Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

[Yrja]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Jag tror ofta att det där handlar om osäkerhet. Isf är det kanske också delvis problematiskt att tömköra ut också, men däremot inga problem att leda. Min häst hade också problem i början. Att tömköra kan vara en god ide, men man kanske ska ta det lite varsamt innan man vet hur hästen fungerar för själv tycker jag att man har mindre att säga till om bakom hästen om den väl börjar backa. Samtidigt som man o andra sidan kan underlätta för hästen genom att tömköra den från sidan istället för helt bakifrån (= mer stöd, mer trygghet) och leda vid behov.

Något som jag upplevde gjorde stor nytta var att rida med andra men låta min häst gå först - i alla situationer. Bara att komma ifrån gården första gången tog oss 10 minuter. Han backade, hoppade, småstegrade och bockade, men vi gjorde ingenting av det utan jag väntade helt enkelt ut honom, bad honom att gå fram, berömde, väntade ut, bad om framåt, berömde, väntade ut. Det krävdes ett tålmodigt ekipage att rida med, men efter den dagen har han eg inte varit stökig längre. Han fick gå först hela turen, ffa när vi passerade något otäckt (det fick ta tid om det behövdes), och så red vi 1 gång i veckan efter det. Genom att sätta hästen för en utmaning som inte är för stor, går han snart att övertala och när han väl ha lyckats växer hans förtroende för sig själv och för sin ryttare, att han faktiskt klarar av såna situationer. Det är ju förstås viktigt att man som ryttare aldrig gör situationen negativ genom att bli arg, upprörd, stressad eller hård. Man ska bara vara ett stöd åt hästen.

Jobba också med hans förtroende för dig, och sig själv, i andra situationer. Så att han inte behöver tvivla på ditt omdömme. Att jobba med att leda honom ur olika positioner stärker förtroendet väldigt effektivt och enkelt, och dessutom är det nyttigt att kunna hantera det. Sånt kan man träna hemma på ridbanan, till och från hagen, etc. Nyttigt och roligt.

 

[mackan]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Henne hjälpte det med att bara vänta ut henne, inte brusa upp, inte smacka, inte prata ingenting. Bara sitta och sen när hon slutat - BE henne gå framåt. Inte på ett "larvigt" sätt, utan på ett bestämt men vänligt sätt.
Dock har jag aldrig tillåtit att hon svänger runt eller går iväg någonstans. Det enda hon har fått göra är att backa, vill hon gå ner i ett dike eller backa in i ett träd är det upp till henne.
Sen har det varit viktigt att inte direkt störa henne. Vill hon backa så får hon backa helt enkelt.

har samma goda erfarenheter av denna metod men med viss variant, dvs hästen har inte fått backa, men har den stått still så har den fått göra det, och sen är det endera stå stilla eller framåt som gällt. det viktiga är som sagt att inte ta strid utan bara visa hästen att det finns inga andra alternativ vill den stå och glo i 2 timmar i skogen så varsågod. Har den backat så har jag sett till att den gärna backar in i sly som snärtar den på rumpan, eller ngt litet dike som varit grunt och relativt ofarligt skademässigt, men tillräckligt obehagligt för hästen att fatta att den måste se sig för. Det har löst sig MYCKET snabbt så snart hästen insett läget, och sen har jag lika goda erf. som du att problemet inte återkommer.

KL
jag tycker det verkar riskfyllt att tömköra en sån häst ute i skogen, vad gör du om den får fnatt och börjar snurra runt och resa sig och sparka bakut och backa? det känns som det bara kan bli värre, och ytterligare en chans där hästen går vinnande ur situationen.

 

[shlubberdubb]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

har samma goda erfarenheter av denna metod men med viss variant, dvs hästen har inte fått backa.

Det finns inte en chans att få den här hästen att INTE backa. Han backar direkt. man hinner inte stoppa. Försöker man driva framåt slår han. Han är extremt medveten om att jag är en feg dressyrtant och vet mycket väl att hotar han att flyga i luften så hoppar jag av och ger mig. Nu ger jag mig inte på samma sett utan fortsätter ridturen genom att gå bredvid men han har ändå vunnit.

Att backa in honom i sly eller diken är inge problem. Det gör han självmant. Om du läste originalinlägget så ser du att jag skrev det. Han backar in i telefonstolpar, rotvältor, diken, stubbar, kalhyggen, hålor, han backar överallt utom att hålla sig på grusvägen. Det är ett helvete att få honom att stå still tillräckligt länge på en markplätt man kan hoppa av på utan att riskera att man vrickar eller bryter sina egna ben. Han bryr sig alltså inte alls över hur terängen ser ut så länge han slipper gå rakt fram med ryttare på ryggen.

jag tycker det verkar riskfyllt att tömköra en sån häst ute i skogen, vad gör du om den får fnatt och börjar snurra runt och resa sig och sparka bakut och backa? det känns som det bara kan bli värre, och ytterligare en chans där hästen går vinnande ur situationen.

Med tanke på att jag jobbat massor med ledarskapet från backen redan från det han var föl och han har enorm respekt för mig från backen så anser ag att tömkörning är det säkraste sättet, för både häst och mig.

Jag har en känsla av att hans beteende är en kombination av en gnutta osäkerhet och en stor portion trots. Osäkerheten kan jag komma åt från ryggen utan att jag riskerar att flyga av. Trotsen kan jag inte komma åt från ryggen. Går jag på med skänkeln när han trotsar slår han direkt. Skulle jag överhuvudtaget gå på med ett spö i det läget så exploderar han rakt upp i luften. (Han kunde vara sådan på ridbana med när han var yngre och fick order av min tränare att INTE använda spö om jag var rädd om livet).

Från backen, på töm, i lina, i grimskaft eller bara handen i grimman har jag mycket bättre lydnad på honom. Snudd på hundraprocentig. Som jag sa i ett annat inlägg, han skulle följa mig till världens ände, så länge jag går bredvid.

Det är ju inte så att han aldrig har ridits ut ensam ens som unghäst, det har han. Han har fungerat problemfritt i skogen själv. Han är orädd för nya miljöer, älskar att visa upp sig på tävling, etc etc etc. Jag har ridit ut honom här med ensam och visst har hn stannat för saker som skrämt honom men han backar inte ut i terrängen. Han bara står och stirrar tills han är övertygad om att det inte är farligt och så trippar han förbi. Han är inte rädd för bilar, rusande hästar i hage längs vägen och så vidare. Stora stenbumlingar kan få honom att bli lika blickstilla som stenarna.

Med ojämna mellanrum så smäller han till och blir snudd på farlig att sitta på.

På engelska kallas sådana hästar Nappy och de anses inte rädda utan helt enkelt dumma och ouppfostrade. Och det kan jag ju hålla med om att han är - från ryggen. (Fast igår var hovis riktigt sur på honom också.)

 

[mackan]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Det finns inte en chans att få den här hästen att INTE backa. Han backar direkt. man hinner inte stoppa. Försöker man driva framåt slår han. Han är extremt medveten om att jag är en feg dressyrtant och vet mycket väl att hotar han att flyga i luften så hoppar jag av och ger mig. Nu ger jag mig inte på samma sett utan fortsätter ridturen genom att gå bredvid men han har ändå vunnit.

Tror du missförstår det jag skrev.
Det går aldrig att med styrka få en häst som vill backa att inte göra det. Och precis som du säger, på en sån blir reaktionen precis det du beskriver, oman försöker driva framåt.
Grejen är att låta den backa, det kommer ett tillfälle då den står still, och då tar man vara på det och sätter ribban där man kan påverka den. dvs om den står still så får den vara ifred. backar den får den göra det tills den stannar upp. Den kommer strax på att inget händer när den står stilla, dvs ryttaren pressar den inte och det finns ingen anledning att gå till mottatack och börja backa igen, från hästens sida. sen bygger man på det där med att den ska stå stilla och gärna ha ap-tråkigt. Man kan tillochmed hindra den att gå fram när den gör en ansats. Fast jag tycker det funkar bättre att man låter den gå fram, stannar den och backar igen avbryter man bara alla hjälper, tills den står still igen osv osv. beteendet försvinner rätt fort som sagt, i min erfarenhet, om man kan göra så.
Nyckeln är ju att befinna sig på platser där det inte kan hända ngt farligt om hästen backar. Inga schakt, krondiken, taggtrådar osv.

Ja precis som du säger, han vinner varje gång du hoppar av.

 

[moggan]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

När jag läser ditt inlägg så känns det som att jag själv har skrivit det.
Då varmblodet jag rider har gjort exakt samma sak.
Jag rider ofta på banvall som vi har precis bakom stallet, den sträcker sig långt och är väldigt bra att rida på.
Men dikena på sidan om banvallen är olika, ibland VÄLDIGT djupa.
Så till saken, när jag började rida hästen efter en väääldigt lång sommarvila så red vi ut på banvallen. Bara han och jag alltså, utan sällskap. Det gick bra till en början, tillägg också att jag ridit denna häst i ett antal år innan.
Men efter ett tag tvär stannar han, upp med huvudet, försöker backa ner i diket. Jag själv är annars en väldigt bestämd ryttare, men i detta fall kände jag att jag inte kunde säga åt honom.
Om jag tog tag i tyglarna så hade han backat ner i diket och jag flygit av bakom honom, om jag skänklat på honom så reser han sig, så vi kan falla bakåt i diket. Så jag gav eftergift på tygeln så han började trampa framåt.
Han ville som sagt hem för allt i världen.
När vi väl kommit ifrån diket gick han några meter åt andra hållet, men jag ville inte ge upp. Jag försöker vända honom åt andra hållet, jag ville ju inte ge honom rätt i dumheterna han hållit på med. Han började stå och hoppa, slänga med frambenen och backa neråt diket igen.
Han vet ju självklart att jag ger eftergift när han backar ner.
Detta är ju bara trots, så testar han mig för att jag inte ridit ute på länge!
Tillslut har det gått bra.
Efter många dagar han gjort samma sak, men bara hoppa av hästen, leda framåt dit du ska, sen hoppa upp.
Dem brukar ledsna efter ett tag, men efter någon vecka så gick han på fint.
Men som sagt, jag tror hästen försöker testa dig, och trotsar på rätt bra.

Lycka till iallafall, ge inte upp utan var benhård!

 

[shlubberdubb]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Tack Moggan och Mackan. Goda råd och Moggans häst verkar göra precis som min.

Det där med att befinna sig på platser där det inte är farligt är näst intill omöjligt. Han skiter fullständigt om han backar in i stängsel, diken, brevlådor, stolpar, tråd, rotvältor. När han då tagit sig ut i den terrängen så stressar han upp sig för han inser vad för oländig terräng han står i så då backar han mer, eller spinner runt på stället.

Visst kan vi stå still. Vi kan stå still i en vecka i det läget. Han är lika envis som jag. Så där kan vi stå. Lägger jag till skänkeln backar han, tar jag i tygeln, backar han. Försöker jag svänga backar han.

Backa är tydligen en ny gångart.

Igår när hovslagaren skulle lyfta fram var han tvungen att backa ett par steg först. Höll på att hamna utanför stalldörren till slut.

Visst, jag har jobbat med backning som en lydnadsgrej men aldrig någonsin fått en häst att bete sig så här. (söker mer fel hos mig).

Måste få stopp på det här trotset. Han är inne i en riktigt trotsig period.

Vårkänslor?

 

[mackan]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Fast det där är ju i det HÄR skedet, dvs att han står och står. Just nu har han ju befäst övertag och vet att han vinner - du hoppar av osv.

Det tog mig 1,5 timme stående i skogen första gången. Sen kortare och kortare. Poängen är att du INTE ska lägga till skänkeln, dra i tygeln eller svänga, eller göra NÅGOT där han vinner, han ska stå och ha dödens tråkigt tills han själv gör en ansats att gå fram. då rider man på och låtsas som det regnat, och stannar och backar han igen gör man om det. De är inte dumma, de inser snart att det är trist när ingen tar strid och de blir själva om att leva runt och dumma sig. samt att det är trevligare att gå fram. men som sagt, man kan få sitta LÄNGE i skogen i början, men i min erfarenhet är det väl värt den tiden, resultat mässigt.

ta med en tidning, cigaretter, en god bok, vad som helst : ) och sitt och vissla och lyssna på fågelsången.

 

[Rebecka]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Har inte läst de andra svaren, men skulle spenderat massa timmar i skogen på marken. Ta med fika några gånger i veckan och gå på långpromenad vettja Gör honom bekväm i situationen du-han-ensamma i skogen. Sen, under någon av dessa promenader då läget känns rätt skulle jag sitta upp och skritta honom. Om det blir trubbel, lös det och beröm när han är duktig.

 

[shlubberdubb]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

HAHAHA! Jag får försöka. Får väl ladda ipoden med lite videos och kolla på dom medans han står där.

 

[mackan]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

HAHAHA! Jag får försöka. Får väl ladda ipoden med lite videos och kolla på dom medans han står där.

Japp, whatever it takes. Principen är att helt omvända det hästen förväntar sig, dvs att du tar strid och den har möjlighet att gå segrande ur striden. sätt den på pottkanten genom att vara passiv och döda den med ignorans och det ÄR värt de där timmarna jag lovar.

jag har legat lågt i tråden ang. hur jag vet detta men nu ska jag tala klartext: har haft hästar med exakt samma beteende, så jag har lite torrt på fötterna.

läs din mentala bok eller kolla din ipod eller vad fanken det må vara som sagt. och njut av att hästen blir konfunderad och undrar varför i fanken du inte tar strid så den kan sätta emot : ) Skämt åsido: det som händer är att hästen lämnas att själv resonera enligt viss logik - dvs vad som är lönsamt och mest trevligt för den. Utan att ha ngt att blockera sig mot. samtidigt som du sätter gränser fastän hästen inte förstår att du faktiskt gjort det. du kontrollerar den på ett sätt du KAN, eftersom du inte kan det med råstyrka eller våld.

 

[canoira]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Jag känner igen detta
Jag tror att det finns hästar som är ouppfostrade men också hästar som faktiskt är skiträdda att gå från stallet själva. Jag har ridit några sådana, det går bra en bit sen vill dom bara vända.
Min nuvarande valack är 17 och jag har haft honom alltid, Hans mamma tog täten första gången vi red ut, hon behövde aldrig sällskap. Men hennes son... Han är en fegis, får hjärtklappning av ljud och dofter som jag inte känner till.
Han blir så rädd ibland att han blir farlig. Så länge han ser stallet går det bra, jag kan galoppera på fälten på höstarna, inga problem. Men in i skogen eller för långt hemifrån, då får han lätt panik. Blir man arg då så blir det ännu värre. Jag har hoppat av många gånger och lett honom en bit för att sen hoppa upp. Men det är ingen glädje att rida ut själv med en rädd häst, man kan inte koppla av.
Fast visst går det att träna upp! Nöta in, men i början får man ha sällskap aningen till fots eller av en annan häst. Håller jag uppe ett tag med uteridningen (har blivit bekväm och rider inne mycket) så får jag börja om. Första gången jag red honom på stranden fick jag driva som en liten blå, han glodde på allt! Driva på stranden brukar man sällan behöva med andra hästar!

Vi brukar skoja om att min häst är en vaktpost. Han upptäcker snabbt "faror" och ´har alltid koll på läget. Redan som unghäst var han sån. Han såg min bil (bland en massa andra) på långt håll när jag kom hem efter jobbet och sprang fram till grinden. I en flock i det vilda hade han nog haft koll om det kom någon fiende, och varnat de andra.
När vi rider ut med sällskap vågar han inte går först förrän vi ser stallet på hemvägen, då blir han så glad och kliver på i snabb takt.

Men jag försöker se fördelarna med honom: han älskar att bli riden hemma, helst i ridhuset och om andra är närvarande. Han går nämligen och lyssnar på ljud utifrån... Ju mer folk och djur runtomkring ju mer trivs han. Han visar gärna upp sig då också, har en härlig ökad trav och en pigg utstrålning. Så nån lufsarhäst för skogen är han inte, men det är inte det jag in första hand vill ha heller! Hans känslighet har man igen i dressyren, där är han underbar.

 

[mik]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Du har fått mkt bra tips och ideer. En sak som jag har gjort när jag har haft hästar med liknande problem så har jag alltid ridit ut med lite "fart"...dvs haft lite tempo i alla gångarter. Sedan tycker jag att det hjälper med en mjuk hand och en stark/bestämd skänkel, sedan gäller det att förutse vad som är läskigt.

Att tömköra är ju svårt när det gäller konditionsträningen då tror jag nog att handhäst är ett bättre förslag för att få honom att komma i bättre trim.

 

[shlubberdubb]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

canoira - oj vad jag känner igen bitar av det du skrev. Igår när hovis var ute blev pålle vid ett tillfälle jätte spänd och spanade ut genom fönstret. Vi kollade och kollade och efter mycket om och men såg vi en röd katt bortanför hagen. Sitter jag vid köksbordet och han går förbi utanför i hagen 15 meter bort ser han om jag reser mig upp inne i huset. Stannar och tittar in. Han har hundra procent koll.

När han blir skrämd vill han verkligen titta. Han kan stå alldeles lugnt bredvid mig när en stor grävmaskin, likt en terminator, far runt med strålkastare. men ser han den inte blir han galen av skräck och farlig för sig själv.

Han tar dock gärna täten i skogen när man är fler som rider ut. Inte alls rädd. Visst, han kan hoppa till eller nita men bara han fått titta en stund så trippar han snällt på, fortfarande i täten.

Jag tror fortfarande det är en kombination av osäkerhet och trots.

Tack för alla råd.

 

[shlubberdubb]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Att tömköra är ju svårt när det gäller konditionsträningen då tror jag nog att handhäst är ett bättre förslag för att få honom att komma i bättre trim.

Nä, det blir väl mest jag som får konditionsträningen. Nu har jag en kortare slinga som det finns en del mindre fält invid. Man kan ju alltid skritta emellan dessa fält och tömköra volter och serpentiner i trav och galopp på dessa en stund. Blir ju lite intervallträning av det hela och jag slipper springa.

Har aldrig testat att ha honom som handhäst men det borde gå. Syrrans gamla arab är bombsäker och van att gå ut på tur med en handhäst vid sidan.

 

[shlubberdubb]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Japp, whatever it takes. Principen är att helt omvända det hästen förväntar sig, dvs att du tar strid och den har möjlighet att gå segrande ur striden. sätt den på pottkanten genom att vara passiv och döda den med ignorans och det ÄR värt de där timmarna jag lovar.

jag har legat lågt i tråden ang. hur jag vet detta men nu ska jag tala klartext: har haft hästar med exakt samma beteende, så jag har lite torrt på fötterna.

läs din mentala bok eller kolla din ipod eller vad fanken det må vara som sagt. och njut av att hästen blir konfunderad och undrar varför i fanken du inte tar strid så den kan sätta emot : ) Skämt åsido: det som händer är att hästen lämnas att själv resonera enligt viss logik - dvs vad som är lönsamt och mest trevligt för den. Utan att ha ngt att blockera sig mot. samtidigt som du sätter gränser fastän hästen inte förstår att du faktiskt gjort det. du kontrollerar den på ett sätt du KAN, eftersom du inte kan det med råstyrka eller våld.

Tack för att du delar med dig. Du har gett mig hopp om livet. Imorgon lär jag vara ute i ett antal timmar. Traktorn (taskigt batteri) får stå på laddning medans jag sitter på en levande version av kopparmärra (de som kommer från göteborg vet vad jag menar) i något dike eller kalhygge eller telefonstolpe. Snart är ridbanan fixad så den går att använda igen. (Bara det flytspackelliknande underlaget torkar.)

 

[fellefjonkan]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Har inte läst hela tråden så sorry om jag skriver något som redan är sagt!

Går det inte om någon går med när du rider? Brukar funka ibland på vissa hästar..

 

[Totola]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Du har mina sympatier!
Jag har haft en kuse som kunde få såna knäppar bara enstaka gånger från början. Sen när jag själv någon gång råkade reagera på hästen och bli stressad så var det kört! (jag hade trillat av rätt ofint vid uteritt på en annan kuse så jag var lite skrajsnare av mig just då än vanligt).
Från början märkte jag det alltså mest som ett testande och ffa när han hade gått en ovanligt lång eller jobbig tur ridturen, sen blev det lite som en ritual att man var tvungen att testa, testa.
En tumregel jag hade som funkade hyfsat bra var att aldrig göra det till en kamp med hästen - försöka få den jobba emot sig själv. Böja halsen i sidled såpass att det blev obekvämt (då hade jag lärt in själva böjandet i lugn miljö innan så själva böjandet i sig inte blev som en bestraffning utan bara obekvämt). När han stod med huvudet åt rätt håll fick han stå med fritt huvud, backade han försökte jag också böja (insåg att det inte var någon idé att bara låta honom backa i all evighet).

Tumregel nummer två: Se till att vara i en trygg miljö, även om ni kanske inte ens tar er iväg på någon vettig ridtur utan du får gå en bit och sen hoppa upp och sen hållit på så länge att du får gå hem efter en bits framsteg (det senare ser jag som konstruktivt, att inte ta för lång sträcka i taget). Jag blev ju inte mindre skraj när hästen backade in i en hög med stängselståltråd och trasslade in sig i benskyddet så tråden riskerade att skava sönder benet om man säger så, och att hålla sig cool själv är A och O.
Själv kör jag stenhårt på att alltid ta saker och ting "en bra dag". Hellre bara ta en promenad med kusen eller försöka få till någon plan yta att longera eller dylikt om jag inte känner mig mentalt peppad för det. Nu har jag inte kvar just den hästen men den nuvarande tycker jag inte är så jätteskoj att rida ut på heller (vilket nog har mycket med mig själv att göra) eftersom han blir rätt stressad i huvudet.

 

[Totola]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Du har fått mkt bra tips och ideer. En sak som jag har gjort när jag har haft hästar med liknande problem så har jag alltid ridit ut med lite "fart"...dvs haft lite tempo i alla gångarter. Sedan tycker jag att det hjälper med en mjuk hand och en stark/bestämd skänkel, sedan gäller det att förutse vad som är läskigt.

Det där låter ju livsfarligt!
Så länge det fungerar är det ju kanon, men jag känner en tjej som gjorde illa sig rejält när hon försökte rida på framåt med en sån som "står emot" på bortväg och kusen tokkastade sig bakåt istället så hon bröt bäckenet (eller något i den stilen, det var väldigt länge sen). Har jag råkat ut för själv men då var det på ridbana och landningen blev mjuk (det där att man driver kusen som redan står emot och "tittar" framåt så den kastar sig åt sidan istället).

 

[pewa]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

*kl*
Jag hade en medryttarhäst som stressade upp sig något enormt ibland, backade och kastade sig hej vilt. Eftersom jag är en feg ryttare så uppskattade jag inte det beteendet :-)

Det som fungerade för oss var lugn, kontroll och tålamod. Och väldigt mycket tålamod. Efter ett halvår så insåg jag att vi nästan aldrig mer hade problem när vi red utan våra turer gick ganska smärtfria.

Min taktik bestod av kontroll och bestämmande och enormt uppmuntrande till problemlösning som var av det lugna slaget.

Exempel:
Vi rider på vägen, damen anser att grenen där framme nog skall äta upp henne och börjar tveka. Då visste att om jag gå på henne skulle hon kasta sig runt, lyckas jag hålla huvudet mot grenen och går på börjar hon backa.
Till en början hoppade jag av fort när hon blev osäker, gick förbi med henne. Det var alltid mindre reaktioner på förmodade sabeltandade tigrar när jag var på marken. (månag upp och ner blev det på en ridtur)
Detta gjorde att hon slutade (nåja inte lika ofta) kasta sig runt och springa iväg, blev hon osäker så stannade hon till. Så när hon började bli avvaktande istället så hoppade jag inte av, utan bara satt där när hon stannade. När hon insåg att jag inte tänkte hoppa av så försökte hon oftast vända, och då tillät jag henne göra det, och fortsatt med vändningen tills nosen stod åt det läskiga igen. Stannade hon åt rätt håll lät jag henne stå där en stund. Beroende på situation så avbröt jag och ledde henne förbi (när hon stod still) ibland väntade jag och snurrade och väntade och snurrade efter ett tag hade man ofta kommit en bit längre ifrån det hemska så hon valde att gå fram ett steg (helt ok att gå lite snett fram, bara det var närmare), det blir ju så väldigt tråkigt att snurra och stå still. Då belönade jag det med att hoppa av och leda.
Varierade hon med att backa, så backade vi. Jag tog kommandot över backningen och backade lite till när det inte var så kul att backa längre. Sedan var det valfritt, så still eller gör antydan till att gå fram. Detta fungerade mycket väl och hon började sluta få totalslint när hon blev orolig och stressad för något.

Och när vi kommit dit, det tog nog några månader, så gick det som på räls efter det. Och då ”tränade” vi detta på samma vägsträcka 3-4 ggr i veckan… samma d-la gren, sten och stubbe. (oja, det fanns inte en otäck sak utan de var ett oändligt förråd).

Vi utvecklade en backteknik att ta oss förbi otäckheter, fram gick inte men ofta gick det att stanna vända och backa förbi… den stackarhästen backade en period ca 50-100 meter från stallet innan vi kunde vända och ta oss fram i rätt riktning. Vände med jämna mellanrum och erbjöd henne att gå fram.

För mig var detta enda farbara vägen. Jag vägrar sitta på stolliga hästar som studsar och far. Detta var en häst som verkligen kunde detta… Och för oss visade det sig att det fungerade.

ps. med en lugn häst går det att backa och svänga så man ändå tar sig åt rätt håll... börjar det bli tjovigt och backa är det bara att vända och erbjuda att gå framåt :-)

 

[shlubberdubb]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Jobba också med hans förtroende för dig, och sig själv, i andra situationer. Så att han inte behöver tvivla på ditt omdömme. Att jobba med att leda honom ur olika positioner stärker förtroendet väldigt effektivt och enkelt, och dessutom är det nyttigt att kunna hantera det. Sånt kan man träna hemma på ridbanan, till och från hagen, etc. Nyttigt och roligt.

Glömde svara på detta. Jodå. när jag leder placerar jag honom ofta framför, bakom, på höger eller vänster sida. Olika positioner helt enkelt. Just för att stärka självförstroendet. Jag kan skicka in honom i transporten, genom vattenpölar (när han fattat att jag menar allvar med att han skall gå igenom vatten pölen och inte vid sidan om), genom stall/boxdörren, grinden i hagen. Så är han väldigt lydig, oftast. På den senaste turen följde han mig förbi en majbrasa modell större. Visst frustade han och spände upp sig men eftersom jag knatade på som om det var helt ofarligt så ansåg väl han att det var det och följde efter.

Jag har ingen lust att kliva över ett dike och därefter bli nedtrampad i landningen när hästen hoppar efter så just därför är han van att gå i olika postioner. Helst vill han gå rakt bakom mig med ett stadigt tag i min hästsvans/jackluva. Ibland snuttar han på grimskaftet när man leder (finns en anledning till varför jag har skumrem på kandaret).

Idag drog jag runt med traktorn med schakt blad och harv på ridbanan. Visst brallade han runt i hagen (gratis longering JIPPI) men han var precis lika nyfiken på vad jag sysslade med som han sprätte runt i balanstrav, terre-a-terre och bocksprång. Han behövde väl blåsa rent skallen från damm.

När det gäller saker som är läskiga känner jag tydligt i god tid att han fått syn på något hemskt. Jag tar reda på åt vilket håll det läskiga är och tittar sedan åt motsatt håll, rider på framåt med stadig skänkel. Det är otroligt hur man kan styra en häst med blicken, uppifrån ryggen.

När han börjar spinna och backa finns ingen förvarning. Det bara kommer. Det kan börja helt lugnt med att han sonika vänder och går åt andra hållet. Vänder jag honom åt det håll jag vill så bärjar han backa.