Jag tror fortfarande att det är ett tillräckligt gott skydd och känner mig väldigt välinformerad redan innan och visste att jag skulle ta spruta om jag blev salivkontaminerad.
Jag är medveten om att det är en risk, men jag bedömmer den fortfarande som mindre än att få en kamphund i strupen. Det enda jag vet om min död är att den kommer, känns inte så troligt att det är rabies. Bil, hund eller hästolycka känns väldigt mycket troligare, men vem är rädd varje gång den kör bil, det verkar jobbigt.
Att ha rutiner och göra rätt är viktigt, rädsla är naturligt men ologiskt eftersom vi blir rädda för fel saker (jag med, jag kör bil istället för att flyga, grymt ologiskt)
Tog stelkramp som exempel eftersom så många missar att förnya det och då är du illa ute om du får hästbajs i ett sår i 50 års åldern.
Angående tillräckligt gott skydd och att vara rädd för fel saker.
Är man 50 år idag och född i Sverige har man fått grundvaccinering + påfyllnadsdos. Att då påstå att man är illa ute för att man får hästskit i ett sår när det räcker med rengöring av såret och att åka till VC för en till vaccindos för säkerhets skull är att överdriva rejält.
Det är, som du säger många som inte förnyar vaccinationen. Ändå har vi bara haft 0-4 fall årligen de senaste tio åren. Medelåldern för dessa fall är 77 år, de flesta helt ovaccinerade eller har bara fått någon enstaka dos. Det är rätt talande. Nu finns det ändå skäl att fylla på vaccinet, framför allt om man vill vara säker på att ha ett tillräckligt skydd mot difteri, men man behöver inte skrämma upp folk genom att överdriva risken för stelkramp.