Hazel
Trådstartare
Jag har alltid varit en orolig människa, på lågstadiet satt jag många gånger inne hos skolsystern under mattelektionerna eftersom jag va så orolig att jag inte klarade av det. Hela mitt liv har jag levt med den här oron, det handlar om nästan allt men jag har aldrig låtit det styra mitt liv utan gjort saker även om jag känt oron, jag har gjort precis som man "ska" och accepterat att jag blir orolig för saker men ändå gjort dom och tänkt att efteråt är jag nästan alltid glad att jag faktiskt gjorde det.
Ändå har det blivit värre och värre, och nu ligger oron som en blöt filt över hela mitt liv. Varje grej som går dåligt gör att jag kraschar helt, deppar ihop och inte vill mer. Jag oroar mig för allt, för pengar, för djuren, för mitt hus och min familj, varje dag, konstant.
Jag avslutade nyss 10 veckor kbt där jag tog upp den här oron flera gånger men det hjälpte inte öht. Det finns ingen glädje alls längre, för varje gång jag tänker att något är bra så kommer dom där tankarna om allt som inte är bra upp. Jag pratar med andra om min oro men det hjälper inte heller, det känns helt enkelt inte som att livet kommer bli lättare för mig utan endast tvärtom. Och om jag ska dra ner mängden orosmoment i mitt liv betyder det också att jag måste ta bort exakt allt som jag faktiskt tycker om.
Jag är inte ens en speciellt negativ människa generellt, men när det gäller mina egna problem så kan jag inte bara hantera dom utan dom här katastroftankarna. Nyligen va jag inne med katten hos vet, i dagar låg jag på nätterna och tänkte på allt som kunde va fel, jag sov inte, åt inte..
Katten mådde fint, jag hade ännu en vecka förstörd av mina egna tankar. Och några dagar senare drar nästa grej igång, jag har gått i terapi så många gånger, hos olika människor men det har aldrig hjälpt mot det här, och det har som sagt blivit mycket värre med åren. Nu vet jag inte vad jag ska göra för att ens orka med nästa vecka längre.
Ändå har det blivit värre och värre, och nu ligger oron som en blöt filt över hela mitt liv. Varje grej som går dåligt gör att jag kraschar helt, deppar ihop och inte vill mer. Jag oroar mig för allt, för pengar, för djuren, för mitt hus och min familj, varje dag, konstant.
Jag avslutade nyss 10 veckor kbt där jag tog upp den här oron flera gånger men det hjälpte inte öht. Det finns ingen glädje alls längre, för varje gång jag tänker att något är bra så kommer dom där tankarna om allt som inte är bra upp. Jag pratar med andra om min oro men det hjälper inte heller, det känns helt enkelt inte som att livet kommer bli lättare för mig utan endast tvärtom. Och om jag ska dra ner mängden orosmoment i mitt liv betyder det också att jag måste ta bort exakt allt som jag faktiskt tycker om.
Jag är inte ens en speciellt negativ människa generellt, men när det gäller mina egna problem så kan jag inte bara hantera dom utan dom här katastroftankarna. Nyligen va jag inne med katten hos vet, i dagar låg jag på nätterna och tänkte på allt som kunde va fel, jag sov inte, åt inte..
Katten mådde fint, jag hade ännu en vecka förstörd av mina egna tankar. Och några dagar senare drar nästa grej igång, jag har gått i terapi så många gånger, hos olika människor men det har aldrig hjälpt mot det här, och det har som sagt blivit mycket värre med åren. Nu vet jag inte vad jag ska göra för att ens orka med nästa vecka längre.
