Olika klädstilar

Rätt intressant att klädstil reflekterar ens personlighet. Vad betyder ens det?
Jag tycker att klädstil är väldigt ytligt och har jättesvårt att se personligheten i klädstilen.

Jag tror det är väldigt olika från person till person. Ibland kanske det är något som enbart är en känsla hos den personen. Alltså att just hen känner att hens personlighet hänger ihop med stilen. Det behöver kanske inte vara på just ett specifikt sätt.
 
Spin off på uniktråden. Det finns så otroligt många olika typer av klädstilar och nu undrar jag.
Varför väljer man en viss stil?
Är vissa stilar bättre än andra?
Finns det kanske någon som rent av är motbjudande?
Hade du en annan stil tidigare än den du har idag? Varför/varför inte?

Jag har nog inte riktigt valt en stil. Jag vet egentligen inte om jag ens har någon. Jag tar på mig det jag tycker är fint och bekvämt. Oftast jeans och hoodie/liknande. Men kan nästa dag avsky det och enbart vilja ha kjol eller klänning. För att nästa dag ha mjukis/träningskläder. Det har nog ändrats lite med åldern också. I högstadiet så var det mycket märkeskläder som gällde.

Iofs, ett tag hade jag enbart Odd Molly och den typen av kläder. Jag gillar fortfarande deras kläder och den stilen (vad nu det är för stil har jag ingen aning om...), men jag går inte klädd i enbart det.

Såklart är inte vissa stilar bättre än andra. Jag dömer ingen pga vad hen har för stil. Sen kan jag ju kanske tycka att vissa stilar är snyggare än andra, men det är personligt och inget emot de som väljer att ha just den stilen.

Motbjudande, nja, nej. Det tror jag inte. Jag har nog aldrig tänkt på en stil som motbjudande.
 
Jag tror det är väldigt olika från person till person. Ibland kanske det är något som enbart är en känsla hos den personen. Alltså att just hen känner att hens personlighet hänger ihop med stilen. Det behöver kanske inte vara på just ett specifikt sätt.

Ja den som bär kläderna uppfattar det säkert så - men jag menar att hur ska någon från utsidan tolka in någons personlighet i kläder?
 
Jag tror jag har en viss stil som jag haft sedan jag var tonåring typ, men jag har under en tid försökt klä mig i mer ”vuxna” kläder. Men jag känner mig bara obekväm och helt lost, blir så less att jag bara drar på mig mjukisbyxor istället. Så jag tror nog att klädstil speglar en del av en själv på något vis, något som gör att man känner sig hemma och bekväm.
 
Jag har ingen stil alls. Eller de stora klädkedjorna väljer stil åt mig ;). Saknar intresset helt enkelt, men försöker välja det som sitter bra på mig. Sommartid gillar jag att ha lite för korta shorts, och sådant som är omlott med v-ringning är smickrande (tror jag?) men annars har jag nog inga favoritkläder.

Det jag INTE gillar är typ mjukisbyxor och hoodies. Jag har aldrig heller riktigt varit förtjust i magtröjor.
 
När jag öht valt en stil så har det blivit svart. Dels för att jag i ungdomen anammade det mer gothiga, dels för att jag i många år gömde min kropp i det. Svart fick en tydligen att se mindre ut och sånt trams.

På senare år har jag tröttnat och vill gärna ha färgglatt. Har ingen direkt stil annars utan tittar efter kläder som jag tycker om bara, kan vara mycket olika plagg och vad som föredras går i perioder.
 
Jag valde aktivt en stilriktning när jag var 12-13 ungefär, dels hade det musiksmak och estetiska preferenser att göra, men de första trevande försöken åt det svart-och-svåra hållet kom sig även av utanförskap. En insikt om att jag aldrig skulle bli välkomnad in i "gemenskapen" i skolan ledde till att jag skapade mig andra ideal, i ett försök att tänka att jag ändå inte ville bli accepterad, typ. Sedan har väl stilen varierat baserat på om jag varit mer inne på synth eller goth under en period osv., men såhär 20 år senare så känns det fortfarande som en stor del av min identitet med långt svart hår, blek hy och svarta kläder och jag lyssnar ungefär på samma musik. Allt är mer avskalat, musiksmaken inte lika snäv men jag ser det ändå som en del av mig som kommer vara rätt konsekvent framöver också.
 
Jag har nog inte riktigt valt en stil. Jag vet egentligen inte om jag ens har någon. Jag tar på mig det jag tycker är fint och bekvämt. Oftast jeans och hoodie/liknande. Men kan nästa dag avsky det och enbart vilja ha kjol eller klänning. För att nästa dag ha mjukis/träningskläder. Det har nog ändrats lite med åldern också. I högstadiet så var det mycket märkeskläder som gällde.

Iofs, ett tag hade jag enbart Odd Molly och den typen av kläder. Jag gillar fortfarande deras kläder och den stilen (vad nu det är för stil har jag ingen aning om...), men jag går inte klädd i enbart det.

Såklart är inte vissa stilar bättre än andra. Jag dömer ingen pga vad hen har för stil. Sen kan jag ju kanske tycka att vissa stilar är snyggare än andra, men det är personligt och inget emot de som väljer att ha just den stilen.

Motbjudande, nja, nej. Det tror jag inte. Jag har nog aldrig tänkt på en stil som motbjudande.
Har en skjorta från odd Molly som är lite av en favorit. Lite flickig stil skulle jag kalla den.
 
Jag valde aktivt en stilriktning när jag var 12-13 ungefär, dels hade det musiksmak och estetiska preferenser att göra, men de första trevande försöken åt det svart-och-svåra hållet kom sig även av utanförskap. En insikt om att jag aldrig skulle bli välkomnad in i "gemenskapen" i skolan ledde till att jag skapade mig andra ideal, i ett försök att tänka att jag ändå inte ville bli accepterad, typ. Sedan har väl stilen varierat baserat på om jag varit mer inne på synth eller goth under en period osv., men såhär 20 år senare så känns det fortfarande som en stor del av min identitet med långt svart hår, blek hy och svarta kläder och jag lyssnar ungefär på samma musik. Allt är mer avskalat, musiksmaken inte lika snäv men jag ser det ändå som en del av mig som kommer vara rätt konsekvent framöver också.
Och så jultröjor till jul givetvis :D
 
Går lite i perioder för mig.. Oftast känner jag mig obekväm i allt för kvinnliga kläder, handlar en del på herravdelningen. Men emellanåt känner jag för att ha klänning och läppstift på mig, ska jag klä mig fint för en utekväll blir det klänning.
Just nu försöker jag dock se lite ordentlig ut, håller inte längre på med konst hela dagarna utan pluggar på en naturvetarinstitution på universitetet. Så jag satsar nu på att ha lite finare kläder på mig medan jag har möjlighet, vilket jag trivs i.

Folk brukar säga till mig att jag har en stil, jag själv har dock svårt att sätta fingret på vad den skulle vara.
 
Rätt intressant att klädstil reflekterar ens personlighet. Vad betyder ens det?
Jag tycker att klädstil är väldigt ytligt och har jättesvårt att se personligheten i klädstilen.
Det är så jäkla tragiskt att ens personlighet blandas ihop med klädstilen.
Vad jag har på mig säger ju inget om jag är en glad skit, en tystlåten blyg musiker, en akrobat med faiblesse för att debattera miljöfrågor, en fanatisk poet eller en skogshuggare med hårdrocksdrömmar.
Jag blir genuint upprörd av att folk blir bedömda och avfärdade utifrån klädstil.
INGEN vet någonting om mina drömmar, liv, värderingar utifrån hur jag ser ut!!!
 
Det är så jäkla tragiskt att ens personlighet blandas ihop med klädstilen.
Vad jag har på mig säger ju inget om jag är en glad skit, en tystlåten blyg musiker, en akrobat med faiblesse för att debattera miljöfrågor, en fanatisk poet eller en skogshuggare med hårdrocksdrömmar.
Jag blir genuint upprörd av att folk blir bedömda och avfärdade utifrån klädstil.
INGEN vet någonting om mina drömmar, liv, värderingar utifrån hur jag ser ut!!!

Det konstiga är ju att folk själva anser att deras personlighet på något sätt speglas i klädstilen. Jag fattar verkligen inte det.
 
Det konstiga är ju att folk själva anser att deras personlighet på något sätt speglas i klädstilen. Jag fattar verkligen inte det.
Det fattar jag bättre. Om du vill vara en djup, filosofisk poet så klär du dig väl som du TROR en sådan ser ut. Tyvärr ser ju inte djupa filosofiska poeter ut på något speciellt sätt. Det är väl där det går fel i tanken.
 
Det är så jäkla tragiskt att ens personlighet blandas ihop med klädstilen.
Vad jag har på mig säger ju inget om jag är en glad skit, en tystlåten blyg musiker, en akrobat med faiblesse för att debattera miljöfrågor, en fanatisk poet eller en skogshuggare med hårdrocksdrömmar.
Jag blir genuint upprörd av att folk blir bedömda och avfärdade utifrån klädstil.
INGEN vet någonting om mina drömmar, liv, värderingar utifrån hur jag ser ut!!!
Jag håller inte med helt, inte nödvändighets så att personlighetsdrag märks men det går ju att hitta markörer i hur tex. jag själv klär mig som antyder att jag gillar en viss sorts musik som i sin tur kan accessoars till något större. Sedan finns det såklart fler fall där det inte går att få ut mer information av någons klädstil, och jag tycker att det är ganska härligt när någon är precis tvärt om.
 
Eftersom jag har en sjukdom som gör allt som sitter åt eller stramar känns som taggtråd mot huden så blir det tajts varje dag, mjuka i bomull och t-shirt i bomull. Allt mjukt och bekvämt. Eller träningskläder, de funkar också. Så varken stil eller personlighet här.
 
Eftersom jag har en sjukdom som gör allt som sitter åt eller stramar känns som taggtråd mot huden så blir det tajts varje dag, mjuka i bomull och t-shirt i bomull. Allt mjukt och bekvämt. Eller träningskläder, de funkar också. Så varken stil eller personlighet här.
Fast det är ju också en stil och personlighet har du redan :)
 
Det konstiga är ju att folk själva anser att deras personlighet på något sätt speglas i klädstilen. Jag fattar verkligen inte det.
Fast är det så konstigt? Även om klädstilen inte förklarar allt om dig så ger det ju vissa indikationer ändå om hur en människa är och vad den tycker om. Visst säger kläderna mycket om en person, även om det långt ifrån säger allt.

Prydlighet, stil, märken etc säger ändå en hel del. Man väljer ju inte ett visst märke bara för att man liksom ramlat över det bara sådär en dag, utan ofta väljer man ju märke utifrån intresse och funktionalitet. Hundmänniskor och människor med friluftsintresse använder gärna tex Haglöfs även när de inte är ute i skog och mark. Pärlörhängen visar på någon typ av klassisk stil och det är sällan man ser en rave:are eller punkare med vita pärlörhängen tex. Också enormt sällan man ser en punkare i Chanel eller i någon form av haute couture, vilket kvinnorna från fina förorten kan använda på ett vardagligt sätt. Det säger inte så mycket om ens personlighet kanske, men det säger ändå någonting om ens person och smak.
 
Fast är det så konstigt? Även om klädstilen inte förklarar allt om dig så ger det ju vissa indikationer ändå om hur en människa är och vad den tycker om. Visst säger kläderna mycket om en person, även om det långt ifrån säger allt.

Prydlighet, stil, märken etc säger ändå en hel del. Man väljer ju inte ett visst märke bara för att man liksom ramlat över det bara sådär en dag, utan ofta väljer man ju märke utifrån intresse och funktionalitet. Hundmänniskor och människor med friluftsintresse använder gärna tex Haglöfs även när de inte är ute i skog och mark. Pärlörhängen visar på någon typ av klassisk stil och det är sällan man ser en rave:are eller punkare med vita pärlörhängen tex. Också enormt sällan man ser en punkare i Chanel eller i någon form av haute couture, vilket kvinnorna från fina förorten kan använda på ett vardagligt sätt. Det säger inte så mycket om ens personlighet kanske, men det säger ändå någonting om ens person och smak.
Precis! Och det är det som gör det så intressant :) har lyssnat lite på podden stil där de går igenom mer ingående.
Även historiskt i val av färger och material säger det en del om tidsepoken och varför folk fick gå klädda som de gjorde. Och även idag i många länder är det så otroligt viktigt hur och varför man ska vara klädd på ett visst sätt. Jo även i Sverige men lite mer osynligt.
 
Rätt intressant att klädstil reflekterar ens personlighet. Vad betyder ens det?
Jag tycker att klädstil är väldigt ytligt och har jättesvårt att se personligheten i klädstilen.

Jag anser nog inte att min klädstil representerar min personlighet. Jag klär mig ganska klassiskt och stilrent. Eller.. eftersträvar det i alla fall. Vissa dagar på kontoret blir mer "troll i stor kofta" :angel: Men skulle jag sätta på mig mina fördomsglasögon och se mig själv i spegeln så skulle jag se någon som är ganska konservativ, statusmedveten och proper. Vilket många också tror att jag är innan de lär känna mig. Men jag klär mig så för att jag tycker att det är snyggast helt enkelt och det får mig att känna mig snygg. Jag tycker dock inte att det speglar den betydligt mer drömmande, skaviga, filosofiska, smått vulgära människorättsskämpe som jag är.

Jag tänkte på det senast förra veckan när jag gjorde ett besök i mitt tidigare liv och gick på en spelning i en källarlokal på söder. Jag hade nog någon form av Burberry-look från topp till tå, små guldsmycken och svarta klackar. Det var bara bohemer på plats som sannolikt hade inhandlat hela sin garderob från Zapata. Jag fick lite blickar, mestadels nyfikna och ibland aningens osäkra. Jag förstod vad de antagligen antog att jag var för typ av person och skrattade lite inombords över hur lite vi vet om varandra, egentligen.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag undrar hur man gör för att starta enenkel stiftelse/fond. Tänk typen som kan ge små (storleksordning kanske 1000-5000 kr) stipendier...
Svar
1
· Visningar
295
Senast: glittra
·
Tjatter Visst kör vi i år också? :D Ni som varit med i Secret Santa eller Secret Easterbunny tidigare vet vad som gäller - men läs ändå igenom... 2 3
Svar
43
· Visningar
1 385
Senast: Nixehen
·
Tjatter Nej men nu är det väl hög tid, tycker ni inte? 2024 års upplaga av Secret Santa är här! 🤓 Ni som har varit med tidigare har koll på... 50 51 52
Svar
1 024
· Visningar
34 062
Hundavel & Ras Ja senaste gånger jag varit med på grundkurser i rally agility och nosework så har det pratats mycket om tävlingar och till och med... 2
Svar
27
· Visningar
679
Senast: Raderad medlem 147980
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp