Oro i själ

Fraggel_Tess

Trådstartare
Ja, jag fick ju en vändning i livet i februari i år och fick domen "magsäckscancer". Har hunnit med cytostatika fyra kurer under våren, sedan borttagning av magsäck i maj och i somras blev det fyra kurer cytostatika. Röntgen såg bra ut efter så nu är jag "fri" från cancer, men det finns så klart en oro i själen. Röntgen kommer göras var sjätte månad, ev får jag en tidigare pga ett litet bråck som upptäckts på mjältartären eller om de kunde samarbeta med sina kontroller.

Det är svårt att koppla av för ibland kommer hjärnspökena och knackar på. Så jag tänkte vi kanske är fler här inne som har upplevt denna mindre trevliga sjukdom i olika former, men anses vara på gång till tillfrisknande. Så vad gör ni för sysselsätta hjärnan när oron kommer att cancern kanske kommer tillbaka osv. Daglig promenad hjälper mig ganska bra, men tar gärna emot fler tips för minska oro och tankar.
 
Ja, jag fick ju en vändning i livet i februari i år och fick domen "magsäckscancer". Har hunnit med cytostatika fyra kurer under våren, sedan borttagning av magsäck i maj och i somras blev det fyra kurer cytostatika. Röntgen såg bra ut efter så nu är jag "fri" från cancer, men det finns så klart en oro i själen. Röntgen kommer göras var sjätte månad, ev får jag en tidigare pga ett litet bråck som upptäckts på mjältartären eller om de kunde samarbeta med sina kontroller.

Det är svårt att koppla av för ibland kommer hjärnspökena och knackar på. Så jag tänkte vi kanske är fler här inne som har upplevt denna mindre trevliga sjukdom i olika former, men anses vara på gång till tillfrisknande. Så vad gör ni för sysselsätta hjärnan när oron kommer att cancern kanske kommer tillbaka osv. Daglig promenad hjälper mig ganska bra, men tar gärna emot fler tips för minska oro och tankar.
:heart De var inne på magsäckscancer på mig men det visade sig vara lymfom i kombination med ett stort magsår, men det var ett antal år sedan. För mig var det bra att få prata om min oro i början, sen ebbade den ut allt mer. För mig var det kontrollerna som ställde till det värst i mitt huvud. I början var det var tredje månad, sen var sjätte, till en gång om året. Nu blir jag inte längre kallad till kontroll men är självklart välkommen att höra av mig om jag blir orolig för något.
Men ja svårast var nog första året efter behandlingarna. Jag var friskförklarad och omgivningen tyckte att jag skulle vara glad men jag hamnade i någon slags depression och extrem trötthet kombinerad med oro. För mig tog det ett år till att komma tillbaka helt och hållet, trots att jag var frisk.

Klyschigt men fungerade ändå för mig var att sysselsätta mig och förändra mitt liv. Jag valde att läsa in högskolebehörighet och efter att ha provat två terminer på högskolan söka in till ämneslärarprogrammet. Jag läser nu mitt sista år och jag har verkligen träffat så rätt med mitt yrkesval. Älskar att undervisa! Det tar bort mycket tankar, jag hinner inte oroa mig helt enkelt. ;)
 
:heart De var inne på magsäckscancer på mig men det visade sig vara lymfom i kombination med ett stort magsår, men det var ett antal år sedan. För mig var det bra att få prata om min oro i början, sen ebbade den ut allt mer. För mig var det kontrollerna som ställde till det värst i mitt huvud. I början var det var tredje månad, sen var sjätte, till en gång om året. Nu blir jag inte längre kallad till kontroll men är självklart välkommen att höra av mig om jag blir orolig för något.
Men ja svårast var nog första året efter behandlingarna. Jag var friskförklarad och omgivningen tyckte att jag skulle vara glad men jag hamnade i någon slags depression och extrem trötthet kombinerad med oro. För mig tog det ett år till att komma tillbaka helt och hållet, trots att jag var frisk.

Klyschigt men fungerade ändå för mig var att sysselsätta mig och förändra mitt liv. Jag valde att läsa in högskolebehörighet och efter att ha provat två terminer på högskolan söka in till ämneslärarprogrammet. Jag läser nu mitt sista år och jag har verkligen träffat så rätt med mitt yrkesval. Älskar att undervisa! Det tar bort mycket tankar, jag hinner inte oroa mig helt enkelt. ;)

Ja jag känner nog att det "värsta" kom nu efter behandlingarna. Har varit positiv under behandlingar och operation trots jag mått sämre och haft ont. Jag tror också på sysselsätta sig. Tanken var att kanske börjat jobba nu i oktober trots sjukskrivningen går ut i december, men pga covid-19 och arbeta i småbarnsgrupp så väntar jag sjukskrivningen ut.
 
Ja jag känner nog att det "värsta" kom nu efter behandlingarna. Har varit positiv under behandlingar och operation trots jag mått sämre och haft ont. Jag tror också på sysselsätta sig. Tanken var att kanske börjat jobba nu i oktober trots sjukskrivningen går ut i december, men pga covid-19 och arbeta i småbarnsgrupp så väntar jag sjukskrivningen ut.
Ja det känner jag igen, under behandlingarna var jag i något slags "stridsmode" jag skulle ta mig igenom det, och vara positiv, men när det var klart så gick luften ur fullständigt. Men vad tycker du själv är roligt? Jag höll på mycket med scrappbooking, det blev både sysselsättning och bearbetning. Jag höll på även under behandlingarna och hade någon slags tanke om att jag åtminstone skulle lämna efter mig något till barnen som de kunde minnas mig ifrån även om jag inte skulle lyckas. Stickning och virkning fungerar även bra för mig att vila hjärna i, eller kanske snarare sysselsätta den med något annat än tankar som snurrar. Finns det någon förening som du kanske redan är engagerad i som du kan hjälpa på dina villkor?

Finns det något som du har tänkt att du skulle vilja prova men det aldrig har blivit av? Det behöver inte vara något som du kommer att fortsätta med, ibland är det bara en energikick att få prova något nytt. ;)
 
Ja, jag fick ju en vändning i livet i februari i år och fick domen "magsäckscancer". Har hunnit med cytostatika fyra kurer under våren, sedan borttagning av magsäck i maj och i somras blev det fyra kurer cytostatika. Röntgen såg bra ut efter så nu är jag "fri" från cancer, men det finns så klart en oro i själen. Röntgen kommer göras var sjätte månad, ev får jag en tidigare pga ett litet bråck som upptäckts på mjältartären eller om de kunde samarbeta med sina kontroller.

Det är svårt att koppla av för ibland kommer hjärnspökena och knackar på. Så jag tänkte vi kanske är fler här inne som har upplevt denna mindre trevliga sjukdom i olika former, men anses vara på gång till tillfrisknande. Så vad gör ni för sysselsätta hjärnan när oron kommer att cancern kanske kommer tillbaka osv. Daglig promenad hjälper mig ganska bra, men tar gärna emot fler tips för minska oro och tankar.
För mig var det en väldigt lättnad i att läkaren efter operationen tittade mig i ögonen och sa -nu är du frisk.
Det var vad jag bestämde mig för. Jag var frisk. Jag är frisk (från cancer)

Visst kan jag bli sjuk igen. Men jag kan bli överkörd av en buss, få hjärtinfarkt eller dö på något annat sätt. Men cancern är jag frisk från.
 
Ja det känner jag igen, under behandlingarna var jag i något slags "stridsmode" jag skulle ta mig igenom det, och vara positiv, men när det var klart så gick luften ur fullständigt. Men vad tycker du själv är roligt? Jag höll på mycket med scrappbooking, det blev både sysselsättning och bearbetning. Jag höll på även under behandlingarna och hade någon slags tanke om att jag åtminstone skulle lämna efter mig något till barnen som de kunde minnas mig ifrån även om jag inte skulle lyckas. Stickning och virkning fungerar även bra för mig att vila hjärna i, eller kanske snarare sysselsätta den med något annat än tankar som snurrar. Finns det någon förening som du kanske redan är engagerad i som du kan hjälpa på dina villkor?

Finns det något som du har tänkt att du skulle vilja prova men det aldrig har blivit av? Det behöver inte vara något som du kommer att fortsätta med, ibland är det bara en energikick att få prova något nytt. ;)

Är inte aktiv i ngn förening, men i en aktiv Facebook-grupp. Kanske kan ta lite mer ansvar där 👌🏼 Har länge funderat på börja skriva så det kanske är dags nu!
 
För mig var det en väldigt lättnad i att läkaren efter operationen tittade mig i ögonen och sa -nu är du frisk.
Det var vad jag bestämde mig för. Jag var frisk. Jag är frisk (från cancer)

Visst kan jag bli sjuk igen. Men jag kan bli överkörd av en buss, få hjärtinfarkt eller dö på något annat sätt. Men cancern är jag frisk från.


Precis så tänker jag de bra dagarna 💪🏼 Att jag är frisk, men man kan dö genom att gå över en väg osv. Men så kommer hjärnspöket och jiddrar med mitt huvud ibland.
 
Är inte aktiv i ngn förening, men i en aktiv Facebook-grupp. Kanske kan ta lite mer ansvar där 👌🏼 Har länge funderat på börja skriva så det kanske är dags nu!
Balansgången ligger i att ta på sig tillräckligt för att det ska vara sysselsättning men fortfarande roligt, när det börjar bli motigt att göra så är det bättre att säga nej. :) Men skriva låter roligt! Det tycker jag verkligen att du ska börja göra!
 
Ja, jag fick ju en vändning i livet i februari i år och fick domen "magsäckscancer". Har hunnit med cytostatika fyra kurer under våren, sedan borttagning av magsäck i maj och i somras blev det fyra kurer cytostatika. Röntgen såg bra ut efter så nu är jag "fri" från cancer, men det finns så klart en oro i själen. Röntgen kommer göras var sjätte månad, ev får jag en tidigare pga ett litet bråck som upptäckts på mjältartären eller om de kunde samarbeta med sina kontroller.

Det är svårt att koppla av för ibland kommer hjärnspökena och knackar på. Så jag tänkte vi kanske är fler här inne som har upplevt denna mindre trevliga sjukdom i olika former, men anses vara på gång till tillfrisknande. Så vad gör ni för sysselsätta hjärnan när oron kommer att cancern kanske kommer tillbaka osv. Daglig promenad hjälper mig ganska bra, men tar gärna emot fler tips för minska oro och tankar.

Förstår att det måste kännas väldigt oroligt för dig!
En barndomsvän till mig drabbades av en ovanlig cancer-typ mitt i livet. Hon har alltid skrivit mycket och är duktig på det. För henne blev det hennes ventil under den jobbiga tiden. Och jag är SÅ imponerad över hur hon hanterat allting mentalt. Jag som inte har eller haft cancer blev otroligt inspirerad av hennes texter och tankar.
Jag tror många kan dra nytta av hennes texter. Kanske kan du finna något som hjälper dig i dem.
Hennes blogg hon skrev i då finns här:
http://minturattleva.blogspot.com/
 
Ja, jag fick ju en vändning i livet i februari i år och fick domen "magsäckscancer". Har hunnit med cytostatika fyra kurer under våren, sedan borttagning av magsäck i maj och i somras blev det fyra kurer cytostatika. Röntgen såg bra ut efter så nu är jag "fri" från cancer, men det finns så klart en oro i själen. Röntgen kommer göras var sjätte månad, ev får jag en tidigare pga ett litet bråck som upptäckts på mjältartären eller om de kunde samarbeta med sina kontroller.

Det är svårt att koppla av för ibland kommer hjärnspökena och knackar på. Så jag tänkte vi kanske är fler här inne som har upplevt denna mindre trevliga sjukdom i olika former, men anses vara på gång till tillfrisknande. Så vad gör ni för sysselsätta hjärnan när oron kommer att cancern kanske kommer tillbaka osv. Daglig promenad hjälper mig ganska bra, men tar gärna emot fler tips för minska oro och tankar.

Jättetråkigt att höra att du varit så sjuk. Men skönt att du är på bättringsväg.

Är inte detta själva definitionen på antiklimax? Jag förstår fullt ut din känsla, utan att ha varit med om just det du beskriver. Rätt vad det är kommer en kasperdocka som gubben ur lådan och sår några tankefrön som gror. Just de där behöver dock round up och ska inte rota sig. Det är förfärande lätt att spinna vidare på fel tråd, det går både snabbt och i spinn.

Att sysselsätta händerna tycker jag är bra, eller promenader som du också tycker hjälper. Umgänge i olika former tycker jag också är en bra distraktion för att ta mig ur fel spår.
 
Ja, jag fick ju en vändning i livet i februari i år och fick domen "magsäckscancer". Har hunnit med cytostatika fyra kurer under våren, sedan borttagning av magsäck i maj och i somras blev det fyra kurer cytostatika. Röntgen såg bra ut efter så nu är jag "fri" från cancer, men det finns så klart en oro i själen. Röntgen kommer göras var sjätte månad, ev får jag en tidigare pga ett litet bråck som upptäckts på mjältartären eller om de kunde samarbeta med sina kontroller.

Det är svårt att koppla av för ibland kommer hjärnspökena och knackar på. Så jag tänkte vi kanske är fler här inne som har upplevt denna mindre trevliga sjukdom i olika former, men anses vara på gång till tillfrisknande. Så vad gör ni för sysselsätta hjärnan när oron kommer att cancern kanske kommer tillbaka osv. Daglig promenad hjälper mig ganska bra, men tar gärna emot fler tips för minska oro och tankar.
Vad tråkigt att höra att du fått gå igenom detta.
Jag har lyckligtvis ingen egen erfarenhet men jag tänker att fotografering kanske kan hjälpa dig om du tycker om att ta bilder.
Just nu är det ju mycket fina höstfärger också.
Först sysselsätts ju hjärnan när du letar efter något du vill föreviga. Sedan sysselsätts ju hjärnan när du funderar på hur du bäst komponerar bilden, och sedan sysselsätta den igen om du väljer att redigera bilden.
Det kanske kan hjälpa vissa dagar i alla fall?
 
Förstår att det måste kännas väldigt oroligt för dig!
En barndomsvän till mig drabbades av en ovanlig cancer-typ mitt i livet. Hon har alltid skrivit mycket och är duktig på det. För henne blev det hennes ventil under den jobbiga tiden. Och jag är SÅ imponerad över hur hon hanterat allting mentalt. Jag som inte har eller haft cancer blev otroligt inspirerad av hennes texter och tankar.
Jag tror många kan dra nytta av hennes texter. Kanske kan du finna något som hjälper dig i dem.
Hennes blogg hon skrev i då finns här:
http://minturattleva.blogspot.com/

Tack för tipset :)
 
Jättetråkigt att höra att du varit så sjuk. Men skönt att du är på bättringsväg.

Är inte detta själva definitionen på antiklimax? Jag förstår fullt ut din känsla, utan att ha varit med om just det du beskriver. Rätt vad det är kommer en kasperdocka som gubben ur lådan och sår några tankefrön som gror. Just de där behöver dock round up och ska inte rota sig. Det är förfärande lätt att spinna vidare på fel tråd, det går både snabbt och i spinn.

Att sysselsätta händerna tycker jag är bra, eller promenader som du också tycker hjälper. Umgänge i olika former tycker jag också är en bra distraktion för att ta mig ur fel spår.

Ja du det är nog en form av antiklimax ;) Det positiva är att det är ngn dag emellanåt det blir så här. Oftast är det mest härliga dagar. Ska se om det finns några att våldgästa framåt :) Promenaderna jag har gått har lett till svampplock i mängder så grannen frys är full och jag ger bort svamp hit och dit.
 
Vad tråkigt att höra att du fått gå igenom detta.
Jag har lyckligtvis ingen egen erfarenhet men jag tänker att fotografering kanske kan hjälpa dig om du tycker om att ta bilder.
Just nu är det ju mycket fina höstfärger också.
Först sysselsätts ju hjärnan när du letar efter något du vill föreviga. Sedan sysselsätts ju hjärnan när du funderar på hur du bäst komponerar bilden, och sedan sysselsätta den igen om du väljer att redigera bilden.
Det kanske kan hjälpa vissa dagar i alla fall?

Tack för tips. Jag gillar att ta kort, kanske ska öva på att bli bättre :) Naturen är ju riktigt häftig nu med alla höstfärger som du skriver.
 
(från cancer)

Visst kan jag bli sjuk igen. Men jag kan bli överkörd av en buss, få hjärtinfarkt eller dö på något annat sätt. Men cancern är jag frisk från.

Det var precis som Maken hanterade sin cancer. ❤ Sjalv har jag haft mer hjarnspoken an Maken, vilket ju ocksa kan bero pa att jag ar en "control freak" och inte kan kontrollera nagonting for det handlar om Maken.
 
Jag har ju varit väldigt sjuk och det tar ju på huvudet med oro osv. Det finns ju massa roliga saker man kan göra och sådär för att släppa känslorna en stund men min upplevelse är att de gärna kommer tillbaka med trippel styrka tids nog om man inte lär sig att hantera känslorna (dvs inte glömma bort utan faktiskt hantera). Jag själv har haft lite stöd av psykolog och kurator på avdelningen jag tillhört. Fördelen om man hittar en sådan är att de inte får den där chocken när man berättar vad man varit med om och de vet vad skillnaden är mellan min sjukdom och de som är värre. Man behöver inte förklara. Har du inte träffat en psykolog så kolla möjligheterna, bara för att lära dig hur du ska hantera känslorna.

Annars så märker jag att jag mår bra av att springa och aktivera mig. Man blir piggare, gladare och märker att kroppen och hjärnan orkar så mycket mer nu som "mindre sjuk" (som det är i mitt fall).
 
Jag har ju varit väldigt sjuk och det tar ju på huvudet med oro osv. Det finns ju massa roliga saker man kan göra och sådär för att släppa känslorna en stund men min upplevelse är att de gärna kommer tillbaka med trippel styrka tids nog om man inte lär sig att hantera känslorna (dvs inte glömma bort utan faktiskt hantera). Jag själv har haft lite stöd av psykolog och kurator på avdelningen jag tillhört. Fördelen om man hittar en sådan är att de inte får den där chocken när man berättar vad man varit med om och de vet vad skillnaden är mellan min sjukdom och de som är värre. Man behöver inte förklara. Har du inte träffat en psykolog så kolla möjligheterna, bara för att lära dig hur du ska hantera känslorna.

Annars så märker jag att jag mår bra av att springa och aktivera mig. Man blir piggare, gladare och märker att kroppen och hjärnan orkar så mycket mer nu som "mindre sjuk" (som det är i mitt fall).

Aktivitet gör mycket för måendet. Jag har börjat låna grannens hund som älskar att promenera/springa i skog och mark. Vi var iväg idag en sväng bland alla älgflugor. Jag har haft en kbt-sköterska på förra vårdcentralen, kanske får skriva in mig där igen och se om jag kan få träffa henne. Hon vet min tidigare historia innan cancern. Tyvärr blev jag tvungen att byta i somras då vårdcentralen stängde för semester och det krånglade för mig med provtagning så jag fick ta en närmre.
 
Tack för tips. Jag gillar att ta kort, kanske ska öva på att bli bättre :) Naturen är ju riktigt häftig nu med alla höstfärger som du skriver.
Hade för mig att du gillade det, eller så hade jag blandat ihop dig med någon 😇.
Ja, höstfärgerna ger vackra foton.
Knäppte denna med mobilen när jag red igår. .
 

Bifogade filer

  • IMG_20200930_180026.webp
    IMG_20200930_180026.webp
    511,6 KB · Visningar: 12
Ja, jag fick ju en vändning i livet i februari i år och fick domen "magsäckscancer". Har hunnit med cytostatika fyra kurer under våren, sedan borttagning av magsäck i maj och i somras blev det fyra kurer cytostatika. Röntgen såg bra ut efter så nu är jag "fri" från cancer, men det finns så klart en oro i själen. Röntgen kommer göras var sjätte månad, ev får jag en tidigare pga ett litet bråck som upptäckts på mjältartären eller om de kunde samarbeta med sina kontroller.

Det är svårt att koppla av för ibland kommer hjärnspökena och knackar på. Så jag tänkte vi kanske är fler här inne som har upplevt denna mindre trevliga sjukdom i olika former, men anses vara på gång till tillfrisknande. Så vad gör ni för sysselsätta hjärnan när oron kommer att cancern kanske kommer tillbaka osv. Daglig promenad hjälper mig ganska bra, men tar gärna emot fler tips för minska oro och tankar.

Jag drabbades av malignt melanom 2013, var då 28 år gammal. Vet inte riktigt vad jag ska dela av mig kring, men för mig har det varit en stor grej och har nog delvis gjort mig till en annan person. Jag är mer orolig överlag än vad jag var innan. Har liksom fått svart på vitt att det inte är självklart att vara frisk. Har accepterat att det är en del av mig och att det är så det är.

Det som dock hjälpt mig:

1.Tiden. Jag är mycket mindre orolig nu än vad jag var de första åren.
2. Att efter 5 år sluta på kontroller. Kanske låter konstigt men de sista åren blev jag mest orolig av att gå dit. Det väckte en massa minnen plus att jag tyckte att vi har bra koll på mina födelsemärken.
3. Att inte vara ensam på kvällar/ nätter när ångesten satte in. Att då kunna prata med sambon eller ringa en vän betydde mycket.
4. Lagom med aktiviteter som jag mår bra av. Typ en ridtur eller promenad, middag med vänner.
5. Statistik. Jag vet inte hur ”goda odds”du har men för mig som är ganska medicinsk i mitt tänkande hjälpte det faktiskt att skaffa kunskap om min cancer. Typ att har du denna typ av cancer och inga andra riskfaktorer så är överlevnaden på 5 år såhär hög. Men, då krävs ju att prognosen är god.

Det är en jävlig sjukdom 😢 Stor kram
 
Jag drabbades av malignt melanom 2013, var då 28 år gammal. Vet inte riktigt vad jag ska dela av mig kring, men för mig har det varit en stor grej och har nog delvis gjort mig till en annan person. Jag är mer orolig överlag än vad jag var innan. Har liksom fått svart på vitt att det inte är självklart att vara frisk. Har accepterat att det är en del av mig och att det är så det är.

Det som dock hjälpt mig:

1.Tiden. Jag är mycket mindre orolig nu än vad jag var de första åren.
2. Att efter 5 år sluta på kontroller. Kanske låter konstigt men de sista åren blev jag mest orolig av att gå dit. Det väckte en massa minnen plus att jag tyckte att vi har bra koll på mina födelsemärken.
3. Att inte vara ensam på kvällar/ nätter när ångesten satte in. Att då kunna prata med sambon eller ringa en vän betydde mycket.
4. Lagom med aktiviteter som jag mår bra av. Typ en ridtur eller promenad, middag med vänner.
5. Statistik. Jag vet inte hur ”goda odds”du har men för mig som är ganska medicinsk i mitt tänkande hjälpte det faktiskt att skaffa kunskap om min cancer. Typ att har du denna typ av cancer och inga andra riskfaktorer så är överlevnaden på 5 år såhär hög. Men, då krävs ju att prognosen är god.

Det är en jävlig sjukdom 😢 Stor kram

Ang. prognos så har jag ju fått operationen - det får inte alla om det är så att den spridit sig och då är loppet typ kört och man får något år/några år kvar. Så bara där har jag ju dragit en bra lott liksom för ca 10 år sedan fick man varken cytostatika innan eller efter operationen., men forskning och statistik visar att det ökar chanserna för slippa återfall osv.

Jag har alltid varit lite lätt orolig av mig och nu känner jag ändå att jag kan landa i att livet är inte alltid rättvist. Samtidigt så behöver det inte vara cancer som tar kål på en utan jag kan få ett träd i huvudet under svamppromenaden imorgon.

Som @tanten skrev längre upp så har jag bestämt mig nu. Jag är frisk!
 

Liknande trådar

Hästvård Hej! Igår var vi med vår nyinköpta valack på Strömsholm för en TMS. Jag som inför det här besöket letade information om denna...
Svar
8
· Visningar
4 776
Senast: Jamtland
·
Hästvård Min häst har just konstaterats ha kotledsinflammation, vänster fram, efter att ha varit "trasig" hela det här året. Och jag är lite...
Svar
16
· Visningar
3 462
Senast: Liten
·
S
Hästvård Hej! Jag har ett sto på drygt tre år som vi kan kalla Julia. Jag har haft henne sedan hon var ungefär nio månader. Sedan i princip...
2
Svar
25
· Visningar
7 212
Senast: Madick
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp