Sv: Olika metoder
Jag hade ett helt ok kroppsspråk innan och min hantering funkade helt ok med hästar som var uppfostrade. Dock så visste jag inte hur man fostrade en häst. Genom att studera dessa hästkarlar (och kvinnor) så lär man sig mycket mer om hur man ska använda sig av sin egen kropp och det är ju det de handlar om inte om hästen backar eller flyttar rumpan...
Petruska Bara för att en ryttare är duktig uppe på hästen betyder det inte alla gånger att den är duktig på marken också.
Jag instämmer helt i Petruskas inlägg. För mig är kroppspråket inget jag varken behövt träna på eller vara speciellt medveten om.
Fostrandet av en häst (jag har haft flera unghäst och nu för första gången ett föl) har varken varit besvärligt eller svårt. Det har inneburit samma hantering som med en äldre, uppfostrad häst. Det som är skillnaden är kraven.
Ett föl som snällt lyfter hovarna får mkt beröm, för en äldre, "uppfostrad" häst är det en så självklar sak att den inte beröms (dock brukar jag alltid säga "braa" när mina hästar lyfter hoven på kommando utan att jag rör benet).
Jag tror att den som behöver lära sig metoder för att kommunicera med sin häst inte haft möjlighet att lära sig genom att se goda hästmänniskor i vardaglig hantering. Om man sedan lärt sig genom ridskola, av gamla militärer eller sin morfar är skit samma bara man lärt sig god hästhantering.
Jag reagerade igenkännande på vad Petruska skrev ang. sin lågmäldhet och många ungdomars kantighet mot hästar. De goda hästmänniskor jag fått förmånen att träffa har ALLA varit väldigt lågmälda i sin kommunikation med hästen.
De som ryat och begärt kadaverdisciplin har för det mesta varit yngre men även någon äldre. Mestadels har det berott på rädsla, ett gillande av "makten"
över hästen och i ett fåtal fall att det helt enkelt inte förstått bättre utan trott att det var så det ska vara.
När jag pratar om kadaverdisciplin så menar jag när man kräver exakt lydnad och kontroll utan att det eg. finns någon rimlig anledning till detta.
