Om allting vore annorlunda

Min mellanstadielärare sa till mig på kvartssamtal i sexan: "du hörs för mycket och tar för mycket plats i klassrummet" och "kan du inte FÖRSÖKA att vara lite mer tjejig!?" Jag funderade på att skalla gubbfan, som jag var längre än redan då, men hade väl fått nackspärr av att skalla så lågt :meh:. Så jag nöjde mig med att säga glöm det! Jag är stolt över att jag redan då sa att jag inte tänkte ändra på mig för att någon annan tyckte att jag skulle det!

:love: till mitt 12-åriga jag som redan då stod på sig och :love: mitt stackars 13-15-åriga jag som pga att jag stack ut, hördes och syntes och vägrade vara tyst blev gravt mobbad och fritt villebråd för hela högstadiet, men fan inte vek sig och ändrade sig utan fortsatte vara som jag ville trots detta :heart!
Fantastisk tjej!

Även min lärare som sa sånt var en man. @Petruska @niphredil hur var det med era?
 
Till trådens ursprung;

Om allt varit annorlunda hade jag bejakat min kärlek till språk och min fallenhet för skrift och text, studerat svenska och engelska både i Sverige och England, och sen blivit författare och journalist och troligtvis bott någonstans på engelska landsbygden!
 
Jag såg någon otroligt fascinerande dokumentär för ett tag sen. Forskaren hade byggt naturtrogna kopior av djur med kamera inuti. På det viset filmade han de riktiga djurens interaktion med vad de trodde var en artfrände. Det var otroligt fängslande.

Det har jag också sett, med pingviner. Helt fantastiskt!

Haha ja tänk att jag gör det :D Det har aldrig varit svårt för mig, så tycker offside-regeln fått oförtjänt dåligt rykte som svår ;) (och jag har också fått det förklarat med magneter! Bodde typ i fotbollslagets klubbstuga som liten, vi var där jämt!)


Jag har, upprepade gånger, förklarat offside-regeln med hjälp av ölglas och askfat. Borde skriva detta på mitt cv känner jag nu.
 
Menar du det? Du är ju så mycket yngre än jag men de höll fortfarande på sådär? Det är ju fruktansvärt!
Min dotter född -92 fick också höra det genom alla år i skolan. Det togs dessutom upp på varenda föräldramöten hur kaxig hon var, (när hon egentligen hade sagt ifrån vid orättvisor), att hon borde le mer och inte vara så sur och att hon borde ta mer ansvar som tjej (läs, för killarna i klassen). Jag sa, -vad bra att hon är sig själv och inte går med på att tryckas in i någon hemsk mall. I hennes fall var det lika många män som kvinnor som sa det hela.

Mitt bonusbarnbarn, 7 år gammal, får höra exakt samma sak. Jag undrar om det någonsin ska bli bättring?
 
Min dotter född -92 fick också höra det genom alla år i skolan. Det togs dessutom upp på varenda föräldramöten hur kaxig hon var, (när hon egentligen hade sagt ifrån vid orättvisor), att hon borde le mer och inte vara så sur och att hon borde ta mer ansvar som tjej (läs, för killarna i klassen). Jag sa, -vad bra att hon är sig själv och inte går med på att tryckas in i någon hemsk mall. I hennes fall var det lika många män som kvinnor som sa det hela.

Mitt bonusbarnbarn, 7 år gammal, får höra exakt samma sak. Jag undrar om det någonsin ska bli bättring?
Det fick jag också höra ända upp till gymnasiet :mad:, sen har nog min son ärvt det. Hans dotter blir nog likadan. En av mina bästa vänner sa för inte så länge sen att Korven säger alltid som det är , dvs inte inlindat i nåt . Hennes far tycker nog likadant :D. Så till den grad att de som inte känner oss tror länge att vi var gifta, tills jag sa att det var vi inte. O_o
 
Det fick jag också höra ända upp till gymnasiet :mad:, sen har nog min son ärvt det. Hans dotter blir nog likadan. En av mina bästa vänner sa för inte så länge sen att Korven säger alltid som det är , dvs inte inlindat i nåt . Hennes far tycker nog likadant :D. Så till den grad att de som inte känner oss tror länge att vi var gifta, tills jag sa att det var vi inte. O_o
Jag kan ärligt säga att jag var stolt varje gång det togs upp att hon inte gav sig för normen och blev "snäll, glad och tyst". Att hon fortsatte stå på sig och att hon fortsatte vara den hon är så långt hon orkade. Jag minns särskilt ett speciellt tillfälle då hennes klasslärare ringde och var vansinnig för något sådant där och avslutade med, -jag hoppas du straffar henne på lämpligt sätt. Jag hade suttit tyst under tiden han vräkte ur sig och svarade sedan lugnt, -jamen visst ska jag det! Vilken tur att vi just nu hämtar hennes nya häst, det tycker jag är ett utomordentlig belöning för att hon vågar stå upp för sig själv. Han blev så arg att jag trodde han skulle få hjärnblödning. Han var ny, hade aldrig pratat med mig tidigare och hade nog aldrig kunnat tänka sig att han skulle få det svaret.
 
Aha! Jag som tyckte att han verkade slänga ihop degen i en handvändning (med förkokt potatis som moi hade ordnat några timmar tidigare. Se, jag bidrar!) Men det är klart, det tog kanske lite tid att rulla ut och skära och trycka till...

Jag får väl fråga hur arbetsamt han tyckte att det var! (Vilken jäkla mansgris jag känner mig som... :o)
Men fy! Som kille hade jag också varit sån.

Mvh
”Du borde le lite mer och jag är inte den enda läraren som tycker det” sa ett as till lärare till mellanstadiemandalaki.
Åh, vi hade kunnat vara bröliga snubbar tillsammans :heart.

Ja, jag fick höra liknande saker i skolan. Åh vad jag tyckte för mycket, var för tvärsäker, behövde tona ner mig etc etc. Idioter :rage:.
Min dotter född -92 fick också höra det genom alla år i skolan. Det togs dessutom upp på varenda föräldramöten hur kaxig hon var, (när hon egentligen hade sagt ifrån vid orättvisor), att hon borde le mer och inte vara så sur och att hon borde ta mer ansvar som tjej (läs, för killarna i klassen). Jag sa, -vad bra att hon är sig själv och inte går med på att tryckas in i någon hemsk mall. I hennes fall var det lika många män som kvinnor som sa det hela.

Mitt bonusbarnbarn, 7 år gammal, får höra exakt samma sak. Jag undrar om det någonsin ska bli bättring?
På lågstadiet fick jag höra av läraren att jag jämt såg så sur ut. Det var först när jag i tjugoårsåldern vikarierade i en förskoleklass som jag blev varse hur krampaktigt mycket jag log för att kompensera för min surhet; ett frispråkigt barn frågade varför jag log hela tiden. Jag gör fortfarande det, ler automatiskt i tid och otid, särskilt när jag känner mig pressad eller obekväm även om jag numera försöker att lägga märke till när jag gör det och ändra på det.
 
Senast ändrad:
På lågstadiet fick jag höra av läraren att jag jämt såg så sur ut. Det var först när jag i tjugoårsåldern vikarierade i en förskoleklass som jag blev varse hur krampaktigt mycket jag log för att kompensera för min surhet; ett frispråkigt barn frågade varför jag log hela tiden. Jag gör fortfarande det, ler automatiskt i tid och otid, särskilt när jag känner mig pressad eller obekväm även om jag numera försöker att bli varse och ändra på det.
Jag har också överkompenserat med leenden under lång tid. Jag slutade med det för närmare tjugo år sedan men kan fortfarande komma på mig själv att le som en avväpnande gest i vissa sammanhang. Helt vidrigt är vad det är :( Att det kan sitta så hårt!
 
IIsbjörnarna o sälarna, såg ni dom? Man hade riggat kameror i isflottar, i bollar samt små fjärrstyrda robotar, höjdpunkt när isbjörnen började sparka fotboll med kameran.
Jag såg en med bla en sköldpadda, någon sorts liten apa och nåt mer. Det var galet fascinerande att se! I mina ögon var ju låtsasdjuren rätt taffliga och ryckiga, men djuren verkade ändå ta dem för djur i de flesta fall.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp