Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Min mamma köpte honom som körhäst när han var sju och då var han i princip inkörd och endast riden i skogen.
Efter ett tag hade han tagit över helt och rusade omkring i skogen som han ville. :smirk: Mamma gav upp efter ett par år och jag fick honom av henne.
Jag har tränat honom i snart fem år men det är först, nu de senaste ett-två åren som det har börjat lossna. Men det har antagligen inte berott på att han är kallblodstravare utan det visade sig att han hade en skada i länden, som gjorde att han inte kunde vinkla bäckenet som han borde vid samling, så jag fick hela tiden bära honom i handen. Han har nu blivit behandlad och efter det så har det tagit fart på tävlingsbanorna.
Jag har tävlat min fjordvalack bland stora hästar på dressyr tävlingar i Stockholm. Två gånger har jag hamnat i deras klubbtidningar eftersom jag kommit med en annorlunda häst. Jag har fått många positiva komentarer från publik.
Tyvärr är det lite så att kommer man med en annorlunda ras så måste de prestera så mycket bättre än ett havlblod för få samma poäng.
Hästnyheter Sophie Jahn växte upp i utsatthet och när vuxenvärlden svek blev hästarna hennes räddning. Här berättar hon vikten av att våga prata och...
Kropp & Själ Det blev en rejäl fest i fredags och till följd av det både pizza och sötsaker lördag och söndag.
Det där med lagom på helger och andra...