Passitivitetsträning? Hjääälp

[Vadskajagheta9]

Hej. Jag funderar på vad ni har för passitivitetstips? Min hund går upp i varv och tar extremt lång tid på sig att varva ner på nya platser. H*n är av en ras som vanligtvis har nära till stress, är intensiv och ganska hetsig- vilket verkligen märks på nya platser. H*n drar åt alla håll och kanter trots att man egentligen kan gå jättefint i kopplet, är stressad fram för att lukta på allt nytt, och är verkligen på helspänn hela tiden. Det är som att allt hunden kan bara försvinner, och all uppfostran h*n egentligen har blir som 0. Stressnivån är liksom hög även om jag själv är lugn och behåller lugnet. Vi åker ofta till nya platser och för mig är det väldigt viktigt att kunna ta med hunden om jag ska någonstans, vilket jag just nu bara tycker känns jobbigt och besvärligt… Vi har inte tränat så mycket passitivitet förr eftersom jag inte har en aning om hur. Har försökt lite men vet inte riktigt om jag gjort rätt. Men nu tror jag att det kan vara på sin plats att börja verkligen, eftersom jag tror att det kan ha med problemet att göra. Hunden är cirka 3 år så jag vet att jag kanske är sent ute, men bättre sent än aldrig. H*n är mitt allt och jag vill verkligen få bukt på detta så vi kan uppleva saker och platser ihop.

Om ni har några tips, så får ni gärna skriva ner från start till slut, då jag verkligen inte vill göra några fel. Jag vet liksom inte alls hur jag ska gå till väga för att göra rätt. När man ska belöna, ingenting. Detta är som sagt bara ett problem på nya platser, eller ställen där vi liksom inte hänger varje dag. Tack på förhand.

(H*n får aktivering, promenader och sköts som h*n ska och mår bra i övrigt, så diskussioner kring det undanbedes vänligt)

 

[Lillefrun]

Min yngsta gick upp i varv snabbt när han var yngre. När jag var på kurs och tävling när det inte var vår tur eller jag kände mig klar ( ville inte nöta och nöta samma sak tills han tyckte det var tråkigt och jag själv kände mig klar) så då satt vi kvar och bara tittade på när dom andra fortsatte utan att han fick vara med. I början var han hemskt jobbig men nu går det otroligt mycket bättre.

Jag tränade sitt och ligg på så många platser som möjligt, i början kort stunder och längre och längre. Går vi på café eller restaurang har jag varit envis med att han ska vara passiv genom att verkligen befästa kommandon för att ta det lugnt. När vi tränar och tävlar är sitt och ligg heliga, ingen tass får röra sig. Därför i stimmig miljöer eller det finns saker som kan göra så att dom kommandona riskerar att brytas säger jag Sätt dig och Lägg dig eller handtecken.

Jag tränar i riktigt för mina upphetsande situationer som när vi ska få besök och dom blir jätte glada och hetsar upp sig så måste dom vänta på en plats jag valt ut innan jag öppnar dörren. Jag är extremt envis. Besökarna får gott vänta på att jag är klar och nöjd med hundarna innan jag öppnar. Det tränar uthålligheten även i andra miljöer.

Det här har fungerat för oss i alla fall.

 

[Vadskajagheta9]

Min yngsta gick upp i varv snabbt när han var yngre. När jag var på kurs och tävling när det inte var vår tur eller jag kände mig klar ( ville inte nöta och nöta samma sak tills han tyckte det var tråkigt och jag själv kände mig klar) så då satt vi kvar och bara tittade på när dom andra fortsatte utan att han fick vara med. I början var han hemskt jobbig men nu går det otroligt mycket bättre.

Jag tränade sitt och ligg på så många platser som möjligt, i början kort stunder och längre och längre. Går vi på café eller restaurang har jag varit envis med att han ska vara passiv genom att verkligen befästa kommandon för att ta det lugnt. När vi tränar och tävlar är sitt och ligg heliga, ingen tass får röra sig. Därför i stimmig miljöer eller det finns saker som kan göra så att dom kommandona riskerar att brytas säger jag Sätt dig och Lägg dig eller handtecken.

Jag tränar i riktigt för mina upphetsande situationer som när vi ska få besök och dom blir jätte glada och hetsar upp sig så måste dom vänta på en plats jag valt ut innan jag öppnar dörren. Jag är extremt envis. Besökarna får gott vänta på att jag är klar och nöjd med hundarna innan jag öppnar. Det tränar uthålligheten även i andra miljöer.

Det här har fungerat för oss i alla fall.

Tack för svar.

Hur gör du om hunden börjar pipa? Jag antar att man ska ignorera och inte gå vidare förens det är tyst. Eller belöning? Ger du något gott när hunden är duktig, eller belönar du genom att gå vidare till exempel? Jag läste någonstans att man ska gå vidare innan hunden börjar pipa, men det är ju inte alltid lätt att veta när han börjar heller..

Hur befäster du kommando för att ta det lugnt? Min hund tar det verkligen bara lugnt hemma…

Sätter jag mig ned någonstans med min så piper han konstant efter bara några få minuter, och om det är i en situation där han är exalterad, vid besök tex (jag brukar begränsa rummet så han inte kan springa fram och hälsa förens han är lugn, eftersom han annars hoppar och ska vara i ansiktet på folk hela tiden), så kan han nästan börja skrikpipa, alltså HÖGT, ett pip som skär i öronen verkligen. Så kan han hålla på LÄÄNGE..

 

[Nota]

En av min hundar var sådär som ung och det var till och med så jag fick hoppa av en kurs då hon störde så mycket
Med henne var det helt enkelt bara tid och träning i korta enkla pass som hjälpte och nu några år senare skulle jag säga att hon är en av dom lugnare på träningar och kurser vi går.

Jag hade absolut ”belönat” eller motbetingat hennes beteende, äta gör hundar lugna och tar dom emot mat är dom inte så pass stressade att du inte kan få till en förändring.

 

[Nota]

Hej. Jag funderar på vad ni har för passitivitetstips? Min hund går upp i varv och tar extremt lång tid på sig att varva ner på nya platser. H*n är av en ras som vanligtvis har nära till stress, är intensiv och ganska hetsig- vilket verkligen märks på nya platser. H*n drar åt alla håll och kanter trots att man egentligen kan gå jättefint i kopplet, är stressad fram för att lukta på allt nytt, och är verkligen på helspänn hela tiden. Det är som att allt hunden kan bara försvinner, och all uppfostran h*n egentligen har blir som 0. Stressnivån är liksom hög även om jag själv är lugn och behåller lugnet. Vi åker ofta till nya platser och för mig är det väldigt viktigt att kunna ta med hunden om jag ska någonstans, vilket jag just nu bara tycker känns jobbigt och besvärligt… Vi har inte tränat så mycket passitivitet förr eftersom jag inte har en aning om hur. Har försökt lite men vet inte riktigt om jag gjort rätt. Men nu tror jag att det kan vara på sin plats att börja verkligen, eftersom jag tror att det kan ha med problemet att göra. Hunden är cirka 3 år så jag vet att jag kanske är sent ute, men bättre sent än aldrig. H*n är mitt allt och jag vill verkligen få bukt på detta så vi kan uppleva saker och platser ihop.

Om ni har några tips, så får ni gärna skriva ner från start till slut, då jag verkligen inte vill göra några fel. Jag vet liksom inte alls hur jag ska gå till väga för att göra rätt. När man ska belöna, ingenting. Detta är som sagt bara ett problem på nya platser, eller ställen där vi liksom inte hänger varje dag. Tack på förhand.

(H*n får aktivering, promenader och sköts som h*n ska och mår bra i övrigt, så diskussioner kring det undanbedes vänligt)

Börja röra er mycket mer på nya platser skulle jag säga, klart hunden tycker det är skitkul om det är nytt och det en en hund med den personligheten

Få in det lite mer i vardagen är alltid ett bra tips.

 

[Grazing]

En av min hundar var sådär som ung och det var till och med så jag fick hoppa av en kurs då hon störde så mycket
Med henne var det helt enkelt bara tid och träning i korta enkla pass som hjälpte och nu några år senare skulle jag säga att hon är en av dom lugnare på träningar och kurser vi går.

Jag hade absolut ”belönat” eller motbetingat hennes beteende, äta gör hundar lugna och tar dom emot mat är dom inte så pass stressade att du inte kan få till en förändring.

Så var min första med, två kurser fick vi sluta med för att han var överallt och ingenstans när han var liten. Han var extremt glad och utåtriktad med noll tålamod. Väldigt rolig hund att träna lydnad med sen dock, otroligt lydig var han men det där explosiva var ju hans personlighet helt enkelt och det gick inte att träna bort. Han blev sen faktiskt den mest lugna och samlade hunden på träningar, han hade ju energi nog att orka vara fokuserad på mig i timmar. Det gällde bara att rikta om energin till att fokusera på mig istället.

 

[Grazing]

Hej. Jag funderar på vad ni har för passitivitetstips? Min hund går upp i varv och tar extremt lång tid på sig att varva ner på nya platser. H*n är av en ras som vanligtvis har nära till stress, är intensiv och ganska hetsig- vilket verkligen märks på nya platser. H*n drar åt alla håll och kanter trots att man egentligen kan gå jättefint i kopplet, är stressad fram för att lukta på allt nytt, och är verkligen på helspänn hela tiden. Det är som att allt hunden kan bara försvinner, och all uppfostran h*n egentligen har blir som 0. Stressnivån är liksom hög även om jag själv är lugn och behåller lugnet. Vi åker ofta till nya platser och för mig är det väldigt viktigt att kunna ta med hunden om jag ska någonstans, vilket jag just nu bara tycker känns jobbigt och besvärligt… Vi har inte tränat så mycket passitivitet förr eftersom jag inte har en aning om hur. Har försökt lite men vet inte riktigt om jag gjort rätt. Men nu tror jag att det kan vara på sin plats att börja verkligen, eftersom jag tror att det kan ha med problemet att göra. Hunden är cirka 3 år så jag vet att jag kanske är sent ute, men bättre sent än aldrig. H*n är mitt allt och jag vill verkligen få bukt på detta så vi kan uppleva saker och platser ihop.

Om ni har några tips, så får ni gärna skriva ner från start till slut, då jag verkligen inte vill göra några fel. Jag vet liksom inte alls hur jag ska gå till väga för att göra rätt. När man ska belöna, ingenting. Detta är som sagt bara ett problem på nya platser, eller ställen där vi liksom inte hänger varje dag. Tack på förhand.

(H*n får aktivering, promenader och sköts som h*n ska och mår bra i övrigt, så diskussioner kring det undanbedes vänligt)

Min förra hund var sådan explosiv typ som tyckte allt var extremt roligt och spännande och hade noll tålamod att slappna av och ta det lugnt. Jag gjorde så att när vi tex kom ut ur bilen på ny plats så fick han springa runt lite, han fick göra sin "kolla in nya stället och vart han var" grej för att sedan när han gjort det så kunde jag be honom att lyssna på mig. Att be honom att ta det lugnt innan det var som en häst i en startbox och det fungerade inte alls.

Försök hitta en tränare som lär dig att få hunden att lägga energin på att fokusera på dig istället, iallafall efter att den fått kolla läget på nya ställen osv. Jag hade otroligt tur som hittade min tränare som hjälpte mig får ordning på energin, rikta den åt rätt håll.

 

[Nota]

Så var min första med, två kurser fick vi sluta med för att han var överallt och ingenstans när han var liten. Han var extremt glad och utåtriktad med noll tålamod. Väldigt rolig hund att träna lydnad med sen dock, otroligt lydig var han men det där explosiva var ju hans personlighet helt enkelt och det gick inte att träna bort. Han blev sen faktiskt den mest lugna och samlade hunden på träningar, han hade ju energi nog att orka vara fokuserad på mig i timmar. Det gällde bara att rikta om energin till att fokusera på mig istället.

Yes hög igenkänning
Ofta är ju dom stökigaste hundarna dom hundar som är roligast att träna sen

 

[Jollanlollan]

Nu är min hund väldigt ung så vi har haft det här problemet fortfarande lite av och till. Han tycker att alla människor i hela världen är hans bästa vänner och allt är spännande. Ju mer som ”händer” i en miljö desto mer uppe i varv blir han. Nu kan vi ta med han till café och de flesta ställen. Väldigt ockuperade gator är fortfarande ett problem när man kommer väldigt nära folkmassor. Men annars funkar han numera bra i de flesta miljöer. Det vi gjort är att vi lärt honom kommandot fot, stanna och precis som en tidigare nämnt sitt och ligg och även varsågod. Beroende på vilken situation jag befinner mig i kan jag använda mig av dessa kommandon. Som tex hade han tendens att hoppa efter cyklister. När jag såg en cyklist på håll ropade jag in honom, gav han kommandot sitt, stanna. han håller fokus på mig och jag ger han godis (något han verkligen tycker om). Fram till cyklisten åkt förbi. Jag ger han även belöning när han kollar på cyklisten men inte gör något. När cyklisten åkt förbi så säger jag varsågod och så går vi vidare. Numera räcker det med att säga fot och ta in han så istället för att hålla på att stanna. På café har vi alltid sagt ligg på en specifik plats och ger också belöning med jämna mellanrum. Så fort han avbryter kommandot hjälper jag han tillbaka till den positionen på samma plats. I början tog det liksom 30-40 min innan han fatta ”jaha matte vill att jag ligger här och ta det lugnt”. Nu när vi går på café lägger han sig automatiskt under bordet/stolen och är lugn! Vet inte om det hjälper dig något men detta är hur jag tränat min hund att bli passiv i olika situationer. Har man också denna typen av hund så är varje sådan här situation när de reagerar så ett tillfälle till träning. Min hund förstår liksom inte att vi är lugna på café och därför är vi också automatiskt lugna på den här stranden! Så det kan vara lite mer bökigt än en hund som kanske inte har lika lätt att gå upp i varv!

 

[Vadskajagheta9]

Tack för alla era svar. Detta är verkligen den enda sidan där jag känner mig bekväm i att skriva ut saker, eftersom jag alltid upplever att jag får bra tips och aldrig blir dömd. Så tack verkligen!!

Jag har märkt att hunden har svårt att faktiskt träna passitivitet där det finns annat kul att fokusera på, saker i rörelse liksom, minsta lilla så läggs all fokus där istället. H*n kan sitta och titta på det hur länge som helst istället för att faktiskt lägga sig ner och ta det lugnt.. borde jag då sitta kvar såpass länge att det faktiskt blir tråkigt? Någon gång måste h*n ju också kunna slappna av även om det knakar i en gren, åker förbi en bil, går förbi en människa eller så tänker jag… men allt är ju mer spännande än både mig och träningen. Och precis så är det när vi försöker ta en promenad på ett ”nytt” ställe också, allt är mer spännande än mig, vad jag än gör. H*n följer inte hur jag går, och kan försöka gå rakt när jag svänger, märker inte om jag stannar, eller stannar själv trots att jag fortsätter gå. H*n kan gå fot med mig, men har ändå 0 koll på om jag svänger av. Jag måste alltid ropa till ”här” eller något så h*n uppmärksammar att vi ska svänga av tex. Jag vill ändå tro att vi har bra kontakt, och att det bara handlar om att annat är spännande liksom, men i dessa fall spelar det ingen roll hur jag pratar, eller vad jag gör. Om inte jag håller en synlig godis framför mig, då följer h*n mig oftast ganska fint. Men jag vill heller inte behöva muta till saker som h*n egentligen kan och vet hur man gör, jag vill ju kunna belöna när h*n självmant gör det istället..

Vi har idag tränat lite passitivitet på ett ”tråkigt” ställe, och ska verkligen försöka ta tag i det nu. Idag gick det ändå helt okej, men då satt vi heller inte stilla i mer än max 5 minuter, för att jag inte vill köra för länge till en start, och kunna utöka tiden mer och mer. Det jag är osäker på är liksom hur jag ska göra när hunden väl börjar pipa, dra i kopplet för att göra annat osv. Om vi tex sitter på en bänk någonstans och h*n börjar pipa, så antar jag att jag inte ska gå vidare förens h*n varit tyst och faktiskt lagt sig/satt sig ner ett tag? Hur länge ska jag vänta efter att h*n slutat pipa/ lagt sig ner innan det är okej att gå vidare? Och när h*n väl gjort det, är det då okej att belöna isåfall? kan man belöna men ändå sitta kvar ett tag, eller belönar man bara innan man går vidare?

 

[Lillefrun]

Jag skulle börja med att träna på dom sakerna hemma, i en trygg miljö. Då får du hjälp av omgivningen att ge hunden bästa chansen att ta in vad du säger och lära sig. Träna mycket kontaktövningar.

Om du ser något eller hör något dom du vet att din hund reagerar extra på, förbered hunden på det genom att avleda och fokusera på dig, så fort hunden då tar kontakt med dig så belöna.

I början kanske det inte räcker hela vägen men jobba upp uppmärksamheten även innan den läskiga saken har kommit för när den gör det så har hunden fått en chans att fokusera på dig och belöna då med, träna skvallerträning- det gör så stor skillnad.

Det finns massor mer att skriva och berätta men jag kan ge ett exempel. När jag tog hem min yngsta hund var han 6,5 månad, var inte van vid livet i stan, hade aldrig gått i koppel och bara drog. Han var stressad av miljön. Istället för att ge mig in i kampen släppte jag efter i kopplet, han blev helt paff och stannade och tittade på mig- belöning. Vartefter han förstod att man tjänade att gå med mig eftersom slakt koppel och belöning var positivt så utvecklades det snabbt till att han började gå bredvid mig hela tiden och i början belönade jag väldigt ofta under promenader bada för att han gick där. Nu kan jag fortfarande ge en godisbit men det behövs inte för att han inte ska släppa kontakten och dra som när han var liten men det gör honom uppmärksam på att närsomhelst kan något roligt hända.

 

[Enya]

Tack för alla era svar. Detta är verkligen den enda sidan där jag känner mig bekväm i att skriva ut saker, eftersom jag alltid upplever att jag får bra tips och aldrig blir dömd. Så tack verkligen!!

Jag har märkt att hunden har svårt att faktiskt träna passitivitet där det finns annat kul att fokusera på, saker i rörelse liksom, minsta lilla så läggs all fokus där istället. H*n kan sitta och titta på det hur länge som helst istället för att faktiskt lägga sig ner och ta det lugnt.. borde jag då sitta kvar såpass länge att det faktiskt blir tråkigt? Någon gång måste h*n ju också kunna slappna av även om det knakar i en gren, åker förbi en bil, går förbi en människa eller så tänker jag… men allt är ju mer spännande än både mig och träningen. Och precis så är det när vi försöker ta en promenad på ett ”nytt” ställe också, allt är mer spännande än mig, vad jag än gör. H*n följer inte hur jag går, och kan försöka gå rakt när jag svänger, märker inte om jag stannar, eller stannar själv trots att jag fortsätter gå. H*n kan gå fot med mig, men har ändå 0 koll på om jag svänger av. Jag måste alltid ropa till ”här” eller något så h*n uppmärksammar att vi ska svänga av tex. Jag vill ändå tro att vi har bra kontakt, och att det bara handlar om att annat är spännande liksom, men i dessa fall spelar det ingen roll hur jag pratar, eller vad jag gör. Om inte jag håller en synlig godis framför mig, då följer h*n mig oftast ganska fint. Men jag vill heller inte behöva muta till saker som h*n egentligen kan och vet hur man gör, jag vill ju kunna belöna när h*n självmant gör det istället..

Vi har idag tränat lite passitivitet på ett ”tråkigt” ställe, och ska verkligen försöka ta tag i det nu. Idag gick det ändå helt okej, men då satt vi heller inte stilla i mer än max 5 minuter, för att jag inte vill köra för länge till en start, och kunna utöka tiden mer och mer. Det jag är osäker på är liksom hur jag ska göra när hunden väl börjar pipa, dra i kopplet för att göra annat osv. Om vi tex sitter på en bänk någonstans och h*n börjar pipa, så antar jag att jag inte ska gå vidare förens h*n varit tyst och faktiskt lagt sig/satt sig ner ett tag? Hur länge ska jag vänta efter att h*n slutat pipa/ lagt sig ner innan det är okej att gå vidare? Och när h*n väl gjort det, är det då okej att belöna isåfall? kan man belöna men ändå sitta kvar ett tag, eller belönar man bara innan man går vidare?

Jag har en hund som du och som inte är mottaglig för godis ute speciellt ofta. Superstressad på nya platser har han varit, åka buss tex tjuter, piper och gnäller han sig igenom. Han älskar bussar så inte för att han inte vill eller inte tycker om utan för ATT han vill, vet ju det av erfarenhet av andra saker där beteendet varit.

Jag har i mångt och mycket ignorerat hans beteende. Hållit honom kort intill mig och gått på. Pratat om väder och vind, bilar och allt möjligt så han hört mig prata normalt och inte stressat. Inte ökat farten för att han dragit, utan tvärtom envisats med att gå precis så långsamt jag vill.

Jag har testat godis, jag har testat att avleda, jag har testat träna allt han redan kan, jag har testat fokus på mig- helt utan att något av det fungerat. Det enda som fungerat är att ignorera, prata, fortsätta gå, fortsätta bete sig som om det är en helt vanlig dag, inte själv stressa osv OCH så fort hunden har visat tecken på att tystna, titta på mig eller sitta/ligga har jag berömt och försökt belöna. Däremot att försöka avleda och träna sitt/ligg har fått honom att helt tappa det tyvärr. Just det där med att tystna, räcker med en sekund i början, samma med sitta osv, bara Att Göra det du vill ska ge belöning och beröm i början, då leder det till fler försök och längre stunder rätt snart. Så var det för oss.

Stressen hemma när det kommer någon eller när vi åker buss har jag inte kunnat träna på, andra människor åker buss och störs ju och hemma har jag grannar så jag vågar helt enkelt inte göra vad som krävs, träna samma sak om och om igen, nöta. Trötta ut. Till det är "tråkigt".

 

[Grazing]

Tack för alla era svar. Detta är verkligen den enda sidan där jag känner mig bekväm i att skriva ut saker, eftersom jag alltid upplever att jag får bra tips och aldrig blir dömd. Så tack verkligen!!

Jag har märkt att hunden har svårt att faktiskt träna passitivitet där det finns annat kul att fokusera på, saker i rörelse liksom, minsta lilla så läggs all fokus där istället. H*n kan sitta och titta på det hur länge som helst istället för att faktiskt lägga sig ner och ta det lugnt.. borde jag då sitta kvar såpass länge att det faktiskt blir tråkigt? Någon gång måste h*n ju också kunna slappna av även om det knakar i en gren, åker förbi en bil, går förbi en människa eller så tänker jag… men allt är ju mer spännande än både mig och träningen. Och precis så är det när vi försöker ta en promenad på ett ”nytt” ställe också, allt är mer spännande än mig, vad jag än gör. H*n följer inte hur jag går, och kan försöka gå rakt när jag svänger, märker inte om jag stannar, eller stannar själv trots att jag fortsätter gå. H*n kan gå fot med mig, men har ändå 0 koll på om jag svänger av. Jag måste alltid ropa till ”här” eller något så h*n uppmärksammar att vi ska svänga av tex. Jag vill ändå tro att vi har bra kontakt, och att det bara handlar om att annat är spännande liksom, men i dessa fall spelar det ingen roll hur jag pratar, eller vad jag gör. Om inte jag håller en synlig godis framför mig, då följer h*n mig oftast ganska fint. Men jag vill heller inte behöva muta till saker som h*n egentligen kan och vet hur man gör, jag vill ju kunna belöna när h*n självmant gör det istället..

Vi har idag tränat lite passitivitet på ett ”tråkigt” ställe, och ska verkligen försöka ta tag i det nu. Idag gick det ändå helt okej, men då satt vi heller inte stilla i mer än max 5 minuter, för att jag inte vill köra för länge till en start, och kunna utöka tiden mer och mer. Det jag är osäker på är liksom hur jag ska göra när hunden väl börjar pipa, dra i kopplet för att göra annat osv. Om vi tex sitter på en bänk någonstans och h*n börjar pipa, så antar jag att jag inte ska gå vidare förens h*n varit tyst och faktiskt lagt sig/satt sig ner ett tag? Hur länge ska jag vänta efter att h*n slutat pipa/ lagt sig ner innan det är okej att gå vidare? Och när h*n väl gjort det, är det då okej att belöna isåfall? kan man belöna men ändå sitta kvar ett tag, eller belönar man bara innan man går vidare?

Jag tycker det låter som att du behöver hitta en bra instruktör som kan visa dig hur du ska få uppmärksamheten, för det låter på det du skriver som att ni inte har mycket till kontakt alls. Att gå fot är tex inte lika med att hunden går bredvid en utan gå fot är ju en fokuserad kontakt. Får du bättre kontakt med din hund så kommer också hunden att fokusera mindre på omgivningen och mer på dig.

Den typen av energi kommer ju inte att försvinna, den kan dock omformas och hunden kan bli såpass lydig att den tar det lugnt på olika ställen och tillslut med ålder och erfarenhet komma till stadiet då den kanske även kan slappna av helt.