Otrygg på uteritt

[mimma]

Jag har ett litet problem med min häst, han är en valack på 19 år som tidigare tävlat mycket inom hoppning. Han är oerhört otrygg att rida på uteritt. Vi har haft honom i ett år och haft samma problem hela tiden. Jag har haft kontakt med den tidigare ägaren som sade att dem red ut nästan varannan dag. Så nu till problemet.

Han är rädd för allt, det känns iallafall så. I paddock är han hur skötsam som helst.
- rider man ut med andra hästar så går det bra nästan alltid. Man kan känna att han spänner till sig ibland men det är lättare att få honom lugn igen.
- rida ut ensam är katastrof, redan 20 meter ifrån stallet börjar han spänna sig, backa, snurra runt.
- promenera honom för hand ensam däremot, det går. Han kan spänna till sig ibland, men det släpper fort. Visst, han kan hoppa fem meter högt om det kommer en hare eller något men sen lugnar han sig.

Jag vill kunna ge honom varierande ridning och underlag, men jag vet inte vad jag ska göra mer. Jag har tagit hjälp av andra ryttare som har betydligt mer erfarenhet men dem har också svårt att få honom att gå framåt.

Någon som har haft samma problem och vet vad jag kan göra?

Tillägger att han är genomsökt, där är inget fysiskt problem.

 

[tuaphua]

Jag har ett litet problem med min häst, han är en valack på 19 år som tidigare tävlat mycket inom hoppning. Han är oerhört otrygg att rida på uteritt. Vi har haft honom i ett år och haft samma problem hela tiden. Jag har haft kontakt med den tidigare ägaren som sade att dem red ut nästan varannan dag. Så nu till problemet.

Han är rädd för allt, det känns iallafall så. I paddock är han hur skötsam som helst.
- rider man ut med andra hästar så går det bra nästan alltid. Man kan känna att han spänner till sig ibland men det är lättare att få honom lugn igen.
- rida ut ensam är katastrof, redan 20 meter ifrån stallet börjar han spänna sig, backa, snurra runt.
- promenera honom för hand ensam däremot, det går. Han kan spänna till sig ibland, men det släpper fort. Visst, han kan hoppa fem meter högt om det kommer en hare eller något men sen lugnar han sig.

Jag vill kunna ge honom varierande ridning och underlag, men jag vet inte vad jag ska göra mer. Jag har tagit hjälp av andra ryttare som har betydligt mer erfarenhet men dem har också svårt att få honom att gå framåt.

Någon som har haft samma problem och vet vad jag kan göra?

Tillägger att han är genomsökt, där är inget fysiskt problem.

Ta hjälp av en duktig problemlösare! Det finns många olika sätt att angripa ett sånt här problem. Och bäst hjälp får du av någon på plats som kan se häst och dig och anpassa träningen efter det.

Det går att jobba både med separationsproblem, släcka ut olika triggers, miljöträning, jobba med osäkerheten i att själv möta farorna utan kompisar/människa på marken avsuttet först och sen uppsutet, ge dig hjälp i hur man tränar in hjälper som gör att du tex han se till att hästen spänner av/går fram/etc och hur man kan dra nytta av hur hästen funkar psykologiskt för att hitta lugn.

En bra problemlösare kan hjälpa dig med det!

 

[Lingon]

Funkar det bättre på hemvägen? Ibland drar stallet så mycket att en del av det läskiga glöms bort. I så fall kan du leda honom på vägen bort från stallet och rida hemåt. Eller så promenerar du med honom ute bara och låter honom vänja sig medan du är där som trygghet på marken eftersom du säger att det funkar bättre.

 

[nullo-modo]

Min blev svår att rida ut med efter min syster haft honom nästa ett år när jag var iväg och pluggade.

På han hjälpte det att det var trevligt att bli riden hemifrån tex var beta uppskattat så hoppade av då och då för att låta han beta. Jag la även till att hoppa av ca 0,5 till 1km innan vi var hemma för att lätta på gjord och upp med stigbyglar och upplever att många hästar tar positivt på det.

 

[Lager]

Jag har ett litet problem med min häst, han är en valack på 19 år som tidigare tävlat mycket inom hoppning. Han är oerhört otrygg att rida på uteritt. Vi har haft honom i ett år och haft samma problem hela tiden. Jag har haft kontakt med den tidigare ägaren som sade att dem red ut nästan varannan dag. Så nu till problemet.

Han är rädd för allt, det känns iallafall så. I paddock är han hur skötsam som helst.
- rider man ut med andra hästar så går det bra nästan alltid. Man kan känna att han spänner till sig ibland men det är lättare att få honom lugn igen.
- rida ut ensam är katastrof, redan 20 meter ifrån stallet börjar han spänna sig, backa, snurra runt.
- promenera honom för hand ensam däremot, det går. Han kan spänna till sig ibland, men det släpper fort. Visst, han kan hoppa fem meter högt om det kommer en hare eller något men sen lugnar han sig.

Jag vill kunna ge honom varierande ridning och underlag, men jag vet inte vad jag ska göra mer. Jag har tagit hjälp av andra ryttare som har betydligt mer erfarenhet men dem har också svårt att få honom att gå framåt.

Någon som har haft samma problem och vet vad jag kan göra?

Tillägger att han är genomsökt, där är inget fysiskt problem.

Du har ju haft den rätt länge ändå, vad har du gjort under den tiden? Kan nån annan rida ut på hästen eller gör den likadant med alla?

Generellt så:
- tömkör ute, bra träning för er båda, och en fördel är att hästen får träna på att gå först men du är ändå med på marken som stöd.
- led ut och rid hem, promenera en halvtimme, beta en stund, och rid sedan resten av vägen hemåt.
- ta med den som handhäst.
- rid med andra så mycket det går.
- välj en kort runda och se till att komma runt den varje dag, ha det som uppvärmning/avskrittning. Först kanske du leder hela, sedan leder du halva och rider resten, sedan rider du hela.

Om den tidigare ägaren ridit ut mycket så är det ju inte själva uteritten som stressar, utan att vara ute ensam med dig i omgivningar som han inte känner sig trygg i. Kan du få med dig en tränare som kan se er ihop och komma med tips så är det jättebra såklart.

 

[prinsessfeminist]

Åh så många bra tips! Nu blev även jag inspirerad! Vi har samma dilemma med en ponny som blir ängslig och rädd. Tyvärr blev det förstärkt när dottern olyckligtvis föll av honom tre gånger på samma vecka i höstas. Hon blev då rädd, och han med!

Vi har tagit kortare rundor och jag har ridit ut som är trygg, men han spänner sig lätt och det har inte riktigt lossnat. Med sällskap går det bättre än utan.

Det där med att sitta av och släppa på gjorden den sista biten är säkert uppskattat och så blir minnesbilden av uteritten positiv, precis som en stund att beta = något att se fram emot!

Tömkörning var också en jättebra idé!

Det enda tips som jag kan bidra med är också att rida en stund i paddocken innan uteritten. Vi har märkt att vår ponny är mer avslappnad när uteritten börjar efter lite uppvärmning i alla gångarter.

Jo, en sak till! Dressyrövningar mellan reflexstolparna eller bland träden (på grusväg respektive skog)! Tempoväxlingar, öppna/sluta/rakriktning eller slalom runt träd. Dessa övningar har fått vår häst att slappna av lite mer och inte titta så mycket på farligheter.

 

[mimma]

Jag har fokuserat en del på promenader med ledarskapsövningar längs vägen och det har gått bra. Nu har han även ridits ut två gånger ensam, två olika vägar och väldigt korta. Mest för att se om hans beteende skiftar beroende på vart han rids.

- Den ena vägen var upp i skogen som ligger precis bakom stallet. Det gick hyfsat bra. Han spände sig lite men ändå så det gick att kontrollera. Stå still är dock fortfarande kämpigt, han börjar lätt snurra då. Märkte även att plötsliga ljud var en stor rädsla. Om en gren ramlade eller en fågel kvittra så hoppa han till.

- Den andra vägen går genom en gård, med får. Det gick inte rida honom där utan jag hoppade av för min egna säkerhet. Han började backa, snurra och blev väldigt stor.

Jag försöker promenera honom från marken till fåren varje dag nu, oavsett vad vi haft för träning innan. För varje dag går det lite bättre och vi kan ta oss lite längre in på gården. Hans fokus glider dock fortfarande ifrån mig hela tiden så jag får verkligen jobba för att få fokus tillbaka på mig. Har någon tips där kanske? Just med fåren men också mot de plötsliga ljuden, plötsliga ljud kommer man inte ifrån så där måste jag stärka honom.

 

[mimma]

Funkar det bättre på hemvägen? Ibland drar stallet så mycket att en del av det läskiga glöms bort. I så fall kan du leda honom på vägen bort från stallet och rida hemåt. Eller så promenerar du med honom ute bara och låter honom vänja sig medan du är där som trygghet på marken eftersom du säger att det funkar bättre.

Ja, hemåt fungerar bättre. Precis som många andra hästar blir han mer energisk på hemvägen, så många gånger får man verkligen hålla tillbaka honom för att han ska vara balanserad.

 

[mimma]

Du har ju haft den rätt länge ändå, vad har du gjort under den tiden? Kan nån annan rida ut på hästen eller gör den likadant med alla?

Generellt så:
- tömkör ute, bra träning för er båda, och en fördel är att hästen får träna på att gå först men du är ändå med på marken som stöd.
- led ut och rid hem, promenera en halvtimme, beta en stund, och rid sedan resten av vägen hemåt.
- ta med den som handhäst.
- rid med andra så mycket det går.
- välj en kort runda och se till att komma runt den varje dag, ha det som uppvärmning/avskrittning. Först kanske du leder hela, sedan leder du halva och rider resten, sedan rider du hela.

Om den tidigare ägaren ridit ut mycket så är det ju inte själva uteritten som stressar, utan att vara ute ensam med dig i omgivningar som han inte känner sig trygg i. Kan du få med dig en tränare som kan se er ihop och komma med tips så är det jättebra såklart.

Från början var han uppstallad på ett ridgymnasium där min syster pluggar, så hon hade honom i utbildningen. Utbildningen fokuserade inte mycket på varierande ridning. Så redan där tror jag mycket trygghet började rasa. Det var även alldeles för lite utevistelse överlag, enligt mig. Så tog honom där ifrån. Sen den dagen har jag, med hjälp av stallägaren, arbetat på detta. Vi har ridit ut i grupp men nu har andelen hästar minskat och rida ut ensam är därför ett måste nu.

Han beter sig likadant med alla.

 

[prinsessfeminist]

Jag har fokuserat en del på promenader med ledarskapsövningar längs vägen och det har gått bra. Nu har han även ridits ut två gånger ensam, två olika vägar och väldigt korta. Mest för att se om hans beteende skiftar beroende på vart han rids.

- Den ena vägen var upp i skogen som ligger precis bakom stallet. Det gick hyfsat bra. Han spände sig lite men ändå så det gick att kontrollera. Stå still är dock fortfarande kämpigt, han börjar lätt snurra då. Märkte även att plötsliga ljud var en stor rädsla. Om en gren ramlade eller en fågel kvittra så hoppa han till.

- Den andra vägen går genom en gård, med får. Det gick inte rida honom där utan jag hoppade av för min egna säkerhet. Han började backa, snurra och blev väldigt stor.

Jag försöker promenera honom från marken till fåren varje dag nu, oavsett vad vi haft för träning innan. För varje dag går det lite bättre och vi kan ta oss lite längre in på gården. Hans fokus glider dock fortfarande ifrån mig hela tiden så jag får verkligen jobba för att få fokus tillbaka på mig. Har någon tips där kanske? Just med fåren men också mot de plötsliga ljuden, plötsliga ljud kommer man inte ifrån så där måste jag stärka honom.

Du är på rätt väg!
Jag tänker ungefär som du, att det handlar i grund och botten om hästens tillit till ledaren. Ryttaren måste vara hästens "förstaval", och därför skall hästen släppa fokus på det andra.

Min analys om vad som gått fel för oss är att dotterns osäkerhet smittat honom, och han har tappat tilliten till ryttaren. Det i sin tur gör honom "övergiven" och då är hans beteende helt logiskt ur hästens perspektiv.

Jag red faktiskt ut en liten sväng själv igår, och tänkte på den här tråden. Jag valde att rida en kort bit och fortsatte sedan i ridhuset.

Efter passet i ridhuset promenerade vi en liten bit, mot de hemska hönorna.
Där fick han beta!

Det blev stor skillnad, och jag upplevde att han var stolt och nöjd när vi gick därifrån.

Det här var ingen lång tur, men jag tror det är bra att ta korta lyckosamma turer och successivt vänja hästen.

Jag har konstaterat att mina turer ensam, med syftet att han skall vänja sig, inte gett riktigt önskat resultat. Jag tror att jag utmanat hans ängslighet för mycket har jag ridit ut en timme ensam. Att det blivit såpass långt har berott på mitt dåliga samvete, han haft inte varit ute så mycket på grund av vinterväder och sena mörka kvällar, så när det blivit tillfälle så måste han ju verkligen få komma ut. Men jag har nog gjort lite fel där, för han har bara blivit yttepytte lite bättre. Varje tur är ändå ett tillfälle där han varit ängslig. Han har iaf inte uppskattat turen så mycket.

Det är ju det jag vill få bort!

Vi kan väl uppdatera varandra hur det går?

 

[prinsessfeminist]

Förresten, tack @mimma för ditt initiativ till tråden.

Nu skall jag tack vare alla tips denna tråd börja om och göra jobbet grundligt. Jag har hela sommaren på mig!

Vi skall dessutom byta stall, och då hoppas jag att gamla spöken är borta.

 

[TheRedLightning]

Hästen ägde i 4 år kunde spänna sig lite på uteritter, för oss funkade det när jag var lugnet själv så jag var en trygghet att falla tillbaka på "åh matte är inte rädd, då är det nog inget farligt".
Kan lätt bli en ond spiral, hästen spänner sig, ryttaren spänner sig.

Vet om folk som köpt trygga hästar och bara för att ryttaren varit rädd för vissa saker har hästen också börjat bli rädd för det även om inte varit rädd för det innan.

Jag tror som @tuaphua skrev om problemlösare kan var en hjälp på vägen. Jag hade egentligen velat använt en till min häst när jag hade henne till lastträning för där spände hon sig, men vi hann aldrig komma så långt innan jag var tvungen att ta bort henne. Oavsett lycka till.

 

[Brassneck]

Många bra tips i tråden!
Jag har fått mycket hjälp med min förra häst som var lite tittig genom att använda klicker. Dels har jag target-tränat, så när den tycker att saker är läskiga får den gå fram och nosa på dem och få godis. Så när den såg nåt läskigt till slut gick den rakt fram till det istället för att skygga bort från det.
Har även ”skvallertränat”, dvs att hästen får klick och godis när den blir spänd och/eller rädd. Funkade otroligt bra, även om jag var skeptisk i början.
Bonus är att hästen blir positivt inställd till uteritt för den får godis

 

[WSLPZF]

Många bra tips i tråden!
Jag har fått mycket hjälp med min förra häst som var lite tittig genom att använda klicker. Dels har jag target-tränat, så när den tycker att saker är läskiga får den gå fram och nosa på dem och få godis. Så när den såg nåt läskigt till slut gick den rakt fram till det istället för att skygga bort från det.
Har även ”skvallertränat”, dvs att hästen får klick och godis när den blir spänd och/eller rädd. Funkade otroligt bra, även om jag var skeptisk i början.
Bonus är att hästen blir positivt inställd till uteritt för den får godis

Jag håller med! Vi jobbar likadant, väldigt effektivt och enkelt. Och trevligt.

 

[prinsessfeminist]

Många bra tips i tråden!
Jag har fått mycket hjälp med min förra häst som var lite tittig genom att använda klicker. Dels har jag target-tränat, så när den tycker att saker är läskiga får den gå fram och nosa på dem och få godis. Så när den såg nåt läskigt till slut gick den rakt fram till det istället för att skygga bort från det.
Har även ”skvallertränat”, dvs att hästen får klick och godis när den blir spänd och/eller rädd. Funkade otroligt bra, även om jag var skeptisk i början.
Bonus är att hästen blir positivt inställd till uteritt för den får godis

Åh vilken bra idé!
Jag har tränat klicker med våra hundar, men faktiskt aldrig med häst.

Note to self - gör det också!

 

[mimma]

Du är på rätt väg!
Jag tänker ungefär som du, att det handlar i grund och botten om hästens tillit till ledaren. Ryttaren måste vara hästens "förstaval", och därför skall hästen släppa fokus på det andra.

Min analys om vad som gått fel för oss är att dotterns osäkerhet smittat honom, och han har tappat tilliten till ryttaren. Det i sin tur gör honom "övergiven" och då är hans beteende helt logiskt ur hästens perspektiv.

Jag red faktiskt ut en liten sväng själv igår, och tänkte på den här tråden. Jag valde att rida en kort bit och fortsatte sedan i ridhuset.

Efter passet i ridhuset promenerade vi en liten bit, mot de hemska hönorna.
Där fick han beta!

Det blev stor skillnad, och jag upplevde att han var stolt och nöjd när vi gick därifrån.

Det här var ingen lång tur, men jag tror det är bra att ta korta lyckosamma turer och successivt vänja hästen.

Jag har konstaterat att mina turer ensam, med syftet att han skall vänja sig, inte gett riktigt önskat resultat. Jag tror att jag utmanat hans ängslighet för mycket har jag ridit ut en timme ensam. Att det blivit såpass långt har berott på mitt dåliga samvete, han haft inte varit ute så mycket på grund av vinterväder och sena mörka kvällar, så när det blivit tillfälle så måste han ju verkligen få komma ut. Men jag har nog gjort lite fel där, för han har bara blivit yttepytte lite bättre. Varje tur är ändå ett tillfälle där han varit ängslig. Han har iaf inte uppskattat turen så mycket.

Det är ju det jag vill få bort!

Vi kan väl uppdatera varandra hur det går?

Vad roligt att du också blivit lite mer motiverad nu. Tycker absolut vi ska uppdatera varandra på vägen!

Jag tror lite som dig, min lillasyster hade ju största ansvaret när han stod på skolan förr. Hon visar ganska lätt sin rädsla, jag är mer som en isdrottning i det sammanhanget. Hon var ute på promenader med honom, när han blev lite nervös så blev hon rädd. Vissa gånger släppte hon honom så jag fick ta honom. Tror han redan där började riva ner sin säkerhet.

Jag har också pressat med längre rundor. Nu fokuserar jag mer på korta avslappnade. Hellre bara 10 minuter helt avslappnat så han känner sig säker och där med kan öka till 15 min efter ett par dagar, än att man driver honom 1 timme med massa spänningar.

Jag är hans ledare, så när jag promenerar honom är han trygg. Han vet att jag är först. Så fort jag sitter upp så är han först, det är ganska logiskt att han får en annan reaktion då.

Jag har beställt lite redskap för att kunna träna plötsliga ljud och rörelser i paddocken. Nu satsar vi båda på detta, om ett par månader galopperar vi hejvilt i det fria

 

[mimma]

Många bra tips i tråden!
Jag har fått mycket hjälp med min förra häst som var lite tittig genom att använda klicker. Dels har jag target-tränat, så när den tycker att saker är läskiga får den gå fram och nosa på dem och få godis. Så när den såg nåt läskigt till slut gick den rakt fram till det istället för att skygga bort från det.
Har även ”skvallertränat”, dvs att hästen får klick och godis när den blir spänd och/eller rädd. Funkade otroligt bra, även om jag var skeptisk i början.
Bonus är att hästen blir positivt inställd till uteritt för den får godis

Jag köpte faktiskt en klicker för ett litet tag sen. Började klicka in och så förra veckan. Nu ska bara jag lära mig använda den rätt

 

[WSLPZF]

Jag köpte faktiskt en klicker för ett litet tag sen. Började klicka in och så förra veckan. Nu ska bara jag lära mig använda den rätt

Bra idé! Det är jättekul.

 

[prinsessfeminist]

Vad roligt att du också blivit lite mer motiverad nu. Tycker absolut vi ska uppdatera varandra på vägen!

Jag tror lite som dig, min lillasyster hade ju största ansvaret när han stod på skolan förr. Hon visar ganska lätt sin rädsla, jag är mer som en isdrottning i det sammanhanget. Hon var ute på promenader med honom, när han blev lite nervös så blev hon rädd. Vissa gånger släppte hon honom så jag fick ta honom. Tror han redan där började riva ner sin säkerhet.

Jag har också pressat med längre rundor. Nu fokuserar jag mer på korta avslappnade. Hellre bara 10 minuter helt avslappnat så han känner sig säker och där med kan öka till 15 min efter ett par dagar, än att man driver honom 1 timme med massa spänningar.

Jag är hans ledare, så när jag promenerar honom är han trygg. Han vet att jag är först. Så fort jag sitter upp så är han först, det är ganska logiskt att han får en annan reaktion då.

Jag har beställt lite redskap för att kunna träna plötsliga ljud och rörelser i paddocken. Nu satsar vi båda på detta, om ett par månader galopperar vi hejvilt i det fria

Absolutely!

Vi är lika där och vi har liknande situationer. Min dotter är nog ungefär som din syster. Jag är cool och kör "isdrottningen", alltid. Om jag känner oro så skall det mycket till innan jag avslöjar mig.

Vad kul att få en sparringpartner nu! Jag skall leta reda på hundklickern här hemma!

Snart galopperar vi tryggt ute igen!

 

[mimma]

Absolutely!

Vi är lika där och vi har liknande situationer. Min dotter är nog ungefär som din syster. Jag är cool och kör "isdrottningen", alltid. Om jag känner oro så skall det mycket till innan jag avslöjar mig.

Vad kul att få en sparringpartner nu! Jag skall leta reda på hundklickern här hemma!

Snart galopperar vi tryggt ute igen!

Hur har det gått för dig?
Jag har börjat träna min häst med lite redskap i paddock. Framför allt flagga. Viftar den lite över allt, nästan varje dag men väldigt korta stunder. Han får inte bli van vid flaggan, det är ju det plötsliga som ska övas. I början skutta han runt som en galen höna. Nu är det mycket bättre. Det märks även när man rider lite ute på stigen, han är mer avslappnad.