Oro

[rubytoo]

Jag har tidigare skrivit om en del bloggar jag följer ute på nätet det är väldigt smärtsamma bloggar som alla handlar om mammornas förluster av sina barn.

Nu har jag själv kommit till en punkt då jag ständligt känner mig enormt ledsen när jag är inne och läser om deras förlust och samtidigt drar jag paraleller med min egen plutt och hans sjukdomar som varit här under våren.

Har inte skrivit så mkt om det för det kännts väldigt jobbigt. Nu är det ingen livsfarligt som vi drabbats av men ändå så känner jag en del av den frustration av att det kanske skulle kunna hända något allvarligt.

Är jag hel ensam om dessa känslor eller går det i vågor? För inte kan jag ha det så här att jag bara väntar på att något förödande skall hända just oss?

För att gör ett kort sammandrag så drabbades plutten av njurbäckeninflammation och precis innan midsommar fick han en invagination och blev medvetslös och fick åka ambulans, dessa två hänger inte samman utan det är bara slumpen. Även om jag tagit det väldigt lungt så känns det inte riktigt som jag hunnit med utan under denna tid levt i en bubbla.

Jag kan inte riktigt släppa allt än eftersom vi skall in den 1 september och göra en MUCG och jo jag känner mig rätt hysterisk över den undersökningen och ögonen tåras vid tanke på den. Tror iog inte att den kan vara hemskare än den kontraströntgen vi fick vara med om i samband med invaginationen men ändå.

Överreagerar jag?

 

[uva]

Sv: Oro

Överreagerar jag?

Det är jättejobbigt när ens barn är sjukt. För ditt eget måendes skull undrar jag dock varför du läser dessa bloggar?

 

[Humelibumlan]

Sv: Oro

Jag är precis likadan och jag läser inte ens tidningar eller tittar på nyheterna, för jag mår verkligen skit av det.

Sluta läs dessa bloggar, de handlar inte om dig och din plutt!

Vi har gjort MUCG på lilla Nelia och jag kan lugna dig, det var ingen som helst oro.
De fyller bara upp urinblåsan och sen tar de bilder, inget att oroa sig för.

Jag ser det som positivt att de gör dessa undersökningar och håller koll på barnet, det stillar min oro!

 

[Skogstrollet]

Sv: Oro

Överreagerar jag?

Dina känslor underblåses troligen av den sorg du känner och tar till dig (i all ära) av de bloggar du läser. Jag råder dig att lämna dem olästa och fokusera på vad du har faktiskt har istället.

Nu är det ingen livsfarligt som vi drabbats av men ändå så känner jag en del av den frustration av att det kanske skulle kunna hända något allvarligt.

 

[Tora]

Sv: Oro

Känner precis likadant. Har slutat läsa tidningar, se på nyheter och liknade (inte helt kanske men det är väldigt lite).

Det är bara för att jag helt enkelt inte orkar med allt ont som händer alla barn, djur och annat ute i världen. Tanken på att det kan hända någon av mina barn eller djur är för svår att hantera.

Så jag brukar köra med ser och hör inget ont av ren självbevarelsedrift. Jag skulle bli helt knäckt annars.

Inte gör det det bättre att jag är gravid igen och oroar mig för att det skall vara/bli något fel på den nya krabaten.

Mvh

Tora

 

[Kattennizze]

Sv: Oro

Jag är mycket selektiv, jag umgås inte med vänner som är gravida, kan ju inte undvika de som är på stan, läser inte om de som ska ha barn igen etc. Jag har precis fått ett missfall, och kommer nog inte få fler barn och måste få sörja min förlust färdigt först. Bloggar om de som mist sina barn skulle jag aldrig läsa.

 

[A-K.Eng]

Sv: Oro

Jag håller med övriga. Sluta läs sådant som triggar igång din oro och fantasi.

Jag har vänner o bekanta som förlorat barn och det sitter i hjärnan på mig att det kan hända mig med men jag försöker fokusera på att min son ska börja skolan, han ska ta studenten, jag ska bli farmor och kanske farmors mor en dag. Se det som ska komma i livet. Och njut av det istället.