På tal om Varg...

[bedan]

Min mor och mina barn är flitiga besökare på skånes djurpark sen flera år tillbaka, jag själv har en mer spartanks syn på det hela då jag tycker att har man sett alla djuren där en gång så känns det inte som om man behöver springa ner dörrarna där med flera besök om året!

Men min äldsta son hade en märklig inverkan på vargarna där, varje gång de kom till varghägnet så kom hela flocken till honom och alfa hanen höll sig hela tiden intill honom.
Min mor är medlem i rovdjursföreningen och genom den så känner hon en av vargskötarna och hade tillfälle att gå in i hägnet vid två tillfällen, vid ett av dessa så var min son med och då kom vargflock fram till honom och alfa hanen lätt han klappa den.
vargskötaren sa spontant att de fans en kontakt där som han inte tidigare sett från andra besökare. lite märkligt med kul tycker jag=)

På bilden är alfa hanen och min son(mobilkamera och min mor som fotograf, så ingen super bild)

Någon som har liknande upplevelser?

 

[simba_112]

Sv: På tal om Varg...

Vissa människor har större inverkan på djur än andra.

Träffade själv på en hund för inte så länge sedan som har väldigt svårt för nya människor, blivit misshandlad som valp.
Det tog fem sekunder MAX, sedan låg denna hund på rygg i mitt knä och gjorde allt för att få min uppmärksamhet. Matten stod först bara och gapade och efter en liten stund får hon fram att hunden ALDRIG accepterat någon så snabbt
Jag fick först efteråt veta om misshandeln och rädslan för människor.
Men i det här fallet var det förmodligen helt enkelt så att hunden inte såg mig som ett hot på något vis, jag gick fram, såg att hunden drog sig undan ignorerade den, satte mig helt avslappnat på backen och pratade med matten istället.
Kanske inte likadant som med din son men men

 

[Lenis]

Sv: På tal om Varg...

Tycker sånt är lite spännande, att det blir så tydligt ibland att vissa djur o vissa människor klickar på nåt sätt

Har en gammal kompis vars pappa är sådär enormt snäll att man nästan inte tror det. Och jag ger mig den på att djuren kan känna av det. Han är den ende som kunnat lasta hennes gamla häst som varit omhändertagen efter att ha varit hos några som slog henne rejält. Hon skydde transporten som pesten men när han tog grimskaftet var det bara rätt på. Och alla andra djur likadant, fullt förtroende för honom direkt.

 

[Disen]

Sv: På tal om Varg...

Ju mindre man vet om hunden desto bättre. Då behandlar man den utefter en "normal" hunds förutsättningar och hunden brukar acceptera det. (Jag generaliserar!)

Folk som inte vet om att min malle kan vara knepig gör han ingenting mot, berättar jag hur han KAN vara så börjar dom tveka och han får "vatten på sin kvarn".

 

[Dalmas]

Sv: På tal om Varg...

Min far har en väldigt speciell relation med nästan alla hundar han träffar, dom blir trollbundna på nått konstigt vis och inget annat exicterar förutom pappa, tex matte och husse jag och min sambo blir som luft i hans närhet!

Jag kan inte säga att jag vet vad det är direkt men jag vet att min pappa växte upp med massor av olika hundar, och dom hade en speciell relation till pappa och en stor plats i hans hjärta eftersom han växte upp i en missär med alkoliserade föräldrar där våld förekom och min farmor dog på en fest när pappa bara var 9 år gammal, så något" konstigt band" till hundar har han än i dag dom var liksom räddningen i vardagen när han växte upp!


Det kanske bor en liten hund inom honom.

 

[Petronella]

Sv: På tal om Varg...

Min lillebror kan trolla med katter. Det är helt otroligt. Om vi tar min egen donna som blir 10år i år tex. som bor kvar hos mor (där lillebror bor kvar än). Han kan göra precis vad han vill med henne, hon bara kurrar och ser lycklig ut. Om någon annan får för sig att göra något - då är hon vanlig katt och allt ska ske på hennes villkor (hon är dock en kelen, snäll katt men iaf).. När lillebror började lumpen förra året, hugedamig sicket liv de var första nätterna Hennes älskling var helt försvunnen.. Dörren in till hans rum får aldrig vara stängd, om han råkar stänga den - då blir de ett jäkla liv utanför! När han kommer hem med tjejer så får dom vackert finna sig i att hon har sin kudde och där sover hon - dom kan ju sova någonannastans, för de här är minsann hennes..

Alla våra katter har varit precis likadana och vart han än kommer till vänner så dras katterna till han som om han vore skinka (eller i min katts fall vattenmelon eller gurka)

(Ber om ursäkt för dålig svenska, har suttit de senaste 10timmarna med isländska uppsats så svenskan är inte på topp...)
//Petronella

 

[brandkattis]

Sv: På tal om Varg...

När jag läser detta kommer jag ihåg en av de gånger vi var på Frösö zoo.
Vi hade våra tre barn med, kommer tyvärr inte ihåg hur gamla de var. Men någonstans runt 2, 6 och 7 år.
När vi kom o gick längs varghägnet så kom 4 st emot oss, följde den ena sonen längs när han gick, fler vargar tillkom
Det var fler människor som var där stora o små,
men när vi bad vår son stanna o vända, gjorde även vargarna detta.
Spelade ingen roll vad någon av oss andra eller de andra som var där.
Detta var väldigt underligt o fashinerande, men jag hade nästan glömt bort detta.
Vad skoj att jag fick hitta igen detta minne,
för det väckte förundran då o det gör det fortfarande.