Sv: olycka-krossat ledband/senor?
Pats klarade båda operationerna finfint.
han verkade bli bättre, förutom att han rasade i vikt. Varje dag stod han å gnäggade mig välkommen, vår vänskap stärktes verkligen.
tyvärr började hans övriga ben ge upp, speciellt hans andra bakben.
Hans humör och personlighet bestod, lika snäll som vanligt,aldrig en dålig dag. Inte ens efter 12 veckor på boxvila försökte han gå ur boxen då den stod på vid gavel och han var ensam i stallet. Så både boxdörren och stalldörren fick va upp så han fick titta ut under stor del av tiden(förstås var jag då i närheten, inte på jobb eller dylikt!)
Till sist åt han bara då ja var i där, satt i boxen och studerade honom. Jag visste vart det var på väg, kände det på mig.
Men han bara tittade å nosade på mig som vanligt.
Hans päls var så svart å mjuk.
Men så kom den dagen då det blev för mycket. han såg så ledsen ut, orkade knappt stiga upp eller lägga sig då han hade sån värk i kroppen och resterande ben. Nästa morogn byggde vi en "hage" utanför stallet satte massor av spån hö och godheter.
Han stod och spanade ut över gården..
Ja stod och kramade honom länge, sade förlåt, som ja gjort så många gånger.
Pats avlivades 8.4.
Så vacker och genomgod.
Och ja saknar honom så otroligt..
-Aevertum Vale-