Just det att inte stå ut med att se galenheter, det upplevde jag för några år sedan!
Jag var och tävlade på en regional hopptävling, nivån var 1,10-1,20. Fint arrangerade tävlingar, de arrangörerna visste vad de gjorde.
I insläppet till framhoppningen stod en liten tjej. Det var begränsat antal ekipage som fick hoppa fram. Plötsligt kommer en brud ridande och vill in på framhoppningen. Tjejen i insläppet säger vänligt att ryttaren får vänta, det är inte dennes tur att få komma in än på länge. Ryttaren säger "det skiter jag väl i", sedan mejar den sig förbi den lilla tjejen och in på framhoppningen!
Denna lilla tjej vågar ju givetvis inte säga något till en vuxen kvinna (utan hjärna...), så hon står ju där och ser förtvivlad ut.
Då kommer min kompis som var med som hästskötare! En kvinna med MYCKET skinn på näsan! Hon stegar in på framhoppningen och mer eller mindre vrålar till ryttaren "va i h-e håller du på med, vad är det för dumheter! Nu ber du om ursäkt och går UT och väntar på din tur".
Nu missade jag det hela, men tydligen var ryttarens min obetalbar!
Vi såg denna ryttare flera ggr under tävlingen, men då var den sååå snäll och beskedlig så!
Men att det ska behöva vara så?!