Påtvingad hund av sambo?

[em-pirre]

Förvisso kan den inte läsa här. Dock är jag övertygad om att hunden känner av TS irritation och frustration över den.
Håller med om flytt för både TS och hundens skull.

Ja men det är väl lite onödigt att haka upp sig på den saken? Det är ord. Det är ju inte hunden som är problemet utan sambon.

 

[Sol]

Jag tycker inte att din sambo har agerat schysst. När man skaffar djur kommer det påverka de människor man lever med, mer eller mindre. Det är därför jätteviktigt att man är tydlig med hur en har tänkt ha det.

Min partner har aldrig varit intresserad av att skaffa djur, men jag har haft djur ända sedan vi träffades så det är självklart för oss att djuren är mina men det innebär ju inte att han är opåverkad. Hade inte han tyckt att djuren trots allt är okej (även fast han inte måste mata dem, städa efter dem eller motionera dem) skulle det ju inte funka.

Ni behöver ta ett allvarligt snack om att det där hundköpet inte blev som du hade uppfattat att det skulle bli och att ni inte kommer kunna leva ihop om inte situationen förändras.

 

[iNHALE]

Det kan vara värt att notera också att om man bor tillsammans med någon som äger ett djur och inte tar hand om det på ett bra sätt så kan man själv åka dit ifall det av någon anledning skulle bli en anmälan från något håll. Om det av någon anledning skulle vara så att LS knackar på dörren en dag så kan man inte friskrivning sig från ansvar genom att säga att man inte äger djuret.

 

[irriterad]

Hejsan, tack för alla svar!

Jag yttrade mig i total frustration idag när jag skapade inlägget, jag menar absolut inget dumt emot hunden men det är verkligen så jag känner ibland. Jag försöker mitt bästa för att inte stressa upp hunden när jag kommer hem, detta gör bara saken värre.

Jag är själv uppvuxen sedan barnsben med hundar, vi har endast haft terriers då så jag har absolut inget emot hundar i överlag.

Hursomhelst, det är just det här med att sitsen jag är i just nu med arbete, hur vi bor för stunden och allt runt i kring. Då jag oftast kommer hem till våra hundar först av oss två så blir det som jag som får ordna upp allting, rasta dem och så vidare i slutet av dagen då jag egentligen måste göra annat, det skapar bara en massa frustration och onödig stress.

Det jag var ute efter var svar från er som mest troligt haft hand om alla olika hundraser och så vidare, och kanske någon som varit med om en liknande situation.

Hunden är lugn när vi far så det är inte det, vi har satt upp kamera ibland och då ligger den stilla ett tag innan det drar igång, vi brukar ge den aktiveringsleksaker med godis i bland innan vi far iväg också.

Jag vill absolut det bästa för vovvens del också, så att den kanske slipper ha det som det är just nu.

Vi aktiverar den med att cykla, leka, söka efter godis i skogen till exempel så den får aktivera sig fysiskt och psykiskt, sen har den gott om leksaker i hemmet också.

Jag gör det som jag känner för och en hel del mer just nu i stunden, det känns bara så fel att bli lovad att i största delen inte behöva bry sig till att det blir tvärtemot.

Men idag så var det rätt så lugnt här i hemmet för första gången på länge, det belönades med en hel del godis!
Hoppas det håller sig, peppar peppar.

Tack ännu en gång för alla svar, det bästa vore om det löser sig på ett bra vis så alla kan leva trevligt ihop!

 

[irriterad]

Värt att tillägga är att vi har ensamtränat den mycket sedan tidig ålder, använt positiv belöning med godis och verbal belöning direkt när den gör rätt och verkligen gjort vårat bästa under valptiden.

Då hunden kom hit och var valp så förstod jag såklart att vi måste göra så gott vi kan tillsammans för att uppfostra den till en duktig fin hund, men att ansvaret inte skulle vara till största del mitt då jag tydligt sa att jag inte har möjlighet till det som jag har det nu med fritidsintressen och privatlivet.

Så har det varit fram tills idag och det bara fortsätter, nu blir jag överlämnad hela ansvaret då min sambo inte gör det som jag blivit lovad.

Det är det att det blev mycket värre under senaste tiden, och då jag tar upp detta med sambon så är det som att det är mitt fel ut ur det blåa liksom.

 

[Bison]

Hur mycket är hunden ensam?
Det låter som ganska lite aktivering för en brukshund, det där är vad jag gör med min fyra månader gamla valp av sällskapar, minus cykling, som vuxen kommer det bli betydligt mer.

 

[Nytant]

En sak som jag tycker är knepig i unghundstiden är att under- och överstimulans kan se likadan ut. Och en sak som man ofta glömmer är att man med vissa hundar måste lära dem aktivt att varva ner och ta det lugnt.

Min stora hund var lite sådär att han verkade ha hur mycket energi som helst och aldrig verkade nöjd. Jag fick då det väldigt värdefulla perspektivet som jag återger ovan, och började faktiskt träna på att han skulle koppla av istället för att försöka aktivera honom 'trött'. Det är också skillnad på att vara fysiskt trött och att vara mentalt överstimulerad. Så utmaningen tycker jag är inte bara att aktivera tillräckligt, utan att hitta rätt sorts aktivering. Att jobba med nosen är ju ett jättebra sätt då tycker jag, vilket ni TS redan pysslar med. Men kanske kan det perspektivet hjälpa er att finetuna de olika komponenterna och testa er fram.

Sen är ju den här åldern också ganska omöjlig; det är ingen slump att det kryllar av unghundar på Blocket och i omplaceringsverksamheterna. Men, förutsatt att man behåller hunden om man känner att man har resurserna trots allt, och man ändå försöker sitt bästa tycker jag man har igen det sen.

Relationen är en annan fråga, men jag önskar dig lycka till med båda.

 

[Fetaost]

Hejsan, tack för alla svar!

Jag yttrade mig i total frustration idag när jag skapade inlägget, jag menar absolut inget dumt emot hunden men det är verkligen så jag känner ibland. Jag försöker mitt bästa för att inte stressa upp hunden när jag kommer hem, detta gör bara saken värre.

Jag är själv uppvuxen sedan barnsben med hundar, vi har endast haft terriers då så jag har absolut inget emot hundar i överlag.

Hursomhelst, det är just det här med att sitsen jag är i just nu med arbete, hur vi bor för stunden och allt runt i kring. Då jag oftast kommer hem till våra hundar först av oss två så blir det som jag som får ordna upp allting, rasta dem och så vidare i slutet av dagen då jag egentligen måste göra annat, det skapar bara en massa frustration och onödig stress.

Det jag var ute efter var svar från er som mest troligt haft hand om alla olika hundraser och så vidare, och kanske någon som varit med om en liknande situation.

Hunden är lugn när vi far så det är inte det, vi har satt upp kamera ibland och då ligger den stilla ett tag innan det drar igång, vi brukar ge den aktiveringsleksaker med godis i bland innan vi far iväg också.

Jag vill absolut det bästa för vovvens del också, så att den kanske slipper ha det som det är just nu.

Vi aktiverar den med att cykla, leka, söka efter godis i skogen till exempel så den får aktivera sig fysiskt och psykiskt, sen har den gott om leksaker i hemmet också.

Jag gör det som jag känner för och en hel del mer just nu i stunden, det känns bara så fel att bli lovad att i största delen inte behöva bry sig till att det blir tvärtemot.

Men idag så var det rätt så lugnt här i hemmet för första gången på länge, det belönades med en hel del godis!
Hoppas det håller sig, peppar peppar.

Tack ännu en gång för alla svar, det bästa vore om det löser sig på ett bra vis så alla kan leva trevligt ihop!

Jag förstår dig till fullo. Har varit i din sits. Skilnaden var att jag ville också ha hundarna (bruksras).
I slutändan blev jag lämnad med merparten av skötsel för hundarna samt ALL skötsel för hem osv. Sa jag ifrån fick jag bara höra att jag var gnällig, missunsam och negativ. Kort sagt så var jag både "kennelflicka" och hembiträde. Bekvämt för honom. Inte så attraktivt för mig.
Jag lämnade. Han har inga hundar idag så såmycket för det hundintresset
Jag älskar ännu rasen men det hundlivet, med brukshundar, åt upp mig. Idag har jag en annan ras som passar mitt liv och det är bara skitkul och mysigt.

Prata klarspråk med din sambo om hur du känner. Om din sambo hör och respekterar dig så steppar han upp eller omplacerar hunden.
Om han inte gör det så får du fråga dig själv om det är värt det.

 

[Sasse]

Tycker också det låter som aktivering bäst lämpad för sällskapsraser. Brukshundar kräver i regel mer. Men oavsett låter relationen inget vidare, och jag håller med andra att ni bör bryta upp alt. vara särbos.

 

[WildWilma]

Hejsan, tack för alla svar!

Jag yttrade mig i total frustration idag när jag skapade inlägget, jag menar absolut inget dumt emot hunden men det är verkligen så jag känner ibland. Jag försöker mitt bästa för att inte stressa upp hunden när jag kommer hem, detta gör bara saken värre.

Jag är själv uppvuxen sedan barnsben med hundar, vi har endast haft terriers då så jag har absolut inget emot hundar i överlag.

Hursomhelst, det är just det här med att sitsen jag är i just nu med arbete, hur vi bor för stunden och allt runt i kring. Då jag oftast kommer hem till våra hundar först av oss två så blir det som jag som får ordna upp allting, rasta dem och så vidare i slutet av dagen då jag egentligen måste göra annat, det skapar bara en massa frustration och onödig stress.

Det jag var ute efter var svar från er som mest troligt haft hand om alla olika hundraser och så vidare, och kanske någon som varit med om en liknande situation.

Hunden är lugn när vi far så det är inte det, vi har satt upp kamera ibland och då ligger den stilla ett tag innan det drar igång, vi brukar ge den aktiveringsleksaker med godis i bland innan vi far iväg också.

Jag vill absolut det bästa för vovvens del också, så att den kanske slipper ha det som det är just nu.

Vi aktiverar den med att cykla, leka, söka efter godis i skogen till exempel så den får aktivera sig fysiskt och psykiskt, sen har den gott om leksaker i hemmet också.

Jag gör det som jag känner för och en hel del mer just nu i stunden, det känns bara så fel att bli lovad att i största delen inte behöva bry sig till att det blir tvärtemot.

Men idag så var det rätt så lugnt här i hemmet för första gången på länge, det belönades med en hel del godis!
Hoppas det håller sig, peppar peppar.

Tack ännu en gång för alla svar, det bästa vore om det löser sig på ett bra vis så alla kan leva trevligt ihop!

Det räcker ju om du tar ut hundarna på en kort rastning när du kommer hem och sen gör det tydligt att du förväntar dig att din sambo som äger hundarna rastar och aktiverar dem ordentligt när hen kommer hem.

Jag hade inte aktiverat en ung brukshund med många "små aktiviteter" som det låter som ni gör. Det riskerar att göra att en aktiv hund alltid ligger högt i förväntan och därmed bidrar till stress. Utöver daglig motion på någon timme så hade jag satsat på 3-5 rejäla träningspass per vecka med personspår, lydnadadsträning med störning, personsök eller specialsök varje vecka. Under dessa pass ska hunden bli rejält trött mentalt. Övriga dagar är det fysiskt motion (promenader, jogging, cykelturer) sen vila hemma. Både aktivering och motion är så klart sambons ansvar. Du bör inte göra något mer än nödvändig rastning och utfodring om du inte vill.

När man köper en så aktiv ras som Australian Shepherd så antar jag att man har planer och mål med sitt hundägande. Vad har sambon för planer med den nya hunden?

 

[irriterad]

Den är ensam cirka 4-5 timmar som längst, det är det som är grejen att jag nämnde att det är en aktiv ras vilket hen påstod sig veta också. Men innan hen kontaktade kenneln så fick jag svaret "nej nej, det är inga problem jag kommer ha hur mycket tid som helst med hunden innan jag börjar jobba heltid också" och sen var det ju dags att jobba heltid då efter det.

Inget illa menat mot min sambo men hur tänkte hen efter det liksom? Jag blir bara så ledsen att behöva ta upp det gång på gång men jag ska försöka mitt bästa att få det bästa ur detta, duger ej detta för mig så får jag rätta mig efter det och göra det som krävs.

Annars är hunden jättegullig, lite väl vild kanske men det är en brukshund i slutet av dagen och skall behandlas som en, det är detta min sambo ej förstår. Jag är med på banan där, som alla andra säger så är Aussies inga soffpotatisar till hundar.

Denna tråd kanske hör hemma bättre på flashback då det kanske är lite mer i våran relation som det våra problem ligger, men ett stort tack skall ni alla ha, det känns bättre att få prata med någon annan om detta än att få samma svar..

Ni är bäst här på forumet!

 

[Sel]

Den är ensam cirka 4-5 timmar som längst, det är det som är grejen att jag nämnde att det är en aktiv ras vilket hen påstod sig veta också. Men innan hen kontaktade kenneln så fick jag svaret "nej nej, det är inga problem jag kommer ha hur mycket tid som helst med hunden innan jag börjar jobba heltid också" och sen var det ju dags att jobba heltid då efter det.

Inget illa menat mot min sambo men hur tänkte hen efter det liksom? Jag blir bara så ledsen att behöva ta upp det gång på gång men jag ska försöka mitt bästa att få det bästa ur detta, duger ej detta för mig så får jag rätta mig efter det och göra det som krävs.

Annars är hunden jättegullig, lite väl vild kanske men det är en brukshund i slutet av dagen och skall behandlas som en, det är detta min sambo ej förstår. Jag är med på banan där, som alla andra säger så är Aussies inga soffpotatisar till hundar.

Denna tråd kanske hör hemma bättre på flashback då det kanske är lite mer i våran relation som det våra problem ligger, men ett stort tack skall ni alla ha, det känns bättre att få prata med någon annan om detta än att få samma svar..

Ni är bäst här på forumet!

Jag tror inte att flashback är rätt väg att gå.
Vill du ha mer relationsanpassade svar kan du kanske skapa en ny trådstart under ett annat prefix här på forumet, Buke är på intet vis bara ett häst eller hundforum. Det finns gott om stöd och visdom här.

 

[MiaMia]

Jag tror inte att flashback är rätt väg att gå.
Vill du ha mer relationsanpassade svar kan du kanske skapa en ny trådstart under ett annat prefix här på forumet, Buke är på intet vis bara ett häst eller hundforum. Det finns gott om stöd och visdom här.

Eller hellre att be moderator flytta tråden, tror det ger bättre sammanhang att fortsätta på samma tråd.

 

[lilstar]

Är det bara kring hunden som ni inte kan kommunicera eller händer det att du känner dig överkörd kring andra saker i er relation också? Funderat något kring parterapi? Det funkar inte som ni har det nu, att du upplever ett stort problem som din partner vägrar prata om.
Skulle din sambo ha möjlighet att gå någon kurs med unghunden för att liksom hitta tillbaka till glädjen och intresset för den nya hunden? Nu verkar det ju mest som att hen har den bara för att.

 

[Springer]

Jag hade också en sambo som var drivande i fråga om hundköp och skulle ta hand om den. När han tröttnade då hunden blivit besvärlig unghund blev det jag som fick ta allt ansvar. Men, i mitt fall gjorde det inget då jag gillade hunden och vid det laget hade tid med den.
I TS fall är det ju annorlunda. Ta upp frågan om omplacering. Uppfödaren kanske kan hjälpa till. Är det en bra Aussie med bra härstamning är det nog inget problem att hitta ett nytt hem.

 

[Bison]

Skapar hunden kaos när den är hemma ensam är den hemma för länge. Det är en ung hund och alla hundar mår inte bra av så mycket ensamtid.

 

[irriterad]

Det är bara just kring hunden då jag anser att sambon ej lägger ned nog med tid på hunden jag känner att vårat samspel brister, i övrigt så är våran relation bra och ömsesidig.

Det är bara när det börjar bli jag som enskilt tar hand om hunden och gör allt med den, då jag i den turen prioriterar bort allt annat jag behöver lägga fokus på så hintar jag det till min sambo då vilket i sin tur ställer upp väggarna och nästan skyller ifrån sig att det är mitt fel att jag inte lägger ned nog mycket tid på den, vilket jag då faktiskt gör då jag i stort sett tar hand om den hela tiden.

Blir man då lovad att sambon ska ta ansvaret för hunden efter uppfödaren blev kontaktad, jag visste knappt om att hen skulle hämta en till hund innan det var tingat och klart. Jag tycker att det är helt fel ifrån min sambos sida.

Som du också säger Springer, jag har absolut inget emot att dela liv med hunden. Men när jag sitter fastlåst med den medans sambon flyger och flänger som hen vill så ser jag inget annat alternativ än att antingen få den omplacerad till ett aktivare hushåll som har mer tid eller att sambon får betala dagmatte och en hel del helger då jag har andra planer med mitt liv också. Det är en Aussie med fin stamtavla, vilket är lite synd också att den inte används flitigare av sambon.

Det finns inga andra alternativ, antingen så får hunden vara hos någon bekant till min sambo eller så får hen betala för hundpassning. Alternativt så får hen inse att tiden inte räcker till.

Jag ska ta upp detta med sambon snart ÄNNU en gång..

Tack allihopa!

 

[karamelldrottningen]

På ett sätt tur att det ”bara” är en hund. Missförstå mig rätt men tänk om ni hade haft barn ihop och du fått ta allt ansvar hela tiden.

Älskar du din sambo? Hur funkar det för er annars? Är det bara detta med hunden som är problemet kommer ni lösa det om partnern också är med på det och håller vad hen lovat. Men då måste ni kunna prata med varandra utan bråk.
Löser inte ni detta är en lösning att någon av er flyttar. Frågan är vem som ska ta hand om hunden? Låter som att omplacera skulle kunna vara ett alternativ. För hundens skull

 

[Fetaost]

Det är bara just kring hunden då jag anser att sambon ej lägger ned nog med tid på hunden jag känner att vårat samspel brister, i övrigt så är våran relation bra och ömsesidig.

Det är bara när det börjar bli jag som enskilt tar hand om hunden och gör allt med den, då jag i den turen prioriterar bort allt annat jag behöver lägga fokus på så hintar jag det till min sambo då vilket i sin tur ställer upp väggarna och nästan skyller ifrån sig att det är mitt fel att jag inte lägger ned nog mycket tid på den, vilket jag då faktiskt gör då jag i stort sett tar hand om den hela tiden.

Blir man då lovad att sambon ska ta ansvaret för hunden efter uppfödaren blev kontaktad, jag visste knappt om att hen skulle hämta en till hund innan det var tingat och klart. Jag tycker att det är helt fel ifrån min sambos sida.

Som du också säger Springer, jag har absolut inget emot att dela liv med hunden. Men när jag sitter fastlåst med den medans sambon flyger och flänger som hen vill så ser jag inget annat alternativ än att antingen få den omplacerad till ett aktivare hushåll som har mer tid eller att sambon får betala dagmatte och en hel del helger då jag har andra planer med mitt liv också. Det är en Aussie med fin stamtavla, vilket är lite synd också att den inte används flitigare av sambon.

Det finns inga andra alternativ, antingen så får hunden vara hos någon bekant till min sambo eller så får hen betala för hundpassning. Alternativt så får hen inse att tiden inte räcker till.

Jag ska ta upp detta med sambon snart ÄNNU en gång..

Tack allihopa!

Men din sambo har ju kört över dig både i inskaffadet och nu i relationen. Förlåt om jag låter elak men det är verkligen respektlöst och ignorant av sambon mot dig. Det spelar ingen roll vad anledningen är.
Nu vet jag inte hur länge ni varit ihop men sånt beteende/personlighetsdrag brukar återkommer i fler frågor där man vill olika.

 

[WildWilma]

Det är bara just kring hunden då jag anser att sambon ej lägger ned nog med tid på hunden jag känner att vårat samspel brister, i övrigt så är våran relation bra och ömsesidig.

Det är bara när det börjar bli jag som enskilt tar hand om hunden och gör allt med den, då jag i den turen prioriterar bort allt annat jag behöver lägga fokus på så hintar jag det till min sambo då vilket i sin tur ställer upp väggarna och nästan skyller ifrån sig att det är mitt fel att jag inte lägger ned nog mycket tid på den, vilket jag då faktiskt gör då jag i stort sett tar hand om den hela tiden.

Blir man då lovad att sambon ska ta ansvaret för hunden efter uppfödaren blev kontaktad, jag visste knappt om att hen skulle hämta en till hund innan det var tingat och klart. Jag tycker att det är helt fel ifrån min sambos sida.

Som du också säger Springer, jag har absolut inget emot att dela liv med hunden. Men när jag sitter fastlåst med den medans sambon flyger och flänger som hen vill så ser jag inget annat alternativ än att antingen få den omplacerad till ett aktivare hushåll som har mer tid eller att sambon får betala dagmatte och en hel del helger då jag har andra planer med mitt liv också. Det är en Aussie med fin stamtavla, vilket är lite synd också att den inte används flitigare av sambon.

Det finns inga andra alternativ, antingen så får hunden vara hos någon bekant till min sambo eller så får hen betala för hundpassning. Alternativt så får hen inse att tiden inte räcker till.

Jag ska ta upp detta med sambon snart ÄNNU en gång..

Tack allihopa!

Jag tycker det låter oerhört respektlöst att köpa en hund och sen låta sin sambo som inte ens ville ha hunden från början ta hand om den. Jag hade inte velat bo med någon som behandlar mig så och som inte tar ansvar för sin egen hund.

Jag hade sett mig om efter ett tillfälligt boende och låtit sambon lösa problemet innan jag ev. flyttade tillbaka.

Jag är ansvarig för mina hundar (aktiva brukshundar) men min man som inte äger hundarna har ändå varit mycket väl insatt och engagerad inför varje hundköp. Jag skulle ändå inte förvänta mig att han skulle ansvara för deras aktivering om det inte finns särskildt och tillfälligt behov av det. Just nu är ett sånt läge då jag är höggravid och lite begränsad fysiskt men då har vi ju pratat om det innan vi ens övervägde att skaffa barn. Hade det inte varit ok för honom att ta mer ansvar för hundarna och deras aktivering så hade vi fått omplacera hundarna eller avstå barn.