Om allting vore annorlunda

@TinyWiny @Korven @Koltrast Så fruktansvärt bedrövligt! Ska lärare int bejaka och pusha tjejers engagemang och förmågor?
Visst är det! Jag kan ju tycka att lärare skulle se individen istället för ett kön först och främst! Inte tvinga in i mallar utan låta barnen utvecklas som de individer de är, möta dem där de är och tillgodose och i vissa fall väcka, lusten att lära för sin alldeles egna skull.
 
Visst är det! Jag kan ju tycka att lärare skulle se individen istället för ett kön först och främst! Inte tvinga in i mallar utan låta barnen utvecklas som de individer de är, möta dem där de är och tillgodose och i vissa fall väcka, lusten att lära för sin alldeles egna skull.
Min kemilärare gav killarna högre betyg fast jag var bättre på proven. Jag såg ju så arg ut var hans förklaring.
 
Visst är det! Jag kan ju tycka att lärare skulle se individen istället för ett kön först och främst! Inte tvinga in i mallar utan låta barnen utvecklas som de individer de är, möta dem där de är och tillgodose och i vissa fall väcka, lusten att lära för sin alldeles egna skull.
Ja. Och när man dessutom vet att tjejer underskattar sin förmåga och killar överskattar sin.
 
Om allting vore annorlunda hade jag blivit sjuksköterska. Jag hade älskat att lära mig något så praktiskt och konkret, något så tydligt och så otroligt värdefullt. Jag hade jobbat utomlands i flera år, för Läkare utan gränser eller Röda Korset, och sedan kommit tillbaka och bosatt mig i Sverige i nån fin och trevlig liten stad och jobbat på det lokala sjukhuset. Det hade varit ett fint och bra liv tänker jag mig.

Men jag är livrädd för blod och kan knappt höra om sjukdomar eller skador. Jag vill inte se sår eller blod eller någonting som är det minsta obehagligt och blir helt yr bara folk beskriver minsta lilla kroppsliga bekymmer. Så sjuksköterska är det sista jag skulle kunna bli :D.

Vad hade du gjort, om allt var annorlunda? :)
Du hade kunnat jobba med psykiatri. Inte så mycket blod att tala om. 😉
Jag jobbar som sjuksköterska inom psykiatrin.

Hade jag valt fritt hade jag jobbat med inredning och renovera gamla möbler eller som trädgårdsdesigner.
Det är det jag brinner för och gör på min fritid.
 
Du hade kunnat jobba med psykiatri. Inte så mycket blod att tala om. 😉
Jag jobbar som sjuksköterska inom psykiatrin.

Jag har något liknande fast tvärtom. :D På högstadiet var jag seriöst inne på att bli operationsassistent. Men det stöp på att man först behövde usk-utbildning (eller nåt) och då skulle jag ju tvingas jobba med sjuka människor. Det ville jag absolut inte. Men hålla ordning på instrument och assistera vid operationer av nedsövda människor täckta av gröna dukar lät jättelockande.
 
På lågstadiet fick jag höra av läraren att jag jämt såg så sur ut. Det var först när jag i tjugoårsåldern vikarierade i en förskoleklass som jag blev varse hur krampaktigt mycket jag log för att kompensera för min surhet; ett frispråkigt barn frågade varför jag log hela tiden. Jag gör fortfarande det, ler automatiskt i tid och otid, särskilt när jag känner mig pressad eller obekväm även om jag numera försöker att lägga märke till när jag gör det och ändra på det.

Jag med. En kär vän sade att ju mer jag ler och skrattar desto värre ställt är det. Tyvärr sant.
 
Om allting vore annorlunda hade jag inte blivit mobbad genom hela skolgången.

Jag undrar om jag hade varit den glada tjejen som jag var innan skolan började då? Och om jag hade haft vänner som hängt med ända från grundskolan? Om högstadiet hade inneburit snack om killar och dans på discon med vänner? Om gymnasiets slut hade inneburit gråt på grund av att jag skulle mista mina klasskamrater, istället för gråt över att de var sådana svin. Om det hade varit lättare att skaffa nya vänner sedan?

Jag vet inte men när jag fanatiserar om att saker vore annorlunda finns aldrig mobbningen med, utan jag har vänner och får vara med som en ”normal” människa.

Jag har ett bra liv idag men de förstörde så mycket för mig.
 
Har suttit och varit så himla nöjd över att jag inte har stött på denna snubbe ni pratar om. Tills jag idag klickade upp en uppsats som en student har skickat in till en tävling som jag administrerar: "Constructing the ideal youth recreation leader: A Foucault inspired analysis" :eek:

Som väl är så är det inte jag som ska bedöma den, och den är nog inte ens kvalificerad att delta. Men ändå. För en vecka sedan hade jag inte reagerat alls över titeln.
#bukepedia
 
Har suttit och varit så himla nöjd över att jag inte har stött på denna snubbe ni pratar om. Tills jag idag klickade upp en uppsats som en student har skickat in till en tävling som jag administrerar: "Constructing the ideal youth recreation leader: A Foucault inspired analysis" :eek:

Som väl är så är det inte jag som ska bedöma den, och den är nog inte ens kvalificerad att delta. Men ändå. För en vecka sedan hade jag inte reagerat alls över titeln.
#bukepedia
Du ser, gubben är överallt.
 
Åh, det finns så många alternativa livsstilar för mig. Idag när jag satt vid mitt pappersindränkta skrivbord och rotade efter den sista post-itlappen av mitt fem post-itlappar långa telefonsamtal som jag hade häromdagen började jag tänka på min barndomsdröm om att ha ett högt skåp fyllt med papper i olika storlekar och färger, strukturerat med en lapp på varje hylla utskriven med dymo så man vet vad som ska finnas just där.

Vet inte vad för jobb jag ska ha för att få det där skåpet men oavsett det har jag bara de senaste åren insett att min självbild som strukturerad och ordningsam är helt felaktig. Det känns som att jag levt på en lögn, min arbetsgivare måste tycka att jag har extremt dålig självinsikt som sålde in mig på intervjun som så strukturerad.
Nu sitter jag här och skriver telefonsamtal på post-itlappar och med vad som endast kan beskrivas som ett svart hål i mitt aktskåp som jag föreställer mig att jag en dag börjar sortera och strukturera upp.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp