Sv: Omotiverat klappande?
Hu vad jag blir trött på sånt "vetabäst" folk som har läst litegrann om belöning och rangordning och ledarskap och tror att allt man gör måste analyseras minituöst!
Jag tror INTE att en häst, som väl har ett IQ på typ 5, kan resonera "jaha här står jag och ser sur ut och hon klappar mig, vad bra, bäst jag ser sur ut jämt då så blir jag klappad". Det är ett nästan skrattretande resonemang.
Sen ett exempel: jag har en ponny som kom till mig med ryktet att han var svårskodd, förra ägaren t o m hörde av sig o var orolig och undrade hur det hade gått att sko. Han har inte varit ett DUGG svårskodd hos mig. Nämnde det för hovslagaren som nu har skott honom 2 ggr och han sa "vänlighet föder vänlighet vet du" och menade att min ponny känner sig älskad och lugn för att jag står och gosar under skoningen och gör det till en positiv upplevelse. Tänk om jag hade resonerat som så att "jag ska minsann inte gosa för då tror han att jag belönar honom för att vara svårskodd." GUD VA KORKAT.
Jag tycker att man kommer långt med hovisens devis att "vänlighet föder vänlighet", med människor OCH djur.
Kan tillägga att surhet föder också surhet....det kanske var hästens problem.......
Så stå på dig du, om du känner för att ge en häst en uppmuntrande klapp så gör det (med reservation för ilskna hästar som hugger efter ev. klappare).
Hu vad jag blir trött på sånt "vetabäst" folk som har läst litegrann om belöning och rangordning och ledarskap och tror att allt man gör måste analyseras minituöst!
Jag tror INTE att en häst, som väl har ett IQ på typ 5, kan resonera "jaha här står jag och ser sur ut och hon klappar mig, vad bra, bäst jag ser sur ut jämt då så blir jag klappad". Det är ett nästan skrattretande resonemang.
Sen ett exempel: jag har en ponny som kom till mig med ryktet att han var svårskodd, förra ägaren t o m hörde av sig o var orolig och undrade hur det hade gått att sko. Han har inte varit ett DUGG svårskodd hos mig. Nämnde det för hovslagaren som nu har skott honom 2 ggr och han sa "vänlighet föder vänlighet vet du" och menade att min ponny känner sig älskad och lugn för att jag står och gosar under skoningen och gör det till en positiv upplevelse. Tänk om jag hade resonerat som så att "jag ska minsann inte gosa för då tror han att jag belönar honom för att vara svårskodd." GUD VA KORKAT.
Jag tycker att man kommer långt med hovisens devis att "vänlighet föder vänlighet", med människor OCH djur.
Kan tillägga att surhet föder också surhet....det kanske var hästens problem.......
Så stå på dig du, om du känner för att ge en häst en uppmuntrande klapp så gör det (med reservation för ilskna hästar som hugger efter ev. klappare).