Omotiverat klappande?

[phie]

Jag måste bara lufta en fundering som jag har grunnat på ett tag.

För ett tag sedan var jag medryttare på ett sto som var mycket speciell i humöret. Hon var nästan aldrig positiv, nämligen. Jag är rätt mjuk av mig och tog mig tid att prata med och klappa henne de dagar jag var hos henne - för att kanske få henne att känna sig mer positivt inställd till mig, antar jag.

En dag var jag och ägaren i stallet på samma dag, och jag skulle tömköra pållan. När hon stod med öronen bakåt och surade på när hon var iordninggjord, strök jag henne på halsen för att kanske få upp hennes humör lite. Ägaren näst intill bannade mig och tyckte att jag "belönade" henne för hennes dåliga humör genom att stryka henne på halsen när hon hade öronen bakåt.

Resonerade stoet att hon fick beröm för sitt sura humör? Är det omotiverat och onödigt att klappa en häst som står och surar? Ska man låta en surande häst vara? Dela med er av era tankar

 

[ZorroLouise]

Sv: Omotiverat klappande?

Gud va jobbigt. Jag förstår precis vad du menar. Själv tycker jag att man aldrig kan lösa något med våld (när det gäller hästar iallafall =)

När jag ska hantera en häst som står med slickade öron och uppdragna näsborrar brukar jag antingen klappa hästen lite, verkar den tycka om det så är det ju bra. Då är problemet löst. När en sådan häst kommer med käftarna, klappar jag bara lite på nosryggen och hästen fattar efter ett tag att jag inte uppfattar den som farlig och lägger av.

En del hästar ser lika sura ut även när man klappar dem, och då har det ju ingen effekt. Dessa hästar brukar jag inte gulla med alls. Jag tror att de hellst vill vara för sig själva eller nåt och då ska man inte hålla på. Red ett sto ett tag som var så, jag gullade inte alls med henne, gav henne en klapp efter lektionen och så småningom så tror jag nog att hon började acceptera klapparna...svårt o avgöra

Å andra sidan står du i en jobbig situation, man måste ju alltid rätta sig efter ägaren, göra på dennes sätt osv.

Hoppas det ordnar sig!

 

[Elviramax]

Sv: Omotiverat klappande?

Äsch, han/hon pratar strunt tycker jag.

Däremot kan jag tycka att - om hästen grinar så kanske den inte VILL bli klappad, och då ska man inte "klema" i onödan. Eftersom vi vill ha ömsesidig respekt. Men det handlar ju iså fall om att läsa av situationen/hästen.

 

[Stopek]

Sv: Omotiverat klappande?

Jag måste bara lufta en fundering som jag har grunnat på ett tag.

För ett tag sedan var jag medryttare på ett sto som var mycket speciell i humöret. Hon var nästan aldrig positiv, nämligen. Jag är rätt mjuk av mig och tog mig tid att prata med och klappa henne de dagar jag var hos henne - för att kanske få henne att känna sig mer positivt inställd till mig, antar jag.

En dag var jag och ägaren i stallet på samma dag, och jag skulle tömköra pållan. När hon stod med öronen bakåt och surade på när hon var iordninggjord, strök jag henne på halsen för att kanske få upp hennes humör lite. Ägaren näst intill bannade mig och tyckte att jag "belönade" henne för hennes dåliga humör genom att stryka henne på halsen när hon hade öronen bakåt.

Resonerade stoet att hon fick beröm för sitt sura humör? Är det omotiverat och onödigt att klappa en häst som står och surar? Ska man låta en surande häst vara? Dela med er av era tankar

Jag skulle aldrig klappa en tjurig häst. Jag ignorerar den då och berömmer en glad min och uppmärksamhet mot mig med glatt småprat till hästen och klappar.

Om hästen surar så den riktar det mot mig motar jag istället bort den om möjligt. Jag muttrar om den står i gången och berömmer direkt om den slutar. Fast mina hästar surar inte, det har de inget för. Havrehinken kommer ändå inte fram för att hästen tjurigt säger "hit med den" utan först när de säger "hej, vad har du till mig".

Skulle du klappa en hund som morrar eller skulle du säga "nej och fy"?

Hälsning Maja

 

[Belethien]

Sv: Omotiverat klappande?

Jag tror inte att hästar som ständigt är "arga" kopplar klappar med beröm. Men blir hästen inte gladare av att man klappar den kan man ju lägga av- det uppskattas ju inte då. "omotiverat klappande" vet jag inte riktigt om jag gillar eller inte- visst kan man klappa hästen men det finns tid och otid för det. Att ständigt klappa och ge beröm till en häst ger hjärnan ett stimuli- för mycket av detta stimuli kommer resultera i att det ignoreras eftersom det händer jämt- som när man skänklar en häst för mycket- tillslut blir den ju skänkeldöv.

 

[phie]

Sv: Omotiverat klappande?

Förstår helt klart din poäng Maja, men det får mig att fundera på hur jag skulle ha gjort med stoet eftersom hon jämt var sur. Eller rättelse; De få gånger hon var glad var på väg ut till hagen, när vi var klara med varandra för dagen.

Den här hästen var ju inte arg på mig som människa, utan verkade bara vara sur i största allmänhet. Det var m.a.o dumt att försöka få henne på bättre humör genom klappar? Jag och ägaren delade inte hästhanteringsfilosofi, kan hästen ha blivit konfunderad av så olik behandling?

 

[phie]

Sv: Omotiverat klappande?

Segbuke, dubbelpost

Belethien: Så sant. Nu nötte jag i och för sig inte bort hennes hårrem med mitt klappande, men jag förstår vad du menar

 

[phie]

Sv: Omotiverat klappande?

Äsch, han/hon pratar strunt tycker jag.

Däremot kan jag tycka att - om hästen grinar så kanske den inte VILL bli klappad, och då ska man inte "klema" i onödan. Eftersom vi vill ha ömsesidig respekt. Men det handlar ju iså fall om att läsa av situationen/hästen.

Japp, håller fullständigt med - gyllene medelvägen är ju att föredra med en konsekvent vänlig bestämdhet. Dock så visade hon inte att hon inte ville bli klappad, hon var bara funtad så att hon hade ett surigt humör.

 

[SomethingCorporate]

Sv: Omotiverat klappande?

Min farbror kan vara en suris ibland.
Och så länge han inte riktigt någon "ilska" mot mig bryr jag mig inte.
Och pysslar på som vanligt.

Från början när jag hade honom och ledarskapet inte var fast ställt kunde han lägga öronen bakåt åt mig.
Och då blev det "straff" då flyttade jag på honom och dylikt för visa att jag inte är rädd för honom osv.
Nu gör han aldrig det.

Nu när han är på suris humör låter jag han hållas, gör saker som jag tror kan pigga upp honom.

Alla kan väl ha en dålig dag?
och så länge det inte är riktat personligt mot dig så varför inte försöka pigga upp?

 

[phie]

Sv: Omotiverat klappande?

Huvva, nej Om den här pållan hade blivit förbannad hade jag inte behandlat henne så, utan låtit henne vara. Nu är jag iofs inte medryttare på henne längre, men det har inte stoppat mig att fundera om man skulle ha agerat annorlunda mot henne.

 

[phie]

Sv: Omotiverat klappande?

och så länge det inte är riktat personligt mot dig så varför inte försöka pigga upp?

Något sådant resonerade jag också Jag ville ändå behandla henne trevligt, även om hon var en riktig surmärr mest hela tiden.

 

[fetange]

Sv: Omotiverat klappande?

Jag tror nog att hästen vet/ser skillnad på dig och ägaren, på samma sätt som de vet skillnad på en hästvan människa och en som inte är det (menar inte dig och ägaren, utan i allmänhet).
Jag skulle inte klappa en häst som stod och tjurade i hopp om att få den att bli gladare. Att klappa hästen är för mig som att berömma den (t.ex. klappa om den när den gör nåt bra när man rider), så att berömma en häst som är tjurig är inget för mig. Tjurigt beteende är inget jag vill berömma.
I ditt fall hade jag ignorerat det beteendet och fortsatt med det som skulle göras. Så länge hästen inte gör utfall eller liknande dvs., då hade jag tillrättavisat den, t.ex. genom att ge en lätt men bestämd smäll på nosen om den försökte bita. Eller ett försök till att sparka, samma sak, fast på benet såklart.
Låter lite bryskt hehe, men jag kan lova att det gör ondare när hästarna "straffar" varandra.
Bara vad jag skulle gjort, alla tycker och agerar olika.:smirk:

 

[fetange]

Sv: Omotiverat klappande?

Oj såg nu att många hunnit svara före hehe.

 

[nevin]

Sv: Omotiverat klappande?

Det beror på var hästen är, och vilken häst det är! Vi har en liten farbror i stallet som kan se riktigt grinig ut mellan varven.

Står han i boxen brukar jag antingen bara prata med honom i förbifarten, så han märker att jag är där utan att ta för mycket av hans egenutrymme, eller så kan jag sträcka in handen och klia honom på en speciell punkt nära manken. Han blir som ett lamm när man gör det, och ibland tror jag att han grinar illa fast han egentligen inte är sur, det verkar vara ett inlärt beteende bara eftersom han blir så rar när han väl får lite kli på halsen...


Står han i gången brukar jag säga till att öronen ska vara framåt, eller åtminstone inte helt bakåtslickade, och det gör jag genom att peka på honom och säga i snäll ton att han är ful när han ser ut så där. Oftast blir han då så nyfiken på vad jag gör med fingret att hans öron vinklar framåt, och när de gör det ger jag honom beröm och klappar, gärna på halsen där det kliar skönt! Han är en väldigt vänlig herre som egentligen njuter av uppmärksamheten och att man kliar lite på honom, det märks i hagen där han ALDRIG visar nåt surt humör. Han kommer gärna fram och pratar lite, står och hänger över axeln när man pysslar med något eller bara håller nosen mot nacken!



Min pissmärr däremot skulle jag aldrig bemöta på det sättet, hon skulle förmodligen käka upp mig en liten levande bit i taget! Hon gillade inte alls att bli klappad eller smekt, utan ville helst vara ifred eller arbeta. När man pysslade med henne i gången var det bara en rejäl avborstning som gällde, på med sadel och träns och ut. Inget klappande och kelande, hon kunde på sin höjd låta sig smekas ett par gånger i pannan när man borstade pannluggen......

 

[mimmi_t]

Sv: Omotiverat klappande?

En häst som är som din, som surar dagligen, och inte känns positiv ska man inte straffa. Jag tänker så här :
Om jag är sur och någon kommer och pratar, vad uppskattar jag mest, fräs eller några uppmuntrande ord ?
Sen om hästen hotar med spark/tänder är det förstås en varning med rösten, inget våld.

Min häst, som är positiv för det mesta, kan vara negativ, omotiverad och sur ibland. Att gå en promenad och bara gosa och beta brukar få upp humöret. Jag tror inte alls på att bestraffa för surhet, det händer alla.

MVH

 

[Vavsla]

Sv: Omotiverat klappande?

Jag tror nog att hästen vet/ser skillnad på dig och ägaren, på samma sätt som de vet skillnad på en hästvan människa och en som inte är det (menar inte dig och ägaren, utan i allmänhet).
Jag skulle inte klappa en häst som stod och tjurade i hopp om att få den att bli gladare. Att klappa hästen är för mig som att berömma den (t.ex. klappa om den när den gör nåt bra när man rider), så att berömma en häst som är tjurig är inget för mig. Tjurigt beteende är inget jag vill berömma.
I ditt fall hade jag ignorerat det beteendet och fortsatt med det som skulle göras. Så länge hästen inte gör utfall eller liknande dvs., då hade jag tillrättavisat den, t.ex. genom att ge en lätt men bestämd smäll på nosen om den försökte bita. Eller ett försök till att sparka, samma sak, fast på benet såklart.
Låter lite bryskt hehe, men jag kan lova att det gör ondare när hästarna "straffar" varandra.
Bara vad jag skulle gjort, alla tycker och agerar olika.:smirk:

Är också på den linjen. Skulle totalt ignorera en sur min för att visa att jag inte är det minsta imponerad. Möjligtvis förstärker jag det jag gör om det är det som orsakat minen och om det övergår i ett regelrätt hot så blir det någon form av påminnelse om livets allvar.

 

[Vavsla]

Sv: Omotiverat klappande?

En häst som är som din, som surar dagligen, och inte känns positiv ska man inte straffa. Jag tänker så här :
Om jag är sur och någon kommer och pratar, vad uppskattar jag mest, fräs eller några uppmuntrande ord ?
Sen om hästen hotar med spark/tänder är det förstås en varning med rösten, inget våld.

Min häst, som är positiv för det mesta, kan vara negativ, omotiverad och sur ibland. Att gå en promenad och bara gosa och beta brukar få upp humöret. Jag tror inte alls på att bestraffa för surhet, det händer alla.

MVH

Har aldrig träffat en konstant sur häst även om många ridskolehästar ofta har lite attityd eftersom de sällan får vara ifred men en häst som gör ett så grovt övertramp att den medvetet biter eller sparkar en människa bryr sig knappast om ifall du med rösten tillrättavisar den. Antingen är den totalt överlägsen i rang och väl medveten om sin styrka eller så är det något annat fel. Har aldrig sett en annan häst tillrättavisa en "syndare" med rösten.

 

[MorvanMorr]

Sv: Omotiverat klappande?

Måste bara få dela med mig av en trevlig erfarenhet.... Passar en annan häst i stallet en dag i veckan, ett ponnysto i 10-årsåldern. Gullig - men så sur, så sur . Ägarinnan skäller ganska mycket på sin pålle - hon hugger (mest i luften bara) när man borstar, sadlar, lägger på täcke, går förbi boxen etc.. Sedan jag börjat passa denna lilla pållis "tvingar" jag henne att gosa med mig en stund varje dag - smeker lite på halsen och pratar bebisspråk . Inga långa stunder men lite varje dag. Och vad har hänt - jo nu ser denna häst alltid efter mig med spetsade öron, hon hugger inte efter mig när jag ska visitera eller sätta på täcken el. dyl. Verkar faktiskt tycka det är trevligt när jag kommer å hälsar på . Vad vill jag säga med detta? Jo - att det i bland kan löna sig att "förvåna" hästen, bryta sina egna vanor och beteenden för att hästen ska bryta sina...

 

[Elviramax]

Sv: Omotiverat klappande?

Ja faktiskt... häromdan hjälpte jag mitt barn att fläta en ridskole-ponny inför en utbildningstävling. Han höll på och bet irriterat efter mina byxor hela tiden. Jag puttade bara bort honom, men han bet igen. Tillslut tog jag tag i hans huvud, lyfte upp det och gos-pussade honom flera gånger brevid mulen. Jag lovar, en sån kärleksfull blick som han gav mig var länge sen jag fått av en häst - och sen var han som förbytt.

 

[Vavsla]

Sv: Omotiverat klappande?

Måste bara få dela med mig av en trevlig erfarenhet.... Passar en annan häst i stallet en dag i veckan, ett ponnysto i 10-årsåldern. Gullig - men så sur, så sur . Ägarinnan skäller ganska mycket på sin pålle - hon hugger (mest i luften bara) när man borstar, sadlar, lägger på täcke, går förbi boxen etc.. Sedan jag börjat passa denna lilla pållis "tvingar" jag henne att gosa med mig en stund varje dag - smeker lite på halsen och pratar bebisspråk . Inga långa stunder men lite varje dag. Och vad har hänt - jo nu ser denna häst alltid efter mig med spetsade öron, hon hugger inte efter mig när jag ska visitera eller sätta på täcken el. dyl. Verkar faktiskt tycka det är trevligt när jag kommer å hälsar på . Vad vill jag säga med detta? Jo - att det i bland kan löna sig att "förvåna" hästen, bryta sina egna vanor och beteenden för att hästen ska bryta sina...

Visst finns det hästar som har inställningen att anfall är bästa försvar och som förutsätter att de får skäll eller annat otrevligt av folk. En sådan häst är antagligen otroligt mottaglig för positiv förstärkning i alla former. Synd på dessa hästar men kul när man når fram.