Operera framfall?

[Enar]

Fick en tid efter min andre sons födelse framfall.
Jag trodde naturligtvis att detta berodde på dåliga knipmuskler och tränade och tränade... Inget resultat!

När jag lyfter något av barnen känns det som om hela innandömet kommer ut! Måste liksom "putta" tillbaka det igen. Ofta måste jag sätta mig på en stol och vänta en stund innan jag kan kliva upp igen.
Ibland är det bättre och ibland sämre.
-Brukar springträna, men ibland kan jag inte ens ta en liten kort promenad.

Efter att ha gått ner nästan tio kilo blev det bättre, men långt ifrån bra.

Kontaktade barnmorskan och hon berättade att jag inte kan träna bort detta, utan om det ska bli någon bättring måste jag operera.

Nu undrar jag: Har någon här på Buke erfarenhet av sådan operation som kan beskriva hur det går till?
-Jag är livrädd!! Har aldrig någonsin opererat mig, legat på sjukhus eller liknande (föruton förlossningarna, då )

 

[The Great White Shark]

Sv: Operera framfall?

Jag kan inte hjälpa dig, jag har själv framfall precis som du beskriver.

Jag fick det redan med mitt första barn för ca 6 år sedan och det blev inte bättre av denna förlossningen.

 

[Sjalen]

Sv: Operera framfall?

Nu undrar jag: Har någon här på Buke erfarenhet av sådan operation som kan beskriva hur det går till?
-Jag är livrädd!! Har aldrig någonsin opererat mig, legat på sjukhus eller liknande (föruton förlossningarna, då )

Inte egen erfarenhet men en väninna gjorde det förra våren och min mormor har gjort det en gång i världen. Dock hade deras barn alla uppnåt myndig ålder innan problemen visade sig. Jag har aldrig känt någon småbarnsförälder som gjort det. Min väninna gick hemma sjukskriven i sisådär tre månader efteråt vill jag minnas. Lite jobbigt om man har små barn själv att ta hand om kan jag tänka mig.

 

[bananabambi]

Sv: Operera framfall?

Det där hade jag efter min förlossning, det är en så hemsk känsla att något håller på att ramla ut. Jag kände mest av det när jag gick eller lyfte något tungt.

Min BM sa åt mig att det förmodligen skulle gå bort av sig självt, vilket det gjorde, efter en tre-fyra månader. Men nu, vid min andra graviditet, känner jag det åter igen.

Hoppas att det går bra för dig med oparation. Vet du hur den går till? Just sjuhusvistelsen skulle jag också oror mig för, men jag har liksom ingen sjukhusvana. Dock trivdes jag kanon på BB, så oroa dig inte över själva sjukhusvistelsen, det är ju inte så mycket som kan strula med den.

 

[Enar]

Sv: Operera framfall?

Jag har haft detta problem i snart två år, så jag hyser inget större hopp om att det ska gå över av sig själv.

Till råga på allt så har jag även någon slags kronisk urinvägsinfektion (sedan många år) och får "ont i kisseriet" bara jag tänker på att sitta på något utan sittunderlag, detta inkluderar våra buntade matbordsstolar inomhus...
Jag känner att detta följs åt numera. Är det värre med framfallet, får jag nästan automatiskt urinvägs. Inte kul!!

 

[bananabambi]

Sv: Operera framfall?

Nej jösses, jag förstår att ditt inte kan förväntas försvinna av sig självt. Jag hade det bara ett par måander och tyckte DET var skitjobbigt Sedan tillhörde jag väl den lyckliga skaran som kunde slippa göra någonting åt det, när det försvann av sig självt.

UVI har jag också erfarenhet av, med sedan jag blev gravid förra gången har jag inte haft det alls, jag som hade känningar jämt och ständigt av det innan, konstigt att det bara försvunnit.

Har du fått något beskied om någon operation?

 

[Lillaloppan]

Sv: Operera framfall?

Är det inte värt en operation med dom problemen du har? Jag kan förstå att du oroar dig för operationen och sjukhusvistelsen men tror du ändå inte att du kan "se förbi" det och sikta mot ett liv utan dina problem? När jag blev opererad när jag brutit benet var jag också skitnervös och ville inte men jag fick en lugnande tablett en stund innan dom körde ner mig, väl nere på operationsrummet fick jag prata med narkosläkaren som frågade lite om vad jag vägde och kontrollerade personnummer osv och sen berättade hon hur det går till när dom söver en. När dom sprutade in narkosen så somnade jag gott och vaknade på uppvaket några timmar senare av att jag tyckte sköterskorna var jävligt jobbiga som väckte mig hela tiden genom att ta blodtryck och kolla pulsen stup i kvarten - jag sov ju! Jag mådde inte dåligt av narkosen efteråt heller utan mådde utmärkt fast jag var klart trött! Jag var innan denna operation ganska orolig för att sövas och hela grejen med opereras men nu efteråt är jag av en helt annan uppfattning!

 

[Enar]

Sv: Operera framfall?

Jo, jag vet att jag är lite nojig när det gäller detta med operation, men sån är jag...

Min syrra sa just precis som du just skrev: "Är det inte bättre att ha lite ont och obehag ett tag efter operationen och sen slippa allt det där med framfallet framöver?"

Svaret är ju självklart JA, men skulle ändå vilja veta mer om själva proceduren, hur operationen går till, om jag sövs eller bara får lokalbedövning... Allt möjligt.

Borde ta kontakt med läkare, som sen skulle ge mig remiss till spec. mödra, eller hur det nu var sagt.

 

[havreflinga]

Sv: Operera framfall?

Borde ta kontakt med läkare, som sen skulle ge mig remiss till spec. mödra, eller hur det nu var sagt.

Ja, skynda dig att göra det! Urinvägsinfektioner är ju aldrig bra! Dumt att vänta längre, för du blir nog ändå tvungen att ta itu med detta förr eller senare.