Oroar mig ständigt för min häst

[Icehorses]

Jag har ett stort problem som blir värre för varje dag, jag är ständigt oroad för min häst. Han har inte haft några skador i princip, är ung och välskött men ändå oroar jag mig att han ska bli sjuk, skada sig i hagen, etc.. Jag vill egentligen ringa stallägaren flera ggr om dagen för att se att han mår bra, men det kan jag ju såklart inte. När jag är på jobbet kan jag gå och undra om han mår bra, om hans kompisar är snälla med honom osv. Har jag inte varit ute på en dag så får jag jättedåligt samvete och tänker att han är ledsen över att jag inte varit ute. Han är en typisk enmanshäst och är väldigt matte-trogen, blev väldigt nedstämd när jag bodde i Frankrike under några månader. Så det är dels det, att jag tänker mig honom mer matte-bunden är flock-bunden (vilket säkert inte stämmer, han är ju en häst!) och att han blir orolig när jag är borta. Det andra är att han är sjukt lovande. Jag lyckades köpa honom billigt som åring, har själv ridit in honom och skapat "min drömhäst". Den summan han idag är värd har jag omöjligt råd att försäkra honom för. Så händer det nåt, ryker allt mitt framtidshopp med. Det är alltså ett nyanserat problem med både emotionella och egocentriska inslag

Någon som känner igen sig eller vet vad jag kan göra? Jag bävar över när jag kanske måste flytta och ställa honom i nytt stall med nya kompisar som kanske inte är snälla osv.. hua...

 

[lulski]

Sv: Oroar mig ständigt för min häst

Ursäkta min uppriktighet men det där låter inte sunt. Du måste nog lära dig att släppa kontrollen över din häst och sluta tänka på vad som eventuellt kan eller inte kan hända. Själv brukar jag tänka att det som händer, det händer. Vi har med djur att göra och då kan de mest oförutsägbara saker som inte går att styra eller kontrollera hända. Du måste nog lära dig att leva med det.

Och klarar du inte av att släppa kontrollen själv så kanske du behöver någon som hjälper dig med det. Det är inte meningen att sådana tankar ska ta över hela ditt liv och göra så att du inte kan koncentrera dig på annat. Att gå omkring med såna tankar gör vardagen odräglig. Hoppas du kan få rätsida på problemet och njuta över att ha häst istället för att konstant oroa dig.

 

[EgoGirl]

Sv: Oroar mig ständigt för min häst

Du måste ta tag i din oro. Du kommer köra dig själv i botten. Du skriver att hästen är i stort sett skadefri, välmående och har det bra. Om inte hästen visar några tecken på att den vantrivs med kompisarna så tycker jag inte du bör oroa dig.

Vad hästen är värld i pengar tycker inte jag har någon betydelse. Lär du ta bort hästen blir du inte mindre ledsen om du får ut 200 000 kr på försäkringen än att du bara får ut tex 60 000 kr. Visst kan det kännas snopet att få ut mindre men känslorna är ändå dom samma.

Tänk så här i stället. Om din häst blir sjuk eller skadad så kommer ju antagligen stallägaren att ringa dig.

Jag har haft det sjuk jobbigt med skadade och sjuka hästar. Sommaren -09 fick min häst fång, bytte stall och fick kolik (inget foderbyte). Inte så bra att en fång häst med box vila får kolik och man måste promenera en hel natt med honom.
Våren -10 kom en mystisk hälta. In och ut på klinik och samtal om att han skulle bli utdömd. Han höll ett tag och jag blev gravid och han reds på halv fart. Blev stående i början av vinter -11 och sen satt problemen igång på riktigt. Sen skada, olika hältor, ont i ryggen. Jag fick barn och han fick vila. Vid igång sättningen fick han ont i ryggen igen, ont i ett knä och så vidare. Inget såg spec bra ut. In på klinik igen hösten -11 och fick honom utdömd. Hade tagit bort honom även om han inte blivit utdömd för han hade inget drägligt liv och skulle aldrig hålla som ridhäst mer.

Mitten av november -11 kom min nya häst hem. Jag hade släppt alla skador och blickade bara framåt. Sen fick han en oskyldig spark på bekbenet och hamnade på Ultuna nästa 2 veckor med op och hela baletten. Nu har jag en häst hemma som jag inte ens vet om han blir ridbar. Allt talar för att han blir ridbar men det finns inte några garantier.

Jag kan inte gå och oroa mig hela tiden. Då kan jag inte leva ett sunt liv. Jag har oroat mig men har nu börjat resonera som så att om han mår dåligt så ringer stallpersonalen eller någon annan hyresgäst mig och talar om att han är dålig. Innan man får det samtalet så finns det inget att oroa sig för.

Hoppas det löser sig för dig =)

 

[solitarymoment]

Sv: Oroar mig ständigt för min häst

Jag är lite likadan men kanske inte så grovt.

Min häst hade en muskelbristning för ett tag sedan som gick upp en gång. Innan varje ridpass och speciellt innan jag ska trava ligger det en liten ångestklump i magen, tänk om hon skulle vara halt igen liksom? Tänk om muskelbristningen har gått upp? Fy Har desvärre ingen lösning på problemet.

 

[akleja]

Sv: Oroar mig ständigt för min häst

Oro hör till livet, bryr man sig om någon är det lätt att oroa sig. Frågan nån som har barn..... En del oroar sig mer och andra mindre. Fast du verkar ju ka en klar bild över vad som är ok när det gäller oro och vad som inte är. Lite pipplig med sin häst får man väl va men börjar det kännas tungt kan det ju vara bra att reda lite i problemet t.ex. för att se om det ligger något mera bakom.

 

[Miloni]

Sv: Oroar mig ständigt för min häst

Jag oroade också mer eller mindre sönder mig själv när det gäller min häst. Det är för att min häst betyder verkligen allt och jag har ingenting om han försvinner. Min oro grunder ju sig helt klart i att jag faktiskt inte hade särskillt mycket att leva för utan honom, oron har dock blivit lite mindre nu när jag har lite mera annat att tänka på.

Min oro gick såpass långt att jag mer eller mindre fick ekonomiska problem tillslut för bensinkostnaden fram och tillbaka till stallet 4 eller 5 gånger per dag var otroligt dyr. Var tvungen att åka förbi hagen och känna igenom benen etc, kunde varken sova eller ta det lugnt annars. Sen utöver detta så ringde jag även stallägaren och frågade om in och utsläppen gick bra, om han var snäll och om han betedde sig normalt etc, dom få gånger nu någon behövde ta in eller ut honom för att jag var alltid där såfort han skulle någonstans. Tur jag haft tåliga stallägare iallafall.

Jag är fortfarande väldigt nojjig med honom, låter tex helst aldrig någon leda ut eller in honom, helst vill jag inte att någon rör honom alls. Ska dom byta hage så åker jag dit direkt om jag kan tex. (han går på lösdrift nu)

Men som sagt, jag fick lite annat att tänka, annat som var viktig också och eftersom jag har lite mera i mitt liv att leva för nu så har oron släppt lite, den är på en sansad nivå. Helst åker jag förbi stallet två gånger per dag men oftast så räcker det tex med en gång. Sen så är det en del pengabekymmer också, om det händer nåt och jag inte har råd etc, den oron som jag antar dom flesta djurägare har. Men största oron är ändå att förlora honom helt. Tänker ofta på tex att om han nu får vara frisk såpass länge att han "bara" har kanske 20 år kvar att leva, vad ska jag liksom ta mig till när den tiden är kommen, då det inte finns något jag kan göra. Usch, jobbigt det där.

 

[Miloni]

Sv: Oroar mig ständigt för min häst

Min häst hade en muskelbristning för ett tag sedan som gick upp en gång. Innan varje ridpass och speciellt innan jag ska trava ligger det en liten ångestklump i magen, tänk om hon skulle vara halt igen liksom? Tänk om muskelbristningen har gått upp? Fy Har desvärre ingen lösning på problemet.

Sån är jag med, stor ångest tills jag har kännt igenom och travat honom lite påväg hem från hagen, då först kan den ångesten släppa. Den kommer för mig precis när jag klivit ur bilen på gårdsplan, då börjar stressen över vad jag kommer att hitta i hagen. Det är för mig ganska jobbig tid även om den inte varar länge.

Just den biten har jag ingen lösning på, däremot så tiden mellan stallbesöken är lugnare för mig och det får jag väl vara nöjd med.