Osäker och rädd hund i barnfamilj ?

[Memmen]

Är det någon här dom har erfarenhet av osäka hundar i barnfamiljer ?

Vi är en familj på 2 vuxna och 2 barn. Vi har en liten (storlek som en mellanpudel typ) blandrashund som är 6 månader nu. Vi har haft problem med honom nästan ända sen vi fick hem han. Han har svagt psyke och väldigt lätt för att bli rädd för minsta lilla.
Jag kan t.ex inte skrapa rutorna på bilen, eller möta en brandbil med blinkande ljus förrns han ska börja tokdreggla och bli "åksjuk".
Han har vid ett tillfälle blivit åksjuk INNE hos min mamma och pappa också (där han har varit mååååånga gånger), när han fick sitta och vänta i hallen medans jag gick in med sonen på toa en sväng. När vi kom tillbaka till hallen så hängde dreggelsträngarna ner till golvet.

Har märkt att han bli lite lugnare i beteendet i sällskap med andra hundar. och som jag skrev i en tidigare tråd så har vi en hundvalp till låns nu över helgen som vi funderar å att behålla. Vi tänkte alltså ha två hundar. Men nu efter helgen så har jag börjat fundera på om vi inte ska hä iväg våran valp ändå.

Några Anledningar= Vid ett tillfälle har han morrat åt minsta sonen helt utan anledning. Och för några veckor sen när vi var ute på promenad så hamnade sambon och sonen lite efter för dom stannade upp. Hunden fick syn på han å började skälla. Han kände alltså inte igen sambon och sonen.
Och även fast vi gick ca 60 meter och sambon pratade med hunden så kände han inte igen han. Vi kom in på vår gård, och även då backade hunden, skällde å morrade. Tillslut fick jag ta ta tag i han för han var helt utom kontroll å försökte dra sig ur kopplet, och DÅ när jag höll fast han så såg han att "ahaa, det var husse" och han blev lugn. Och så nu i helgen när jag var ute med barnen och hundarna på en liten "skogsväg" och busade så kände han helt plötsligt inte igen sonen. Sonen hade tagit av sig halva overallen och stog å pinkade, när hunden stannade upp å började tokskälla på han. Stog på avstånd å vågade inte alls komma även fast jag ropade. Sonen ropade på han men han va fortfarande rädd, men när vi började gå så insåg han att det var sonen.

Tycker att han borde se bra, för man kan kasta en liiiten snöboll långt, å han ser vart den landar och allt.

Det jag är rädd för är att han ska få nåt "anfall" igen och anfaller barnen av "rädsla" ?

Han har aldrig varit med om något dramatiskt vad jag vet.
Men ända sedan vi fick hem han så har vi aldrig fått han och slappna av riktigt. Så fort vi rör oss så hoppar han upp å ska gå efter ungefär.

Lillvalpen som vi lånar i helgen är raka motsatsen. Han är mer självständig emellan varven. När han är hos oss så slappnar han av. Inga problem med att lägga sig i sin bädd medans vi går runt och grejjar. När vi åker bil lägger han sig och sover. Och inga problem att lämna han i bilen medans man springer in å affärn en snabbis osv osv

Men tycker så synd om vår valp ! Vi tycker om han jättemycket, men går och funderar på om han skulle må bättre hos nån annan med en helt annan livsstil.
Känner mig så elak om vi skulle hä iväg han, å så behålla den andra valpen.
Känns som att jag lämnar bort han för att han inte duger, han är ju vår hund ändå, men som sagt, kanske att han mår bättre hos nån annan "mindre aktiv" .. Nyblivna pensionärer kanske..


Vad tror ni om allt detta ? Skulle vara intressant att höra vad andra tycker, för jag blir inte klok snart. Nog för att jag är hundvan, men har inte träffat på någon hund som beter sig såhär.

 

[bengeten]

Sv: Osäker och rädd hund i barnfamilj ?

vilka raser är det i hunden?

Har ni ögonlyst hunden? Osäkerhet kan mkt väl berro på synfel, de du beskriver tycker jag iaf låter som att han ej ser så bra.
Nyser hunden ofta lr har dåligt luktsinne kan bero på noskvalster.

Tycker att ni borde undersöka hunden innan ni säljer den.

 

[koftena]

Sv: Osäker och rädd hund i barnfamilj ?

Jag tycker det låter som du bestämt dig redan. Jag tror säkert ni kan få honom att bli lite modigare o lugnare men frågan är om det är värt oron som du har? Jag är inte så duktig på att ge råd då jag inte varit med om liknande utom en omplacering på 9mån. Hon var mkt rädd o inte helt pålitlig tyvärr så hon skulle aldrig fungerat i en barnfamilj. Hon hade däremot haft det dåligt.

Hunden är som du säger kanske inte helt rätt för er familj, ska du omplacera honom så gör det nu innan han blir äldre o befäster sitt osäkra beteende. En hund anpassar sig bra o er kanske borde komma till ett hem där det inte är så mkt spring med barnen osv utan lugnt o tryggt.

En valp i den åldern brukar ÄLSKA att leka med barn o bara vara jättenyfiken inte osäker o rädd utan anledning. Det kan mkt väl vara så att nått av era barn råkat dra den i pälsen utan att ni sett det som konstigt men att valpen gjorde de, såna små saker kan nog göra en redan vek valp ännu vekare.Jag bara spånar...

Om hunden är renrasig eller kommer från en vettig uppfödare ta kontakt med denna o få hjälp att hitta rätt hem till hunden om ni ska göra er av med den.

Du behöver inte ha dåligt samvete för att du "byter" valp utan jag tycker nog att du försöker se till hunden bästa o inte vara självisk o behålla den bara för att han är eran. Så jag personligen tycker du gör rätt om du kan ge denna valp en tryggare tillvaro.

Lycka till