Para en blandis?

Sv: Para en blandis?

*lån*

Efter att ha ögnat igenom tråden blir jag fascinerad av att så många hänger upp sig på HD-risken faktiskt..

Jag är ju mer bekymrad över vad som kan slå igenom på mentaliteten jag.

TS:
Du gör ju som du vill, men vare sig inom renrasaveln eller blandrasaveln är:
vacker, snäll och mycket intelligent anledningar nog att avla.

Tycker som många andra att du visar prov på bra engagemang, vilja att lära, en del ödmjukhet & öppenhet och jag tror absolut att du skulle bli en bra uppfödare om du sätter dig in i den världen.

Jag tycker du ska börja med att gå skk's uppfödarutbildning, läs allt du kan komma över och utgå sedan från det du lärt dig av detta :)
 
Sv: Para en blandis?

soffa, jag ber på förhand om ursäkt för frågan jag ställer. jag hoppas att du inte tar det allt för personligt.

kan din önskan om att din hund ska få valpar egentligen ha och göra med att du själv vill bli mamma?

jag har läst dina svar om och om igen, och du skriver att du är medveten om de (onödigt) stora riskerna, men att du så gärna vill att din tik ska få föda fram den här kullen. är du verkligen HELT säker på att du inte applicerar några egna moderskänslor på hunden? om nej, varför letar du inte upp en trevllig leonbergertik och följer henne genom dräktigheten, förlossning och valptid tills din valp blir 8 v och får följa med dig hem? varför är det så viktigt att just du/din tik blir mamma åt en hel kull med valpar? får du hem en valp, även om den inte är genetiskt släkt med din, så kommer din tik att påverka valpen så att den tar efter hennes goda sidor.
 
Sv: Para en blandis?

Tänk, Gnist, precis den tanken tänkte jag igår! Fast - lite åt andra hållet. Det verkar "enklare" att förändra en hundras` mentala profil, än att bli av av med HD. Jag kollade igenom min hunds stamtavla så långt bak jag kunde och hittar enbart A på förfädernas höfter, nån enstaka B. Min egen hund har D, så även minst ett kullsyskon, minst 2 har C, övriga B (alla är inte röntgade). Varifrån kommer D:et?? Jag har inte kollat upp föräldradjurens kullsyskon, antagligen finns väl problemet att se där. Antar jag??
Samtidigt tycks man kunna avla bort oönskade egenskaper hos en ras, inte lätt men tämligen. Pratar om en diskussion som gick i tidningen Hundsport om alla dessa "nya" raser som tas in i Sverige, raser som levt i århundraden som vakt- och vallhundar med hårda psyken, dålig tillgänglighet, skärpa och mycket vaktinstinkt. Och som nu ska förvandlas till Brukshundar, tillgängliga och föriga och passande i vårt samhälle. Där menade man att man med rätt avel kan ta bort de, för oss, oönskade egenskaperna till stor del, på ganska få generationer hund. Är detta möjligt? Hur kan det då vara så svårt att få¨ bukt med HD:n?
Oj, detta blev visst en trådkapning... Får kanske starta en ny tråd...!
 
Sv: Para en blandis?

Jag tror att folk (inklusive jag själv) hakar upp sig på HD/AD risken för att risken är så pass stor att valparna får just det problemet. Sannolikheten att dom blir stora och tunga är också ganska stor, vilket knappast kommer att göra ev HD fel bättre. TS påpekar hur underbart temperament hennes hund har, men verkar glömma att hunden ryms i en kropp också som ska fungera smärtfritt.
 
Sv: Para en blandis?

*lån*

Efter att ha ögnat igenom tråden blir jag fascinerad av att så många hänger upp sig på HD-risken faktiskt..

Kanske för att den är mer påtaglig och lättare att förklara/beskriva. Rent mentalt finns det sämre korsningar man kan göra än vad TS överväger.
 
Sv: Para en blandis?

*KL*

Ur senaste Hundsport, ang bogledsoestochondros:

'Myten att blandraser är friskare än rashundar punkteras här. 24 av 162 hundar med bogoestochondros, var sjunde hund, var en hund av blandras'

Ska vi gissa att det var blandrashundar där de ingående rasern löper extra stor risk för oestochondros?

Som liten jämförelse innan någon ylar att 6 av 7 hundar ju minsann var rasrena så risken är ändå mindre för blandras.

Så den ras i studien som hade absolut flest fall var labdrador retriever - med 24 fall.

Dvs, den 'ras' det fanns flest fall av i studien var på delad 'förstaplats' - labbe och blandras...
 
Sv: Para en blandis?

Tänk, Gnist, precis den tanken tänkte jag igår! Fast - lite åt andra hållet. Det verkar "enklare" att förändra en hundras` mentala profil, än att bli av av med HD. Jag kollade igenom min hunds stamtavla så långt bak jag kunde och hittar enbart A på förfädernas höfter, nån enstaka B. Min egen hund har D, så även minst ett kullsyskon, minst 2 har C, övriga B (alla är inte röntgade). Varifrån kommer D:et?? Jag har inte kollat upp föräldradjurens kullsyskon, antagligen finns väl problemet att se där. Antar jag??

Mycket troligt ja. För kollar du rakt bakåt SKA du bara hitta A och B-höfter. Men ändå föds djur med C, D, E höfter. Och eftersom anlag för hd inte enbart nedärvts 'rakt ner', och man starkt tror att en frisk hund kan bära genanlaget, så har man ju diskuterat att ändra bedömningen. Så en hund med C-höft ur en kull där alla syskonen har A/B-höfter ska få en 'bättre' bedömning än en A/B-höft ur en kull där alla andra är hd-belastade. Förenklat.

Men att kika rakt bakåt i de raser som 'länge' röntgat är snudd på meningslöst då man inte får (isf inte inom min ras) avla på belastade djur. Så i generation efter generation rakt bakåt kommer det vara fritt. Men ändå kommer belastade valpar.

Såg du mitt exempel tidigare i tråden, där ser du ett typexempel på finfina höfter rakt bakåt, finfina höfter i mammans kull, men där det om man kikar på pappans syskon t ex ser.. mindre bra.. ut, även om pappan är fri.

Och i kullen finns - trots att den är mycket ung och långt ifrån hela kullen röntgats, både D- och E-höfter..
 
Sv: Para en blandis?

Jätteintressant! Så ... det går alltså knappt att själv avgöra huruvida en tilltänkt valp har goda förutsättningar att vara HDfri bara genom att titta i hundens stamtavla generationer bakåt. Man måste kolla samtligas syskon också! Och hålla samtliga tummar och tår...
 
Sv: Para en blandis?

Exakt..

Det forskas ju febrilt på att hitta exakta nedärvningen för hd/ad, men än har de inte knäckt nöten. Mer än kunnat konstatera att det - tyvärr - INTE räcker med att det är rent 'rakt bakåt' i X generationer.

Och att det som sagt verkar som att en obelastad hund ÄNDÅ kan bära på anlag för hdfel. Men hur det nedärvs, och isf VAD som krävs för ett 'dolt anlag' ska slå igenom osv - det vet man inte än.

Det är därför det är så nedra svårt att avla bort HD. För även i de raser med HD-program så är det ändå inte så lite hd som det BORDE.

Utan det tycks vara en komplex, komplicerad nedärvning.
 
Sv: Para en blandis?

soffa, jag ber på förhand om ursäkt för frågan jag ställer. jag hoppas att du inte tar det allt för personligt.

kan din önskan om att din hund ska få valpar egentligen ha och göra med att du själv vill bli mamma?

Ingen fara har själv snuddat vid tanken. Och funderar vidare på varför jag vill ha en kull på just henne. (är bara hemma på kort rast och ute med henne återkommer ikväll) har ej läst alla nya inlägg.
 
Sv: Para en blandis?

Exakt..

Det forskas ju febrilt på att hitta exakta nedärvningen för hd/ad, men än har de inte knäckt nöten. Mer än kunnat konstatera att det - tyvärr - INTE räcker med att det är rent 'rakt bakåt' i X generationer.

Det spekuleras också i om det kan hänga ihop med utfodringen av hunden. Är det senaste jag hört.
 
Sv: Para en blandis?

Det är skitbra att du både vågar fråga och tänker igenom det här ordentligt. :) Tummen upp från mitt håll, oavsett hur du väljer så är nu iaf medveten om ev. risker m.m.
 
Sv: Para en blandis?

Både foder, miljö och aktivering under uppväxten verkar ju ha relativt stor betydelse för om hunden som har HD-anlag utvecklar HD eller inte.
 
Sv: Para en blandis?

Aldrig hört ngt om utfodring och just Hd-fel, har du ngn källa? *nyfiken* Mer än att felaktiv utfodring och för snabb tillväxt kan förvärra. Dock inte sas 'utlösa'.

Men genom en utfodring som ger forcerad (för snabb) tillväxt så ökar risken för oestochondros t ex, så omöjligt är det ju inte den spelar in i andra utvecklingsrubbningar. Fast även där tycks det behövas finnas anlag sas. Dvs om du ser till att få forcerad tillväxt av 100 hundar, får inte 100 av dem t ex ocd. Dvs anlaget verkarr behöva finnas med. OCD har ju en starkt ärftlig koppling med som tycks lika 'krokig' som hd.

Och på samma sätt finns det ju Hd-hundar som fått en bra, balanserad utfodring och växt i 'lagom' takt, och det syns också OCD på hundar som utfodrats för att bromsa takten.

Men både hd och ocd ÄR ju störst på problem på stora, lite tyngre och - snabbväxande - raser. Och spär man på växttakten, och hunden är 'för tung' mot vad den borde vara blir det ju ännu mer påfrestning på leder och skelett. (Därför det rek att de ska hållas slanka under uppväxten och absolut inte få bli tjocka eller ens ha 'normalt vuxenhull)
 
Sv: Para en blandis?

Jag tycker du skulle bli en utmärkt fodervärd åt en kennel - hos dig skulle tiken få all omvårdnad den behöver, valparna skulle få omsorgsfull fostran och du skulle få valpar att ta hand om.
Då skulle du ingå i avelskedjan på ett seriöst och valpvänligt sätt.
Och tänk då kanske du inte behöver nöja dig med att få en valpkull utan fler om du får blodad tand.
Jag vet att många kennlar tar hem tiken men du erbjuder ju ett bra hem.
 
Sv: Para en blandis?

Är extremt ovanligt att uppfödare låter valpkullen födas och växa upp hos fodervärden dock.
 
Sv: Para en blandis?

Är extremt ovanligt att uppfödare låter valpkullen födas och växa upp hos fodervärden dock.

Tror det blir vanligare och vanligare dock.
Mina föräldrar insåg redan på 70-talet att fodertiken och därmed valparna mådde absolut bäst av att få vara i sin hemmiljö, än att komma till ett ställe hon inte sett sen hon var 8 veckor med flera främmande hundar omkring sig. Så om deras fodervärdar hade tid, möjlighet och ville ha valpkullen hemma så fick de det.

Och de senaste åren har jag träffat flera hundägare, med lite olika raser, som haft en fodervärdskull hemma. Så förhoppningsvis blir det alltfler uppfödare som ser det som en tänkbar variant.
 
Sv: Para en blandis?

Ingen källa tyvärr. Leta runt på SLU så kanske du hittar något, finns en agronom där, S.Malm, som jobbar på det nya bedömningssystemet på HD (avelsvärdering på index) som doktorandprojekt. Jag vill minnas att det dök upp under en av diskussionerna på hundkursens föreläsningar där att man misstänker och forskar på hur utfodringen påverkar.
 
Sv: Para en blandis?

Tror det blir vanligare och vanligare dock.
Mina föräldrar insåg redan på 70-talet att fodertiken och därmed valparna mådde absolut bäst av att få vara i sin hemmiljö, än att komma till ett ställe hon inte sett sen hon var 8 veckor med flera främmande hundar omkring sig. Så om deras fodervärdar hade tid, möjlighet och ville ha valpkullen hemma så fick de det.

Och de senaste åren har jag träffat flera hundägare, med lite olika raser, som haft en fodervärdskull hemma. Så förhoppningsvis blir det alltfler uppfödare som ser det som en tänkbar variant.

Men är det förenligt med skks regler om vem som egentligen föder upp kullen?
 

Liknande trådar

  • Låst
Hundavel & Ras Hej, Vår renrasiga Bichon Frise börjar snart löpa- Mars/April och söker efter en frisk hane i liknande ras(helst samma). Vi bor i Skåne...
Svar
9
· Visningar
1 149
Senast: Rosett
·
Hundavel & Ras Hej! Hämtade min tik från fodervärd för parning. Första dagen var de intresserade och han försökte hoppa upp på henne flera gånger men...
Svar
3
· Visningar
945
Senast: dobbis
·
Hundavel & Ras Tycker det är så mysigt att läsa om folk som verkligen hittat ”sin” ras som de passar så bra med :) så tänkte vi kunde ha en liten... 2 3
Svar
50
· Visningar
4 724
Senast: Piaff
·
Hundavel & Ras Konstig rubrik kanske, men.... Vi förlorade vår hund under julhelgen, hon blev nästan 16 år, så det var väntat. Men ändå är vi nog lite... 2 3
Svar
50
· Visningar
3 263
Senast: Digbil
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp