Samtidigt, med en häst som man vet är svag i dressyren och aldrig kan komma upp i få straff, då vet man kanske att den genomför tävlingen för att den kommer klara terrängen, men man vet också att det aldrig kan bli tal om någon högre placering. Det går ju nånstans att förstå om man väljer ett ekipage som på en bra dag kan få till det ordentligt, för att man har en bra dressyr i grunden - lite vinna eller försvinna - framför ett ekipage som ens på den bästa av dagar aldrig kan hamna på topp.
Lite handlar det väl om vad fälttävlan är, kanske - mångkamp, eller terrängtävling med lite dressyr man ska få undan innan den riktiga tävlingen börjar. Som Linda Algotsson uttryckte det, för henne är dressyren som ärtsoppan man måste äta innan man får pannkakor.
Med tanke på hur ointresserade många fälttävlansryttare verkar vara av annat än terräng, så är jag lite förvånad över att man inte lanserat idén att göra om fälttävlan till rena terrängtävlingar, och skippa ärtsoppan helt och hållet, så att säga? Det skulle ju också minska slitaget på hästarna, och skapa kortare tävlingar.
Spelar ju ingen roll hur bra ekipaget är i dressyr och terräng när det är typ garanterat plockepinn i hoppningen.
Ang. Linda sa hon inte det gällande sin aktuella häst?