Sv: Olika stänger. Bakåtvinklad, neutral osv???
Jag vill börja med att säga att jag tycker det är spännande och intressant att läsa det du skriver och att bolla tankar och teorier med dig. Jag har stor respekt för dig och dina kunskaper, tro inte något annat. Vi har olika tankar om ridning, och det är mycket spännande tycker jag. Du gör så att jag får tänka lite till, och jag måste vända och vrida på mina egna kunskaper för att se hur jag tänker och känner. Det värdesätter jag oerhört i våra "samtal".
Glöm inte det nu när du läser vidare.. 
Något jag verkligen skulle uppskatta, är om du försökte resonera på ett sätt där vi pratar ridning objektivt, och där du gärna får ställa frågor istället för att anta. exempel:
Och det som du gör med denna vibration [...] Det du vill ändra är hur det känns i din hand [...] etc..
Först - hur kan du vara så säker på att du vet vad jag vill med mina vibbrationer? Du greppar i luften här känns det som... Fråga istället vad det är jag vill. Eller formulera om dina meningar så att det blir mer objektivt utifrån ridning generellt. Det skulle uppskattas mycket mer.
Det jag upplever att vi pratar nu är handen, och bara handen och vad den gör. Naturligtvis behöver hela kroppen sitta ihop både hos häst och ryttare vid ridning - men nu var vi ju inne på handen, och då riktade jag in mig på bara den detaljen. Jag är fullt medveten om och har erfarit att det går att samla upp hästen med bara kroppen - i grimma och barbacka. Jag är helt med i ditt resonemang att själva samlingen sker utifrån intensiteten i kroppen på ryttaren - jag tror inte att jag har sagt något som skulle motsätta sig det, eller? Jag blir lite ledsen över att du inte tror mer om mig, faktiskt. Men jaja.
Hur jag rider i min vardag och hur det ser ut finns bara i din fantasi, så försök att inte låta dom bilderna etsa sig fast när vi diskuterar. Du placerar mig i AR-facket, och jag kan inte säga att jag hör hemma där. Som sagt, det skulle verkligen uppskattas
Påskjutet skall aldrig bort för det är det som håller ihop kroppen och låter hästen bära ryttaren. Om någon påstår det är det bara att isne att denna aldrig någonsin suttit på en självbärig häst och därmed aldrig någonsin kommit till korrekt samling
Jag skrev
"förenklat" för det var precis det jag menade. Jag håller helt med dig om att påskjutet inte ska bort - för då kommer vi ju varken framåt eller uppåt. När hästen har rätt påskjut, som kommer underifrån magen, eller hur jag ska säga, så är påkjutet helt fantastiskt tycker jag. Det är inte förrän först DÅ som hästen bär, och inte förrän först då som ryttaren faktiskt kan sätta tyng på ryggen (enligt vad jag lär mig om ridning). Och det är även då hästen börjar tycka att det är lite jobbigt med påskjut. En häst som pinnar på i trav med mer påskjut än bärkraft bär inte ryttaren. Hästen behöver vila i steget. Det är kanske sättet på vilket vi alla jobbar med att få till detta vilandet i steget som skiljer sig och som skapar problem i diskussionerna? Påskjutet är det viktigaste vi har och det ska vi vårda ömt. Framåtbjudning är ju a och o. Påskjutet är ju livet för hästen för jeeze namn! Det är ju påskjutet som gör allt,
om den är i vettig mängd utifrån bärkraften. Annars blir det ju platt på rumpan, eller fram på bogarna. Balans, balans.
Och det som du gör med denna vibration har ingenting med ridning att göra. För det är inte det man vill skall hända om man ser på ridning utifrån ett fysiologiskt perspektiv. Det du vill ändra är hur det känns i din hand. det ändrar du överhuvudtaget inte med din hand om du skal få till det ur hästens perspektiv - utan med din mellandel. Jag är hemskt ledsen. jag säger detta ur perspektivet - been there, done that
Om det inte har med ridning att göra, vad har det då? Du har förutfattade meningar om min ridning, det ser jag tydligt, svart på vitt här...
För det är inte det man vill skall hända om man ser på ridning utifrån ett fysiologiskt perspektiv.
Vad är det du syftar på?
Spännande att du känner att du har upplevt samma som jag, och som jag förstår dig så utgår du ifrån dina tidigare erfarenheter och gör upp en bild av mig efter dom. Det är helt naturligt. Men åter igen känner jag att du missuppfattar mig, eller kanske du drog förhastade slutsatser. Det händer oss alla titt som tätt. Kanske för att vi här pratade handen och jag utelämnade kroppen.
Det jag vill ska hända när jag vibbrerar i handen är att jag säger till hästen, "hallå hallå! är du där? är du redo för något nytt?", vibbrationen sker i kedjan om jag har stångbett/kapson - om jag har tränsbett pillar jag lite med fingrarna och det ger även det en liten vibbrationskänsla i bettet. Beroende på vad jag vill men här är ett exempel som leder mot ökad samling: När jag har hästen i balans så kan jag, tillsammans med min kropps intensitet (som sakta ökar efter vibbrationen), med vibbrationen göra att hästen börjar tugga bettet - vilket leder till att den lättare lossar i halsen/öppnar ganashen/vinklar något i nacken eller hur jag ska säga - rätar upp sig lite, minskar av sitt påskjut - eller snarare formar om sitt påskjut till att trycka mer uppåt ujderifrån magen - om jag har gjort rätt och har energin i hästen. Sen kan jag när hästen bär på detta sätt, släppa lite på min intensitet och signalera att jag vill få energin mer framår, kontakten i kapsonen och sänka handen och förhoppninsvis få en snygg och rund avslutning på min samlande övning. Energin är ju superviktig för att få till det bra - annars blir det ju bara en slapp hög som kortar steget och landar på bogen om allt vill sig illa, jag vill uppåt, med lite krääm. Här upplever jag min ridning lite annorlunda än den AR-ridning jag sett, jag skulle ibland önska mer energi i flera av ekipagen - men det är bara jag.
Det har inte med att göra hur jag vill att det ska kännas i handen - jag är inte ute efter en viss känsla i handen, jag får den känslan som jag får av hästen, den känslan vägleder mig i min ridning. Jag vill ha känslan i kroppen, men jag får ju även en känsla i handen som jag kan förhålla mig till. Det har att göra med kommunikation och förberedelse inför nästa uppgift att göra. Efter jag har vibbrerat blir hästen snabbt uppmärksam på min kropp och jag kan då säga till hästen vad jag vill. Efter en vibbration vill jag snabbt igen ha kontakten med kapsonen för att säkerställa påskjutet. Rider jag på träns gör jag allt i tränsbettet. Kedjan kan även, precis som du säger, lösgöra/vägleda nacken, på ett tycker jag annat sätt än tränsbettet, just för att kedjan sitter där den sitter. Jag upplever det som att du tycker att du rider annorlunda, därför skulle det vara intressant att höra:
Hur använder du kedjan? Varför?
"Sen, kombinationen stång-kapson gör det enklare för häst och ryttare att rida med ett system där kontakt i kapsonen betyder påskjut och vibbrationer i stången betyder bort med påskjut." Och det är här ni sabbar för er själva ochhästen "Förenklat. Påskjut-på sker mot nosen" Bara om man inte fått tag i hästens bäcken med sin mellandel . Om man löser det bakifårn med sitsen så är påskjutet nåot som trycker framhästens panna, en begränsinsg i ramen då - ger en förkortning av underlinjen och en längning av överlinjen = samling. Detta kräver detta påskjut som ett ständigt flöde genom hästkroppen. men hästen skall itne skjuta på mot handen utan flöda genomkroppen mot nacken personen som påstår det du skrsiver har missförstått detta med påskjut och aldrig ridit med detta flödepåskjut-av sker i munnen
Precis. Du gör mina ord baklänges. Vi säger nog egentligen samma sak, men från olika perspektiv. Jag menar inte att jag håller emot i kapsonen när jag vill ha påskjutet - men jag signalerar till hästen att genom att ha kontakten i kapsonen så vill jag ha mer påskjut. Hästen har lärt sig att kontakt i kapsonen betyder sökning fram och ner (detta vet hästen även ifrån stången - men det blir svårare att stämma av på stång tycker jag, för den verkar lite emot mig då tycker jag där jag står idag. Stången kan å andrasidan sätta takten ganska bra. Förhoppningsvis lär jag mig mer i framtiden), om jag då bara tillåter så mycket fram och ner i kapsonen kommer pannan att komma fram eftersom bekbenen då skjuter på mer i och med energin som finns i hästen. Finns inte energin får jag locka fram den med vift på spöt. Jag vill inte att hästen ska spjärna emot kapsonen, då har ju påskjutet tagit fel väg sas och jag får börja om.
fortsättning följer... hua va långt...
