Påtvingad hund av sambo?

[Bulldoozer]

Nu kanske jag poängterar ord här. Men du säger upprörd, det är för mig inte samma sak som skriker.

Det är en sak att ventilera en annan att skrika.

Min omskrivning för att höja rösten . Med tanke på att maken tycker att jag är väldigt högljudd i telefon i vanliga fall så är det mycket möjligt att han uppfattar det som att jag skriker om jag är upprörd dessutom..
Bara menar på att det faktiskt kan tolkas olika och man behöver inte dra stora växlar på allt.

 

[Red_Chili]

Hej allihopa igen!

Nu igår så var det samma sak igen, dyra söndertuggade skor som inte var mina. Då ringer det i telefonen på eftermiddagen med en vilt skrikande arg person som råkar vara min sambo då (haha), på något sätt kändes det väldigt rättfärdigat. Senare på kvällen så nämnde jag detta som att "det är så det blir med en understimulerad brukshund, jag har varit och tränat på förmiddagen när jag var ledig. Som jag sagt hela tiden så är det inte riktigt på mitt ansvar från första början utan jag kan göra det i nöd eller när jag har lust. Jag har ändå skött om den och aktiverat den hela denna veckan som varit och det är inte den enda. När var sista gången du borstade pälsen på den?" Då blev det livat ett tag men jag ignorerade det mest bara och stack iväg på affären och köpte glass.

Angående våran relation i övrigt så råkar hen ha ett rätt så hett temperament som exempel det jag skrev ovanför, annars så är det bra. Jag gillar verkligen personen för den hen är förutom det jag tar upp i den här tråden. Hade jag inte gjort det så skulle jag inte haft så mycket att fundera på. Jag har inga problem att vara i kring hunden när jag är hemma, men skall jag stressa hem bara för att sambon är så fruktansvärt kortsiktig i sina hundplaner så är det inget för mig liksom..

Bulldoozer, det är exakt så det uppfattas! Det är som att hen vet att jag har rätt i allt men det går banne mig inte ha en konversation med sambon om detta, varken en lugn och sansad med en helt annan ingångspunkt eller om man går rakt på problemet. Sambon har i och för sig inte haft en lätt tid de senaste månaderna och det har jag haft förståelse för, men detta är över nu och därför har jag börjat ta upp det igen.

Direkt när sambon får fatt att det är något om just hunden jag vill prata om så reser skyddsväggarna upp och dem är uppe tills jag har slutat, försöker jag ta upp konversationen igen när hen har lugnat ned sig så blir det samma sak ännu en gång.

Det hela skriker bara destruktivt förhållande, jag vet. Dock så vill jag verkligen prova att lösa detta en gång för alla innan jag ger upp.

Ni ger så bra och allsidiga svar på allting, jag hoppas verkligen att det här kommer gå vägen..

Det där + allt annat du skrivit i tråden får mig att tänka att hunden inte är något jätteproblem i frågan utan det är sambon. Vad vinner du på att försöka lösa allt ännu en gång? Vill sambon försöka lösa det hela? Om sambon inte VILL, vilket inte verkar vara fallet eftersom sambo inte vill diskutera, då kommer det inte gå att lösa. Du försöker ju. Du försöker prata. Varje gång du försöker prata om problemet så är det ju ett försök att lösa det, men du kan inte ensam försöka ordna upp livet för dig + sambo + hund. Du kan ordna upp livet för dig. Din sambo kan ta sitt ansvar och ni tillsammans kan ta hand om hunden.
Flytta därifrån. Utan sambon.

 

[MidnightSoul]

Min omskrivning för att höja rösten . Med tanke på att maken tycker att jag är väldigt högljudd i telefon i vanliga fall så är det mycket möjligt att han uppfattar det som att jag skriker om jag är upprörd dessutom..
Bara menar på att det faktiskt kan tolkas olika och man behöver inte dra stora växlar på allt.

Droppar det nu, då det bara är TS som kan förtydliga meningen av ordvalet i fråga.

 

[Trasten]

Det där kan vara riktigt knivigt också.

Man vill ju inte att det drabbar hunden på något sätt. (menar inte att citera eller svara just dig i detta mer en allmän fundering)

Jag har svårt för att t.ex lämna mina hundar om de varit själva och de knappt fått någon stimulans. Samvetet gnager i mig och jag har svårt för att lita på att någon annan steppar upp och tar hand om den.

Hamnar lite i ett moment 22

Grejen med att försöka lösa situationer som egentligen är ohållbara och ta någon annans ansvar är att man då blir medskyldig till att situationen inte får en bra lösning.
Det KÄNNS som att det vore fel att släppa ansvaret men ofta är det enda sättet att se till att ansvaret hamnar där det hör hemma

Ska ts ta ansvar för hunden får hon ju ta det fullt ut. En brukshund som inte får rejeäl aktivering bör omplaceras.

Så de rimliga alternativen som jag kan se är att sluta rasta hunden eller att omplacera den på egen hand.
Eller steppa upp och bli riktig hundförare men det vill ju inte ts.

 

[Hedinn]

Det verkar som att ni kan behöva ta upp diskussionen igen om vems ansvar hunden är? Om han blir arg på dig för att du inte aktiverat hunden nog mycket så verkar ni inte vara överens om vems ansvar det är att ta hand om hunden?

 

[ExtraW]

Förstår att det inte går att prata med sambon men vad säger hen rent konkret? Om du säger ”jag vill inte ta hand om DIN hund. Du hade lovat att ta ansvar vilket du nu inte gör”. Säger hen att det inte är så? Eller flyr hen bara ämnet? Jag hade verkligen seriöst flyttat och blivit särbo så att hen får lösa sina egna problem

 

[tanten]

Hej allihopa igen!

Nu igår så var det samma sak igen, dyra söndertuggade skor som inte var mina. Då ringer det i telefonen på eftermiddagen med en vilt skrikande arg person som råkar vara min sambo då (haha), på något sätt kändes det väldigt rättfärdigat. Senare på kvällen så nämnde jag detta som att "det är så det blir med en understimulerad brukshund, jag har varit och tränat på förmiddagen när jag var ledig. Som jag sagt hela tiden så är det inte riktigt på mitt ansvar från första början utan jag kan göra det i nöd eller när jag har lust. Jag har ändå skött om den och aktiverat den hela denna veckan som varit och det är inte den enda. När var sista gången du borstade pälsen på den?" Då blev det livat ett tag men jag ignorerade det mest bara och stack iväg på affären och köpte glass.

Angående våran relation i övrigt så råkar hen ha ett rätt så hett temperament som exempel det jag skrev ovanför, annars så är det bra. Jag gillar verkligen personen för den hen är förutom det jag tar upp i den här tråden. Hade jag inte gjort det så skulle jag inte haft så mycket att fundera på. Jag har inga problem att vara i kring hunden när jag är hemma, men skall jag stressa hem bara för att sambon är så fruktansvärt kortsiktig i sina hundplaner så är det inget för mig liksom..

Bulldoozer, det är exakt så det uppfattas! Det är som att hen vet att jag har rätt i allt men det går banne mig inte ha en konversation med sambon om detta, varken en lugn och sansad med en helt annan ingångspunkt eller om man går rakt på problemet. Sambon har i och för sig inte haft en lätt tid de senaste månaderna och det har jag haft förståelse för, men detta är över nu och därför har jag börjat ta upp det igen.

Direkt när sambon får fatt att det är något om just hunden jag vill prata om så reser skyddsväggarna upp och dem är uppe tills jag har slutat, försöker jag ta upp konversationen igen när hen har lugnat ned sig så blir det samma sak ännu en gång.

Det hela skriker bara destruktivt förhållande, jag vet. Dock så vill jag verkligen prova att lösa detta en gång för alla innan jag ger upp.

Ni ger så bra och allsidiga svar på allting, jag hoppas verkligen att det här kommer gå vägen..

Jag blir ledsen och bedrövad när jag läser det du skriver om er relation och hans beteende.
Jag har levt 20 å med en man som blev arg/sur när jag tog upp något som berörde honom. Det slutade med att jag gick i flera veckor innan jag vågade fråga ifall han kanske skulle kunna hjälpa mig med något som jag själv (pga mindre kroppsstyrka eller okunskap) inte klarade. Då brusade han upp

Precis som din sambo i fråga om hunden.

I mitt fall slutade det med att jag förminskade mig själv totalt. Blev helt övertygad om att jag inte klarade något. För att han sa det.

Men det är passerat nu och jag mår så mycket bättre är jag inte har nån som är arg på mig hela tiden - vilket det utvecklades till

Hoppas du är starkare. Så det inte utvecklas i den riktningen.

 

[Otherside]

Ja, det var min reaktion också. HENS hund tuggade sönder HENS skor och HEN blir arg på TS? Hen får väl ställa sina skor på ett bättre ställe i fortsättningen och rasta sin hund bättre.

Ja exakt! Har man en hund som gärna tuggar sönder saker - då flyttar man upp dem till ett säkert ställe. (Vi har t.ex. inga gardiner längre eftersom katten sprayar på allt som hänger neråt golvet..... Bara att gilla läget, ungefär.)

 

[Bison]

Min sambo hade inte världens bästa förmiddag hemma med mina djur. En katt spydde på överkastet så det fick tvättas samtidigt valpen bajsade på mattan. Lagom när han tvättat klart överkastet kräktes katten igen på täcket, när han höll på att byta sängkläder hoppade en annan katt upp på torkställningen och välte hela kalaset i golvet Sen tvätta ögon och ge ögondroppar till tredje katten samtidigt som han försökte hindra valpen att tugga i sig kattens svans.
Allt detta utan att han ringde till mig och skrek, han var garanterat inte nöjd men han är vuxen och hanterade det som en vuxen.

 

[Asko]

Min sambo hade inte världens bästa förmiddag hemma med mina djur. En katt spydde på överkastet så det fick tvättas samtidigt valpen bajsade på mattan. Lagom när han tvättat klart överkastet kräktes katten igen på täcket, när han höll på att byta sängkläder hoppade en annan katt upp på torkställningen och välte hela kalaset i golvet Sen tvätta ögon och ge ögondroppar till tredje katten samtidigt som han försökte hindra valpen att tugga i sig kattens svans.
Allt detta utan att han ringde till mig och skrek, han var garanterat inte nöjd men han är vuxen och hanterade det som en vuxen.

Jag skulle kanske ha smsat ett par svordomar


Eller faktiskt bara för att informera om deras husdjur, så att de vet vad som hänt och kan säga till om de vill att jag ska göra något mer. Gjorde exakt det med hunden här hemma häromdagen kom jag på, men det var bara ett kräks då!
Hade 100% svurit om det hade hänt ett par gånger till samtidigt som katten fått bajs i rumpan

 

[Amaranthe]

Min sambo hade inte världens bästa förmiddag hemma med mina djur. En katt spydde på överkastet så det fick tvättas samtidigt valpen bajsade på mattan. Lagom när han tvättat klart överkastet kräktes katten igen på täcket, när han höll på att byta sängkläder hoppade en annan katt upp på torkställningen och välte hela kalaset i golvet Sen tvätta ögon och ge ögondroppar till tredje katten samtidigt som han försökte hindra valpen att tugga i sig kattens svans.
Allt detta utan att han ringde till mig och skrek, han var garanterat inte nöjd men han är vuxen och hanterade det som en vuxen.

Sådant får man ju faktiskt leva med om man bor med djur, även om man själv inte vill ha huvudansvaret för träning/skötsel/tid etc. Det går ju inte helt att friskriva sig från ett djur man bor med om det blir sjukt eller liknande. Jag blir rätt matt ibland när sambons hund kräks upp mina strumpor igen men han har ju inte riktigt beställt en hund som är skitjobbig med att sno underkläder.

Så som din sambo hanterade det är väl det normala kan tyckas, så att ringa och gapa om att ens egen (understimulerade?) hund bitit sönder ens egna saker är ju otroligt märkligt.

 

[Bison]

Jag skulle kanske ha smsat ett par svordomar


Eller faktiskt bara för att informera om deras husdjur, så att de vet vad som hänt och kan säga till om de vill att jag ska göra något mer. Gjorde exakt det med hunden här hemma häromdagen kom jag på, men det var bara ett kräks då!
Hade 100% svurit om det hade hänt ett par gånger till samtidigt som katten fått bajs i rumpan

Han bad mig påminna honom om vad det är som är så jävla bra med djur
Han tycker om dem egentligen, men just då hade han nog helst slängt ut alla från balkongen

 

[Red_Chili]

Han bad mig påminna honom om vad det är som är så jävla bra med djur
Han tycker om dem egentligen, men just då hade han nog helst slängt ut alla från balkongen

Haha, åh, fullt förståeligt! Stackars sambo

 

[A_NN_A]

En relation som fungerar såhär hade jag inte velat fortsätta på. Har testat, rekommenderas inte.
Med lite distans kommer du säkert konstatera att detta beteende inte bara gällde hunden.

Lämna hunden till pensionat en vecka och låtsas att du sålt den. Vad händer då?

 

[Fetaost]

En relation som fungerar såhär hade jag inte velat fortsätta på. Har testat, rekommenderas inte.
Med lite distans kommer du säkert konstatera att detta beteende inte bara gällde hunden.

Lämna hunden till pensionat en vecka och låtsas att du sålt den. Vad händer då?

Hunddagis är nog ingen dum idé för TS och henns sambo. Sambon får själv hämta och lämna, inga söndertuggade saker hemma och TS kan åka på sina aktiviteter efter jobbet.

 

[Nytant]

En relation som fungerar såhär hade jag inte velat fortsätta på. Har testat, rekommenderas inte.
Med lite distans kommer du säkert konstatera att detta beteende inte bara gällde hunden.

Lämna hunden till pensionat en vecka och låtsas att du sålt den. Vad händer då?

Haha men va? Vad tänker du ska hända/ska bli bättre? När ena parten beter sig mindre rimligt och konstruktivt hjälper det väl inte att man själv flippar ur helt Bättre att sätta en gräns och göra tydligt vad som krävs för att relationen ska fortsätta, och om den här personen inte klarar av att ge det, skaffa sig en partner som kan.

 

[Fruentimber]

Lämna hunden till pensionat en vecka och låtsas att du sålt den. Vad händer då?

Det låter ärligt talat helt psyksjukt. Nog för att jag inte försvarar TS sambos beteende, men hade min sambo gjort som ovan hade jag bedömt honom som allvarligt psykiskt störd och separerat direkt. Vilket otroligt obehagligt beteende?

 

[stjarnhimmel]

En relation som fungerar såhär hade jag inte velat fortsätta på. Har testat, rekommenderas inte.
Med lite distans kommer du säkert konstatera att detta beteende inte bara gällde hunden.

Lämna hunden till pensionat en vecka och låtsas att du sålt den. Vad händer då?

Hade jag kommit dit i en relation så skulle jag tänka att det är dags att göra slut.
Så kan man ju inte lösa något problem- det eskalerar ju bara saker.

 

[IngelaH]

Jag hoppas att du skämtar. Menar du att du sitter här och uppmanar till lagbrott?

Även om du skriver "låtsas", så är det inte under några omständigheter OK, att bära sig åt så.

 

[A_NN_A]

Haha men va? Vad tänker du ska hända/ska bli bättre? När ena parten beter sig mindre rimligt och konstruktivt hjälper det väl inte att man själv flippar ur helt Bättre att sätta en gräns och göra tydligt vad som krävs för att relationen ska fortsätta, och om den här personen inte klarar av att ge det, skaffa sig en partner som kan.

Ingenting. Jag tycker helt ärligt inte det finns någon bra lösning. Antingen gillar man läget eller så flyttar man.
Tror inte TS sambo kommer att ändra sitt beteende oavsett vad TS gör.