Oväntade kommentarer

[morgaine]

Jag står i mataffären med kundvagnen full. Hundmatssäck, blöjor och mat. Inte läsk o snask som kanske stör somliga.
Möter ett mycket stiligt par i 75-80 årsåldern, verkligen Östermalmsstuk på dom.
Jag drar min vagn åt sidan så dom ska komma fram men dom står still, hon stirrar på mig och säger; -Där står hon så stor o fet med sin vagn full. Mannen svarar;- Ja minsann.
VAD får människor att säga sådant?

Vaddå, får man inte kommentera folk på ica? Är det inte som zoo ungefär?
Nej, inte konstigt att barn mobbar varandra när vuxna vräker ur sig vad som helst.

 

[Sleepy]

"Du skrek väl inte när h*n blev till så då behöver du inte skrika nu heller"

Jösses... Skrämmande illa hur många det är som fått såna elaka, dräpande kommentarer från människor som jobbar inom vården. Så oprofessionellt.

Jag är så tacksam för mina smidiga förlossningar. När det vad dags för andra barnet kom jag in på BB med ett leende och frågade glatt om jag skulle gå på stan en sväng först? En koll visade att jag var öppen 8 cm... "Hm, nej, jag skulle nog inte gå nånstans." Jag tackade bestämt nej till all smärtlindring och strax därefter låg jag där lycklig med en liten i famnen. "Du är ju född till att föda barn" sa barnmorskan.

Och jodå, jag skrek som en tyngdlyftare.

 

[Stalone]

Jag går ofta i ganska kort kjol och får ofta höra kommentarer om detta:
Var på Stena Line och två stycken i personalen kom fram under dagen och påpekade att jag visade rumpan i kjolen Jag vet att den är kort. Och jag visar inte rumpan om jag inte böjer mig fram och ifall så är fallet har jag ett par avklippta strumpbyxor under som täcker så ingen (ve och fasa!) får se min vackra rumpa.

"Hur mycket kostar du?" Från allmänt gubbslem på gatan

Osv i all oändlighet

 

[Gimlan]

ifall så är fallet har jag ett par avklippta strumpbyxor under som täcker så ingen (ve och fasa!) får se min vackra rumpa.

 

[AVB]

När jag träffade en kompis kompis på en fest, jag presenterade mig, och han svarade med: "jaså, jag har hört talas om dig. Trodde du skulle vara längre." Och gick. Men det gick ju iallafall att flabba åt.

Värre när en engelsk släkting sa "honey you OOZE of sex" till mig på en släktmiddag. (Och alltså inte att jag luktade sex, utan typ i allmänhet...ångade? )

Men tristast är alla som säger "vad långt hår du har!". För det finns inget vettigt svar på det, man kan inte säga "tack" utan att låta förmäten utan det blir typ "öh, ja relativt?", vilket låter halvt otrevligt.

 

[Got2Be]

@AVB : Läskig släkting! Det där med håret känner jag också igen!

 

[tanten]

En gammal trött en

Jobbar emellanåt på en konstställning. Händer emellanåt att folk kommer in och försöker smita iväg utefter väggen för att slippa betala entré. Jag brukade vänligt le och säga -välkommen , entrén är här.
- vet inte hur många som urskuldrat sig med att "jag skulle bara titta lite!" Ja jo, det var ju vad vi ville ha betalt för.

 

[Got2Be]

@tanten : Haha vilka sköningar!

 

[lady_vip]

Jag arbetar i en mansdominerad bransch, så frågetecken över vem jag är kommer med jämna mellanrum, jag minns det knappt.

Men förra sommaren skulle vi hölja (fylla igen) en grav, det var varmt och jag och tre (tjejer) i arbetslaget stod och väntade på att begravningsföljet skulle komma. Fullt arbetsklädda med redskap och grejer. Då rullar en från begravningsbyrån in (man självfallet) och frågar nåt i stil med
"När kommer personalen då?"

"Vi står ju här" säger jag då snabbt och kan inte riktigt dölja min ilska.

Så nu när jag har föreläsningar måste jag alltid ta med bilder på mitt kvinnliga grävarlag

 

[WS6]

Men tristast är alla som säger "vad långt hår du har!". För det finns inget vettigt svar på det, man kan inte säga "tack" utan att låta förmäten utan det blir typ "öh, ja relativt?", vilket låter halvt otrevligt.

"Jo det är en bit" brukar jag svara.. för vad ska man egentligen svara på något sån?

Pluggade i Norrland 2år och simmade ett par dagar i veckan, en liten tjej på ca 6-7år sa till sin mamma när jag gått ut från duscharna "Hon hade LILA HÅR!.. *funderar lite* ..man kan inte födas med lila hår.." Funderade starkt på att sticka in huvudet i duschrummet igen och svara "Jo då, vi i Skåne kan.."

 

[purity_666]

Kom på en till:
Jag var ute på fest när två tjejer kommer fram till mig. De pekar på en kille längre bort och säger "Får han ta på dina bröst, han tyckte de var så fina?"
Ehhh...nej?
Nog för att man sm liten skickade kompisar för att fråga om chans på killar, men att vara 20+ och skicka tjejkompisar att fråga om man får klämma på någons tuttar kändes lite sådär. (Nej jag har inte superstora silikontuttar, är en tjockis med fyllig hylla bara)

 

[dramatik]

Nu blir detta på andra hållet då det inte var någon som sa något oväntat till mig, utan jag som sa något oväntat till en person.

Jag hade varit hos en ny veterinär för första gången (en jätteduktig) och när jag skulle gå sa hon något i stil med att vi ses kanske igen varpå jag utbrister :-Nej, det hoppas jag inte. Veterinären stod bara och stirrade på mig och jag fick snabbt förklara att jag menade att förhoppningsvis så ses vi inte mer för då innebär det ju att djuret är friskt. Det lät så himla bra i mitt huvud, men inte alls när jag sa det. Och hennes min var helt obetalbar, men gud vad jag skämdes för att ha sagt så! Total tankevurpa från min sida Men p.g.a. sjuka djur så blev jag snarare stammis där sedan, kanske tur det så fick hon se att jag inte var så otrevlig som jag först verkat.

Och ang. komplimanger så brukar folk alltid fråga mig om jag har linser. Det har jag inte så jag svarar alltid nej varpå folk säger: nähä, men du har så himla ljusa ögon så det ser ut som om du har linser. Och så berättar dem alltid hur fina ögon de tycker jag har. Och även om det är kul med komplimanger så blir jag lika generad varje gång. Mest för att det blir jobbigt med människor som stirrar så på mina ögon, man vet att det inte är vanlig ögonkontakt alltså utan de verkligen stirrar en i ögonen. Men hellre det än de som tycker mina ögon ser ut som vampyrögon och inte vågar titta på mig

 

[Raderad medlem 6459]

Jag går ofta i ganska kort kjol och får ofta höra kommentarer om detta:
Var på Stena Line och två stycken i personalen kom fram under dagen och påpekade att jag visade rumpan i kjolen Jag vet att den är kort. Och jag visar inte rumpan om jag inte böjer mig fram och ifall så är fallet har jag ett par avklippta strumpbyxor under som täcker så ingen (ve och fasa!) får se min vackra rumpa.

"Hur mycket kostar du?" Från allmänt gubbslem på gatan

Osv i all oändlighet

Fy fan vilka jävla as. Vet inte vilka som är värst, gubbslemmen på gatan eller de där jävla idioterna på Stena Line?

 

[Gabbi]

Hört på mitt jobb;
"Ja alltså, ta inte illa upp, men du kanske vill kolla det här med någon som jobbat längre?"
"Undrar vem det skulle vara. Jag har jobbat med det här i 16 år."
"??? ÄR du ens 16 år?"

(Jag är 34.)

 

[hier]

Skulle köpa cigg. Killen på Pressbyrån sa till mig:
- Man kan verkligen inte tro att du röker när man ser dig!

Vet inte hur jag ska tolka det Men jag antar att tantiga kläder, osminkad och med glasögon gjorde att jag såg lite präktig ut

 

[AgentCarter]

"Du ser ut som en kålrot i huvudet!" men nästa dag fick jag höra att det var fint av samma person
"Vad har du för hårfärg egentligen?" och "Är det din riktiga hårfärg?" är annars vanliga kommentarer. Mest paff blev jag över tanten som tog på håret när jag tog av strumporna.
(Hennafärgat hår som inte färgats på nästan ett halvår)

 

[Jeffery]

Pluggade i Norrland 2år och simmade ett par dagar i veckan, en liten tjej på ca 6-7år sa till sin mamma när jag gått ut från duscharna "Hon hade LILA HÅR!.. *funderar lite* ..man kan inte födas med lila hår.." Funderade starkt på att sticka in huvudet i duschrummet igen och svara "Jo då, vi i Skåne kan.."

"Det är morotsfärgat. Och som ALLA vet var morötter lila från början."

 

[Jeffery]

Jag är så tacksam för mina smidiga förlossningar. När det vad dags för andra barnet kom jag in på BB med ett leende och frågade glatt om jag skulle gå på stan en sväng först? En koll visade att jag var öppen 8 cm... "Hm, nej, jag skulle nog inte gå nånstans." Jag tackade bestämt nej till all smärtlindring och strax därefter låg jag där lycklig med en liten i famnen. "Du är ju född till att föda barn" sa barnmorskan.

Mitt barn nummer två hann i varje fall in till Akademiska innan han ville ut. Men så mycket mer än så var det inte. Det var lite överfullt på BB, så mamma placerades i en säng i ett tomt rum på en närliggande avdelning, i väntan på att det skulle bli en lucka på rätt avdelning. Det var jag och en praktikant... och så två krystar och förlossning i trosorna.

Ingen skrek som en tyngdlyftare.
(I och med det senare är detta inlägg off topic)

 

[tanten]

Apropå begravningsentreprenörer.

Dotter står i kyrkan med sin kompis som ska ackompanjera henne när hon ska sjunga på farfars begravning. De ska testa ljudet. Begravningsentreprenören sätter fast en mässingsskylt på kistan och skojar glatt om att han måste sätta rätt namnskylt så det inte blir fel.
Dotter i sin sorg blev rätt ställd - och ledsen.

 

[Mia_R]

Fy så klumpigt sagt!