Ont i magen

[turbofling]

Min dotter som blir 4 ar om 3 veckor klagar ofta pa ont i magen, bade hemma och pa förskolan. Det verkar komma plötsligt men försvinna ganska fort igen. När det gäller mat sa äter hon väldigt olika, ibland ingenting och ibland massor men jag har inte kunnat se ngt samband med hunger eller tillfällen när hon ätit mkt eller lite.
Hon säger att hon trivs pa förskolan och är aldrig ledsen när jag lämnar henne där. Det är en väldigt lugn och harmonisk grupp med väldigt fa konflikter. Hon är där ca 5 h/dag resten av dagarna tillbringar vi hemma eller med kompisar.

Hon är ganska försiktig och behöver mycket stöd för att vaga saker. Tex ga pa toaletten klarar hon egentligen själv men vill helst att ngn följer med och väntar utanför.

Annars är hon som dom flesta 4aringar, ena stunden jätteglad för att andra stunden ligga pa golvet och skrika för att ngt inte blev som hon tänkt/ville.

Inga allergier hemma men min moster är laktosintollerat och min syster är känslig för mjök.

Har ni ngr teorier om vad det kan vara?
Vi ska till barnläkaren pa mandag för 4arskontroll sa jag tänkte prata med honom om det da

 

[Tora]

Nu har ni ju lite problematik i släkten så det kan ju mycket väl vara något sådant.

Min fyraåring klagar också på att han har ont i magen. Jag har dock en stark känsla av att han tar all magont och buntar ihop det.

Dvs han skiljer inte på ont i magen som sjuk, ont i magen som hungrig, ont i magen som bajsnödig osv.

När han är sugen på något så kan han tex säga "Min mage är sugen på..." . Eller "Min mage är törstig".

Magen har liksom blivit en sak för sig.

Det kan inte vara något sådant?

 

[Badger]

Min dotter som blir 4 ar om 3 veckor klagar ofta pa ont i magen, bade hemma och pa förskolan. Det verkar komma plötsligt men försvinna ganska fort igen. När det gäller mat sa äter hon väldigt olika, ibland ingenting och ibland massor men jag har inte kunnat se ngt samband med hunger eller tillfällen när hon ätit mkt eller lite.
Hon säger att hon trivs pa förskolan och är aldrig ledsen när jag lämnar henne där. Det är en väldigt lugn och harmonisk grupp med väldigt fa konflikter. Hon är där ca 5 h/dag resten av dagarna tillbringar vi hemma eller med kompisar.

Hon är ganska försiktig och behöver mycket stöd för att vaga saker. Tex ga pa toaletten klarar hon egentligen själv men vill helst att ngn följer med och väntar utanför.

Annars är hon som dom flesta 4aringar, ena stunden jätteglad för att andra stunden ligga pa golvet och skrika för att ngt inte blev som hon tänkt/ville.

Inga allergier hemma men min moster är laktosintollerat och min syster är känslig för mjök.

Har ni ngr teorier om vad det kan vara?
Vi ska till barnläkaren pa mandag för 4arskontroll sa jag tänkte prata med honom om det da

Ingen aning, men har du kollat i jämförelse med toabesök istället. Vår fyraåring tenderar, tycker vi, klaga på ont i magen om han inte gått så mycket på ett tag. Senast var för fyra dagar sedan, han var också hemma ungefär där och samma dag eller nästa sprang han på toa säker fyra gånger och sedan dess inga kommentarer om magen. (Note to self-köpa messmör)

Ont i magen hungrig har vi också stött på.

 

[Monstermom]

Har ni migrän i släkten? Båda ungarna klagade på magont när de var små, när de blev äldre byttes samma mönster mot huvudvärk, och runt 10-årsåldern kom (såklart ) de klassiska migränanfallen istället.

 

[vilse]

Har ni laktosintolerans och mjölkkänslighet i släkten så hade det ju varit det första jag provat.
ALL mjölk bort i minst 4 veckor för att se om det blir förändrat.
Sen tillföra laktosfria produkter under någon vecka - och sen lägga till "vanliga" mjölkprodukter.

Ska ni nu träffa läkare på måndag så kan du säkert få mer info av honom.
(tips: de prover man kan ta mot laktos/mjölk intollerans/allergi är inte tillförlitliga. Kan inte siffran men har förr mig det bara är 25 % det visar rätt för)

 

[Freyja_bus]

Min Maja har oxå klagat på magen i perioder, men aldrig haft några egentliga problem med magen. Aldrig hård eller lös, utan i stort sett jämt "vanlig". Däremot äter hon inte så bra, och säger ofta att hon har ont i magen efter att hon ätit, ofta om hon då ätit mer än vanligt (jag tänker att det då är ett uttryck för att hon är mer mätt än vanligt).

Pratade med Bvc för ett tag sedan, de menade att barn ofta säger att de har ont i magen om det är något som stör dom, även om det kanske egentligen inte sitter i magen. Det kan vara vad som helst, allt ifrån en halsinfektion till oro påstod hon, det liksom sätter sig i magen på barn. Huruvida det stämmer eller ej vet jag inte.

Vi har provat att utesluta mjölk men det blev ingen skillnad, så nu låter vi det vara, och nu är det faktiskt mycket bättre (peppar, peppar!).

 

[Is]

Självklart kan laktosintolerans vara en grej som borde utredas men annars håller jag med de som säger att det inte alltid är lätt att skilja på vad "magen provar säga" i den åldern så allt blir just " ont imagen " oavsett vad det är.

En tredje variant är sådan som mig jag hade alltid ont i magen och gick alltid med något ätbart i munnen men det jag inte sa till de vuxna va att jag var jätte nervös för ALLT och då menar jag allt vissa helt bisarra saker men oftast var jag livrädd att bli lämnad. Livrädd att de jag älskar skulle överge mig (nu är ju detta mina som vuxens ord på vad det var, när jag va liten hade jag nog inte ord att utrycka detta) detta trots att jag trivdes jätte bra på dagis och senare skola, mina föräldrar älskar mig över allt annat oh har hittills inte lämnat mig men rädslan fanns där än då. Först i vuxen ålder har jag berätta för mamma vilka tankar jag hade som liten och hon började gråta, hon hade absolut ingen aning. Ja att jag var otrygg men att gå till kompisar mm men inte hur extremt otrygg jag egentligen var.

I vuxenålder har jag även fått lära mig att kontrollera mina nerver hyfsat men rätt som det är kommer det tillbaka med full kraft och har även fått magkatarr konstaterat av läkare med rekommendationerna att min mage faktiskt mår bäst om jag har något med mig att småtugga på (gissa om detta var en aha upplevelser för alla som sätt mig växa upp)

Tror dock inte (hoppas iaf) att min upplevelse inte är den vanligaste
Hoppas de löser sig för er

 

[turbofling]

Tack för era tankar.
Min mormor har lättare migrän men annars inget i släkten
Ngn form av allergi/intolerans tror jag egentligen inte heller pa magen är bra i övrig precis som för Freyas Maja.

Det är just det som jag funderar pa, @Is , om hon inte mar bra pa ngt annat sätt men hon säger att hon trivs bra pa förskolan och att saker är roliga sa det är svart att fa fram ngt. Pa förskolan märker jag skillnad pa henne nu mot förra aret, nu är hon mkt mer framat och pratar, förra aret var hon försiktigare och osäkrare. Men hamnar hon i en ny situation märks det att hon blir osäker och tycker det är jobbigt.

Jag hoppas att det bara är som flera säger, att hon inte kan skilja pa dom olika sakerna som magen vill

 

[majola]

Min son (3 år) klagade mycket på magont i slutet av min graviditet och när lillebror hade fötts. Det var ofta direkt efter maten (men fanns inga direkta samband mella olika livsmedel eller så). Vi kollade upp det för säkerhets skull, men barnläkaren hittade inget utan trodde just att det var "jag har fått ett syskon till-sjukan" (men uppmanade oss att vara uppmärksamma på om vi trots allt hittade något mönster, t ex med livsmedel).

Han rekommenderade mycket extra mys och gos, att försöka hitta bra saker med att vara störst av syskonen, samt avslappnande globuli i nödfall. På apoteket rekommenderade dem något mix med avslappnande innehåll, samt något som var bra för magen. Nu är jag inte så homeopatiskt lagd egentligen, men jag köpte dem och sa till L att doktorna och kvinnan på apoteket hade sagt att om man hade jätteont i magen så kunde man ta dem och när flaska var slut så var magen frisk igen. Han fick även en vetekudde på magen och fick ligga och vila på soffan när han hade ont i magen. Parallellt jobbade vi på att få in mer pauser i vardagen. Mina barn är annars ganska vilda av sig och det är gärna fullt ös medvetslös från morgon till kväll.

I början tilltog det och han hade jätteont i magen och låg väldigt dramatiskt på soffan med vetekudde och sög på globuli varje dag. När det inte var så spännande längre avtog det ganska snabbt. Nu kan han ibland säga att han har ont i magen och måste ta en paus och så lägger han sig på soffan en liten stund (men han behöver ingen kudde och inga globuli längre). Jag tror (hoppas!) att han har hittat verktyg att hantera sin stress med och att det hjälper honom.