Överreagerar jag?

[TheRedLightning]

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara utan att gå in i detaljer, men ska försöka göra en lång historia kort.

Jag har inte så många vänner som jag pratar med via sms/telefonsamtal, kommunicerar mest med dom via facebook. Har en vän som ofta ringer eller skickar sms. Vi har/är båda intresserade av den andre, men pga av olika skäl så blir vi inte ett par (kanske lika bra det).

Så han kan ringa mig och vi snackar och har kul, helt plötsligt kan han säga saker som gör att han måste avsluta samtalet, vissa saker kan jag köpa men t ex att behöva lägga på för att man kommer hem när man bor själv? Jag brukar inte lägga på om jag pratar med någon och kommer hem, är det bara jag som gör så?

Eller varför inte vi sms:ar och plötsligt får jag ett sms "jag måste bajsa, ha d", alltså det går att ta med telefonen in på toaletten och skicka sms samt surfa på nätet samtidigt eller så skiter man i att skicka den texten och svarar på sista sms:et när man är färdig på toan.

Eller som när vi pratar och han är på väg hem och plötsligt säger han i en retsam ton "nu åker jag förbi utanför dig" och sen när jag blir lite tyst och nedstämd efter det så undrar han varför och ja sa att jag inte tyckte det var kul att han sa det i en sån hånfull och retande ton.

Han är äldre än mig men ibland känns det som om han är yngre och jag vet inte om han beter sig så här för att vi haft intressen av varandra. Ett tag skulle jag bli hans flickvän och vi skulle gifta oss och få massa barn och i nästa andetag så är det bästa som finns att vara singel. Det känns som om han vill retas och få en att först bli jätteglad och sen nedstämd. Jag har kallat honom velpotta på grund av det och då säger han till sitt försvar att alla beter sig så att man i ena stunden vill ha familj och i andra stunden vill man va singel...

Är detta normalt eller överreagerar jag?

 

[Migo]

Jag förstår inte vad det är du reagerar över. Att han ibland vill avsluta telefonsamtal?

 

[gulan]

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara utan att gå in i detaljer, men ska försöka göra en lång historia kort.

Jag har inte så många vänner som jag pratar med via sms/telefonsamtal, kommunicerar mest med dom via facebook. Har en vän som ofta ringer eller skickar sms. Vi har/är båda intresserade av den andre, men pga av olika skäl så blir vi inte ett par (kanske lika bra det).

Så han kan ringa mig och vi snackar och har kul, helt plötsligt kan han säga saker som gör att han måste avsluta samtalet, vissa saker kan jag köpa men t ex att behöva lägga på för att man kommer hem när man bor själv? Jag brukar inte lägga på om jag pratar med någon och kommer hem, är det bara jag som gör så?

Eller varför inte vi sms:ar och plötsligt får jag ett sms "jag måste bajsa, ha d", alltså det går att ta med telefonen in på toaletten och skicka sms samt surfa på nätet samtidigt eller så skiter man i att skicka den texten och svarar på sista sms:et när man är färdig på toan.

Eller som när vi pratar och han är på väg hem och plötsligt säger han i en retsam ton "nu åker jag förbi utanför dig" och sen när jag blir lite tyst och nedstämd efter det så undrar han varför och ja sa att jag inte tyckte det var kul att han sa det i en sån hånfull och retande ton.

Han är äldre än mig men ibland känns det som om han är yngre och jag vet inte om han beter sig så här för att vi haft intressen av varandra. Ett tag skulle jag bli hans flickvän och vi skulle gifta oss och få massa barn och i nästa andetag så är det bästa som finns att vara singel. Det känns som om han vill retas och få en att först bli jätteglad och sen nedstämd. Jag har kallat honom velpotta på grund av det och då säger han till sitt försvar att alla beter sig så att man i ena stunden vill ha familj och i andra stunden vill man va singel...

Är detta normalt eller överreagerar jag?

Att man vill lägga på för man kommer hem tycker inte jag det är något att fundera över, inte heller hur man väljer att sms:a. Men det där andra du beskriver att han ena stunden gullar med dig, för att i nästa skapa osäkerhet och såra.....det tycker jag är ett tydligt tecken på urtaskig självkänsla och det blir sällan trevligt i längden att vara tillsammans med en sådan person.
gulan

 

[mandalaki]

Eller varför inte vi sms:ar och plötsligt får jag ett sms "jag måste bajsa, ha d", alltså det går att ta med telefonen in på toaletten och skicka sms samt surfa på nätet samtidigt eller så skiter man i att skicka den texten och svarar på sista sms:et när man är färdig på toan.

Det där vill jag starkt avråda från! Utan att gå in på några detaljer i övrigt så vill jag bara berätta att jag fick hämta ut en ny bankdosa häromdagen

 

[Migo]

@mandalaki gick det på garantin?

 

[mandalaki]

@mandalaki gick det på garantin?

Hon frågade aldrig vad som hänt. Hon konstaterade glatt att det var en mycket gammal bankdosa och jag tänkte stilla att Det är inte det värsta med den

 

[escodobe]

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara utan att gå in i detaljer, men ska försöka göra en lång historia kort.

Jag har inte så många vänner som jag pratar med via sms/telefonsamtal, kommunicerar mest med dom via facebook. Har en vän som ofta ringer eller skickar sms. Vi har/är båda intresserade av den andre, men pga av olika skäl så blir vi inte ett par (kanske lika bra det).

Så han kan ringa mig och vi snackar och har kul, helt plötsligt kan han säga saker som gör att han måste avsluta samtalet, vissa saker kan jag köpa men t ex att behöva lägga på för att man kommer hem när man bor själv? Jag brukar inte lägga på om jag pratar med någon och kommer hem, är det bara jag som gör så?

Eller varför inte vi sms:ar och plötsligt får jag ett sms "jag måste bajsa, ha d", alltså det går att ta med telefonen in på toaletten och skicka sms samt surfa på nätet samtidigt eller så skiter man i att skicka den texten och svarar på sista sms:et när man är färdig på toan.

Eller som när vi pratar och han är på väg hem och plötsligt säger han i en retsam ton "nu åker jag förbi utanför dig" och sen när jag blir lite tyst och nedstämd efter det så undrar han varför och ja sa att jag inte tyckte det var kul att han sa det i en sån hånfull och retande ton.

Han är äldre än mig men ibland känns det som om han är yngre och jag vet inte om han beter sig så här för att vi haft intressen av varandra. Ett tag skulle jag bli hans flickvän och vi skulle gifta oss och få massa barn och i nästa andetag så är det bästa som finns att vara singel. Det känns som om han vill retas och få en att först bli jätteglad och sen nedstämd. Jag har kallat honom velpotta på grund av det och då säger han till sitt försvar att alla beter sig så att man i ena stunden vill ha familj och i andra stunden vill man va singel...

Är detta normalt eller överreagerar jag?

Ja du överreagerar gällande samtal och sms.
Gällande det andra så är det inte ovanligt att man är ambivalent.

 

[Emtherlia]

Alltså man måste väl få avsluta ett samtal utan att den andra blir sur? Ja, du överreagerar på något jag inte ens visste man kunde reagera på.

 

[mandalaki]

För att vara mer seriös: frågan är inte om du överreagerar. Du reagerar ju som du gör. Och det är väl ingen poäng med att vara med en kille som du blir ledsen av?

 

[TheRedLightning]

Som vanligt går det inte att beskriva samtalen/sms, för er kanske det tycks som vilket samtal som helst, men det är skillnad på dom mot t ex om jag pratar med min mamma eller någon annan kompis. Kan tyvärr inte beskriva bra i ord.
När vi pratar i telefon så dissar han mig alltid och det kommer alltid plötsligt även om han vet tidigare att han ska lägga på när han kommer hem t ex och hade kunnat avsluta samtalet på ett mycket trevligare sätt än "men du, nu måste jag dissa dig, hejdå *klick*" och jag knappt får säga hejdå.

Jag försöker att inte ha känslor för honom, men egentligen är telefonsamtalen/sms bara en liten del på ytan. När vi träffas så ska allt anpassas efter honom eller om vi ska planera att göra något. När vi planerat att vi ska göra något så i sista stund får jag veta att det blir inget för han hade "glömt bort" att han hade lovat att göra något annat.
Jag tröttnade på att alltid sväva i ovisshet och sa detta rakt ut till honom, då blev han arg på mig och sa att jag minsann inte skulle försöka ändra på honom för han skulle va som han är och det kan ingen ändra på, men så försöker han ändra på mig att jag ska forma mig efter honom?

I dagsläget är vi egentligen bara vänner, men det känns lite jobbigt ändå eftersom vi båda vet vart vi var innan. Vänner, lite mer än bara vänner, och nu tillbaka till vänner eller åtminstone jag är det, men det verkar inte han vara och ska krama mig, pga av ovissheten han skapat så känner jag mig väldigt obekväm i situationen och vet inte riktigt vad jag ska göra, om jag ska krama tillbaka. De gånger jag försökt undvika en kram/puss på halsen har väl gått sådär, på något sätt hittar han en annan väg och försöker igen innan jag ens kan "försvara mig" eller vad man ska säga.

Vet inte om jag är taskig som bara spelar med och ser vart det tar vägen utan att ha så mycket känslor med i det hela. Förut när jag tänkte på honom blev jag lycklig, nu känns det mest som "suck".

Fick rådet av en vän att jag skulle ignorera honom, det gick jättebra tills jag träffade honom och han sura för att jag inte skickat sms/ringt. Nu har jag lyckats få ner det till ett minimum, skickar inte ett sms till honom såvida jag inte vill något. Ringer gör jag inte, eller jo kan ringa upp om han försökt ringa mig men jag inte kunnat svara, svarar han inte då så lägger jag på och låter honom få ringa om det skulle vara något viktigt.

Han blir arg på mig när jag säger att jag skulle behöva fler vänner, då han anser sig vara en vän. Då har jag försökt förklara att det skulle vart bra att haft fler vänner som jag kunde sms/ringa till så blir inte det så belastat mellan oss. För tydligen om man svarar på sms konversationen för länge så blir man jobbig, därför jag knappt skickar så många sms längre.

Jag vet inte ens om det här inlägget är förståbart, mitt huvud är som en enda soppa så ber om ursäkt ifall ni inte hänger med och förstår. Det är knappt jag gör det ens.

Överreagerar nog för att jag känner mig ensam..

 

[TheRedLightning]

Alltså man måste väl få avsluta ett samtal utan att den andra blir sur? Ja, du överreagerar på något jag inte ens visste man kunde reagera på.

Ja, om man gör det på ett hövligt sätt, inte som jag beskrev ovan... tröttnat på den formen av "hejdå"...

 

[Migo]

Men säg det till honom då?

 

[Och_Aye]

Äh, han låter som något av en knöl tycker jag. Varför ska du umgås med honom om han är dryg och får dig att må dåligt?

 

[TheRedLightning]

Men det där andra du beskriver att han ena stunden gullar med dig, för att i nästa skapa osäkerhet och såra.....det tycker jag är ett tydligt tecken på urtaskig självkänsla och det blir sällan trevligt i längden att vara tillsammans med en sådan person.
gulan

Urtaskig självkänsla säger du? Hur kommer det sig eller vad baseras det på? Är självkänslan samma som självförtroende eller är det två skilda saker? Nyfiken och vill veta mer.

 

[em-pirre]

Finns bara en fråga. Varför umgås du med en sån typ? Du måste inte svara, messa, ringa eller ens hälsa då du ser honom.

Skit i honom

 

[TheRedLightning]

Men säg det till honom då?

Sagt det till honom och det jag får till svar "jag behöver inte ändra på mig och kan folk inte ta mig för den jag är så är dörren där.."

Äh, han låter som något av en knöl tycker jag. Varför ska du umgås med honom om han är dryg och får dig att må dåligt?

För att han är som den där bästa vännen jag aldrig haft, vi har samma humor har skrattat mycket. Allt blev genast mycket mer komplicerat när han blev kär i mig och sen dess har det bara gått utför kan man säga..

 

[TheRedLightning]

Finns bara en fråga. Varför umgås du med en sån typ? Du måste inte svara, messa, ringa eller ens hälsa då du ser honom.

Skit i honom

Hade gärna gjort det, men när jag försökte med det sist så när han såg mig kom han fram och typ hoppa upp i ansiktet på mig, nja mer utrstäckta armar och ett långt "heeeeeeeeeeej" och sen en kram. Jag hade händerna fulla och kunde inte komma undan.

 

[Raderad medlem 6459]

men är inte detta samma kille du haft problem med förut? det verkar ju vara samma skit hela tiden, han verkar ju helstrulig.

 

[em-pirre]

Då går du bara undan. Håller han fast dig?

 

[Mabuse]

Urtaskig självkänsla säger du? Hur kommer det sig eller vad baseras det på? Är självkänslan samma som självförtroende eller är det två skilda saker? Nyfiken och vill veta mer.

Självkänsla är hur bra man tycker man är, självförtroende är hur stort tilltro man har till att man ska klara olika saker. De hänger ihop, såklart: om man inte har nåt självförtroende, och inte tror sig kunna klara nånting, så blir lätt självkänslan lidande, och om man tycker man är väldigt bra, så tror man ju ofta att man klara olika saker också.

Nån med väldigt dålig självkänsla känner sig inte så värdefull, och kanske som att man är lite sämre än andra och inte förtjänar att ha det så bra.