Fast det ska ju fungera för alla tre, ägare, häst och blivande medryttare. Och även där är det skönt att ha med ett par extra ögon att bolla med sen. Man blir ju ÄNNU mer ensam sen när man köper en häst och hitills har jag nog aldrig mött en säljare som tyckt att "nja, jag vet inte, du har med en kompis nu - hur ska det bli sen om du köper den och är själv?"
Kompisen ska ju inte rida - eller "lägga sig i offentligt", utan är där som sällskap, ett par extra ögon och någon att sen bolla ev tveksamheter med. För det är sällan det säger superklick och allt är perfekt och det inte finns en enda sak man funderar på (från om det i vinter kommer vara för jobbigt köra den där slingriga vägen till om hästen hade lite för lite eller för mycket motor för ens smak, och allt däremellan)
Skillnaden är väl att om den nya ägaren är osjälvständig och alltid vill ha en kompis till hands är det ju deras ensak, som säljare kommer man inte vara involverad i det. När det är en medryttare däremot ska man ju samarbeta kring hästen, så man kommer ju normalt ha mycket mer kontakt med sin medryttare än med en köpare efter provridningen. Om medryttaren ställer till något, så är det ägaren som får lösa det. Om däremot köparen ställer till något så får de lösa det själva.
När jag har provridit för att bli medryttare, så handlar det ju lika mycket om att man ska funka med ägaren som att man ska funka med hästen. Köper man häst är det inte lika viktigt att man kommer överens med ägaren, för om allt funkar bra kommer man ju inte ha så mycket mer kontakt sen. Som medryttare däremot så har man ju ofta kontakt minst en eller ett par gånger i veckan så länge man rider hästen.