Omplaceringshundar

[Lillaloppan]

Till alla er som har erfarenhet av omplaceringshundar... Berätta lite hur er första tid tillsammans var, hur gammal hunden var när ni fick den, hur lång tid det tog för er att bygga upp förtroende och tillit, hade ni några problem osv osv osv. Allt som är värt att veta och kanske några bra tips! Har precis fått hem en omplaceringshund, han är 8 månader och därmed precis börjat bli könsmogen. Han har haft ett bra liv och är omplacerad pga att barnen i förra familjen blev allergiska. Dom har en annan hund också men den går bra då den är långhårig... han är verkligen jättesnäll, men ganska skällig mot andra hundar. Lite jobbigt då många tror att bara för att en schäfer skäller så ska dom attackera... Han fick träffa min kompis 9 åriga hane idag och då var han minsann inte så kaxig längre..! Har upptäckt att han har lite svårt med sitt kropps-språk. När han visar underlägsenhet mot min kompis hund så gör han bara hälften... Men han har inte umgåtts så mycket med andra hundar (mer än förra familjens andra hund) så det kommer kanske?
Dela gärna med er av era erfarenheter!
Mvh.Lillaloppan

 

[Duvan]

Sv: Omplaceringshundar

Jag har haft många omplaceringar, och ingen har varit lik den andra. Gemensamt för dem alla har dock varit att de har anpassat sig ganska fort till att bo hos mig. Det har inte spelat så stor roll vad de har haft för tidigare erfarneheter, det har bara varit att ta itu med de saker jag såg som ett problem, och inte fundera så mycket på varför.

I ditt fall verkar det ju mest vara hundspråk han har lite problem med. Leta reda på en hund som gillar andra hundar och som är säker i sitt eget spåk. Får han bara ordentlig kläm på språket behöver han inte kaxa till höger och vänster, utan kan både förstå och göra sig förstådd istället.

Mvh,
Duvan

 

[raven_82]

Sv: Omplaceringshundar

har en omplacering, köpte han när han vara fyra år och han var ganska fördärvad...inten tillit till människor alls, knäckt i psyket aldrig varit i en folksamling, bott inne, åkt bil ja osv.
första tiden var det bara att ta det lugnt och inte kräva någonting av han utan att fick ta den tid han behövde...första veckan gömde han sej under vardagsrumms bordet så fort man rörde på sej el skulle ut..men sen har det bara blivit bättre å bättre.
efter nästan ett år kunnde man börja ställa mer å mer krav på han å nu har jag haft han i nästan 2 år och nu har han börjat blivit hund igen finns så mycket jag skulle berätta men men.

 

[Lillaloppan]

Sv: Omplaceringshundar

Hej igen! Idag på morgonpromenaden gick det lite bättre än igår! Visst, han skäller fortfarande på andra hundar men tyckte det gick liiiiite bättre än igår.. Han ger sig lite fortare. Har fått för mig att inte göra en "big deal" av att han skäller utan försöker bara återfå kontakten med honom. Vet inte om det är rätt men det verkar funka. Hon som hade honom innan tyckte att jag skulle gå någon kurs med honom för då får dom ju träffa en massa olika hundar där. Tänkte anmäla oss till någon "lätt" kurs... Fast brukar inte kön vara lång..? Sen får vi se om det blir någon inriktning efter det! Får ju se vad han tycker är kul och vad han har talang för. Idag blir dessutom första testet "ensam hemma" då jag mååååste till AF tyvärr . Blir inte borta så länge men hade ändå önskat att han fick lite mer tid här hemma innan jag lämnar honom ensam. Morgonpromenaden blev ganska lång idag med förhoppning om att han ska vara lite trött när jag går....! Han har varit ensam hemma förr men nu är det ju ny miljö..

Tack för de erfarenhetshistorier jag fått hittills!
Mvh. Lillaloppan

 

[allroundhästarna]

Sv: Omplaceringshundar

Jag har en omplaceringshanne som jag tog som 7-åring. Hans 1:a husse var resande så hunden fick vara hos hans släkt och vänner när han reste, vilket innebar att hunden vägde 10 kg för mycket inom en snar framtid. Han hade hunden tills han var 6½ år. Då omplacerades hunden 1:a gången. Dom hade han i 6 månader. Under dom 6 månaderna så hade hunden lyckats med bedriften att bita deras lilla 8-månaders baby i ansiktet. Hunden kastades ut av mamman till släktingar i väntan på ny omplacering. Uppfödaren ringde och undrade om vi ville ha hunden annars avlivas han och vi sa att vi kan väl prova. Dom som hade hunden ville komma med hunden personligen och berätta om händelsen.
Händelsen var: att hunden hade kraftig öroninflammation, dom gav han mat lämnade babyn på golvet i samma rum och lämnade själv rummet, vilket innebar att babyn kröp fram till hunden som skramlade i sin skål och skulle dra sig upp och tog tag i det onda örat varvid hunden gläfste till och träffade i ansiktet på babyn. Jag tyckte inte att det var hundens fel utan ägaren som lämnat hund/baby utan uppsikt, så vi tog hunden. Vi har haft han i 1 år nu och gosigare hund får man leta efter (har dock haft en kraftig öroninflammation igen) Han har utsett MIG som ledare och den man tyr sig till. (alla våra andra hundar som JAG har haft och JAG har tränat, har ALLTID lydit husse bättre )
Tidigare har vi fått (köpa) två hundar av uppfödaren, en som var 1 år (utan problem) och en som var 4 månader som inte funkade i hennes flock. Hon var en villervalla (kallades så) som drog fram överallt. Upp i sängen där gamhundarna låg och vilade och åkte på stryk, in i valplådorna och härjade med valparna så hon åkte på stryk av tiken (bara en del av allt). Så uppfödaren insåg att hon funkar inte i hennes flock, men hon har varit en villervalla fortsättningsvis också. Hon kissade inne tills hon var 6 ÅR i ren protest, hon har försökt gnaga sig ut genom fönsterkarm och dörrkarm (det är bara lite kvar nu ) trots att hon bara är ensam i 10 min. Vi bor i en trävilla, och sådana vill det gärna "knäppa"
i, när hon hör ett knäpp så flyr hon in i förrådet och bara skakar. Knäppgök!
Hon är nu 10 år och pigg som en mört.
Man ska vara noga med att få hunden att känna sig trygg i sin nya omgivning. Tillit och förtroende åt båda hållen. Hunden som vi har (som hade bitit) höll jag under stenkoll så fort mina barn (lite äldre)var i närheten och talade även om för dom att låta bli öronen. Han ska inte behöva stå ut med en massa "dumma" saker. Han har aldrig ens försökt göra något mot någon av oss. Vi har hjälpt han med det onda örat bara.
Långt blev detta.
Lycka till!

 

[Benso]

Sv: Omplaceringshundar

Vår förra tik (BC) var en omplacering.
Anledningen till att vi fick henne var att familjen som hade henne skulle flytta till lägenhet och ville inte ha henne med sig dit, då dom inte trodde att hon skulle trivas... Vilket hon inte gjorde innan heller.
Den familjen bodde granne med min farmor, och Ammie (hunden) var hos farmor hela dagarna, ist. för hos sin familj. Om vi inte tog henne så skulle hon avlivas...

Hon kom till oss när hon var 4 år. Vi hade då en blandis hane också. Hon hade då väldigt dåligt självförtroende, var fruktansvärt understimulerad (hade börjat äta på sig själv och hade två kala fläckar på ryggen) och mådde allmänt pyton.
Efter kanske ett halvår med olika aktiviter så var det en helt annan hund. Hon var jätte mysig, men hade svårt för barn (mamman i den förra fam. vad dagmamma) och de satt i hela tiden... Hon var extremt knepig med andra hundar och det fungerade bara me vår hanne och 2 hundar till, alla andra vågade sig inte i närheten...
Hon var med överallt och älskade att vara i stallet varje dag och följa med oss på ridturer i skogen... Vilken blev iaf en gång/dag.
Visst var det lite knepigt i början eftersom det är viktigt att de känner sig trygga men hon anpassade sig ganska fort hos oss och blev fort en med familjen. Vi hade ju träffat henne en hel del innan hon kom till oss så hon kände ju igen oss iaf så jag vet inte om det underlättade kanske.

Hon blev 14 år och vi tog bort henne för ca ett år sedan. Hon var en såndär hund som man aldrig glömmer...

 

[mirona]

Sv: Omplaceringshundar

jag har omplaceringshund blandras mellan schäfer, dobermannoch sibirian husky vi köpte henne då hon var 6 mån nu är hon ett år. det var ett par "loddisar" i stockholm som hade henne och dom tyckte det var så jobbigt att dom inte kunde lämna henne själv hemma för då skällde hon å bet sönder grejor. när jag va å kolla på henne så var hon helt vild inne i lägeneheten och hoppade hela tiden hon stod inte still en sekund fick nog ingen motion eller stimulans av dom, dom insåg nog inte vilka raser som var i henna och att dom kräver en hel del men jag tog henna i varjefall för jag kunde inte lämna henne med knarkare så det var en en lite chansning men det är det bästa köp jag gjort vi går kurser, hon är hur lätt lärd som helst, jätte snäll vi bor på landet så hon går jämt lös hemma hur lugn som helst lite rädd för hästarna dock, hennes bästis är en kattunge påå 6 mån, bättre hund får man leta efter!!!

 

[Lillaloppan]

Sv: Omplaceringshundar

Idag har det hänt mycket för lilla Tex! Men det har gått lysande och jag är stolt över min "lilla" voove! Han var ju som sagt ensam hemma för första gången i sitt nya hem eftersom jag var tvungen att åka till AF . Han var väl ensam i ca 2 timmar eftersom jag måste ta mig tvärs igenom hela stan. Slängde en näve levergodisar över heeeela köksgolvet innan jag gick så han inte skulle fokusera så mycket på vart jag tog vägen. Funka bra, han var fullt upptagen i köket medans jag sa "Hejdå" och smet ut genom dörren! Han blev överlycklig när jag kom hem och hela hemmet var intakt. Duktig vovve! Sen gick jag och mötte min kompis med hunden han träffade igår. Vi gick vidare till en annan kompis som har en blandis hane jämnårig med min. Herregud som dom lekte, fullt ös livlös i 1 timme!! Dom hittade verkligen varandra direkt och hade hur kul som hellst. Sen var det dax att gå hemåt, fick leka lite med hunden från igår i en stor hundrastgård och sen hade jag honom lös en bit på vägen för att testa. Superduktig! Kom när jag kallade på honom även om den andra hunden fortsatte. Skönt... När vi kom hem somnade han gott! Hoppas och tror att han kan lära sig umgås med olika sorters hundar. Han kan ju...han måste bara lära sig "sitt" språk lite bättre. Fast vovvarna kanske kommunicerar annorlunda i Göteborg än vad dom gör i Skåne...?
Jag är stolt över min fina vovve idag och dom jag träffat tycker att han e jättefin! Måste ta lite foto på honom, ska bara handla nytt minneskort till kameran...
/Lillaloppan

ps. vägde honom idag, 8 månader och 34kg...

 

[Caspian]

Sv: Omplaceringshundar

Jag o min sambo har 2 omplaceringstikar. Båda är rottweilers o 9 mån resp 2 år. Den äldsta tiken har jag haft i snart 1 år. hon har haft 4 hem tidigare o är rätt krävande. hon hade hur mkt olater som helst o avskyr storvuxna, särskilt utländska män. hon verkar ha farit väldigt illa innan. men det går rätt bra med henne. har tagit lång tid att bygga upp hennes själförtroende o hon har blivit extremt mammig. hon vill vara hos mig hela tiden, vart jag än går. men hon är utan tvekan den underbaraste o mysigaste hund som finns
den andra tiken har bara haft ett hem tidigare o är lugn o trygg så henne har vi inga problem med alls faktiskt.

 

[tuaphua]

Sv: Omplaceringshundar

Mina förra vovvar var omplaceringshundar. En var väldigt osäker den första tiden. Paniskt rädd för fötter. Hon var 3 år när jag fick henne. Då hade hon bott i en bur nästan hela livet. Hon hade gått i koppel på utställningar. Men aldrig varit på promenad! Bara på deras baksida en liten stund då och då för att göra sina behov.
Självklart blev hon lite osäker med allt nytt när vi gick på promenader och seglade etc. Men hon fäste sig fort vid oss och litade på oss blint efter några år. Hon var alltid känslig för omställningar och att hennes mönster/rutiner bröts. Och mkt känslig för om vi blev arga på henne eller var ledsna själva. Men hon blev en glad och positiv liten fröken. Hon levde tills hon blev 18 år. Och vr en riktig liten bortskämd odåga sista åren. Men det får man vara vid den åldern.
Den andra vovven var hennes dotter och hade även hon bott i bur hela livet. Hon var ett år när jag fick henne. Och att lära henne bli rumsren, att inte äta upp allt hon kom över (så som tvålar, suddgummin etc) var en pärs.
Hon hade heller aldrig gått i koppel eftersom hon inte ställdes ut och aldrig varit på promenad. Men till skillnad från hennes mamma var hon inte rädd för något. Hon var en mkt kavat liten dam som älskade livet och tog för sig.
Mina nuvarane två vovvar fick jag när de var 2 resp 3 år. De har bott hos sin uppfödare innan. Hon är super och har behandlat den så bra man bara kan. Där har de mått som prinsessor. Den första vovvan var ledsen första kvällen. Men fattade direkt at jag var matte. Första kvällen satt hon på filten vi fick med henne, med sina leksaker. Och sitt koppel, som hon också släpade dit. Andra dagen, efter att hon sovit med migbörjade hon förfölja mig. Och har inte slutat än. Hon är min älskade lilla skugga och mammagris.Hon löd mig bra från första stund.
Min andra vovva såg sin barndomsvän och sken upp. Hon var lite orolig och stressad. Hon är mkt känslig för stress. Hon reagerade ofta med panik på saker som att ligga på rygg, bli borstad, duschad och klippa klorna. Hon var dessutom mkt stel i musklerna och alltid spänd. Nu är hon världens lataste och slöste vovva. Ligger och sover på rygg, utan ngt tecken på stress/ångest. Hon är också mjuk i kroppen och kan ligga på rygg, klippa klor etc utan prob. Hon var svår att få kontakt med på djupet, väldigt fladdrig. Men med mkt tålamod är vi där nu. Jättekul!