- Svar: 12
- Visningar: 950
Jag HATAR att min hjärna är som den är. Som att nu så har iallafall eftermiddagen och kvällen varit ganska bra. Och jag har tänkt på possitiva saker och så. Så det är ju jätte skönt!
Men då bara för en personal sa att det börjar bli dags för kvälls rutinen och lägga undan telefonen och sånt så bara PANG så kom det skit mycket ångest och att jag verkligen verkligen INTE vill det. För jag vill inte sova så det blir morgon för jag har psykologen imorgon och jag trauma terapi som är skit skit skit jobbigt. Och att bara för jag tänker på att det är imorgon så kommer det massa skit jobbiga minnen och tankar om äckel saker. Så jag nästan inte står ut bara för jag VET att jag MÅSTE tänks på det imorgon.
Och jag vill verkligen INTE INTE INTE det. Även fast jag vet att det är för det ska bli bättre och att äckel sakerna ska på verka mig mindre och allt sånt men det känns inte som att det kommer hjälpa nånsin iallafall. Utan jag kommer nog aldrig kunna be arbeta det utan jag skulle bara vilja trycka bort allt och inte tänka på det men det går ju inte heller.
Men då bara för en personal sa att det börjar bli dags för kvälls rutinen och lägga undan telefonen och sånt så bara PANG så kom det skit mycket ångest och att jag verkligen verkligen INTE vill det. För jag vill inte sova så det blir morgon för jag har psykologen imorgon och jag trauma terapi som är skit skit skit jobbigt. Och att bara för jag tänker på att det är imorgon så kommer det massa skit jobbiga minnen och tankar om äckel saker. Så jag nästan inte står ut bara för jag VET att jag MÅSTE tänks på det imorgon.
Och jag vill verkligen INTE INTE INTE det. Även fast jag vet att det är för det ska bli bättre och att äckel sakerna ska på verka mig mindre och allt sånt men det känns inte som att det kommer hjälpa nånsin iallafall. Utan jag kommer nog aldrig kunna be arbeta det utan jag skulle bara vilja trycka bort allt och inte tänka på det men det går ju inte heller.