- Svar: 42
- Visningar: 4 088
Ridsports gästkrönikör Sofie Viksten Engfors ryter ifrån kring ämnet om avlivning – hur absurt hon tycker det är att ge beröm när någon håller liv i en häst, och att många har kvar hästar som inte mår bra.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Håller med dig, har flera sånna exempel från stall jag stått i. Vet säger det går att behandla en hälta och att prognosen är god men man väljer då att ta bort (för man vill ju rida o vill inte lägga tid på o rehabba). Eller hästar som inte håller för tävlan längre men funkar som sällkapshäst, lekfarbror till unghästarna eller att göra ground work men då tar man bort hästen för "han blir så ledsen om han inte får tävla!".
Är inte svart eller vitt tycker jag, vi hade en katt som fick en allvarlig sjukdom. Han var äldre, prognosen osäker. Men vi prövade o behandla på veterinärens inrådan, och han fick nästan två år till där han var som en kattunge på nytt med hjälp av medicinen.
Jag menar inte att det inte är skillnad. Men jag tycker fortfarande att uttrycket är dumt. Att någon som är död inte lider finns det inga tvivel om, men det i sig säger ganska lite om huruvida det är rätt eller inte att avliva ett djur i olika enskilda fall. Som om det alltid är helt okej att skaffa djur utan att tänka efter först. För man kan ju alltid avliva det om man ångrar sig och inte längre vill ha det. Det lider ju inte när det är dött... Det är där det blir väldigt skevt, tycker jag.det er noen store forskjeller. En hest kan ikke forstå at en skade må avlastes, eller at smerte er midlertidig. Et menneske forstår begge deler. Et menneske er ikke et fluktdyr som blir redd uten flokk og fluktmuligheter. Det blir hester.
Men det er klart, det gir god samvittighet å holde hester i live lengst mulig om det er til hestens beste er jeg mer i tvil om.