Sophia_
Trådstartare
Brukar ofta vara och titta på mindre tävlingar, ofta på klubbnivå där många ridskoleryttare kämpar med sina småfeta ponnyer som är av den typen som stannar i hörnen och tjurar när det inte passar dem längre. :smirk: Även många privatryttare som inte är mer än 10-12 år och inte alls tillhör eliten men ändå har putsat och putsat på sin lilla ponny, varit nervös i dagar inför tävlingen och ÄNDÅ är så himla tuffa att de sitter upp och rider program inför en läktare full av kritiska ögon.
Det som jag så många gånger reagerat på är hur OTREVLIGA domarna kan vara. Sura kärringar
rent ut sagt. Som sist när jag var på klubbtävling och tittade var det en stackars flicka som red fel, då ställer sig domaren upp, blåser i sin visselpipa och utbrister "ehm.. ursäkta!?". När ryttaren skrämt gör halt fortsätter hon "du skulle faktiskt SKRITTA där. Rid tillbaka och börja om." I en minst sagt mindre trevlig ton, för att uttrtycka det snällt. Hade jag varit ryttaren i detta fallet hade jag nog brutit ihop och börjat gråta på hästryggen. (Är ingen inbiten tävlingsmänniska, märks det?
)
Och sen alla kommentarer i protokollen. Ofta kan det bjudas på ett rutinmässigt "lycka till" eller liknande i slutet men allt för ofta är det överhängande nedlåtande kommentarer.
Nej, jag säger inte att domarna ska bli snällare med bedömningarna bara för att det är barn som rider. MEN de ska kunna uppmuntra till vidare träning, t ex genom att kommentera även bra saker och givetvis genom att låta lite trevliga och överseende.
Inte konstigt om många unga ger upp tävlandet och kanske tränandet över huvud taget när de bemöts på det viset så fort de vågar sig ut på tävlingsbanorna!
Jag tar de unga ridskoleryttarnas parti här, eftersom jag vet hur det är att inte ha råd att rida mer än en gång i veckan på knubbiga små läromästare (som dock ofta är fulla av egna åsikter) och avundas alla de duktiga privatryttarna med egna ponnyer/hästar som redan vid den här åldern nått så mycket längre än en själv. Att sedan få chansen att ställa upp i ett KM och rida en LC, klara sig runt banan trots nervositet och allt vad det är, och bara mötas av negativ kritik.
När det är BARN det handlar om tror jag att vi MÅSTE visa mer "överseende" (åter igen - INTE genom att ge högre poäng än vad som är motiverat, men däremot en bättre attityd) och bemöta de unga talangerna med en skälig pedagogik.
Sen blir det inte bättre av att se de små ryttarna som trots allt är väldigt duktiga men har föräldrar/tränare (ofta kombinerat) som bara ställer krav, men det är en annan historia...
Det som jag så många gånger reagerat på är hur OTREVLIGA domarna kan vara. Sura kärringar
Och sen alla kommentarer i protokollen. Ofta kan det bjudas på ett rutinmässigt "lycka till" eller liknande i slutet men allt för ofta är det överhängande nedlåtande kommentarer.
Nej, jag säger inte att domarna ska bli snällare med bedömningarna bara för att det är barn som rider. MEN de ska kunna uppmuntra till vidare träning, t ex genom att kommentera även bra saker och givetvis genom att låta lite trevliga och överseende.
Jag tar de unga ridskoleryttarnas parti här, eftersom jag vet hur det är att inte ha råd att rida mer än en gång i veckan på knubbiga små läromästare (som dock ofta är fulla av egna åsikter) och avundas alla de duktiga privatryttarna med egna ponnyer/hästar som redan vid den här åldern nått så mycket längre än en själv. Att sedan få chansen att ställa upp i ett KM och rida en LC, klara sig runt banan trots nervositet och allt vad det är, och bara mötas av negativ kritik.
Sen blir det inte bättre av att se de små ryttarna som trots allt är väldigt duktiga men har föräldrar/tränare (ofta kombinerat) som bara ställer krav, men det är en annan historia...