Jag känner igen det du skriver, upplever ett sådant scenario på när håll just nu...
En bekant har en häst som börjar närma sig 30... Hon har haft den i 25 år och det är hennes ögonsten, men nu på slutet tycker jag och många med mig att hon kanske börjar bli dax att låta den vandra vidare. Hästen har börjat tappa tänderna och kan inte tugga sin föda ordentligt och har rasat i vikt, man kan se alla TYDLIGT revben och ryggkotorna kan man också skönja, den är mager. Den har problem med ögonen som sväller igen och rinner med jämna mellanrum (vet. kan ej hitta något fel), benen är inte som de varit tidigare om åren... Det syns att den inte rör sig med samma lätthet längre.
Jag vet inte om det är så att hon inte VILL se att det är kanske är dax, eller om hon helt enkelt inte tycker att den är så dålig som andra tycker. Om någon antyder något tar hon väldigt illa vid sig... Hon rider på som vanligt men kanske inte lika hårt som tidigare. Hästen är fortfarande pigg i huvudet men kroppen är gammal. Detta är en människa som aldrig skulle göra ett djur illa medvetet så jag antar att det är som någon skrev, "strutsen med huvudet i sanden". Fast å andra sidan kan hon åka förbi stallet mitt i natten och titta till den "bara" för att hon är orolig för den.
Men vad ska man göra som åskadare till detta? Man kan ju inte mer än påpeka detta till ägaren men så länge hon inte tycker att det är dags så...
En bekant har en häst som börjar närma sig 30... Hon har haft den i 25 år och det är hennes ögonsten, men nu på slutet tycker jag och många med mig att hon kanske börjar bli dax att låta den vandra vidare. Hästen har börjat tappa tänderna och kan inte tugga sin föda ordentligt och har rasat i vikt, man kan se alla TYDLIGT revben och ryggkotorna kan man också skönja, den är mager. Den har problem med ögonen som sväller igen och rinner med jämna mellanrum (vet. kan ej hitta något fel), benen är inte som de varit tidigare om åren... Det syns att den inte rör sig med samma lätthet längre.
Jag vet inte om det är så att hon inte VILL se att det är kanske är dax, eller om hon helt enkelt inte tycker att den är så dålig som andra tycker. Om någon antyder något tar hon väldigt illa vid sig... Hon rider på som vanligt men kanske inte lika hårt som tidigare. Hästen är fortfarande pigg i huvudet men kroppen är gammal. Detta är en människa som aldrig skulle göra ett djur illa medvetet så jag antar att det är som någon skrev, "strutsen med huvudet i sanden". Fast å andra sidan kan hon åka förbi stallet mitt i natten och titta till den "bara" för att hon är orolig för den.
Men vad ska man göra som åskadare till detta? Man kan ju inte mer än påpeka detta till ägaren men så länge hon inte tycker att det är dags så...