Min hund har en liten knöl på ögonlocket som inte ser kul ut. Hon är inte direkt besvärad, men det rinner om ögat och knölen kan ju bli större. Veterinären vill operera, jag tvekar. Rättare sagt, jag tänker inte klart utan panikar och försöker låta bli att tänka på det, vilket jag såklart inte kan fortsätta med. Alternativet är ju bara ett, och det får mig också att skygga. Hon kan inte ha kvar knölen.
Hunden är en tolv år gammal weimaraner. Hon har "blivit gammal" det här sista året. Tappat fart, sover mycket, är stel när hon reser sig, orkar inte oändliga promenader längre, hör dåligt. Allt det där ser jag som naturligt för en gammal hund, och är inget hon lider av tror jag. Seniorkollen nyss sa att alla värden var bra. Det som är nytt, förutom att hon blir trött, är att hon "tappade bakbenen" några gånger på slutet när jag gick en mil i helgen. Så har hon inte gjort tidigare. Alltså kortare promenader från och med nu.
Det som får mig att tveka inför en eventuell operation med tillhörande nedsövning är att hon hatar djursjukhus och är extremt bunden till familjen. När hon legat inne för pyometra och en annan gång ormbett har vi fått hämta hem henne tidigare än beräknat pga att hon bara skällde och skällde när narkosen började släppa. Hon kan på inga villkor vara i bur, borta från oss. Så min fråga är om det är schysst att utsätta henne för det. Risken finns ju också att hon inte klarar operationen.
Om hon klarar operationen och vi väljer att utsätta henne för stressen det innebär, kan ju allt gå tillbaka till det normala och hon kan få en så lång sista tid det nu blir med oss.
Min fråga efter allt svammel är, har någon sövt en så gammal hund och hur klarade de det? Hur skulle ni ha gjort? Ekonomin är öht ingen issue i mitt fall. Bara hundens väl och ve.
Hunden är en tolv år gammal weimaraner. Hon har "blivit gammal" det här sista året. Tappat fart, sover mycket, är stel när hon reser sig, orkar inte oändliga promenader längre, hör dåligt. Allt det där ser jag som naturligt för en gammal hund, och är inget hon lider av tror jag. Seniorkollen nyss sa att alla värden var bra. Det som är nytt, förutom att hon blir trött, är att hon "tappade bakbenen" några gånger på slutet när jag gick en mil i helgen. Så har hon inte gjort tidigare. Alltså kortare promenader från och med nu.
Det som får mig att tveka inför en eventuell operation med tillhörande nedsövning är att hon hatar djursjukhus och är extremt bunden till familjen. När hon legat inne för pyometra och en annan gång ormbett har vi fått hämta hem henne tidigare än beräknat pga att hon bara skällde och skällde när narkosen började släppa. Hon kan på inga villkor vara i bur, borta från oss. Så min fråga är om det är schysst att utsätta henne för det. Risken finns ju också att hon inte klarar operationen.
Om hon klarar operationen och vi väljer att utsätta henne för stressen det innebär, kan ju allt gå tillbaka till det normala och hon kan få en så lång sista tid det nu blir med oss.
Min fråga efter allt svammel är, har någon sövt en så gammal hund och hur klarade de det? Hur skulle ni ha gjort? Ekonomin är öht ingen issue i mitt fall. Bara hundens väl och ve.