Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.
Delvis KL
Jag tycker nog att fart KAN göra skillnad. Den hinner inte hitta på så mkt.
Mrn man måste då ha satt upp den tidigare o inte själv vara spänd eller hålla i den. Ramen måste komma bakifrån utan att hamna i ngt frenetiskt klämmande som bara ger motsatt effekt- hästen tjurar ihop.
Farten kan man använda som stävjande- om flyktdjuret får springa förbi ett par ggr kan det sen gå hur bra som helst. Man attackerar det som den upplever som obehagligt. Sen måste man läsa av om den är livrädd eller istadig.
Sen håller jag helt med om hur vi påverkar med att ta tygeln så fort som man TROR att hästen ska hitta på ngt- var cool.
Visst kan man vänta ut den, men man kan oxå avleda den- ta en annan väg.
Håller med ang tempo, jag har själv använt det på feg häst, började trava ganska snabbt efter att vi kommit iväg. Innan den hann hitta något att oroa sej för. Det var en hingst som också kunde resa sej, backade in i trän o annat, och dummade sej. Han blev lätt upprörd ensam inte i sällskap. Just den var väldigt osäker men hade också lärt sej att slippa gå från gården på det sättet, - där han ville vara hemma och vakta stona
Jag travade, sen galopp och red på framåt hela turerna i början, inte så långa då eftersom han var otränad när jag började rida honom. Sen blev det bättre och bättre och till slut kunde vi går hur och var som helst, men nya vägar var alltid lite läskigare. På honom kunde jag även använda pisk i rumpan vid minsta ansats att resa sej, det botade honom men han var rätt feg som sagt ville inte gärna vara i onåd, det funkar inte på alla.
Stoet däremot älskar nya vägar och trots sin tittighet går fram överallt, oavsett. Men hon har ju en tro på sej själv som inte är av denna världen...
I hingstens fall var vänta ut inte en lösning eftersom han INTE skulle få tid att tänka för mycket, då blev det inte bra, han behövde att andra tänkte och fattade besluten - nån med större hjärna
Men andra hästar som är mer isstadiga, där är det ett bra sätt, med min gamla envisa valack tex fick jag stå länge vid diken och "vattenhinder" i början eftersom han trodde det bodde krokodiler i sånt
Han var mycket självsäker men klok och vänta ut var ett språk han förstod, längre tid innan man kommer hem till maten
Sen hoppade han både diken och gravar och annat med stor entusiasm...
Dubben - om din är fet är han väl matglad så vänta ut vid matdags (du får planera ridturerna
) är kanske en idé