Om tävlingsridningen inte fanns...

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Men kära nå´n en filosof till..... och jag som känt mig lite ensam, det är som att hitta ett nytt kantarellställe....

(Är du kanske möjligtvis en av SC´s elever i Wasa??)

Rätt gissat! Let's rock this place!!!
Nu är vi två kantareller!!!

 

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Hej distanstanten!
Jo, det är ju så att ord är så begränsande, det är därför man måste hitta känslan så snabbt som möjligt!!! Du verkar ha hittat din egen väg, jag har bara att gratulera!!!
Jag tror också att alla talar om samma sak! Alla har hittat SANNINGEN!!! Det är bara olika aspekter av sanningen... och olika djup av medvetande om de olika detaljerna. När man tror att man kan nåt är det oftast så att man står på kanten till bråddjupet. Då ska man just ut på resa och lära sig en djupare aspekt av det man tror man kan...
Jag har också fuskat lite med distansträning, det blev aldrig att jag startade, men det var kul!!!

 

[Stopek]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Ja det är ju så med all kunskap att ju mer man vet desto mer inser man att man inte vet. Det kan då antingen sporra en till att bli nyfiken på att lära sig mer eller i det värsta fallet få en att resignera för att man inte orkar med att lära allt detta. Allt har sin tid och sitt stadie. Just nu är jag inom min både mitt yrke och mitt ridande i stadiet att jag inser att jag har mycket att lära och har då fått en sådan nytändning. Allt blir kul. Så lyckost mig.
Hälsning Maja

 

[Cillavan]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Vad menar du med tävlingsridning? På inlägget låter det som du menar dressyr och hoppning.
Jag tänker på kulturer som tex den mongoliska där hästarna sett likadana ut i hundratals år och där de är en del i alla nomaders vardag. Men de tävlar ju. Barnen rider hästarna i löp som går ett par gånger per år om jag minns rätt. Så där en aspekt på frågan i alla fall.
Om du annars menar tävlingssituationen i Sverige så håller jag med flera andra. Vi skulle haft mycket färre hästar, inte så selektiv avel och säkert mindre hästar med lugnare temperament rent generellt.

 

[loki]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Kuuul, vi har samma tränare en av dom bästa om du frågar mig (om man undantar hennes häst, som är snäppet petigare med ALLT!!!).

 

[evis]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Jag fascineras över att våra gemensamt antagna illusioner begränsar våra möjligheter till utveckling. Inte bara i ridningen, utan i livet som sådant. Nån gång för länge sen började nån kalla de stora gråa klumparna i skogen för stenar. Man kom överens om en gemensamt antagen illusion att de grå klumparna var stenar och att de inte var användbara till så värst mycket. Bygga gärdesgårdar av och spränga sönder till grus, typ. I min tankevärld är det väldigt begränsande. Tänk om vi aldrig skulle antagit denna illusion, utan alla möjligheter skulle ligga öppna. De gråa klumparna kunde vara vad som helst!!!

Förstod inte riktigt var du ville komma med ursprungsinlägget, är mycket imponerad att det inte har urartat i nån allmänt jobbig "pajkastar"-diskussion.
Men nånstans här börjar jag förstå! Eller ja, iaf hålla med i resonemanget. Jag gillar det, så här kommer lite "mitt i natten"-svammel från mitt håll..

Man kan ju välja att se det på många olika sätt också.
"Tävlingsridning" HAR funnits i alla tider, om man syftar på detta att jämföra och sätta ideal för hur saker o ting bör se ut, att försöka finna ut någon som är "bäst". Ibland har det varit nödvändigt, andra gånger av nöje. Jag tror inte det begränsar i sej, det har ju bidragit till att det finns en stor bredd & kunskap som nedärvts genom århundraden - alldeles säkerligen. Många olika häst-typer har medvetet avlats fram, nog är väl det härligt idag att det finns nån för alla typer?

Men visst är det begränsade att låta sin horisont stanna vid det, detta med tävlandets charm. För visst kan jag se charmen! Och tjusningen!
Jag & gamponnyn var verkligen i gasen när vi fick rida en riktigt rafflande omhoppning, ojoj vad ROLIGT det var.

Men ridning & hästeri kan ju vara så mycket, mycket mer än det......
Tävlingsridning som den existerar idag har inte funnits särskilt länge och jag tror faktiskt inte heller själva idén kommer leva kvar, iaf inte som det utvecklar sej idag. Om 200 år - vad finns kvar?
Det är ju svårt när nytta helt gått över i nöje, men du nämner det där med bilar - who knows, kanske kommer hästarna mer än väl till nytta om några hundra år?

Men utan tävlingsridningen som den existerar idag, tror du så mycket hade varit annorludna på andra fronter?
Ja, jag vet inte egentligen. Min farfar använde & förlitade sej på sina hästar så sent som för 30-40 år sedan. Inte brydde han sej om att officerarna tävlade och jämförde sej sinsemellan, när han gick och kämpade med sitt liv på gården.. De var ute i skogen om vintrarna och på åkrarna om somrarna, levde omkring varandra året runt.
Han vet vad en stark överlinje betyder, men han använder inte samma ordlag. Nog gick hans hästar i rätt form också, för det de gjorde - utan rätt form blev de inte kvar (tillräckligt) länge. Farfar berättar med sorg i ögat om den fina han köpte som visade sej inte hålla, enligt farfar lär det vara pga uppväxtförhållanden "men alla försökte så gott de kunde", men skryter massor över den urstarke minst 165 cm höge Munter som jobbade på i över 20 år. Han fick sluta sitt liv innan han blev svag, det var mest värdigt.
Visst är väl det vackert? Nog såg farfar begränsningarna för vad de var, men nog har det alltid funnits stora möjligheter.
Har det förlorats pga att hästen inte behövs i jordbruket/skogsbruket idag? Jag vet inte, kanske. Hästeri måste nedärvas från generation till generation, det är praktiskt göra, men jag tror faktiskt att så länge det finns eldsjälar för det här med hästarna - så kommer "själen" i hästeriet att finnas kvar.

Man VÄLJER sina begränsningar!
Vi är begåvade med rätt högt utvecklat tankesätt - nog kan vi välja att släppa på begränsningarna och se möjligheter.
Att tävlingsridningen i sej begränsar, nä - det håller jag inte med om egentligen.
Kan man inte vända på det och använda sej av tävlingsridningen & dess "illusioner"/de fastställda normerna, och vända & vrida på det och se vad som faktiskt ÄR och vad som bara är en begränsning?

Ibland kan jag känna mej låst när jag får mej en perfectly logic explanation på något, ända ner på atom-nivå - men nog kan jag välja att använda mej av den kunskapen för att sas se saker för vad de är också?
Hur ska forskarna kunna förklara att allt blev till övht? Vad finns utanför universum?
Jag behöver inte bli begränsad av normer/bestämmelser..... Jag kan ju använda mej av det också
Symboliserar inte hästar just FRIHET?

Nu borde jag ha gått isäng för länge sedan ser jag, men skickar iväg det här inlägget ändå bara för att jag mödat mej med att skriva ner det....

 

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Kul inlägg, evis!
Jag var inte ute efter nåt speciellt, ville bara starta diskussion kring detta, och ditt inlägg var absolut intressant! Kan hålla med dig i vad du skriver.
Jag var väl en liten aning provokativ i mitt första inlägg... bara för att få igång diskussionen...
Jag anser att det inte finns en sanning. Lever FORTFARANDE efter mottot "förkasta inget, ifrågasätt allt". Det har funnits med mig rätt länge. Men det kan bli rätt jobbigt för min omgivning emellanåt. Hörde att fransmännen är rätt lika mig - de kan förfäkta en annan åsikt än de egentligen har bara för att starta eller driva på en diskussion. Kanske det är vallonblodet som kokar i mina ådror, he he...
Då vi hade "övningspaneldiskussioner" under mina studieår var jag rätt bra på att framföra massvis med argument som helt stred mot vad jag egentligen tänkte. Bara för att jag råkade hamna på den sidan, liksom. Hamnade på "för" fast jag var "emot" eller nåt.
Så jag har inte egentligen en åsikt. Jag har många.
Är bara sjukligt besatt i att diskutera sådant jag finner intressant. Och just nu finner jag tanken på detta intressant. Kontentan är väl att speciellt dressyrtävlingarna har blivit en sådan avart. När inte längre ryttarens skicklighet bedöms, utan bara dennes ekonomiska situation... (förmåga att köpa rätt häst) ... då tycker jag att det inte är intressant längre.
Hade mycket roligt en gång då en tränare sa att "om du vill vinna OS, köp den bästa hästen. Om nån ändå vinner över dig, köp hans häst." För så är det ju rätt långt.
Men det är ju trots allt intressant att när man ser OS-dressyren går många hästar orent. Missar görs som skulle diska ekipagen på låg nivå, men i OS går det minsann igenom...

 

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Har tävlingsridningen då urartat? Ser man foton från dressyrtävlandets bebisår så går hästarna i trevlig form, alla ser nöjda ut och hästmaterialet är växlande. Nu går det marknadskrafter och trender även i dressyrtävlandet på alla nivåer. Kan inte låta bli att göra korstecken och dra fram smyckeskorset och vitlöken!
Så därför undrar jag ju vad som gick snett. Gärna skulle jag ha haft kvar dressyrtävlandet om hästarna skulle fått röra sig friare, om inte trender och marknadskrafter skulle haft så mycket att säga till om, om man inte skulle bestraffas poängmässigt för att ens häst inte har rätt pappa... Alla dessa om/om inte... Det är dem jag egentligen diskuterar, kanske...
Om inte dressyrtävlandet skulle urartat, om det inte skulle uppstått...
ÄR det då bra att alla har råd att ha häst? ÄR det då meningen att alla ska ha möjlighet att rida?
Den etiska väggen kommer att komma emot oss ryttare snart, åtminstone om tävlingsridningen fortsätter sin färd mot avgrunden.
De ryttare som blev fast för doping i OS lär ju ha försvarat sig med att "men annars skulle ju den stackars hästen ha ont". En häst som har ont ska inte vara med i OS, den ska gå i en hage och käka gräs. Eller beta på sällare betesmarker. Det förstår till och med de som helst tittar på fotboll.

 

[loki]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Som jag sa förut, hästen kan, för vissa, vara ett sportredskap som används på effektivast möjliga sätt (med eller utan smärtstillande). Låt oss hoppas att det är den typen av hästhantering som försvinner först. Hur många ungar är det inte som tittar på träningar och tävlingar med stora ögon, och drömmer om att kunna rida precis som sina förebilder. Men vägen dit tar tid, och det har väl ingen lust att vänta på, så då finns ju genvägar att ta till... om dom inte vet hur, själva, finns det kanske någon "tränare" som kan tipsa...

Kanske är det snart dags att införa en slags "körkort" för att få köpa egen häst. Man måste helt enkelt genomgå någon slags grundutbildning för att få köpa och äga en häst. Fråga mig inte hur det skulle gå till, men tanken är kanske inte helt fel när man tänker lite på den...

I övrigt kan man ju konstatera att även hästvärlden råder under samma grundlag ett A, som resten av världen: "MONEY TALKS"!!

*Kan du betala, vad vill du ha...
*Hur mycket kan du betala, vad kan du avstå....
*Du har åtminstone råd med, det duger....

Välj själv vilken kategori du tillhör, och inse att ALLT, och jag menar ALLT (utom kärlek) handlar om pengar i någon form. Detta, och prestigen i att vinna, vara lite bättre, lite förmer än andra, ställer till med mer ont än vad man orkar tänka på så här dags på kvällen.

 

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

inse att ALLT, och jag menar ALLT (utom kärlek) handlar om pengar i någon form. Detta, och prestigen i att vinna, vara lite bättre, lite förmer än andra, ställer till med mer ont än vad man orkar tänka på så här dags på kvällen.

Nu blev dethär just riktigt intressant!
Var finns värdet i att vinna om man gör det på nån annans bekostnad? Exakt hur definieras bättre och förmer? Handlar kärlek aldrig om pengar?
Jag är helt obotlig och tycker att alla som startar i en hoppklass borde vinna första pris! De gör ju sitt allra bästa allihop!!! Vad dressyren beträffar får jag sån fadd smak av vad jag ser, så om jag ser EN häst och ryttare som ser glada ut vill jag ge första priset åt dem, åt de andra vill jag ge en kurs i empati och själslig utveckling.

Om vi är satta till detta liv för att uppleva olika saker, eller olika aspekter av samma saker, då förfaller tanken på att något kan vara bättre eller förmer. Det är inte möjligt, eftersom alla individer behövs (för att samla olika erfarenheter osv), och alla olika upplevelser behövs. Vi lär oss livet på olika sätt och genom olika upplevelser. Varje gång vi lär oss något är det oss alla till godo. Och då är det svårt att sätta nån värdering i nånting. Det är därför jag sitter som ett litet monster och lever om här...
Människan har en slags tvångsmässig föreställning om att man ska jämföra, jämföra, jämföra... Ofta ger man en isolerad företeelse mer status än det som ligger runtomkring. Vad man inte tänker på är att för att den isolerade företeelsen ska existera MÅSTE det kringliggande också existera. Alltså, om du vill ha något (EN sak), då kan du inte bara få den. Hela ditt liv kommer att präglas av din strävan. På gott och ont. Avunden har samma botten. Man avundas någon EN aspekt av dennes tillvaro. Det är inte alls sagt att man skulle vilja ha resten av dennes liv. Men utan de omkringliggande betingelserna skulle det man suktar efter heller inte finnas.
Det är inte heller meningen att vi alla ska ha samma upplevelse, du får vad du är här att lära. Att gå emot det gör vägen längre och bekymren fler. Det betyder inte att man inte får ha passionerade drömmar och sträva efter något. Men med måtta... Man bör ju också lyssna till sin livsväg och följa den. Om du verkligen önskar något bör det vara i samklang med din livsväg. Annars kan det bli problem på vägen. Om du s a s är programmerad att gå norrut men envist strävar söderut för att du såg en slickepinne där så bromsar du upp din utveckling och det du är ämnad att göra. Det är det som är farligt med omedvetenhet, illusioner och frestelser.
Och vad gäller kärlek är det tyvärr idag marknadskrafterna som styr även hur vi ska uppleva kärleken. Där har vi samma illusioner, samma ojordade inställning och samma nojor. Pga den bild masskulturen ger oss av hur vi bör känna och handla. Äktenskap är ju t ex oftast en ekonomisk inrättning för allas bekvämlighet. Men kärlek kan vi diskutera på en lista jag har - intresserade kan pm:a mig om dethär lät intressant...
Så hur relaterar detta till trådens syfte? (Om den nu har ett syfte annat än diskussion...)
Jag anser att tävlingsillusionen bromsar upp mångas utveckling. Alltså deras personliga utveckling och allt det de kan lära sig av hästar. Därför att de bara fokuserar på yttre omständigheter och inte ser potentialen i de inre omständigheterna. I tävlingsridningens gryning fanns det en möjlighet (enligt hur jag ser det från mitt perspektiv) att utnyttja tävlingsridningen för att nå inre kvaliteter. Nu? Tveksamt. Mycket tveksamt. Man ska nog vara rätt kärringen mot strömmen för att lyckas och inte dras in i alla intriger och fantasier.
Jag kommer tydligen själv närmare min tanke med tråden. Som nu för tillfället tycks vara att avarten av tävlingsridning fäster människans uppmärksamhet vid de yttre attributen och därmed vänder bort fokus från de inre utvecklingsmöjligheterna?

 

[loki]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Kan det vara så att hästfolk inte är ett dugg annorlunda än andra människor, dom har kanske inte lust (eller mod) att göra en inre resa, för att ta reda på sin fulla potential. (I värsta fall har dom inte ens kommit på att man kan göra det.) Dom vill ha en "qick fix", och tävlandet är deras medel, eller så vill dom kanske ha någonting i sitt liv, där dom känner lite mening, makt, eller kanske möjlighet att dominera. Eller så vill dom kanske bara få älska någon (hästen) villkorslöst, och känna sig älskade tillbaka, även om dom väger 20 kg för mycket (eller lite) och har stripigt hår. Vem kan döma, vi har alla våra skäl...

Tävlande eller inte, någons norm gäller, tills den kritiska massans gräns är nådd. Då byts normen ut, och något nytt kan komma istället. Du kan aldrig ändra någon annans åsikt, dom måste ändra sig själva, men genom att vara en god förebild får man positiva lyssnare. Genom kommunikation har alla chansen att göra sin åsikt klar, och sedan är det upp till andra att värdera hur detta passar in i ens eget liv. Därför är respekt och ödmjukhet för oliktänkande ändå så himla viktigt, för om man inte visar det, förtjänar man det inte heller.

Den tendens som du beskriver: "dyrast häst vinner..." visar ju bara egentligen hur beklämmande rädda många är för motgångar. Samtidigt som man befinner sig i en tävlingssituation måste ju några rimligtvis också förlora, någon kommer sist, någon misslyckas, och hur känns det? Dom yttre förutsättningarna (rätt häst, rätt kläder, rätt tränare, osv) för framgång har nog ändå en mycket stark "placebo-effekt", det man saknar i inre säkerhet och kunskap, kan man "klä på sig". Då blir kanske värdet av det man uppnått också (med tiden) lika ytligt. (Har en egen benämning på fenomenet: YTLYCKA) Det är så himla lätt att hitta och kritisera andra för beteenden som man omedvetet är missnöjd med hos sig själv. Så fort man vill beklaga något måste man se på sig själv, hur gör jag själv egentligen....

Nu har jag snart spårat ut helt, så det är bäst att snabbt få lite näring till hjärnan....

 

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

loki, loki, vilken läcker liten kantarell du är!!! Detta var ju ett superbt inlägg... Du serverar mig diskussionsunderlag på silverbricka!!!
Och jo, jag fortsätter att vara det fulaste trollet som skriker högst... När marknadskrafterna och ytligheten har vältrat över oss alla så att alla andra ligger platta och livlösa ska det f-n i mig vara jag som ännu piper...

Kan det vara så att hästfolk inte är ett dugg annorlunda än andra människor, dom har kanske inte lust (eller mod) att göra en inre resa, för att ta reda på sin fulla potential. (I värsta fall har dom inte ens kommit på att man kan göra det.) Dom vill ha en "qick fix", och tävlandet är deras medel, eller så vill dom kanske ha någonting i sitt liv, där dom känner lite mening, makt, eller kanske möjlighet att dominera. Eller så vill dom kanske bara få älska någon (hästen) villkorslöst, och känna sig älskade tillbaka, även om dom väger 20 kg för mycket (eller lite) och har stripigt hår. Vem kan döma, vi har alla våra skäl...

Håller absolut med! Men känner större samhörighet med den som väger 20 kg för mycket och har stripigt hår... Att utnyttja en annan varelse för att finna mening, makt eller dominans kommer småningom att betraktas med oblida ögon av många... Mina ögon är redan väldigt oblida. Men jag är också en stor syndare i detta hänseende. (Själv min största kritiker...) Om jag kritiserar nån är det i djupaste mening mig själv jag kritiserar. Om jag ifrågasätter ett beteende är det i djupaste mening mitt eget beteende jag ifrågasätter. Och man kan INTE döma. Vi är inte satta att göra det och det är inte Gud heller enligt min åsikt. What goes around comes around. Vi skapar själva vårt helvete, eller vår himmel, det behöver ingen annan göra...

Tävlande eller inte, någons norm gäller, tills den kritiska massans gräns är nådd. Då byts normen ut, och något nytt kan komma istället. Du kan aldrig ändra någon annans åsikt, dom måste ändra sig själva, men genom att vara en god förebild får man positiva lyssnare. Genom kommunikation har alla chansen att göra sin åsikt klar, och sedan är det upp till andra att värdera hur detta passar in i ens eget liv. Därför är respekt och ödmjukhet för oliktänkande ändå så himla viktigt, för om man inte visar det, förtjänar man det inte heller.

Norm ja, det är just dom som finns på mitt utrotningsprogram... He he... FINNS det allvarligt talat normer??? Mitt uttryck för normer är (som alla vid dethär laget vet...) gemensamt antagna illusioner. Det finns inte en j-a homogen tendens i universum, tycker jag. Men det finns obegränsat med unika företeelser. Så hur kan man ha en norm???? Bara undrar... Och du har så rätt, man kan inte ändra nån annans åsikt, och det ska man inte heller. Livet baseras på fritt val. Men genom att vara sig själv så långt man är kapabel till lever man ut sin potential och hjälper andra att se sig själva tydligare! Detta är vad jag anser vara en god förebild! (Alltså inget helgon...)
Håller absolut med om att respekt och ödmjukhet för oliktänkande behövs... men det är kanske det vi lider störst brist på här på jorden??? Redan att vi har ordet NORM mfl äckliga uttryck (förlåt mig, jag kan inte hjälpa det...) begränsar vårt tänkande och skjutsar in alla på samma löpande band...

Den tendens som du beskriver: "dyrast häst vinner..." visar ju bara egentligen hur beklämmande rädda många är för motgångar.

Hear, hear...

Samtidigt som man befinner sig i en tävlingssituation måste ju några rimligtvis också förlora, någon kommer sist, någon misslyckas, och hur känns det?

ÄR det ett misslyckande om man har gjort sitt bästa? Om man ändå inte vinner själva tävlingen är det ju så att man förlorar mot andra men aldrig mot sig själv. Förlorar mot sig själv gör man i den stund man jämför sig med andra...

Dom yttre förutsättningarna (rätt häst, rätt kläder, rätt tränare, osv) för framgång har nog ändå en mycket stark "placebo-effekt", det man saknar i inre säkerhet och kunskap, kan man "klä på sig". Då blir kanske värdet av det man uppnått också (med tiden) lika ytligt. (Har en egen benämning på fenomenet: YTLYCKA)

Ack ja, diskuterade detta med en kompis häromdan. Om man kommer till stallet, dänger sadeln på hästkräket och tvingar den att göra en galoppiruett... Då har man onekligen uppnått en galoppiruett, men finns det något värde i den??? Kanske skulle det finnas mer värde i att göra något annat om hästen och ryttaren skulle göra detta andra med glädje. Kan man göra en galoppiruett med glädje för båda parter ska man naturligtvis göra flera!!!

Det är så himla lätt att hitta och kritisera andra för beteenden som man omedvetet är missnöjd med hos sig själv. Så fort man vill beklaga något måste man se på sig själv, hur gör jag själv egentligen....

Ja, det är här det börjar! Står man ut med sin egen spegelbild kan man också spegla (hjälpa) andra bättre... I Paulo Coelhos Alkemisten finns det i förordet en passus om Narcissos. Dammen sörjer Narcissos, men inte för hans skönhets skull, utan för att varje gång han böjde sig över dammen såg dammen sin egen skönhet i hans ögon...

Nu har jag snart spårat ut helt, så det är bäst att snabbt få lite näring till hjärnan....

Choklad...???

 

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Glömde säga TACK! Kul att diskutera med dig, vi tänker rätt lika!!!

 

[loki]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Visst är det kuuul att vara kantarell!!!

Jorden är rund, men månen är platt, (det SER man ju) och det jag vet väl att jag är ett helgon , och du vet väl att stenar är tak till gråsuggornas hus......

Jag fick ingen choklad, stekte pannkakor istället

 

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Jaaaa!!! Jag vet!!! Vi bildar kantarellklubben!!! Fri tillgång på choklad och allmän levnadsvisdom vid varje möte!!!

 

[loki]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Hurra!! Jag vill vá me!!!

Fast jag måste börja med att erkänna att jag inte äter så himla mycket choklad annars heller, men levnadsvisdom kan jag konsumera desto mer!!!!

Smaka på en riktigt flummig tanke...

HUR vet du att det är du som äger din häst och inte tvärt om!! Det kanske är så att dom har en telepatisk underjordisk organisation, som kommer överens om vem som skall komma till vilken ägare. Dom hästarna som har det riktigt trist, kanske egentligen sitter i fängelse... Det kanske är våra pållar som styr OSS i all sin milda tysthet (och jag som trodde att jag kommit på det där med trickövningar själv, fast det egentligen bara var ett sätt att starta godisautomaten).....

 

[loki]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Förlåt alla ni, som gör tappra försök att följa resonemanget, jag lovar härmed att inte flippa ut (bara lite) igen.

 

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Dom hästarna som har det riktigt trist, kanske egentligen sitter i fängelse...

Sett Lilo & Stitch? Stitch blev ju satt i exil på jorden av högsta rådsdamen. Sen fortsätter äventyren i Stitchs egen film (Experiment 626). Rätt kul, de filmerna... Och jo, jag har absolut tänkt i samma banor. Mänskor är rätt korkade!!!

 

[Fifflan]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

HUR vet du att det är du som äger din häst och inte tvärt om!!

Jag är helt övertygad om att det är hästarna som äger mig!!!

 

[dressyrtant]

Sv: Om tävlingsridningen inte fanns...

Man VÄLJER sina begränsningar!
Vi är begåvade med rätt högt utvecklat tankesätt - nog kan vi välja att släppa på begränsningarna och se möjligheter.
Att tävlingsridningen i sej begränsar, nä - det håller jag inte med om egentligen.
Kan man inte vända på det och använda sej av tävlingsridningen & dess "illusioner"/de fastställda normerna, och vända & vrida på det och se vad som faktiskt ÄR och vad som bara är en begränsning?

Det är ju verkligen bra om vi kunde diskutera oss fram till en punkt där så många som möjligt verkligen skulle kunna släppa begränsningar och se möjligheter!!! Skippa masspsykosen, liksom...
Nej, tävlingsridningen i sig begränsar inte, men dagens tolkning av den! Såsom religioner begränsar, men gud är obegränsad...
Och ja, JA, jag önskar verkligen att vi kunde se verkligheten i dess skönhet och grymhet. Då först kan man bygga något hållbart...
*ibland pessimistisk*