Inom min ras var det en för flera år sedan som skrev på sociala medier och frågade hur man hittade hanhund, hennes enda krav var rätt färg. På saluki. Som varierar mycket(!) i typ och som kan ha ungefär alla färger som finns. Kanske inte helt vettigt prioriterat. Framförallt inte eftersom tiken i fråga var hennes absolut första saluki, och då fortfarande väldigt ung.Inom min förra ras (Lundehund) så blir det väldigt svårt om du INTE frågar i en rasgrupp på FB eller liknande. I den jag är inne på nu (Lapsk Vallhund) kan vara densamma, då båda raserna är små och man vill gärna att så många som möjligt går i avel och dessutom tillhör långt från alla avelshanarna till kennlar. Dock så är dessa seriösa och skriver inte annonsen i första person eller har endast "gullig och snäll" som krav eller merit.
MEN den personen verkar faktiskt ha lärt sig ett och annat genom åren. Har inte stenkoll på uppfödningen, men vet att det blivit minst 2 kullar. Då med hanar som inte använts speciellt mycket och det framgår tydligt att uppfödaren jobbar för att hålla låg inavelsgrad och gärna vill bidra till så bred genetisk avelsbas som möjligt.
Så i just det fallet var det faktiskt väldigt bra att skriva på nätet och fråga efter hane, trots att det gjordes på ett oseriöst sätt. Personen fick massvis av bra svar den gången från erfarna personer (och var nog inte helt nöjd med svaren just där och då) som förklarade varför det inte gick att leta avelshund på det sättet, och fick nog möjlighet att börja lära sig en hel del. Jag tycker det är jättekul att följa en persons utveckling på det sättet.