur mitt galleri på en annan internetsajt. Länk nedan.

http://www.familjeliv.se/hem/kissenova/galleri.php

 

[chrysler]

Sv: Planerat snitt

* Är det sant att gaser i magen den första tiden efter snitt gör fruktansvärt ont och att man ska undvika att äta gasbildande mat?

: Magen ska komma igång så man får ut gaserna så nej, det var inga problem, men däremot ska du ju "släppa dig" när du behöver, annars blir det ju obehagligt med för mkt gaser i magen.
Läkarna sa att det bästa är att vara vaken under snittet, får man narkos så är det större risk att magen inte kommer igång & amn får gaser som inte vet var de ska ta vägen.

* Är det också sant att det gör outhärdligt ont att göra nummer två den första tiden efteråt?

: Det bästa är att hålla mot magen med händerna tex, då känns det inte i magmusklerna, det känns inte när musklerna arbetar när man gör så, hade inte ont när jag gjorde så.

*Är det sant att man inte kan bära sitt barn första tiden efteråt?

:Jag bar ut min son från bb.

* Är det att föredra att vara vaken eller sövd under ett planerat snitt?

:Jag föredrog vaken pga:jag ville vara med när barnet föddes, jag ville inte vakna & må dåligt av narkosen, läkarna sa att man var piggare & att man nite fick problem med gaser när man var vaken.


* Skulle ni kunna tänka er att göra om det (ni som inte har svarat på det redan)?[/QUOTE]

Självklart

 

[chrysler]

Sv: Planerat snitt

Jag har gjort planerat snitt med min son. Det räknas tydligen som halvt akut snitt eftersom jag fick beskedet dagen innan snittet, genom hela gravidteten hade jag fått höra att jag skulle få föda vaginalt men med mer övervakning.

Själv bedövningen i ryggen var hemsk! Det kändes som kallt isande vatten med myror långt ner i tårnarna och redan där började jag gråta. Vi fick en riktigt häxläkaren som vägrade låta sonens pappa varken fota eller ens titta. Han fick sitta vid min huvud och försöka förstå mina tolkningar. Jag tvingades ha en syrslang som jag mådde oerhört illa av och att försöka få läkarna att få förstå var lönlöst. Sonens pappa förstod mig dock trots tårar och ansiktet långt nere i en spypåse, slangen plockades bort. Under hela snittet kändes det som om jag skulle trilla av bordet så jag låg där och spände mig så gott jag kunde för att inte åka av. Det fanns ingen hänsyn till mig överhuvudtaget. Efter att Dominic plockades ur så fick jag se honom snabbt eftersom dom skulle gå till undersökningsrummet dit även pappan följde med. Så där låg jag i ett operationsrum och hade enbart klockan som sällskap. Skakade under hela tiden som dom sydde ihop mig, vilket tydligen är vanligt under ett snitt. Klarade inte av hålla Dominic, utan det kändes som ett epilepisanfall. Fick tillbringa hela den dagen i sängen eftersom dom ville att bedövningen skulle gå ur. Redan på morgonen därpå gnällde jag om att jag ville gå upp. Så 08.00 stod jag i duschen och bara njöt. Det stramade i såret och gjorde lite ont när jag skulle gå på toaletten men inget som jag led av. Under min BB-vistelsen så gick jag hela tiden fram och tillbaka med Dominic i den lilla baljan. Klarade inte av att sitta still med min hemlängtan, för jag fick inte åka hem pga lite anledningar. När Dominic var 3 dgr så fick vi lov av en helmysig barnmorska att få åka hem bara vi lovade att åka på Dominics undersökning på ultraljudsavdelningen. Åkte hem på lördagkvällen och sen på söndagförmiddagen var vi ute och promenarde. På tisdagen var vi åter på sjukhuset för att göra ultraljud på Dominics huvud (inget som har med kejsarsnittet i sig att göra utan med alla undersökningar under gravidteten att göra). Klart att man kan bära sitt barn när man är snittad, det rekommenderades av min läkaren att inte bära mer än bebisen vikt ett tag framöver för att såret ska få läka ifred. Jag försökte amma Dominic vilket gjorde att han ibland låg över snittet. Slutade amma när han var 1,5 vecka för att han vägrade anstränga sig utan bara skrek.

Klart att jag kände av mitt snitt men det gjorde inte så ont, var mest obehagligt när det stramade. Fick hela tiden höra att jag var en stålmamma som var uppe och gick så mycket trots mitt kejsarsnitt. Läkarna sade till mig att kejsarsnitt är en väldigt riskabel magoperation, vilket gör mig fundersam över ett inlägg här ovan. Att läkarna informerar så olika. Kommer aldrig mer vara vaken om jag snittas igen just pga min skräckupplevelse.

Mitt ärr syns knappt längre, vilket syns på en bild ur mitt galleri på en annan internetsajt. Länk nedan.

http://www.familjeliv.se/hem/kissenova/galleri.php

Konstigt att de sa så åt dig, det akn ju ha att göra med attityden att många personligen tycker att planerat snitt är onödigt & att alla kvinnor ska föda vaginalt.Eller så är de bara inte så erfarna på just snitt, men det är ju en så vanligt ingrepp så det vore ju konstigt om de inte var det.

 

[KisseNova]

Sv: Planerat snitt

Tycker isåfall att det var väldigt okänsligt av dom att säga så när dom visste att jag ville föda vaginalt men var tvungen att snittas för Dominics skull. Att jag inte visste om han skulle överleva utanför magen.

Jag snittades i Skövde, så det tror jag att dom är rätt kunniga. Dom hade även kontakt med en läkaren ifrån Östra sjukhuset i göteborg rörande mitt fall. Även denna läkaren höll med om att kejsarsnitt var ett stort ingrepp i magen. (hade tidigare under gravidteten haft samma läkare rörandes en undersökning på Östra)

 

[milles mamma]

Sv: Planerat snitt

nu har jag aldrig gått igenom ett snitt,men när jag väntade min son så var jag förlossningsrädd och vägrade föda normalt,blev skickad t en kurator ochgick där ca 2g i v(hjälpte mej inte ett dugg),kände mej förnedrad,ingen ville hjälpa mej direkt(sen e det så att i kristianstad så e 3% snitt) jag kände på mej att nått skulle gå åt skogen under in förlossning och det gjorde det! kom in hade inte ont eller så,var öppen ca 4cm(bm över telefon tyckte inte att jag behövde åka in) efter ca 1 1/2 timme på förlossningen så var jag öppen ca 8-9cm ca 15min efter det 10cm,krystade i ca 2timmar och dom var fick ta han me sugklocka efter totalt 12timmarsförlossning....mina verkar hade nästan slutat helt men dom valde hellre att ta han med sugklocka,hade det dröjt 1t längre så hade dom varit tvungna till att ta ett snitt. jag sprak en hel del. jag kommer aldrig föda vaginalt igen!! jag ska ha beviljat snitt innan jag blir gravid igen ,annars så kommer jag tyvärr aldrig skaffa barn igen.
även om dom kommer att erbjuda mej enbart samtal igen om förlossningsrädsla så kommer det inte att hjälpa mej ett dugg!!! vill inte skrämma dej men för mej hade ett snitt varit bättre.....

 

[chrysler]

Sv: Planerat snitt

Tycker isåfall att det var väldigt okänsligt av dom att säga så när dom visste att jag ville föda vaginalt men var tvungen att snittas för Dominics skull. Att jag inte visste om han skulle överleva utanför magen.

Jag snittades i Skövde, så det tror jag att dom är rätt kunniga. Dom hade även kontakt med en läkaren ifrån Östra sjukhuset i göteborg rörande mitt fall. Även denna läkaren höll med om att kejsarsnitt var ett stort ingrepp i magen. (hade tidigare under gravidteten haft samma läkare rörandes en undersökning på Östra)

I gbg är de emot planerade snitt om det inte är väldigt medicinskt öht.vet folk som inte ens fått veta ungefär hur stora deras barn var i magen bara för att de inte ska bli rädda & vilja ha snitt
Iaf tror jag mkt har med attityden att göra, på sjukhuset var jag går /gått får alla som vill snitt, de har åsikten att man inte kan tvinga ngn att föda vaginalt då ngt sånt ska bygga på frivillighet & samarbete.
Klart att det är ett stort ingrepp om man ser till att det faktiskt är en buköppning, men komplicerat är det inte om det inte händer ngt oförutsett, vilket oxå är ovanligt.

 

[ameo]

Sv: Planerat snitt

Tack för alla svar!
Har lite frågor:

* Om ni fick välja (ni som har erfarenhet av båda förlossningarna) - vad skulle ni då ta? Vaginalt eller snitt?

* Är det sant att gaser i magen den första tiden efter snitt gör fruktansvärt ont och att man ska undvika att äta gasbildande mat?

* Är det också sant att det gör outhärdligt ont att göra nummer två den första tiden efteråt?

*Är det sant att man inte kan bära sitt barn första tiden efteråt?

* Är det att föredra att vara vaken eller sövd under ett planerat snitt?

* Skulle ni kunna tänka er att göra om det (ni som inte har svarat på det redan)?

Jag har bara fött barn med kejsarsnitt, så jag kan inte svara på första frågan.
Vad gäller magen och dess funktion så beror det nog på hur den fungerar i vanliga fall. Det värsta för mig var att kissa första gången efter att de plockat bort katetern. Jag har en normalt väl fungerande mage och har inte haft några problem med gaser eller att göra nummer två. Det man däremot kan ha i åtanke är att bebisen ofta får ärva eventuell gasbildande mat via mjölken, så man kan få en bebis med ont i magen om man inte passar sig.

NEJ det är inte sant att man inte kan bära sitt barn!
Det är okej att bära barnet, däremot ska man inte bära något som väger mer än så. Men det känner man faktiskt ganska bra, det gör rätt ont runt snittet om man tar i för mkt...

Ja, jag skulle kunna tänka mig att göra fler snitt - om min kropp skulle orka med fler graviditeter och om jag får klartecken att jag inte riskerar livet på ett till....
Och jag föredrar absolut att vara vaken. Det är nog dessutom lättare att anknyta till barnet om man sett det direkt efter att det plockats ut än om man tvingas vänta tills man vaknar på UVA innan man ens får se sitt lilla underverk...

 

[åke]

Sv: Planerat snitt

Jag är snittad med båda mina. Med den första så blev det akut snitt. Med den andra så var det lite mera planerat. Det gick jätte smidigt. Jag var inne på morgonen för snitt. På kvällen var jag uppe och duchade och fixade lite. Visst drog det lite i såret och så. Men det är inte alls så farligt. Dagen efter så åkte jag hem. Det viktiga är ju att man tar det lungt några dagar efetr snittet. Inte bära tungt och så. Jag blev snittad 11 månader efter det första snittet.